Dejta långsamt?

[a1agnlju]

Nja. Tycker det finns gott om människor som är för framfusiga och på utan att den andra personen behöver vara osäker.

Alltså, nej, jag menar det också. Inte att han blir osäker på grund av hennes framfusighet utan osäker på var han står i i sina känslor oavsett om hon är framfusig eller ej.

 

[a1agnlju]

Där håller jag inte med alls.
Jag hade blivit tokig om någon är väldigt på, vill ses hela tiden osv. Är inte ett dugg osäker men har integritet och vill inte bli kvävd av en annan människa, det gör att mina känslor försvinner och jag upplever människan som respektlös och osjälvständig.

Nej, det var inte det jag menade heller. Hans osäkerhet/återhållsamhet behöver ju inte komma på grund av att ts är påstridig menar jag (de hör inte automatiskt ihop). Han verkar ju vara rätt tydlig med att han vill ta det lugnt och skulle säkert vilja det även om ts inte skulle vara påstridig. Sedan är det definitivt ett problem om den ena måste hålla tillbaka eller känna sig obekväm med en framfusig partner. Jag hade också blivit tokig av en blodigel

 

[a1agnlju]

Nja. En intensitet som TS har beskrivit i en dejtingfas tyder mer på ett ångesttillstånd som kallas "anxious attachement"(kan för allt i världen inte komma på svenskt namn), särskilt som att det verkar upprepa sig. Det innebär kortfattat att varje gång en människa känner sig osäker i ett förhållande till en annan människa kommer den att slå på varningslamporna i tron att den ska bli lämnad omgående, även om relationen är bra och sund från början. Vilket leder till att personen med ångesten klamrar sig fast som en blodigel i ren panik att den andre ska lämna denne även om det inte fanns problem från början. Det blir alltså en loop där de inbillade problemen blir riktiga till slut och den andre personen inte kommer orka och då lämna för att orken tryter och bekräftelsebehovet kommer till slut vuxit sig så stort att det inte går att uppfylla.

Men nu hobbypsykologar jag bara, ta det inte på för stort allvar.

Ja, det var väl en bra förklaring. Förstår bara inte vad det har med min reflektion att göra riktigt. Jag har haft en del kompisar som varit såna. Det har blivit folk av dem med

 

[Bison]

Nej, det var inte det jag menade heller. Hans osäkerhet/återhållsamhet behöver ju inte komma på grund av att ts är påstridig menar jag (de hör inte automatiskt ihop). Han verkar ju vara rätt tydlig med att han vill ta det lugnt och skulle säkert vilja det även om ts inte skulle vara påstridig. Sedan är det definitivt ett problem om den ena måste hålla tillbaka eller känna sig obekväm med en framfusig partner. Jag hade också blivit tokig av en blodigel

Men varför skulle han vara osäker bara för att han inte vill rusa in i ett förhållande och presentera hela släkten?
Tycker snarare det låter som en sund person.

 

[Tonto]

Men varför skulle han vara osäker bara för att han inte vill rusa in i ett förhållande och presentera hela släkten?
Tycker snarare det låter som en sund person.

Eller hur. Dom har träffats i tre veckor.

 

[strawberrysylt]

Eller hur. Dom har träffats i tre veckor.

Håller med, tre veckor är ingen tid alls. Jag har träffat flera där vi nog inte ens vetat varandras efternamn efter tre veckor liksom...

 

[a1agnlju]

Men varför skulle han vara osäker bara för att han inte vill rusa in i ett förhållande och presentera hela släkten?
Tycker snarare det låter som en sund person.

Det har jag inte sagt heller. Osäker på det sättet att han inte är säker på vart han vill och därför vill ta det piano. Det dröjde nog ett par månader innan jag träffade mina svärföräldrar första gången, inget konstigt med det. Skulle inte ha tyckt det var konstigt om han släpade hem mig till svärföräldrarna på en fika efter någon vecka heller. Ingen big deal på den tiden liksom (för oss i alla fall). Hur gör man när man är tonåring och vill hångla med partnern på tonårsrummet? Gör man inte sånt längre? Jag inser att regelboken inom dating/ träffa ny partner har förändrats en hel del de senaste 30 åren.

