Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

[tanten]

Skriver igen. Hur kan det vara dåligt att vara snäll, att hjälpa, att finnas för någon som mår dåligt? Aprilmaj, är det inte värdefullt för dig om någon finns där, bryr sig?

Det är inget fel alls. SÅVIDA det inte är allt man är.

Som du beskriver dig så skulle jag inte vara speciellt lockad av dig som vän.
Jag skulle vilja få ut mer av DIG.

Jag umgås med vänner för att de stimulerar mig, utmanar mig och vi ger och tar till varann. Mina närmaste, käraste mest älskade finns inte alltid till hands för småsaker. Men skulle himlen ramla ner, jag få en dödsdom, huset brinna upp - då finns de där.

Du ger och ger och ger. Du försöker. Men det du ger är tjänster och uppvaktning. Det bygger ingen vänskap.

Jag känner att jag gett inviter, bjudit in mina släktingar, hjälpt dem med hund, katt, häst och hus-hjälp när de behövt.

Jag har försökt hjälpa i alla situationer de bett om, jag försöker vara trevlig, hjälpsam, pigg och glad.

jag försöker ställa upp, är hjälpsam, är snäll och tillmötesgående.

Jag blir lätt gråtfärdig av att läsa det där. Jag känner... Jag har försökt... Jag försöker....

VEM ÄR DU?
Vem är du när du inte ger?

Varför inte istället söka dig till personer som uppskattar dig för den du ÄR istället för vad du GER?

Jag har vänner som inte hjälper mig med ett endaste dugg. Jag älskar dem högt och rent ändå.

 

[aprilmaj]

Nej, jag förstår inte... Jag hjälper, finns där om någon behöver. Jag räknar mig inte som att jag är gud för det, men ja, det är klart jag vill att personen som jag hjälper ger mig ett värde att jag finns där för den. Det handlar om ett tack, eller att personen jag hjälpt ger mig ett uppskattande ord om att jag fanns där när den haft det svårt, ville göra något för den just då. Är det så fel?

Likväl när jag vart hund, katt, häst, husvakt. Ett tack räcker gott och väl för mig. Däremot när man åker hem efter en veckas jobb med andras djur och inte ens får ett tack tillbaka, så känns det utnyttjande...

Det låter som att du ser på dig själv som "en hjälp". Inte en människa, utan en hjälpare.

 

[stjarnhimmel]

Nej, jag förstår inte... Jag hjälper, finns där om någon behöver. Jag räknar mig inte som att jag är gud för det, men ja, det är klart jag vill att personen som jag hjälper ger mig ett värde att jag finns där för den. Det handlar om ett tack, eller att personen jag hjälpt ger mig ett uppskattande ord om att jag fanns där när den haft det svårt, ville göra något för den just då. Är det så fel?

Likväl när jag vart hund, katt, häst, husvakt. Ett tack räcker gott och väl för mig. Däremot när man åker hem efter en veckas jobb med andras djur och inte ens får ett tack tillbaka, så känns det utnyttjande...

Men strunta för en stund i vad andra tykcer om dig.
Jag tror inte man kan bygga sin självkänsla på vad andra tycker om en.
Jag tänker att du behöver veta vem du är och att du duger oavsett om du får uppskattning av adnra. Den viktiga frågan är ju varför du känner att det är så viktigt att andra gillar dig. Och det är dörför jag tror du ska gå och prata med någon dvs för att jobba med ditt självöfrtroende.

Du har tagit hand om någons djur en vecka utan ett tack ens?
Tycker du inte själv att det är fel någonstans då? Problemet är då att du verkar vilja krypa mer för att få bekräftelse.. men istället borde du göra det motsatta dvs säga att jag är värd mer. Jag tänker inte bli behandlad såhär.

 

[tanten]

Nej, jag förstår inte...
...
det är klart jag vill att personen som jag hjälper ger mig ett värde att jag finns där för den.

Nej det är helt uppenbart att du inte förstår vad det är vi försöker säga.Jag blir ledsen för det.

Du verkar tro att du kan KÖPA vänskap genom tjänster.
Det funkar inte så!

