Pessoabettet är från början ett körbett - alltså INTE gjord för ridning. Namnet Pessoabett kom genom att Nelson Pessoa började rida med det och tog alltså in det från körvärlden in till ridsporvärlden, förmodligen något de ångrar nu, då de inte ens har pessoabett i sina Pessoakollektioner vad jag sett.
Pessoat är ett hissbett. Det är inget hävstångsbett som många påstår för den har ingen kedja - alltså inget som stoppar ryttaren från att dra för mycket.
Vid en förhållning dras bettet ihop uppåt, upp mot gommen och trycker hästens mungipor uppåt, samtidigt som den ger ett tryck i nacken. När en häst rids med ett bett som trycks upp mot gomtaket så vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan, men med pessoabettet som dessutom fungerar som ett gagbett - trycker i nacken så ger det dubbla signaler. Här kan ni nog förmodligen själva gissa hur hästen känner?
När man rider vill man ge hästen belöning när den gör rätt - dvs. eftergift. Med ett pessoabett kan man inte ge eftergift, så vida du inte släpper ut hela tyglarna. En häst kan alltså inte gå i en ärlig form. Om någon kan bevisa det så får den personen mer än gärna lägga upp en bild.
Här kan ni se hur den fungerar.
Många använder pessoabett av ren lathet. Man tror det är det bästa för hästen. Det finns nog ingen häst som går bra på pessoabett egentligen, det är bara vad folk tror.
Man ska sträva efter det mildaste bettet, vilket pessoabettet inte är på långa vägar.
Alla som rider och använder pessoabett borde ta en funderare, titta på sin häst, titta hästen i munnen och fundera över ens egna ridning, mer dressyr behövs förmodligen. Samt slänga pessoabettet i soptunnan.
