Dejta långsamt?

[Lovisaleonora]

Jag vet jag har problem att jag blir intensiv och osäker. Jag går hos kurator ibland har provat psykolog osv men har aldrig kännt jag har blivit bättre av de. Jag vill ju träffa någon som tycker om mig för den jag är. Han säger hela tiden jag ska va mig själv för det är den personen han vill bli kär i. Men att va så intensiv som jag skrämmer bort vilken kille som helst. Jag vill vänta på han ska höra av sig. Jag vill visa att jag vill detta att jag måste lugna mig..

Sluta jaga bekräftelse utanför dig själv. Ingen kan leva upp till det du begär.

Gå i terapi, landa i dig själv - innan du kan hantera ditt känsloliv kan du heller inte ha ett fungerande förhållande.

 

[Jojo]

Tre veckor och ni har redan hunnit med middagar, bio, brunch och ha jävligt bra sex?

Tre veckor är ju knappt tid nog att lära sig varandras mest ytliga egenskaper, typ ålder, yrke, hobbies, favoritmat, utbildning osv.

Mitt senaste förhållande tog det från mitten av oktober då vi började skriva, till nyårsdagen innan vi satte en etikett på förhållandet. Men det tog ytterligare ett år innan vi verkligen lärt känna varandra ordentligt. Vi lärde oss saker om varandra hela tiden, och gör fortfarande trots att det tog slut efter 2,5 år.

Det är bra att du vill ta ett steg bakåt, men du kanske skulle göra det av en annan anledning än att ge honom andrum för att han ska börja sakna dig. Ta tiden för dig själv och ägna den åt att låta dina känslor tala till dig. Vem är han för dig? Vad med honom gillar du? Vem blir du med honom? Varför behöver saker gå så fort? Är du rädd att du förlorar honom om ni inte träffas varje dag? Varför då? Hur känns det?

Vänd dig inåt till dig själv istället för utåt. För i slutändan är det viktigaste hur DU känner. Inte någon annan.
Och kanske är han helt rätt för dig, då kan du känna dig trygg i att han uppskattar dig för den du är. Du behöver inte påskynda något, inte dölja något, inte förställa dig, det blir bara bra ändå.

 

[RedQueen]

Jag vet jag har problem att jag blir intensiv och osäker. Jag går hos kurator ibland har provat psykolog osv men har aldrig kännt jag har blivit bättre av de. Jag vill ju träffa någon som tycker om mig för den jag är. Han säger hela tiden jag ska va mig själv för det är den personen han vill bli kär i. Men att va så intensiv som jag skrämmer bort vilken kille som helst. Jag vill vänta på han ska höra av sig. Jag vill visa att jag vill detta att jag måste lugna mig..

Det är inte intensiviteten som skrämmer, det är det faktum att den man dejtar inte klarar av att ta ett steg utan bekräftelse men inte heller kan ge något konstruktivt tillbaka i relationen utan allt kommer handla om den andres konstanta bekräftelsebehov som inte går att uppfylla.

I slutändan kanske du ska ställa dig frågan varför du tycker dig behöva ett förhållande när du inte tagit tag i förhållandet till dig själv.

 

[tanten]

Det ligger ju lite i mannens natur att få jaga lite. Jag kanske borde släppa ner min gard och sluta jaga. UTan låta han höra av sig och föreslå en dejt tex.

Ursäkta men är du allvarligt? Det är väl ändå ett högst urgammalt sätt att se på människor.
Vi lever på 2000-talet.

 

[corzette]

Jo jag vet jag vill inte vara beroende av någon annan människa. Men vi har en sån sjuk attraktion till varandra som jag inte har kännt innan. Vi pussas och kramas hela tiden och på de fysisika är väldigt intensivt

MEN är du KÄR ??? Jamenar är det kärlek du känner eller är det "bara attraktion" ?
Du skriver om hans känslor hela tiden men har inte en enda gång skrivit varför du tycker han är bäst för dej.
Hur får han dig att känna ???

Du ska inte "spela spel" med andras känslor eller gå på "tips" om hur du får honom att falla..
Du ska vara dig själv. Den dagen du hittar rätt är du inte orolig över vad han tycker.

OM han är den rätta så funkar det, är han inte det går det åt skogen oavsett hur du "spelar" ...