Människor blir dina vänner för att du ÄR.
Inte för att du GÖR.

Någonstans har du hamnat fel i det sociala samspelet mellan människor och ja, du skulle definitivt vara hjälpt av att prata med någon. Man behöver inte var psykiskt sjuk eller deprimerad för att behöva prata med ett proffs.

 

[Fyrkanten]

Jag ska vara ärlig, det finns inget att ljuga om. Era svar förvånar mig. JAG försöker vara snäll, ställa upp för dem som behöver, jag är den som som lyssnar, kommer med råd, som kan ge en hjälpande hand om det behövs och jag kan ge både en sängplats, en matbit, en dusch, en peng om det är just det som fattas denna personen. Är en person som hjälper till om det behövs barnvakt, hundvakt, katthjälp eller vd det nu kan vara. Hos mig kan du få både ett förtroende, prata ut, få hjälp, men också att vi kan ha kul tillsammans.GER ALLT, MEN INGEN FINNS TILLBAKA. Så är allt jag gör fel? Ska man vara elak, inte bry sig, skita i andra och bara bry sig om sig själv, är det svaret?

 

[Aliche]

Skriver igen. Hur kan det vara dåligt att vara snäll, att hjälpa, att finnas för någon som mår dåligt? Aprilmaj, är det inte värdefullt för dig om någon finns där, bryr sig?

Fast det är ingen som skrivit att det är dåligt att vara snäll, men som sagt det är skillnad på att vara snäll och på att vara alla andra till lags.
Du skriver hela tiden att du "försöker" vara glad, pigg, positiv och hjälpsam för alla andra hela tiden men om du inte känner att du är pigg och glad när de är ouppskattande och ingen återgäldar att du är hjälpsam och du bara mår dåligt av det varför fortsätter du? Varför ska du låtsas vara något du inte är? Och nu pratar vi inte om att du ska sluta vara snäll utan bara sluta slå knut på dig själv för att vara vad du tror att alla andra behöver och vill ha, HELA tiden. Varför fortsätter du låta andra såra dig? När du inte tar tag i situationen och förändrar dig själv (vilken är den enda personen du kan förändra) och ditt agerande så gör du ju ett val, du säger till dig själv att du är ett offer för andras beteende och att du inte kan göra någonting åt det oavsett hur jobbigt det är. Och du säger till andra att de behöver minsann inte respektera dig för det gör du ju inte själv heller. Du väljer att lägga över ansvaret för ditt mående på alla andra utom dig själv. Du väljer att förminska dig själv! Är du inte värd bättre?
Svar: JO, klart som korvspad att du är! Du är väl lika mycket värd att må bra som alla andra?

Du skriver att du inte tycker att du behöver gå i terapi och att du inte mår dåligt egentligen, men det är kanske dags att släppa fasaden och erkänna att du blir djupt påverkad av hur andra behandlar dig och att du mår dåligt av det, du blir ledsen. För det gör du ju uppenbarligen och det är så tydligt i båda dina trådar även om du inte är aktivt medveten om det. Det är inget fel med att erkänna att man mår dåligt och att man blir ledsen av vad andra gör! Du blir inte en svag, hjälplös, värdelös människa för du släpper din fasad av "allt är supertoppenfantastiskt hela tiden och jag blir aldrig ledsen fast folk behandlar mig dåligt!"
Terapi är inte bara for the criminal insane

Om du utelämnar ALLT som har med att göra med vad du gör för andra OCH orden snäll och hjälpsam, beskriv;
Vem är du då? Vad har du för bra egenskaper? Dåliga egenskaper? Talanger? Olater?

