Dejtandet fortsätter del 15

[vallhund]

Här kör vi hårt, vi vill ha alla detaljer.
Förra tråden
http://www.bukefalos.com/threads/vi-dejtar-vidare-del-14.1457640/page-100#post-18416923

 

[strawberrysylt]

@pepp Kul att du kan tänka dig särbo! När jag pratat med mina vänner om det tidigare (inte på länge) har alla varit emot det och inte förstått idén. Men, jag tycker det känns som en rätt bra idé... vad exakt var det som gjorde att det inte funkade när ni flyttade ihop (om du vill tala om)?

//r

 

[the_connemara]

@strawberrysylt

Jag känner mig inte direkt flyttbar. Har man en gång flyttat till Skåne så flyttar man inte igen, iaf inte om man är fälttävlansryttare Har hästen mittemellan alla terrängbanor nu och så vill jag ha det samt ett jobb i Lund där jag gärna jobbar livet ut. Var just jag bor spelar inte så stor roll men min elbil ska orka mellan de tre punkterna varje dag så är jag nöjd! Min familj finns kvar i Halland men vill inte bo kvar i barndomstrakterna, känner mig helt färdig där. Tror dock jag är i ett ganska opåverkbart läge nu nöjd att äntligen vara singel och lite besatt av att bestämma själv

 

[pepp]

@pepp Kul att du kan tänka dig särbo! När jag pratat med mina vänner om det tidigare (inte på länge) har alla varit emot det och inte förstått idén. Men, jag tycker det känns som en rätt bra idé... vad exakt var det som gjorde att det inte funkade när ni flyttade ihop (om du vill tala om)?

//r

Vi hade totalt olika syn på städning osv. Jag var den som fick göra exakt allt..

Han hade bara bott ensam innan så vet inte om det hade med det att göra..
Sen var det alldeles för liten yta för oss två (kanske funkar för andra)

 

[starcraft]

Nu är jag visserligen sambo, men jag är helt klart för att vara särbo. Bästa av två världar. Man får tvåsamhetens fördelar, men sitt eget space, större möjligheter till egentid, slipper vardagstjafs om disk och städ (det är slipper iofs jag nu oxå, men känns mer som regel än undantag att det förekommer). Det finns såklart fördelar som sambo oxå, men tycker att särbo får en oförtjänt oseriös-stämpel när det gäller längre förhållanden.

 

[the_connemara]

Ang särbo så ser jag inte öht hur jag skulle kunna dela hem med någon igen. Alltså låter särbo fantastiskt. Förr fattade jag det inte alls. Hoppas dock jag ändrar mig med tiden om jag hittar någon jag tror det skulle funka bra med.

 

[Red_Chili]

Men, sen kan man diskutera hur långt tio mil är häruppe... tio mil i Skåne var avsevärt längre än häruppe förstod jag när jag bodde där ;). Så, jag vet inte, eventuellt att jag är flyttbar inom landskapet, men inte längre... kanske.
En annan fundering detta för med sig är ju också om man behöver bo ihop för att vara ihop? Kanske vara särbo? Är det något ni kunnat tänka er? :)

Jag ser inte 10 mil som jättemycket, om det är norrut. Däremot om någon bor 10 mil söderut, då innebär det att åka rakt genom centrala Sthlm för att ses och det känns skitjobbigt :p När jag bodde uppe i norr var 10 mil absolut ingenting.

Ska jag vara ihop med någon så ska vi vara särbos. Att bo ihop... Nä fy. Jag vill ha mitt hem på mitt sätt och inte kompromissa eller anpassa mig kring något när det gäller hemmet. Att hitta någon potentiell partner som dessutom vill ha hemmet på samma sätt som mig... Det känns lite väl orimligt :p

 

[niardasp]

Jag skulle nog absolut kunna tänka mig särbo. Helst så ska han i så fall bo centralt inne i Stockholm så att jag slipper ta nattbussen hem till mig när jag varit ute sent

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle nog absolut kunna tänka mig särbo. Helst så ska han i så fall bo centralt inne i Stockholm så att jag slipper ta nattbussen hem till mig när jag varit ute sent

Precis man får fördelen med två boenden. Jag kan erbjuda trevligt boende vid havet för semester och han kan bo centralt för övernattning vid utgång.

 

[Amanda_F]

Jag är också Pro-Särbo. Gillar min lägenhet och vill inte flytta. Och den är för liten för att någon annan ska få plats att flytta in.

