Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

Jag håller med @tanten om att vara andra till lags är inte samma sak som att vara snäll, det är snarare att man har dålig självkänsla och att självkänslan sitter i vad man gör och är för andra och inte vad man är för sig själv. Man gräver en grop för sig själv där man tycker att bara är andras fel att de inte ser att jag egentligen tycker och känner något annat än det jag säger men problemet är ju att människor är generellt inte tankeläsare så det blir ju en ond cirkel.
Och som någon annan också nämnde så kna man inte ändra andra om de själv inte vill, så om folk i TS omgivning inte lyssnar när hon säger ifrån så kna hon bara ändra sig själv, TS kan ju inte bara tänka "jaha, nej ingen lyssnade så nu får jag bara fortsätta vara alla andras dörrmatta, usch va synd det är om mig". Det är inte någon annans jobb att förändra mitt liv och min person- det är mitt eget. Och det är inte samma sak som att säga att det är okej för folk att vara skitstövlar för det är det såklart inte men man kan inte tvinga någon att ändra sitt beteende.

I TS förra tråd och i den här så genomsyras det av att TS själv säger att hen är så snäll och generös och hjälpsam men aldrig får något tillbaka utan bara att folk säger att hen är si och så men TS verkar inte vara villig att ta ett steg tillbaka för att se om det kanske kan vara så att hen bidrar till den uppfattning, kanske omedvetet, och att det är något hen kan jobba på OCKSÅ tillsammans med sin självkänsla och förmåga att säga ifrån. Om flera personer säger att man uppfattas så förmer, upptagen och uppbokad så hade iaf jag funderat "okej nu har x antal personer sagt samma sak, hur beter jag mig i konversationer, tar jag initiativ till saker, hur låter jag när jag pratar i min ton?" Jag vet att min ton och min dialekt kan uppfattas som lite dryg och besserwisser så jag tänker alltid på det när jag pratar med andra- det är ju mitt eget ansvar att andra uppfattar mig som jag vill bli uppfattad.

Säga ifrån är för övrigt något som görs bäst innan man blir arg så som i exemplet ovan där TS lät en hel konversation gå där hen bara höll med och inte ifrågasatte något till att plötsligt bli så arg så man lägger på- jag hade också haft svårt att hantera ett sånt beteende. Någon är glad och trevlig och plötsligt smäller det satan, det känns ganska irrationellt och omoget och jag kan förstå att TS familj och vänner då har svårt att förstå vad hen faktiskt vill.

Jag säger inte att allt är TS eget fel, det är mycket möjligt att många i hens omgivning är assholes men om man inte är villig att kritiskt granska sig själv och sitt beteende och sen jobba på sina egna problem, sin egen självkänsla och hur man hanterar livet så kommer ingenting att förändras så är det.

Eget ansvar- det är det nya svarta.
 
Men va faaan, ursäkta uttrycket.... Vad ska göra? Jag försöker vara en person som är snäll, försöker ställa upp, göra folk glada, uppvaktar vid födelsedagar, ger komplimanger, hälsar på, ringer och frågar om läget, ställer upp vid problem, är hund/katt/blomvakt vid semestrar, och även försöker kamma med inviter och förslag på saker vi kan göra tillsammans för att umgås. Vad kan jag göra mer? På riktigt, känns som att jag likaväl kan gå och dö, vem bryr sig om vilket? Och nej, jag är inte deprimerad, inte självmordsbenägen, bara jävla trött på allt runt omkring
 
Jag hade inte tänkt svara, bara läsa det ni skrev. Jag vet inte vad jag ska börja. Jag vill ju så gärna bli accepterad, vara en del av min familj och vänner. Ser ni mig utifrån, så är jag en positiv, glad, aktiv kvinna, med många vänner. Det betyder inte att jag är något av det. Jag är ensam, jag är ledsen över att vara den jag är, har inga mål i livet som tar mig framåt. Att alltid känna sig utanför är mer hemskt än att vara ensam. Ensam är stark, skitsnack..Har försökt med rollen att vara upptagen, rollen att vara tillgänglig, rollen att uppvakta, rollen att inte bry sig. Har även sagt ifrån ( blir då kallad upprorisk och dum då) och rollen som aktiv på det folk föreslår. INGET hjälper jag är ändå en jävla mus i skiten.

