Dejtandet fortsätter del 15

[ptr]

Idag tampas jag med frågor kring förhållande vs. singelliv. Ibland känner jag att det här med frukostkillen är så bra som det bara kan bli. Jag vet inte om en partner kan bli bättre än honom, snällare än honom, mer omtänksam än honom. Om sexet kan bli bättre än med honom, om jag kan känna mig tryggare än med honom. Jag tror inte det. Men.. är det bättre än att vara singel, ändå? Jag vet faktiskt inte, och försöker landa i att jag inte behöver veta det ännu.

Snubbla nu inte på krångelgrubbel nu! Känns det bra så är det väl bra.

 

[Singoalla]

Gnälla är jag inte vidare intresserad av att göra, så ingen fara

Jag har faktiskt testat nätdejta lite jag å. En sak jag tycker kan bli lite konstigt är just det att man ofta pratar rätt mycket av bara farten innan man ens träffas, och sen kanske man träffas över en fika. Sen kanske man inte känner att det är värt fler träffar av nån anledning (även om det var trevligt), men man har pratats vid så mycket redan innan att det känns som man nästan "gör slut", fastän man bara träffats en gång ett par timmar eller så. Det är ju självklart inte så, men ändå nått som känns lite åt det hållet, särskilt om den andra parten sagt att de vill träffas igen. Nån som haft en liknande tankegång nångång? Ärlighet rakt av med artighet är väl bäst, eller?

Kanske vore det bäst att inte prata så mycket innan man ses..egentligen.

Jag brukar försöka ses ganska snabbt, av fler skäl. Men ja, jag håller med dig om att det känns lite konstigt ibland. Jag brukar vara ärlig, oftast säger jag att jag hade väldigt trevligt men att det tyvärr inte kändes helt rätt för mig. Oftast har det dock runnit ut i sanden för mig många gånger, där varken han eller jag föreslår att ses igen. Så lyckligtvis slipper jag diskussionen ibland.

 

[Singoalla]

Snubbla nu inte på krångelgrubbel nu! Känns det bra så är det väl bra.

Jo, det känns jättebra. Men singellivet känns också jättebra. Dock tror jag dessa två inte kommer att vara kompatibla fullt ut förr eller senare. Det är knappt kompatibelt just nu.

 

[Sezziyanen]

Jag brukar försöka ses ganska snabbt, av fler skäl. Men ja, jag håller med dig om att det känns lite konstigt ibland. Jag brukar vara ärlig, oftast säger jag att jag hade väldigt trevligt men att det tyvärr inte kändes helt rätt för mig. Oftast har det dock runnit ut i sanden för mig många gånger, där varken han eller jag föreslår att ses igen. Så lyckligtvis slipper jag diskussionen ibland.

Exakt. Jag har vid två tillfällen sagt i princip exakt så. Det var trevligt men jag kände inte att vi klickade på nån annan nivå än så, helt enkelt. Det är ju knappast bättre att ses igen även om man egentligen inte riktigt känner att det är värt, det hade jag verkligen inte velat att en tjej skulle känt sig tvungen att göra mot mig. Bästa är ju förstås när båda upplever det så, och då rinner det ju ut i sanden liksom som du säger.

 

[ptr]

Jo, det känns jättebra. Men singellivet känns också jättebra. Dock tror jag dessa två inte kommer att vara kompatibla fullt ut förr eller senare. Det är knappt kompatibelt just nu.

Det är alltid den där känslan av att man vet vad man har men inte vad man får. Men någonstans får man släppa det och prova med.

 

[Singoalla]

Det är alltid den där känslan av att man vet vad man har men inte vad man får. Men någonstans får man släppa det och prova med.

Så är det absolut. Jag tror att jag lägger in så mycket framtid i det också. Om vi blir tillsammans, är han min framtida man då? Han jag skaffar barn med? Han jag lever ihop resten av livet med? Då blir allt väldigt stort. Kanske borde jag också väga in alternativet att vi kanske blir tillsammans och inser efter några månader att vi inte vill. Vem vet. Det känns i alla fall mindre läskigt.