Undrar om jag har varit singel så länge att det är osunt. Alla fördelar med att vara singel är så tydliga. Och nackdelarna är... inte lika tydliga. Eller fördelarna att ha ett förhållande om man ska vända på det. Det känns knappt lockande. Det finns dock en kille som är typ en bekant, om han skulle vara intresserad skulle jag nog inte tacka nej. Men oddsen är inte på min sida direkt och jag skulle aldrig förstöra den relation vi har idag med att fråga ut honom. Han är för mkt värd i nuvarande position.

 

[Milosari]

Det verkar inte bli något med amerikanen. Han ställde in pga extrainsatt möte. Sant eller dålig ursäkt?

Men men, 10 min swipande senare så fick jag kontakt med en som passar bra in på mina önskemål och vi har pratat en dryg timme nu

 

[Alexandra_W]

@strawberrysylt Jag kan inte tänka mig särbo på sikt. Inte generellt. Mem teoretiskt så om människan bodde ett kvarter bort -sure. Men inte med distans.

Dock - jag har sällan känt lust att flytta ihop med någon. Varit sambo en enda gång (och påväg en men mkt pga tjat).

 

[detordnarsig]

Har bara varit sambo en gång men kan absolut tänka mig vara det igen. Men det behöver vara med nån med eget liv och vänner. Finns ju par som både bor och jobbat ihop Lite mera egentid behöver jag iaf.

 

[Milosari]

Jag har varit sambo massor med gånger men får det inte till att funka. Jag vet inte om det är relationsformen eller samboskapet (eller båda) som inte passar mig så dörren är inte helt stängd än.

 

[Ceta]

Jag har ju vara haft ett förhållande, och där blev det aldrig tal om att flytta ihop, tack och lov.
Men nu drömmer jag ju fortfarande om den klassiska ”familjen” med barn och hela kittet, så då känns det naturligt att bo ihop

 

[SaraXX]

Jag har varit sambo i drygt 15 år och gillade det mycket. Men nu har jag svårt att se det. Jag trivs med att ha mitt eget. Särbo låter bra.

 

[Snubbelfot]

@strawberrysylt
Jag vänder mig mot strömmen och vill inte vara särbo, åtminstone inte på längre sikt. Helt enkelt eftersom jag värdesätter det där vardagslivet tillsammans, att laga mat och äta tillsammans, att somna, sova och vakna tillsammans, att bolla någonting - vad som helst - och få svar, att pilla med hus eller trädgård tillsammans. Eller att pyssla med helt olika saker på varsitt håll medan en puss bara är några sekunder bort.
I den bästa av världar har jag vardagen tillsammans med min partner medan helgerna kan tillbringas antingen tillsammans eller med egna aktiviteter. Som särboskapet, distansförhållandet, eller vad det kan kallas manifesterar sig för mig idag så är vardagarna genomgående isär medan helgerna i praktiken genomgående blir tillsammans. Då känns det känns som en större sak att t ex välja bort en tillsammanslördag för att göra något på egen hand, än det hade varit om vi även haft vardagarna tillsammans.

 

[enough]

Grovhånglade just i smyg på arbetstid med konstnärskillen som hade vägarna förbi. Riktigt nice, en bra start på dagen. Jag känner mig som en tonåring...

 

[Bison]

Särbo låter väldigt bra tycker jag.
Om 10 mil är långt beror lite på hur kommunikationerna är, har väl 8 mil till min bästis, går pendeltåg utan byten emellan och med bil är det motorväg så det känns inte långt alls. Även kollegan samt lite andra vänner bor där, tycker det är rätt smidigt.
Hade det varit 10 mil åt andra hållet utan pendel med småvägar hade det känts jättelångt.

 

[Bapelsin]

Jag har varit gift och bott med en man i över 10år. Det funkade hur bra som helst, det var andra saker som gjorde att vi separerade.

Mitt ex och jag hade en destruktiv och dålig relation, vi testade att bo ihop men ingen av oss stod ut. Men det var liksom särboskap på fel grunder. Hade vi kunnat bo ihop hade vi velat det, men vi kunde inte.

Nu skulle jag definitivt kunna tänka mig att vara särbo, fast på rätt grunder. För att båda vill det. Och det känns lite som att det kan komma att bli ett måste nu när man är äldre och ”alla” redan är rotade med barn osv. Jag har ingen möjlighet att flytta mig någon annanstans och de flesta män jag pratar med har redan barn och har heller inte möjlighet att flytta sig.

Men jag tar det som det kommer. Det är ju ändå livet i ett nötskal, att man aldrig vet vilka val man ska komma att ställas inför