Jag vet hur det är att hänga upp sin självkänsla på vad man är för andra och vad man gör för andra, jag gjorde det omedvetet i över 25 år och nu går jag i terapi för att lära mig tänka om, tänka rätt, hantera mitt beteende och tankar och hur jag uppfattar andra.
Och jag gör det för MIN skull, för att JAG ska må bra- inte för att andra ska börja uppskatta mig mer.
Och absolut blir man i terapi flera gånger smälld i ansiktet med insikter om hur man är, vad man gör, hur man tänker, hur man reagerar och att många gånger är det inte andras fel att jag uppfattar saker på ett visst sätt och mår på ett visst sätt utan det sitter i mig och min hjärna. Och de gånger som det faktiskt är andra som är totala assmonkeys så måste jag lära mig att hantera det på rätt sätt- för mig och inte för andra.
Man märker inte ens själv att man har tappat sitt eget värde utan andras åsikter förrän någonting händer så man måste konfronteras med det eller någon påtalar det (ibland behövs det sägas massor med gånger innan det sjunker in!) och nej det är inte superkul att inse att man behöver hjälp men är det bättre att hela ens humör och mående och värde står och faller med att andra bekräftar mig och säger hur duktig eller dålig jag är? Är det bättre att känna sig överkörd, ouppskattad och osynlig? Känns det okej att resten av ditt liv ska präglas av de känslorna du har?

Andra kommer inte automagiskt förändras för att passa dig och dina behov så vad tänker DU göra?
Vad tänker DU göra för dig själv, för att DU ska må bra, för att DU ska känna dig tillfreds med livet och dig själv?

 

[Myrten]

Tycker att @tantens inlägg ovan stämmer extremt väl med mina reflektioner när jag läser tråden. Om den bild som tråden ger sedan stämmer med verkligheten har jag naturligtvis ingen aning om. Jag kan bara läsa och tolka texten.

Jag tror också att någon form av terapi vore bra att fundera på. För det är ändå så att vänskap enligt min definition har mycket lite att göra med att byta tjänster. Jag hjälper visserligen mina vänner - men för att de är mina vänner. Jag struntar ärligt talat i om de tackar mig, det behövs liksom inte. Och jag är trygg i förvissningen om att när jag behöver hjälp kan jag få den. Men egentligen är inte det en förutsättning för vänskap.

I min yttre bekantskapskrets har jag en person som är väldigt snäll, men som får det att krypa i kroppen på mig för att hen dels är missunsam, dels otroligt bekräftelsekåt. Allt hen gör känns som att hen gör för att man ska se henom. Det är vansinnigt jobbigt och jag får dåligt samvete för människa är snäll - men det räcker inte alltid. Jag säger inte att TS stämmer på beskrivningen, men den här bekanten är ett typiskt exempel på att snällhet inte alltid är en universallösning när det gäller att få vänner.

 

[aprilmaj]

Jag ska vara ärlig, det finns inget att ljuga om. Era svar förvånar mig. JAG försöker vara snäll, ställa upp för dem som behöver, jag är den som som lyssnar, kommer med råd, som kan ge en hjälpande hand om det behövs och jag kan ge både en sängplats, en matbit, en dusch, en peng om det är just det som fattas denna personen. Är en person som hjälper till om det behövs barnvakt, hundvakt, katthjälp eller vd det nu kan vara. Hos mig kan du få både ett förtroende, prata ut, få hjälp, men också att vi kan ha kul tillsammans.GER ALLT, MEN INGEN FINNS TILLBAKA. Så är allt jag gör fel? Ska man vara elak, inte bry sig, skita i andra och bara bry sig om sig själv, är det svaret?

Tänk bort hjälpa. Vad finns det då?

 

[stjarnhimmel]

Jag ska vara ärlig, det finns inget att ljuga om. Era svar förvånar mig. JAG försöker vara snäll, ställa upp för dem som behöver, jag är den som som lyssnar, kommer med råd, som kan ge en hjälpande hand om det behövs och jag kan ge både en sängplats, en matbit, en dusch, en peng om det är just det som fattas denna personen. Är en person som hjälper till om det behövs barnvakt, hundvakt, katthjälp eller vd det nu kan vara. Hos mig kan du få både ett förtroende, prata ut, få hjälp, men också att vi kan ha kul tillsammans.GER ALLT, MEN INGEN FINNS TILLBAKA. Så är allt jag gör fel? Ska man vara elak, inte bry sig, skita i andra och bara bry sig om sig själv, är det svaret?

Läser du vad folk har skrivit till dig?

 

[Philosophia]

JAG mår inte dåligt ( tror jag), behöver inte gå i terapi, jag överlever utan. Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?