 

[gulan]

Det är inte intensiviteten som skrämmer, det är det faktum att den man dejtar inte klarar av att ta ett steg utan bekräftelse men inte heller kan ge något konstruktivt tillbaka i relationen utan allt kommer handla om den andres konstanta bekräftelsebehov som inte går att uppfylla.

Precis! Min bror var tillsammans med en tjej i sitt unga vuxna liv. Hon sökte bekräftelse från honom hela tiden och liksom tvingade tills sig att han skulle säga och göra en massa för annars betydde hon inget för honom. Och det var en del svartsjuka inblandad. Ja han orkade typ nästan ett år och var faktiskt bedrövad när han gjorde slut. Hon såg väldigt bra ut och var behaglig och underhållande för oss andra. Som storasyster kunde jag känna att hon skulle vara trevlig att ha som svägerska.

 

[Ceta]

Är det något jag lärt mig på buke så är det att det ska vara lätt att dejta. Jag tycker ärligt talat inte detta låter som en superbra match er emellan, då du verkar ha helt andra behov än honom. Men hoppas spånklätt jag har fel
Jag har också varit en som ”blir för intensiv”, men har landat i det med tiden och kan ta det lugnare nu mera. Jag är också mycket nöjdare i att vara singel, vilket kanske är en del i det hela.

Som många andra sagt så tycker jag också att terapi bör vara nyttigt för dig. Har du testat KBT? Det har hjälpt mig hitta många verktyg till min hjärna, och jag använder vissa perioder de verktygen dagligen för att hantera mina tankar

Sen är det ju också värt att fundera på skillnaden i att ”vara ihop” och att dejta exklusivt. Vad är det du vill ha ut av etiketten? Är det bara ett pinnhål på vägen till giftemål? Är det något som du tänker innebär att relationen är med ”säker”? Eller vad handlar det om?

 

[Smurfoff]

Vi pratar dagligen och de känns naturligt. Båda gjorde olika saker i helgen och han föreslog faktist att ses i söndags så jag gick dit och vi tog det lugnt. Jag ska sluta ta upp om känslor osv då det känns bra och jag vill försöka att bara njuta av de vi har och inte stressa. Vi har setts i tre veckor nu och det känns fortfarande bra. Jag känner att jag kan vara mig själv och att vi pratar dagligen och slipper må dåligt av att killen inte hör av sig osv.

Måste lära mig att andas och inte tänka hela tiden att allting går åt helvete.

 

[Smurfoff]

Jag har bokat tid hos kbt nu och jag känner jag måste lugna ner mig. Vi tog ett långt snack han tycker jag är intensiv och på och planerar framåt. Att de mer känns som vi är i ett förhållande än dejtar. Att man ses när man kan och inte glömmer bort sitt eget liv. Jag måste ta några steg tillbaka och fokusera på mig själv och inte glömma bort mig.

 

[Smurfoff]

Jag är så rädd att jag redan lyckats förstöra detta. Enda chansen jag har nu är att backa och låta han höra av sig och vilja ses. Han ville inte heller avsluta men han tog upp vad han inte vill ha i ett framtida förhållande..

 

[Tualma]

Jag har bokat tid hos kbt nu och jag känner jag måste lugna ner mig. Vi tog ett långt snack han tycker jag är intensiv och på och planerar framåt. Att de mer känns som vi är i ett förhållande än dejtar. Att man ses när man kan och inte glömmer bort sitt eget liv. Jag måste ta några steg tillbaka och fokusera på mig själv och inte glömma bort mig.

Det låter klokt med kbt.
Klokt och ärligt av dejten att ta upp det också.
Det må låta klyschigt, men det längsta och viktigaste förhållandet har en ju till sig själv.
När det förhållandet fungerar och bygger på kärlek och respekt är det dags att påbörja något med en annan person.
Lycka till och kram!

 

[RedQueen]

Jag är så rädd att jag redan lyckats förstöra detta. Enda chansen jag har nu är att backa och låta han höra av sig och vilja ses. Han ville inte heller avsluta men han tog upp vad han inte vill ha i ett framtida förhållande..

Du kanske ska sluta fokusera på att det hela måste leda till ett förhållande och bara glida med, så att säga. Och sluta fundera över vad som kanske händer, det vet du inget om.

Nu när du tagit steget till KBT så kan det vara bättre att du har ditt fokus där än på dejtande och eventuella förhållanden med andra än dig själv. Det kanske låter hårt men skit i kärlekslivet ett tag och ge dig utrymme för dig själv i ditt liv.