 

[Hero]

Ja, varför jag också skrev att jag inte är rätt person att ge råd. Men att ett socialt liv ökar chansen att träffa en partner än att sitta inne är väl egentligen bara fakta. Sen om man ändå inte vill vara social är en annan sak.

(BTW - åter igen med "svårt för dig att förstå" spåret?)

Mmm, ja som extrovert ökar ju chanserna mkt såklart. Men online dejting tycker jag är utmärkt för den som är introvert. Man behöver inte ha ett överdrivet socialt liv och kan ändå träffa någon .

Jag har lite svårt att förstå extroverta som har 1000 bekanta och kompisar man ränner runt med varje ledig tid. Det är inget liv som lockar mig. Men jag skulle ändå vilja ha en partner.

 

[ptr]

Så är det absolut. Jag tror att jag lägger in så mycket framtid i det också. Om vi blir tillsammans, är han min framtida man då? Han jag skaffar barn med? Han jag lever ihop resten av livet med? Då blir allt väldigt stort. Kanske borde jag också väga in alternativet att vi kanske blir tillsammans och inser efter några månader att vi inte vill. Vem vet. Det känns i alla fall mindre läskigt.

Krama om den där karln och känn efter hur det är just nu. Allt det där framåt i tiden vet ingen av er nånting om ändå, utan att ha provat.

 

[Singoalla]

Mmm, ja som extrovert ökar ju chanserna mkt såklart. Men online dejting tycker jag är utmärkt för den som är introvert. Man behöver inte ha ett överdrivet socialt liv och kan ändå träffa någon .

Jag har lite svårt att förstå extroverta som har 1000 bekanta och kompisar man ränner runt med varje ledig tid. Det är inget liv som lockar mig. Men jag skulle ändå vilja ha en partner.

Det är väl en enormt stor skillnad på att ha svårt att förstå i form av att det inte är ett liv som lockar än själv, och ha svårt att förstå i form av att förstå det faktumet att andra fungerar annorlunda. För mig är det inte alls svårt att förstå att introverta inte vill mingla runt på sociala aktiviteter på sin lediga tid.

Det skulle ju vara ytterst tragiskt om en person inte kunde förstå att folk fungerar annorlunda mot vad man själv gör.

 

[Mia_R]

Det är väl en enormt stor skillnad på att ha svårt att förstå i form av att det inte är ett liv som lockar än själv, och ha svårt att förstå i form av att förstå det faktumet att andra fungerar annorlunda. För mig är det inte alls svårt att förstå att introverta inte vill mingla runt på sociala aktiviteter på sin lediga tid.

Det skulle ju vara ytterst tragiskt om en person inte kunde förstå att folk fungerar annorlunda mot vad man själv gör.

Det är ytterst svårt att förstå att en del har så svårt att fatta när jag läser tråden.

 

[Bison]

Ja, varför jag också skrev att jag inte är rätt person att ge råd. Men att ett socialt liv ökar chansen att träffa en partner än att sitta inne är väl egentligen bara fakta. Sen om man ändå inte vill vara social är en annan sak.

(BTW - åter igen med "svårt för dig att förstå" spåret?)

Det är just därför jag släpar mig iväg på mina dejter. Ligger jag kvar i soffan lär jag inte träffa någon.

Verkstadskillen har jag träffat flera gånger när han lämnat och hämtat tåg.
Skrev att jag är den sura rödhåriga som aldrig hälsar.
Så social och trevlig är jag

 

[Hero]

Det skulle ju vara ytterst tragiskt om en person inte kunde förstå att folk fungerar annorlunda mot vad man själv gör.

Inte för mig heller.
Man hämtar kraft från olika saker.
Tyvärr, verkar folk idag värdera personer efter antalet likes på instagram och antal vänner på FB.

 

[durachiny]

... och är man årets playboymodell så behöver man inte nätdejting. Otroligt vilka sanningar du kommer med när det är flera i tråden som beskriver att de har svårt att träffa någon, även om de dejtar. Kommer solen gå upp i morgon med? Jajemensan!

Svårt att träffa någon om det kommer till att hitta någon man klickar och har kemi med. Jag kommenterade på att få intresse och uppmärksamhet och då stämmer det jag skriver alldeles utmärkt.