Det är så motsägelsefullt på något sätt det du skriver. Jag kan inte riktigt beskriva det. Men om vi för ett ögonblick bortser från din familj, hur skulle du själv skulle vilja beskriva varför du vill vara vänner med de personer som du kallar för dina vänner? Vad finner du hos dem som du värdesätter? Varför vill du ha deras gillande?

 

[Fyrkanten]

Läser du vad folk har skrivit till dig?

Tydligen inte, för jag förstår fortfarande inte vad jag gör fel, hur det kan vara fel att vara snäll, att hjälpa till och samtidigt vara en vän... Jag har beskrivit mig, hur jag är, hur jag ställer upp och försöker finnas till för dem som behöver. Utöver detta, så försöker jag även vara en kul person, en bra vän som är med på galna upptåg, är bekymmersfri, som är plikttrogen på jobbet, som gärna umgås med roliga påhitt, som skrattar och är galen. Jag är alltså inte bara en snäll person som finns där för alla, jag är mycket mer än så, trots allt annat.

 

[stjarnhimmel]

Nej det är helt uppenbart att du inte förstår vad det är vi försöker säga.Jag blir ledsen för det.

Du verkar tro att du kan KÖPA vänskap genom tjänster.
Det funkar inte så!

Människor blir dina vänner för att du ÄR.
Inte för att du GÖR.

Någonstans har du hamnat fel i det sociala samspelet mellan människor och ja, du skulle definitivt vara hjälpt av att prata med någon. Man behöver inte var psykiskt sjuk eller deprimerad för att behöva prata med ett proffs.

Borttaget

 

[tanten]

Jag ska vara ärlig, det finns inget att ljuga om. Era svar förvånar mig. JAG försöker vara snäll, ställa upp för dem som behöver, jag är den som som lyssnar, kommer med råd, som kan ge en hjälpande hand om det behövs och jag kan ge både en sängplats, en matbit, en dusch, en peng om det är just det som fattas denna personen. Är en person som hjälper till om det behövs barnvakt, hundvakt, katthjälp eller vd det nu kan vara. Hos mig kan du få både ett förtroende, prata ut, få hjälp, men också att vi kan ha kul tillsammans.GER ALLT, MEN INGEN FINNS TILLBAKA. Så är allt jag gör fel? Ska man vara elak, inte bry sig, skita i andra och bara bry sig om sig själv, är det svaret?

Snälla.
Läs det vi skrivit. Långsamt.

Du upprepar dig och vi har redan svarat. Antigen läser du inte eller så förstår du inte?

 

[stjarnhimmel]

Tydligen inte, för jag förstår fortfarande inte vad jag gör fel, hur det kan vara fel att vara snäll, att hjälpa till och samtidigt vara en vän... Jag har beskrivit mig, hur jag är, hur jag ställer upp och försöker finnas till för dem som behöver. Utöver detta, så försöker jag även vara en kul person, en bra vän som är med på galna upptåg, är bekymmersfri, som är plikttrogen på jobbet, som gärna umgås med roliga påhitt, som skrattar och är galen. Jag är alltså inte bara en snäll person som finns där för alla, jag är mycket mer än så, trots allt annat.

Ett exempel- i förra tråden skrev du pm att du köpte en present du egentligen i te hade råd med. Du blev sen besviken när du bsra får ett kort tack tillbaka
Om jag köper en present är det inte viktigt för mig att jag får bekräftelse tollbaka.
Det viktiga är att min vän blir glad. Inte att jag får bekräftelse.
Och du verkar göra saker för att få bekräftelse.

 

[Fyrkanten]

Jag uppskattar personen som är snälla, som ger något tillbaka, som finns där lika mycket som jag finns där tillbaka. Vänner är dem som finns i vått och torrt, likväl jag finns för dem.

 

[labb]

Nej, jag förstår inte... Jag hjälper, finns där om någon behöver. Jag räknar mig inte som att jag är gud för det, men ja, det är klart jag vill att personen som jag hjälper ger mig ett värde att jag finns där för den. Det handlar om ett tack, eller att personen jag hjälpt ger mig ett uppskattande ord om att jag fanns där när den haft det svårt, ville göra något för den just då. Är det så fel?