 

[RedQueen]

Ja, det var väl en bra förklaring. Förstår bara inte vad det har med min reflektion att göra riktigt. Jag har haft en del kompisar som varit såna. Det har blivit folk av dem med

Tänkte mest utifrån att du reflekterade över att han drog sig tillbaka och att det berodde på hennes intensitet. Även om man kan vara intensiv som person verkar det snarare ligga en ångestproblematik bakom i det här fallet som ts behöver ta itu med. En intensiv person har förståelse medan en ångestdriven människa gör allt för att slippa ångest, även om det i det här fallet mer spinner loss den ordentligt.

Jovisst, men de har nog troligen insett att de inte mått bra och sökt hjälp för sina problem.

 

[a1agnlju]

Tänkte mest utifrån att du reflekterade över att han drog sig tillbaka och att det berodde på hennes intensitet. Även om man kan vara intensiv som person verkar det snarare ligga en ångestproblematik bakom i det här fallet som ts behöver ta itu med. En intensiv person har förståelse medan en ångestdriven människa gör allt för att slippa ångest, även om det i det här fallet mer spinner loss den ordentligt.

Jovisst, men de har nog troligen insett att de inte mått bra och sökt hjälp för sina problem.

Ja, eller vuxit ifrån det. Det löste sig i alla fall för dem.

 

[Smurfoff]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

 

[RedQueen]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

Chilla och sysselsätt dig med något som kräver din uppmärksamhet till 100 %. Det är inte kört. Det går inte att tvinga fram något nu. Det blir vad det blir och det är ingen undergång. Andas. Nu tänker du på dig själv och triggar inte igång något hos dig som du kommer må dåligt av.

 

[a1agnlju]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

Jag tycker faktiskt inte att det är konstigt att man, som nykär, vill spendera all tid och lite till helst med sin kärlek. Men sedan måste man ju leva med att alla inte vill ha sån supertät kontakt alltid heller. Jag undrar lite, kan ni inte bara höras på telefon istället för att vänta på att den andre ska svara på ett meddelande på snap? Det verkar bli ett väldigt stressmoment för dig att gå och vänta på att han ska svara.

 

[Tonto]

Håller med, tre veckor är ingen tid alls. Jag har träffat flera där vi nog inte ens vetat varandras efternamn efter tre veckor liksom...

Min ena dejt visste inte ens mitt förnamn typ tredje gången vi sågs, typ tre veckor efter att vi träffats första gången.

 

[Tonto]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

Jag tycker det låter som om han börjar bli ganska stressad/less av att du är så på och stressig med att gå fram fort. Jag hade också slutat höra av mig om någon stressade mig på det här viset.

 

[QueenLilith]

Jo jag vet jag vill inte vara beroende av någon annan människa. Men vi har en sån sjuk attraktion till varandra som jag inte har kännt innan. Vi pussas och kramas hela tiden och på de fysisika är väldigt intensivt

men så har det väl varit några gånger innan när du träffat någon? verkar verkligen som du lägger allt på den mannen du träffar och hela ditt liv kretsar runt honom och vad han tänker/tycker och gör. Det låter verkligen inte hälsosamt någonstans. Tror verkligen du behöver hitta dig själv och sluta gå upp i SÅ mycket vad den man du träffar tycker och lägga så mycket fokus på honom.

 

[Milosari]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

Ja, helt ärligt tror jag att det är kört. Han anar problem och vill dra sig ur. Jag är helt övertygad om att det här kommer upprepa sig i all oändlighet tills du har landat i sig själv. Men kommer du lyssna på detta inlägg som är ett av femtioelva liknande?

 

[Smurfoff]

Han hörde faktiskt av sig ikväll och frågade hur jag mådde och vad jag hade gjort idag. Så de visar ju att han fortfarande bryr sig. Jag ska bara lära mig andas och inte tänka så mycket..

 

[Palermo]

Han hörde faktiskt av sig ikväll och frågade hur jag mådde och vad jag hade gjort idag. Så de visar ju att han fortfarande bryr sig. Jag ska bara lära mig andas och inte tänka så mycket..