Jag vill först säga att jag tror att alla som skriver här i tråden vill dig så väl. Och jag tror också att det vore bra för dig att prata med någon.
Jag tror att du är en snäll person men jag tror att det har blivit lite fel någonstans. och då kan någon hjälpa dig att börja sortera i dina tankar och fundera.

Och genom det kan du få kraft till att gå vidare. För om något ska förändras så är det du som msåte göra det. Människor kommer inte bara förändras av sig självt för det fungerar tyvärr inte så utan om du vill ha en förändring så måste du själv stå för den förändringen.

Jag tror att en stor anledning till att många av oss reagerade på dina inlägg var att det kändes som att du inte ville ta ansvar själv. Du framställde dig själv som att du var så snäll och trevlig och att det alltid är alla andra som gör fel. Därför tror jag att det är jättebra att prata med någon. Då kan du få mod och energi till att ta ansvar och göra de förändringar som du vill göra.
 
Jag upplever att TS är en ensam person med många sk vänner som utnyttjar snällhet. TS tar emot utan att klaga, försöker bara vara till lags och bli accepterad. För det får TS skit och bara vara med på nåder, där TS känner hon måste vara snäll, givmild och prata om saker som intresserar andra, allt för att bli accepterad och bli omtyckt. Känner att TS mår väldigt dåligt, att hon/han gör allt, och det blir fel. Därav att både släkten och vänner förminskar, men att TS heller inte ger en chans att ses som den han/hon är.

Och hur ska man förändra det? Är inte enda sättet att TS gör några förändringar? Om vänner och familj är såna skitstövlar kommer de väl inte att förändra sig själva?
 
Men varför är det så viktigt att vara snäll mot någon som behandlar dig som smuts?
Varför belönar du de som sparkar på dig?
Varför ska du vara hundvakt åt den som inte ens idds notera att du talar med den?

Du vill bli respekterad men istället skapas en situation där du så desperat försöker bli respekterad att omgivningen istället får ännu större chans att utnyttja dig och så sluts cirkeln.
 
Men va faaan, ursäkta uttrycket.... Vad ska göra? Jag försöker vara en person som är snäll, försöker ställa upp, göra folk glada, uppvaktar vid födelsedagar, ger komplimanger, hälsar på, ringer och frågar om läget, ställer upp vid problem, är hund/katt/blomvakt vid semestrar, och även försöker komma med inviter och förslag på saker vi kan göra tillsammans för att umgås. Vad kan jag göra mer? På riktigt, känns som att jag likaväl kan gå och dö, vem bryr sig om vilket? Och nej, jag är inte deprimerad, inte självmordsbenägen, bara jävla trött på allt runt omkring
Vet du, jag tror att du ska sluta försöka passa andra, ställa upp, vara snäll, göra andra glada.

Hitta det som är du. Det som gör dig glad. Inte så mycket vad du ska göra utan mer vad du är.

Åter, jag tror du skulle vara hjälpt av att prata med något. Kanske KBT?
Det är inte bra att vara "trött på allt runtomkring"
 
Men va faaan, ursäkta uttrycket.... Vad ska göra? Jag försöker vara en person som är snäll, försöker ställa upp, göra folk glada, uppvaktar vid födelsedagar, ger komplimanger, hälsar på, ringer och frågar om läget, ställer upp vid problem, är hund/katt/blomvakt vid semestrar, och även försöker kamma med inviter och förslag på saker vi kan göra tillsammans för att umgås. Vad kan jag göra mer? På riktigt, känns som att jag likaväl kan gå och dö, vem bryr sig om vilket? Och nej, jag är inte deprimerad, inte självmordsbenägen, bara jävla trött på allt runt omkring

Jag har, i all välmening, ställt några frågor i tråden som jag undrar om du har som avsikt att besvara?
 