Likväl när jag vart hund, katt, häst, husvakt. Ett tack räcker gott och väl för mig. Däremot när man åker hem efter en veckas jobb med andras djur och inte ens får ett tack tillbaka, så känns det utnyttjande...

Men varför hjälper du dem när det inte värdesätts? Det är ju ologiskt.

Och sen inom ens nära släkt råder oftast inte samma principer för socialt umgänge som med vänner och andra man känner.

 

[aprilmaj]

Jag uppskattar personen som är snälla, som ger något tillbaka, som finns där lika mycket som jag finns där tillbaka. Vänner är dem som finns i vått och torrt, likväl jag finns för dem.

Kan man kräva att någon ska vara snäll tillbaka?

 

[Squie]

Det jag undrar över är att vi är många som har skrivit frågor..men det är ont om svaren.

Har du för avsikt att besvara frågorna eller kommer du att strunta i det?

För det är så här...om man ropar efter hjälp..vilket du gör i tråden...o folk ställer motfrågor och undrar saker, tycker saker, tänker saker...och svar uteblir berättar man för omgivningen genom sina obefintliga svar att man faktiskt inte bryr sig om vad folk skriver till en. Att man faktiskt inte är ett jota intresserad av att bli bättre, att faktiskt börja jobba på sig själv, att få svar, att få tankar.

VAD tänker du om det jag skriver?

 

[hastflicka]

Jag vet inte vad jag ska svara?! Det finns naturligtvis massa orsaker, massa svar att försvara och gå mot era svar. Jag känner att jag gett inviter, bjudit in mina släktingar, hjälpt dem med hund, katt, häst och hus-hjälp när de behövt. Och ja, de har gärna tagit emot min hjälp.

Jag har försökt hjälpa i alla situationer de bett om, jag försöker vara trevlig, hjälpsam, pigg och glad. Någon gav mig svaret att säga ifrån, berätta hur jag känner. Jag gjorde detta, som ett test jag inte var helt bekväm med. Berättade hur jag kände, vad jag ville, att jag inte accepterade allt. Jag var upptagen på deras fest, jag förklarade på telefon, har även träffat personen och berättat hur jag känner om hur det känns att vara åsidosatt. Jag fick ingen reaktion från dem, blev kallad barnslig av er här...

Så med detta skrivet, jag försöker ställa upp, är hjälpsam, är snäll och tillmötesgående. Tillbaka är att jag finns till att hjälpa folk,m men annars finns jag inte...

JAG mår inte dåligt ( tror jag), behöver inte gå i terapi, jag överlever utan. Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?

Varfor ar din forsta tanke att "forsvara och ga emot vara svar"? Vad finns att forsvara? Har du ett behov att "fa ratt" istallet for att ta till dig det vi sager och ta lardom fran det? Allt vi sager ar naturligtvis inte ratt ... men jag har svart att tro att det inte finns en hel del for dig att tanka pa. Atminstone har den har traden fatt mig att tanka lite djupare an vanligt pa mina relationer och funderat pa om jag behover forandra MIG ... inte om min omgivning behover forandra sig for min skull.

Du anstranger dig for andra ... varfor da? Du ser din person som trakig, intetsagande, eller vardelos for att andra inte moter dig pa ett satt du forvantar dig ... Jag tror att du behover fundera pa vem DU ar.

 

[aprilmaj]

Det jag undrar över är att vi är många som har skrivit frågor..men det är ont om svaren.

Har du för avsikt att besvara frågorna eller kommer du att strunta i det?

För det är så här...om man ropar efter hjälp..vilket du gör i tråden...o folk ställer motfrågor och undrar saker, tycker saker, tänker saker...och svar uteblir berättar man för omgivningen genom sina obefintliga svar att man faktiskt inte bryr sig om vad folk skriver till en. Att man faktiskt inte är ett jota intresserad av att bli bättre, att faktiskt börja jobba på sig själv, att få svar, att få tankar.

VAD tänker du om det jag skriver?

När jag ställer mina frågor, så är det inte nödvändigt att jag får ett svar redovisat.