 

[strawberrysylt]

Jag har bokat tid hos kbt nu och jag känner jag måste lugna ner mig. Vi tog ett långt snack han tycker jag är intensiv och på och planerar framåt. Att de mer känns som vi är i ett förhållande än dejtar. Att man ses när man kan och inte glömmer bort sitt eget liv. Jag måste ta några steg tillbaka och fokusera på mig själv och inte glömma bort mig.

Jättebra att du bokat tid för kbt! Lycka till

 

[Smurfoff]

Ja men samtidigt är detta en kille med samma framtids planer som mig. Vi klickar bra och jag känner jag vill vara med honom. Men jag känner jag vill fokusera på mig och fortsätta leva mitt liv träffa han när de finns tid och försöka njuta av de vi har nu och inte planera framtiden ihop.

 

[a1agnlju]

Ja men samtidigt är detta en kille med samma framtids planer som mig. Vi klickar bra och jag känner jag vill vara med honom. Men jag känner jag vill fokusera på mig och fortsätta leva mitt liv träffa han när de finns tid och försöka njuta av de vi har nu och inte planera framtiden ihop.

Nu vände du ju helt och hållet på dina känslor. Ja, hur som helst, här är några reflektioner: Det är viktigt i ett förhållande att båda får utlopp för sina känslor. Är man intensiv, kontaktsökande och på som person, så måste partnern tycka det är okej. I alla fall delvis. I annat fall kanske man inte passar så bra ihop. Det går inte i längden att spela en roll för att behålla någon man är förälskad i menar jag.

Sedan undrar jag lite över definitionen av "tillsammans/i ett förhållande". Är det när man ändrar status på FB det?

Och slutligen. Som jag ser det finns det en förälskelsefas och en kärleksfas i en relation. I förälskelsefasen är man heltokig, kan inte tänka på något annat, kan inte hålla tassarna från den andra och vill träffas hela tiden. I kärleksfasen finns värmen, omtänksamheten, respekten för varandra, oenigheten och förlåtandet, lugnet, tryggheten. Jag tror inte man nödvändigtvis behöver förälskelsefasen, men den underlättar för att lära känna sin partner både fysiskt och mentalt. Så att han vill backa för att känna efter handlar nog snarare om hans osäkerhet än din framfusighet.

 

[Tonto]

Nu vände du ju helt och hållet på dina känslor. Ja, hur som helst, här är några reflektioner: Det är viktigt i ett förhållande att båda får utlopp för sina känslor. Är man intensiv, kontaktsökande och på som person, så måste partnern tycka det är okej. I alla fall delvis. I annat fall kanske man inte passar så bra ihop. Det går inte i längden att spela en roll för att behålla någon man är förälskad i menar jag.

Sedan undrar jag lite över definitionen av "tillsammans/i ett förhållande". Är det när man ändrar status på FB det?

Och slutligen. Som jag ser det finns det en förälskelsefas och en kärleksfas i en relation. I förälskelsefasen är man heltokig, kan inte tänka på något annat, kan inte hålla tassarna från den andra och vill träffas hela tiden. I kärleksfasen finns värmen, omtänksamheten, respekten för varandra, oenigheten och förlåtandet, lugnet, tryggheten. Jag tror inte man nödvändigtvis behöver förälskelsefasen, men den underlättar för att lära känna sin partner både fysiskt och mentalt. Så att han vill backa för att känna efter handlar nog snarare om hans osäkerhet än din framfusighet.

Nja. Tycker det finns gott om människor som är för framfusiga och på utan att den andra personen behöver vara osäker.

 

[Bison]

Nu vände du ju helt och hållet på dina känslor. Ja, hur som helst, här är några reflektioner: Det är viktigt i ett förhållande att båda får utlopp för sina känslor. Är man intensiv, kontaktsökande och på som person, så måste partnern tycka det är okej. I alla fall delvis. I annat fall kanske man inte passar så bra ihop. Det går inte i längden att spela en roll för att behålla någon man är förälskad i menar jag.

Sedan undrar jag lite över definitionen av "tillsammans/i ett förhållande". Är det när man ändrar status på FB det?