Nu är ju jag inte den killen. Men jag hade lagt benen på ryggen om en dejt gått på som du efter ett par veckor. Jag hade blivit helt förvirrad av de samtal om framtiden och om känslor som du vill ha. Jag hade blivit vansinnig om en dejt satt igång att förklara för mig att allt inte bara är lätt i relationer. (Det är det kanske inte, men det ska vara roligt och lätt minst ett år i början, tycker jag. Minst.)

Varför ska ni träffa varandras föräldrar nu? Ni har väl flyttat hemifrån?

Jag tror också att det är kört, och det tror jag att ni båda ska vara glada för.

 

[Modest]

Men i början var han lika på som mig. Sa jag är allt han söker hos en tjej osv och var väldigt intensiv med att höras varje dag så jag hakade ju på. Sen blev de ju mest jag som föreslå att ses och jag hittade på massor vi skulle göra. Jag blir lätt blixtföräkskad och då fastnar de för mig och jag vill spendera all min tid med den personen. För hans del så är känslor något som växer fram och att man tar de långsamt och försiktigt. Han säger han har stor attraktion till mig och på de fysiska är de inga konstigheter. Vi har bra sex osv men de är inte allt. Att han nu efter en månad kännt att vi kanske är för olika. Han är mer lugn och tillbakadragen och jag mer framåt och drivande. Vilket jag inte anser är ett problem att man är olika. Sen vet han inte heller om de känns helt rätt för jag inte verkar ta de i hans takt. Sen tog han även upp att han tyckte ibland jag vände saker han sa till något negativt. Och att vi är lite dåliga på att kommunicera. Men då sa jag Ja men vi skriver mycket det kan lätt bli så. Men vi har aldrig liksom bråkat. Sa till han på promenaden att om han inte vill mer så kan han säga de nu så han inte ger mig falska förhoppningar och sen skriver på snap att han inte vill. Men han sa sån är han inte. Att om han inte brytt sig så hade han inte gått i 2 h och pratat utan bara sagt jag vill inte och sen gått hem. Jag sa inget förhållande är perfekt man kan inte gå in med inställningen att de inte ska finnas något negativt alls. Hsn ville jag skulle säga något jag tyckte jag var negativt om honom. Sa asså jag går inte och tänker på sånna saker. Jag stör mig inte på sånt smått. Men att jag hade önskat han tog mer initiativ till att ses. Men han tycker jag sätter press på honom för han inte är lika framåt som jag. Sen skrev han dagen efter på snap och fråga hur jag mådde. På kvällen frågade jag om han hade en bra kväll. Han svarade Ja att han var påvög hem och jag skrev sov så gott när det är dags, natti. Han svarar ska försöka , natti. Nu har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Jag har bestämt mig att jag ska inte höra av mig mer. Vi har pratat dagligen känns som han börjar dra sig undan nu eller så vill han ha tid att tänka och se om han saknar mig. Vad tror ni? Känns de kört?? Några goda råd?

Men alltså ni har träffats i tre veckor? Jag är helt mållös. Med tanke på att det här är tråd 48372 där du skriver EXAKT samma sak (du har träffat en kille, du vill gå fort fram, han börjar dra sig undan, du övertänker, du får panik), hur kan du vilja göra om detta ytterligare en gång?

Om man gör på samma sätt gång på gång så lär man få samma resultat. Du måste ÄNDRA på något.

 

[Fjordfrälst]

Alltså varför denna brådska?!? Jag var lite som du i början...Allt var så nytt för mig men inte för min sambo som hade haft ett flertal förhållanden innan och visste vad han inte vill ha och var tydlig med att han vill ha en självständig flickvän och absolut inte bli kvävd! Jag ser ju likadant på det nu när jag själv skaffat erfarenhet...Visst var det jobbigt att backa och inse att i början är det skitjobbigt att "bara" höras av två gånger om dagen på sin höjd och bara ses på helgerna...När man hade tid och så...Som min sambo sa då; man gör mer tid för varandra efter hand man lär känna varandra...Inte till en början, då är det bättre att ta det lugnt!! Så ja du måste tagga ner! Jag själv som sagt varit lite som du men jag ändrade på det, eller ja blev lika självständig igen med avsky för att bli kvävd- så som jag egentligen är. Och som sagt redan...Det håller ju uppenbarligen inte att göra samma misstag gång efter gång. Gå till botten med ditt problem istället så ska du se det går bättre för dig