 

[Singoalla]

Det är just därför jag släpar mig iväg på mina dejter. Ligger jag kvar i soffan lär jag inte träffa någon.

Verkstadskillen har jag träffat flera gånger när han lämnat och hämtat tåg.
Skrev att jag är den sura rödhåriga som aldrig hälsar.
Så social och trevlig är jag

Så är det! Trots att jag bor i Sveriges största stad och mitt umgänge kryllar av singlar så är det ingen som skulle komma och knacka på dörren direkt. Så jag brukar vara väldigt initiativtagande.

 

[Singoalla]

Inte för mig heller.
Man hämtar kraft från olika saker.
Tyvärr, verkar folk idag värdera personer efter antalet likes på instagram och antal vänner på FB.

Tänker att en introvert person inte direkt bryr sig om sådant? Vi sociala minglare kanske tycker att det är kul med andra sociala minglare och partyprissar, men har svårt att se att en introvert person som drar sig undan skulle bry sig om sådant alls.

 

[durachiny]

Så är det! Trots att jag bor i Sveriges största stad och mitt umgänge kryllar av singlar så är det ingen som skulle komma och knacka på dörren direkt. Så jag brukar vara väldigt initiativtagande.

Det där vet du själv inte stämmer. Skulle du säga att du var introvert så skulle de gladeligen komma hem till dig istället för att gå ut. Inte alla men det skulle definitivt inte gå någon brist på personer som skulle vara villiga att anpassa sig rätt mycket för att passa in i ditt liv det märker du även nu med frukostkillen där du säger gång på gång "hur står han ut med mig".

 

[ptr]

Upplever att en del introverta är de som minglar runt mest och pratar med alla om allt - men kanske egentligen inte har glädje av det på något vis. Snarare att de inte släpper någon tillräckligt nära för att umgås mera, utan ränner ständigt iväg.

 

[Singoalla]

Det där vet du själv inte stämmer. Skulle du säga att du var introvert så skulle de gladeligen komma hem till dig istället för att gå ut. Inte alla men det skulle definitivt inte gå någon brist på personer som skulle vara villiga att anpassa sig rätt mycket för att passa in i ditt liv det märker du även nu med frukostkillen där du säger gång på gång "hur står han ut med mig".

Det är inte alls det jag menar. Självklart kommer frukostkillen gladligen hem till mig. Men det var jag som valde att vara aktiv på Tinder och swipa, det var jag som skrev till honom när vi matchat (dubbelt dessutom, han svarade inte först ) och det var jag som bjöd ut honom. Utan mitt engagemang hade vi aldrig träffats. De män som skulle komma och plinga på min dörr skulle göra det för att jag tidigare har varit aktiv i vårt dejtande. Hur skulle de annars veta att jag ens existerade där bakom dörren?

 

[durachiny]

Det är inte alls det jag menar. Självklart kommer frukostkillen gladligen hem till mig. Men det var jag som valde att vara aktiv på Tinder och swipa, det var jag som skrev till honom när vi matchat och det var jag som bjöd ut honom. Utan mitt engagemang hade vi aldrig träffats. De män som skulle komma och plinga på min dörr skulle göra det för att jag tidigare har varit aktiv i vårt dejtande. Annars hade de ju inte ens vetat om att jag existerande.

Ja ok att svepa på tinder håller jag med om är ett grundkrav på initiativ man måste ta. Jag syftade mer på att man måste inte vara out and about och socialisera sig massor om man inte vill och du skulle kunna styra upp helt ok dejtingliv bara hemma från din soffa och som var anpassat till din nivå av introvert om du nu var det.

 

[nyttnick]

Jag är introvert utan tvekan, men uppskattar både sällskap och allsköns aktiviteter. Inte är jag asocial heller och jag kan lätt bli personlig om jag känner att det är rätt person jag sällskapar med. Inte tystlåten och inåtvänd-

MEN

Skillnaden som jag upplever det är att när extroverta FÅR energi av alla sociala tillställningar och möten, så blir jag DRÄNERAD på energi. Hur kul och fint det än är, så behöver jag egen tid för att hitta energin igen.