Distansförhållande?

[hundvalpen]

Har hittat en kille som jag gillar jättemycket. Vi har skrivit mycket och pratat i telefon. Han skriver gulliga saker och jag tror jag börjar få känslor för honom. Väldigt jobbigt dock då han bor ca 30 mil från mig. Vi har aldrig träffats men pratat om att göra det. OM det nu skulle bli så att vi träffas o det blir något mellan oss. Hur hanterar man ett distansförhållande? Skulle du/ni rekommendera det för en person som går gymnasiet (ej 18 ännu)? Eller vad hade du/ni gett för råd?

 

[TinyWiny]

Det går inte att ge några råd och absolut inga rekommendationer. För endel fungerar det och för andra inte. Eftersom du inte har egen inkomst än (gissar jag) blir du ju väldigt beroende av att dina föräldrar kan och vill ställa upp och betala för dina resor men också att de är okej med att han sover hos dig/er.

Sedan är det en stor skillnad på att träffas på riktigt och att skriva/prata i telefon. Det är inte alls säkert att det känns som du känner nu om ni skulle träffas.

Hur man hanterar ett distansförhållande är också individuellt. Endel träffas varje helg (en bekant åker drygt 40 mil varje fredag och söndag, en annan åkte drygt 50 mil enkel resa varje helg i tio års tid) medans andra träffas lite då och då. För endel känns det helt okej att ha ett särboförhållande och för andra blir det ohållbart och förhållandet går i kras. Jag vet en tjej som fortsatte ha särboförhållande med sin partner även när de fick barn eftersom det var helt otänkbart för henne att bo ihop. Den jag skrev om ovan som åkte 50 mil fick två barn med sin partner under den tiden de hade ett distansförhållande. Det kan också bli som för en annan bekant, hen skulle hälsa på, åkte drygt 40 mil och blev kvar, är fortfarande kvar nu 20 år senare trots att förhållandet är över sedan länge. Vi är alla olika och det som skulle kännas tråkigt och jobbigt för en är drömmen för någon annan. Hur man känner själv vet man ju först när man har provat.

 

[hundvalpen]

Det går inte att ge några råd och absolut inga rekommendationer. För endel fungerar det och för andra inte. Eftersom du inte har egen inkomst än (gissar jag) blir du ju väldigt beroende av att dina föräldrar kan och vill ställa upp och betala för dina resor men också att de är okej med att han sover hos dig/er.

Sedan är det en stor skillnad på att träffas på riktigt och att skriva/prata i telefon. Det är inte alls säkert att det känns som du känner nu om ni skulle träffas.

Hur man hanterar ett distansförhållande är också individuellt. Endel träffas varje helg (en bekant åker drygt 40 mil varje fredag och söndag, en annan åkte drygt 50 mil enkel resa varje helg i tio års tid) medans andra träffas lite då och då. För endel känns det helt okej att ha ett särboförhållande och för andra blir det ohållbart och förhållandet går i kras. Jag vet en tjej som fortsatte ha särboförhållande med sin partner även när de fick barn eftersom det var helt otänkbart för henne att bo ihop. Den jag skrev om ovan som åkte 50 mil fick två barn med sin partner under den tiden de hade ett distansförhållande. Det kan också bli som för en annan bekant, hen skulle hälsa på, åkte drygt 40 mil och blev kvar, är fortfarande kvar nu 20 år senare trots att förhållandet är över sedan länge. Vi är alla olika och det som skulle kännas tråkigt och jobbigt för en är drömmen för någon annan. Hur man känner själv vet man ju först när man har provat.

Tack för svar

 

[Roheryn]

Har hittat en kille som jag gillar jättemycket. Vi har skrivit mycket och pratat i telefon. Han skriver gulliga saker och jag tror jag börjar få känslor för honom. Väldigt jobbigt dock då han bor ca 30 mil från mig. Vi har aldrig träffats men pratat om att göra det. OM det nu skulle bli så att vi träffas o det blir något mellan oss. Hur hanterar man ett distansförhållande? Skulle du/ni rekommendera det för en person som går gymnasiet (ej 18 ännu)? Eller vad hade du/ni gett för råd?

Jag hade det precis så när jag gick andra året på gymnasiet. Vi träffades under sommaren, han var från "min" stad men studerade (universitet) på annan ort 30 mil bort, så han åkte ju dit för att fortsätta sina studier samtidigt som jag var kvar och fortsatte gå i gymnasiet. Eftersom jag bodde hemma hos mina föräldrar fortfarande och han bodde själv i studentrum, så blev det oftast att jag åkte till honom över helger, vi träffades varannan - var tredje helg under tiden förhållandet pågick. För mig funkade det bra, vi pratade mycket i telefon och skrev mycket. Men någon vardag delade vi ju aldrig, på gott och ont.

Förhållandet tog slut efter ett halvår (då hade jag hunnit fylla 18, han var 23), säkert spelade det in att vi var långt ifrån varandra, men också att vi levde väldigt olika liv - han var redan vuxen och självständig medan jag fortfarande bodde med föräldrar och lillebror och gick i skolan. 5½ års åldersskillnad i den åldern är mycket!

Mitt råd till dig är att gå på känsla - får du känslor för den här killen så kör! Man ångrar oftast bara sånt man aldrig gjorde, möjligheter man aldrig utforskade!

 

[QueenLilith]

Folk kan vara väldigt annorlunda i person än dom framställer sig över nätet. Kan vara bra att ha i åtanke. Jag hade rekommenderat att "ta det lite lugnt" även om man känner sig ung och kär- och definitivt försöka att prata med dina föräldrar om det hela. Finns även dom som ljuger om ålder etc. Ibland så slutar såna grejor inte speciellt kul, så snälla ta det försiktigt! Det låter så fruktansvärt tråkigt och "tant varning" på mitt inlägg, men vissa såna situationer har blivit på kriminal podder- worst case scenario, men personligen - better safe than sorry. När man är 17-18-19 etc så tror man att man är odödlig och osårbar, ryser åt vilka situationer jag ibland satta mig själv i- i den åldern. Är bara glad att inget dåligt hände mig då, för hade kunnat sluta väldigt dåligt för mig.

Jag har själv haft distansförhållande, men då har jag varit en del äldre än dig, och vi har kunnat flytta ihop efter en tid- distans biten är inte kul alls, särskilt inte när man är nykär. I gymnasieålder då hade jag hellre satsat på någon trevlig kille som bodde i närheten

 

[Migo]

Var rädd om dig och träffas på offentlig plats i början!

Annars är det väl som alltid med förhållanden- känns det bra och ni mår bra av varandra så kan man lösa det mesta. Jag träffade min partner genom ett TV-spel, han visade sig bo i Kalifornien... Jag flög dit två gånger på 18 månader, sen flyttade han hit Vi har varit gifta i ett par år nu.

 

[hundvalpen]

Var rädd om dig och träffas på offentlig plats i början!

Annars är det väl som alltid med förhållanden- känns det bra och ni mår bra av varandra så kan man lösa det mesta. Jag träffade min partner genom ett TV-spel, han visade sig bo i Kalifornien... Jag flög dit två gånger på 18 månader, sen flyttade han hit Vi har varit gifta i ett par år nu.

Nej va härligt!