Men va faaan, ursäkta uttrycket.... Vad ska göra? Jag försöker vara en person som är snäll, försöker ställa upp, göra folk glada, uppvaktar vid födelsedagar, ger komplimanger, hälsar på, ringer och frågar om läget, ställer upp vid problem, är hund/katt/blomvakt vid semestrar, och även försöker kamma med inviter och förslag på saker vi kan göra tillsammans för att umgås. Vad kan jag göra mer? På riktigt, känns som att jag likaväl kan gå och dö, vem bryr sig om vilket? Och nej, jag är inte deprimerad, inte självmordsbenägen, bara jävla trött på allt runt omkring

Men strunta i att göra allt detta. Vad gör dig lycklig? Vad vill du ha för hobby?
Istället för attt köpa blommor til andra så köper du en till dig själv.
 
Jag hade inte tänkt svara, bara läsa det ni skrev. Jag vet inte vad jag ska börja. Jag vill ju så gärna bli accepterad, vara en del av min familj och vänner. Ser ni mig utifrån, så är jag en positiv, glad, aktiv kvinna, med många vänner. Det betyder inte att jag är något av det. Jag är ensam, jag är ledsen över att vara den jag är, har inga mål i livet som tar mig framåt. Att alltid känna sig utanför är mer hemskt än att vara ensam. Ensam är stark, skitsnack..Har försökt med rollen att vara upptagen, rollen att vara tillgänglig, rollen att uppvakta, rollen att inte bry sig. Har även sagt ifrån ( blir då kallad upprorisk och dum då) och rollen som aktiv på det folk föreslår. INGET hjälper jag är ändå en jävla mus i skiten.

Vem ar DU? Du spelar "roller" ... men vem ar du?
Du vill bli behandlad som en van en "confidante" men for att andra ska se dig som en god van maste du ocksa vara en. Vanner ar manniskor som kanns akta, som man kan saga lite obekvama saker till, som inte tar illa upp om man sager nagot "fel" utan da fragar hur man menar. Manniskor som inte skulle dromma om att prata "skit" om bakom ryggen utan om de har nagot att saga sager det till personen i fraga.
 
Du kanske bara ska tänka efter hur du vill ha det och hur du vill vara som person? Det kan ju vara så att det blir förvirrande för folk om du byter "roller" hela tiden, ibland inte säger ifrån och sen plötsligt säger ifrån..
Utgå inte ifrån hur du vill att andra ska se dig utan hur du själv vill vara och är (egentligen) och vad du vill ha ut av dina relationer, mer än att bara bli omtyckt/accepterad?
Kräver du själv någonting av dina vänner/släkt Ber du om hjälp med saker du behöver? Hjälper andra dig om du behöver hjälp (tex med blomvattning, hundvakt, vad det nu kan vara sånt som du ställer upp med)?

Jag tror man måste ge och ta i relationer för att det ska fungera..inte bara ge (eller ta) :)
 
Kan hålla med om att TS behöver stå på sig mer, men kan samtidigt känna igen mig att vara en person som gärna vill vara snäll mot mina medmänniskor. Är det så fel och betyder det att man måste bli trampad på? Kan man inte bara få vara snäll och uppskattad ändå?

Det är för mig helt självklart att man är snäll mot sina medmänniskor. Och jag vet massor med snälla människor som är snälla utan att ha nåt behov av att vara dumma. Så nej, det är inte fel att vara snäll. Det är det bästa och det viktigaste enligt mig.
Däremot är det fel att vara dum och elak och ha nära till taskiga saker att säga.

Man blir trampad på när man inte markerar vart ens gränser går.

"You teach people how to treat you" och om det nån gång krävs att man får försöka tuffa till sig lite för att kunna sätta sina gränser, så får man försöka göra det oxå. Det betyder defintivt inte att man behöver vara otrevlig. Man kan säga vad man tycker och markera ändå.
 
Jag vet inte vad jag ska svara?! Det finns naturligtvis massa orsaker, massa svar att försvara och gå mot era svar. Jag känner att jag gett inviter, bjudit in mina släktingar, hjälpt dem med hund, katt, häst och hus-hjälp när de behövt. Och ja, de har gärna tagit emot min hjälp.