Och slutligen. Som jag ser det finns det en förälskelsefas och en kärleksfas i en relation. I förälskelsefasen är man heltokig, kan inte tänka på något annat, kan inte hålla tassarna från den andra och vill träffas hela tiden. I kärleksfasen finns värmen, omtänksamheten, respekten för varandra, oenigheten och förlåtandet, lugnet, tryggheten. Jag tror inte man nödvändigtvis behöver förälskelsefasen, men den underlättar för att lära känna sin partner både fysiskt och mentalt. Så att han vill backa för att känna efter handlar nog snarare om hans osäkerhet än din framfusighet.

Där håller jag inte med alls.
Jag hade blivit tokig om någon är väldigt på, vill ses hela tiden osv. Är inte ett dugg osäker men har integritet och vill inte bli kvävd av en annan människa, det gör att mina känslor försvinner och jag upplever människan som respektlös och osjälvständig.

 

[Jojo]

Ja men samtidigt är detta en kille med samma framtids planer som mig. Vi klickar bra och jag känner jag vill vara med honom. Men jag känner jag vill fokusera på mig och fortsätta leva mitt liv träffa han när de finns tid och försöka njuta av de vi har nu och inte planera framtiden ihop.

Det här tog en helomvändning känner jag?
Tror dock du behöver landa i det här nya tänket innan du är bekväm i det? Det är jättebra att ni pratar om problematiken så ni kan göra något åt det om nu den här killen är så speciell för dig.

Något som jag lärt mig under min uppväxt och livet i stort är att det är ingen ide att spela en roll man inte vill vara. Varken i jobbet, med vänner eller med partners. Det kräver väldigt mycket av en att hålla uppe en fasad och dessutom så attraherar du människor som gillar rollen du spelar och inte ditt riktiga jag.

Jag är jag, och vill du ha mig så får du ta mig för den jag är. Det är lättare sagt än gjort att tänka så här, men det är ännu värre att inte lyssna på sin magkänsla, sin inre röst och sitt hjärta. Du är du, och du duger precis som du är.
Självklart ska man kunna kompromissa i en relation oavsett det gäller vänner eller kärlek, men man får aldrig tappa bort sig själv och sina värderingar för att man vill göra någon annan nöjd.

 

[Milosari]

Har inte de senaste 15 killarna du träffat också varit Den Rätte? Har inte också råden alltid mynnat ut i att du inte är i skick att dejta innan du tagit tag i dina egna bekymmer?

Att vara intensiv som person är en sak, att kräva att den andre ska vara det är något HELT annat. Det första skrämmer inte bort någon, men det sista fungerar aldrig i längden.

 

[RedQueen]

Nu vände du ju helt och hållet på dina känslor. Ja, hur som helst, här är några reflektioner: Det är viktigt i ett förhållande att båda får utlopp för sina känslor. Är man intensiv, kontaktsökande och på som person, så måste partnern tycka det är okej. I alla fall delvis. I annat fall kanske man inte passar så bra ihop. Det går inte i längden att spela en roll för att behålla någon man är förälskad i menar jag.

Sedan undrar jag lite över definitionen av "tillsammans/i ett förhållande". Är det när man ändrar status på FB det?

Och slutligen. Som jag ser det finns det en förälskelsefas och en kärleksfas i en relation. I förälskelsefasen är man heltokig, kan inte tänka på något annat, kan inte hålla tassarna från den andra och vill träffas hela tiden. I kärleksfasen finns värmen, omtänksamheten, respekten för varandra, oenigheten och förlåtandet, lugnet, tryggheten. Jag tror inte man nödvändigtvis behöver förälskelsefasen, men den underlättar för att lära känna sin partner både fysiskt och mentalt. Så att han vill backa för att känna efter handlar nog snarare om hans osäkerhet än din framfusighet.

Nja. En intensitet som TS har beskrivit i en dejtingfas tyder mer på ett ångesttillstånd som kallas "anxious attachement"(kan för allt i världen inte komma på svenskt namn), särskilt som att det verkar upprepa sig. Det innebär kortfattat att varje gång en människa känner sig osäker i ett förhållande till en annan människa kommer den att slå på varningslamporna i tron att den ska bli lämnad omgående, även om relationen är bra och sund från början. Vilket leder till att personen med ångesten klamrar sig fast som en blodigel i ren panik att den andre ska lämna denne även om det inte fanns problem från början. Det blir alltså en loop där de inbillade problemen blir riktiga till slut och den andre personen inte kommer orka och då lämna för att orken tryter och bekräftelsebehovet kommer till slut vuxit sig så stort att det inte går att uppfylla.

Men nu hobbypsykologar jag bara, ta det inte på för stort allvar.