Jag har försökt hjälpa i alla situationer de bett om, jag försöker vara trevlig, hjälpsam, pigg och glad. Någon gav mig svaret att säga ifrån, berätta hur jag känner. Jag gjorde detta, som ett test jag inte var helt bekväm med. Berättade hur jag kände, vad jag ville, att jag inte accepterade allt. Jag var upptagen på deras fest, jag förklarade på telefon, har även träffat personen och berättat hur jag känner om hur det känns att vara åsidosatt. Jag fick ingen reaktion från dem, blev kallad barnslig av er här...

Så med detta skrivet, jag försöker ställa upp, är hjälpsam, är snäll och tillmötesgående. Tillbaka är att jag finns till att hjälpa folk,m men annars finns jag inte...

JAG mår inte dåligt ( tror jag), behöver inte gå i terapi, jag överlever utan. Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?
 
Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?
Det verkar som att du tror att man blir intressant och värdefull om man anstränger sig för andra. Att det är lösningen. Bara jag anstränger mig för andra, så blir jag värdefull?
 
Så med detta skrivet, jag försöker ställa upp, är hjälpsam, är snäll och tillmötesgående. Tillbaka är att jag finns till att hjälpa folk,m men annars finns jag inte...

JAG mår inte dåligt ( tror jag), behöver inte gå i terapi, jag överlever utan. Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?

Jag tror det är kärnan. Att du tänker att om du gör alla dessa saker så kommer de att gilla dig och vilja vara med dig. Men jag tror inte att det fungerar så.
Det låter som du värderar dig själv utifrån vad andra tycker om dig? Istället för att fundera över hur vill du vara själv.
 
Skriver igen. Hur kan det vara dåligt att vara snäll, att hjälpa, att finnas för någon som mår dåligt? Aprilmaj, är det inte värdefullt för dig om någon finns där, bryr sig?
 
Vad fungerar, att jag ska vara elak, aldrig ställa upp, vara en person som inte bryr sig om någon? Ni skriver att jag ska vara si och sån, men hur?
 
Skriver igen. Hur kan det vara dåligt att vara snäll, att hjälpa, att finnas för någon som mår dåligt? Aprilmaj, är det inte värdefullt för dig om någon finns där, bryr sig?
Det är inte dåligt att var snäll och vilja hjälpa. Det är något bra. Men om det innebär att den hjälpsamma personens värde skapas genom att hjälpa mig, så är det inte bra.

Och jo, det är värdefullt för mig om någon bryr sig om mig. Men jag vill inte att någon ska hjälpa mig för att det ger den personen ett värde. Förstår du skillnaden?
 
Låt de sakna kon ett tag, du vet när båset är tomt osv. Ställ inte upp jämt och ständigt, var inte tillmötesgående jämt utan säg tack men nej tack. Snäll? Vad är det egentligen? Säg inget om hur du mår för det skiter de uppenbarligen i eller gottar sig i det. Som det är nu funkar det ju inte, du får ändra inställning till dem.
Jag hoppas verkligen att det löser sig
 
Nej, jag förstår inte... Jag hjälper, finns där om någon behöver. Jag räknar mig inte som att jag är gud för det, men ja, det är klart jag vill att personen som jag hjälper ger mig ett värde att jag finns där för den. Det handlar om ett tack, eller att personen jag hjälpt ger mig ett uppskattande ord om att jag fanns där när den haft det svårt, ville göra något för den just då. Är det så fel?

Likväl när jag vart hund, katt, häst, husvakt. Ett tack räcker gott och väl för mig. Däremot när man åker hem efter en veckas jobb med andras djur och inte ens får ett tack tillbaka, så känns det utnyttjande...
 

Liknande trådar

Kropp & Själ God morgon, och gott nytt år! :heart Jag har lite nätfasta över ledigheterna men behöver verkligen er expertis just nu. Jag berättade...
2
Svar
38
· Visningar
3 736
Senast: Badger
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 836
Senast: TinyWiny
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 971
Hemmet Bor sen ett år tillbaka i en BRF som är en gammal herrgård, omgjort till 14 lägenheter. Delar av parken som hör till är omgjord till...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
5 761

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp