Era svärföräldrar! Är det jag som är konstig?

[LBR]

Jag bara måste få fråga er hur era relationer till era svärföräldrar ser ut?

Mina svärföräldrar bor i samma stad som vi och vi träffar dem rätt ofta på sommaren då vi tycker om att åka till stugan för bad och sol. De är väldigt välkomnande människor som gärna tar hand om en och fixar och donar för att allt ska vara bra.

Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.

Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.

Jag förklarar nog inte alls rätt och jag känner mig som en dålig människa som inte bara kan ignorera det "negativa" då de är så himla generösa och välkomnande, men det är en personlighetsgrej tror jag om ni förstår hur jag menar? Tycker ni att jag är hemsk?

Jag blev nyfiken på hur ni har det. Bra eller dåliga relationer?

 

[TryMe]

Min pojkvän har halva familjen i Sverige och halva i Norge. Norgesidan har jag bara träffat ett fåtal gånger och där är det inga problem. Men här i Sverige, ojoj. Hans mamma avskyr mig. Det har gått väldigt upp och ner, i början var det lite mer öppet och hon talade om för honom att vårt förhållande aldrig skulle hålla och hur många saker som är fel på mig Nu för tiden är hon trevlig face2face, men med jämna mellanrum kommer hennes små utbrott (bakom min rygg) där hon häver ur sig både det ena och det andra. För det mesta helt absurda saker som inte är sanna. Hon har dock inte kommenterat mitt utseende på ett tag, så det är väl positivt

Oviljan har tidigare spätts på av morföräldrarna. I början av vårt förhållande var jag arbetslös men nu pluggar jag och jobbar samtidigt, i deras värld är jag då en "bra" människa eftersom jag jobbar... Så först ogillade de mig också, men nu är jag okej eftersom jag "har tagit tag i mitt liv".

Ang. det där med att hjälpa osv... Ehe, vi har det tvärtom här. Mamman anser att sonen ska hjälpa henne när helst hon vill. Han ska passa hennes hund, skjutsa hem henne från jobbet när hon vill osv, men hjälper aldrig till när han behöver något.


I övrigt tycker jag inte att du är hemsk, för mycket pjåskande hade jag själv haft svårt för. När det går över en viss gräns kan det ju tära på förhållandet det med.

 

[hastflicka]

<snip>

Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.
<snip>

Har du talat om att det gor dig ledsen nar hon sager sadana saker? Att du tar det personligt och inte som en "skojig" komentar, vilket det formodligen ar. Forklara (pa ett vanligt satt) att du tar illa upp for sadana komentarer och varfor hunden inte far ata det godis hon vill ge henne.
Over lag, ar det nagot som retar dig sa till den milda grad med en manniska som bara vill val lonar det sig vanligen att komma pa ett vanligt satt att forklara varfor ...

 

[Sleepy]

en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom.

Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.

Man skulle ju kunna önska sig att relationer bara funkade bra av sig själva; så är det inte alltid eller rentav sällan.

Låt henne vara den hon är, så länge det inte påverkar dig negativt. Du måste sätta gränser kring dig själv. Att mycket är bra och att hon är snäll ger henne ingen rätt att ifrågasätta hur du sköter din hund tex. Där får du markera, vänligt men bestämt, att hon går för långt och att det är ditt ansvar.

Det behöver inte bli en jobbig konflikt eller att du är hemsk och otacksam - vilket oftast är anledningen till att man inte säger ifrån - utan du måste bara värna om dig själv och din egen person. Är hon en martyr så är det möjligt att hon slår bakut och tycker synd om sig själv och tycker att du är hemsk och otacksam - men det är ju hennes problem och det ger sig med tiden.

Tänk "Vänligt, men bestämt." Säg ifrån med ett leende, men allvar i ögonen.

 

[mandalaki]

Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.

Olika människor är olika. Blir man galen på någon får man väl umgås så lite som möjligt med hen. Man kan inte ändra på folk.

Jag blir inte riktigt klok på det där att just svärförälderrelationen skulle vara så speciell. Så fort någon beter sig på ett sätt som man inte gillar så ska det bero på att hen är Svärförälder och därmed har något gemensamt med andras Svärföräldrar. Så tror jag inte riktigt att det är.

 

[skuggi]

Här är det nog lite omvänt, min mamma kan bli helt otroligt uppassande, jag har vant mig/lärt mig stänga av men jag tror nog att det kan gå maken lite på nerverna ibland. Även om han sällan säger/visar det.
Man får öva sig på att stänga bort det som inte lirar tror jag.

 

[tanten]

Känner igen det där med vänliga eller skämtsamma kommentarer som egentligen är sylvassa....
Enligt min -nu döda - svärmor fnaskade jag när jag målade ögonen. Jag var "galen" i all hantering av mitt barn (har du mössa på barnet/har du inte mössa på barnet - du är galen, du är vansinnig) - "snällt" sagt till en person som hade en kroniskt psyksjuk förälder.

Hon kunde också ge mig tyg och säga vad jag skulle sy av det.

 

[LBR]

@Sleepy Jag sa ifrån gällande hunden men hon fortsätter och säger det som om hon samtalar med hunden istället för mig. "Du får väl fråga matte om jag får leka med dig" typ. I övrigt är det nog så att jag inte vill verka otacksam med tanke på hur generös hon är.

Jag tror heller inte att det är så att alla relationer med svärföräldrarna är som de är på grund av att de är svärföräldrar men det är nog så att de ofta blir speciella eftersom att de kommer med på köpet och inte människor man själv valt om man skq uttrycka sig krasst. Sen vet jag massor av människor som har fantastiska relationer med sina svärföräldrar- jag kände bara att jag ville ha lite feedback på om jag är gräslig som blir så frustrerad på henne när hon egentligen är så snäll.

@TryMe men alltså... det låter ju inte alls kul. Blir inte din kille arg på henne när hon säger sånt? I början gillade min svärmor inte mig alls. När vi skulle flytta ihop sa hon bara "är inte det lite väl tidigt?"

@tanten men herre... det där är ju absurt.

Jag är så rädd för att min svärmor ska lägga sig i massor den dagen vi får barn. Är hon så med hunden vill jag inte ens veta hur hon kommer vara med ett framtida barn...

 

[mandalaki]

Fast det är ju fler kategorier människor som man inte väljer utan får på köpet. Arbetskamrater t ex. Och där lär man sig ju ett att kryssa mellan dem man inte gillar, annars överlever man ju knappast.

 

[LBR]

@mandalaki helt sant. Jag antar att skillnaden beror på hur nära man måste vara personerna. Jag är helt för att vi är vuxna människor som får lära oss ta varandra i alla situationer, och det gör jag såklart också. Jag var mest nyfiken på andras situationer och ville ha lite feedback.

 

[LBR]

Sen ska jag erkänna att jag är hemskt dålig på att säga ifrån eftersom att jag inte vill verka otacksam, men ibland är det skönt att få gnälla av sig och höra andras historier så man vet att man inte är ensam i båten

 

[Tassetass]

Jag bara måste få fråga er hur era relationer till era svärföräldrar ser ut?

Mina svärföräldrar bor i samma stad som vi och vi träffar dem rätt ofta på sommaren då vi tycker om att åka till stugan för bad och sol. De är väldigt välkomnande människor som gärna tar hand om en och fixar och donar för att allt ska vara bra.

Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.

Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.

Jag förklarar nog inte alls rätt och jag känner mig som en dålig människa som inte bara kan ignorera det "negativa" då de är så himla generösa och välkomnande, men det är en personlighetsgrej tror jag om ni förstår hur jag menar? Tycker ni att jag är hemsk?

Jag blev nyfiken på hur ni har det. Bra eller dåliga relationer?

Som tidigare talare sagt får du ju sätta gränser vad gäller t.ex. kommentarer om hunden, men i övrigt så undrar jag inte om det KAN vara så att du, p.g.a. hur din familj är, har svårt att bli lite uppassad och därför reagerar negativt?

Jag kommer också från en familj där alla ställer upp och där relationerna är goda, men jag flyttade tidigt rätt långt hemifrån och är van att klara mig själv. Givetvis har vänner hjälpt mig när det behövts, men den där "typiska familjehjälpen" och bli bjuden på middag eller sola på föräldrarnas gräsmatta har jag bara haft någon vecka om året.

När jag träffade min sambo så fick jag hans familj på köpet, något jag är fantastiskt tacksam för. Hans föräldrar är också oerhört välkomnande, jag känner mig otroligt bortskämd när jag är där och i början hade jag lite svårt att liksom slappna av. Det var lite svårt att hitta min "roll", i brist på bättre ord, jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Jag kände mig lite lat och bortskämd på ett negativt sätt i början, kan man säga, fast jag visste rent intellektuellt att det inte alls var så.

Nu, efter tre år, är det oerhört skönt att åka dit. Bortskämd blir jag fortfarande, men till skillnad från i början så kan jag nu reda mig själv på ett annat sätt. Nu vet jag var allt finns, behöver inte fråga om allt och då känns det lite mer balanserat. Jag är nu också även känslomässigt trygg i att de vill ha mig där, med eller utan sambon. De älskar verkligen när barn med respektive och barnbarn hälsar på, eller som förra helgen då det lite oförhappandes blev så att jag och fem (!) kompisar grillade hos dem.

Så för att kort svara på din sista fråga: jag har fantastiskt fina svärföräldrar!

 

[mandalaki]

Sen ska jag erkänna att jag är hemskt dålig på att säga ifrån eftersom att jag inte vill verka otacksam, men ibland är det skönt att få gnälla av sig och höra andras historier så man vet att man inte är ensam i båten

Det är det där med båten jag funderar på. Det kanske inte är någon båt, det kanske inte finns gemensamma drag i olika människors svärmorsrelationer - om de inte själva fyller dem med gemensamma faktorer. Alltså att risken är att man bara ser hur ens svärmor lägger sig i för att man hört andra berätta hur deras svärmödrar lägger sig.

Det du beskriver, om hur din svärmor hela tiden planerar nästa fika/måltid - det har ju inte med "irriterande svärmor" att göra, utan snarare "irriterande person" (irriterande för dig, alltså, jag tror själv inte att just det skulle irritera mig).

Och det kanske är lättare att minska sin irritation om man löste problemet med en person snarare än en svärmor.

 

[Tassetass]

Det du beskriver, om hur din svärmor hela tiden planerar nästa fika/måltid - det har ju inte med "irriterande svärmor" att göra, utan snarare "irriterande person" (irriterande för dig, alltså, jag tror själv inte att just det skulle irritera mig).

Det där är den bästa typen av person, tycker jag. Min mage styr mitt liv, så folk som planerar och är noga med sånt:

 

[Sleepy]

säger det som om hon samtalar med hunden istället för mig

Så larvigt. Tolka det som att hon pratar med dig och svara, rakt av. Och ja, hon kommer säkert lägga sig i massor när ni får barn. Så börja träna nu på att säga ifrån och markera gränser. Ta ett snack med henne, berätta hur du känner, kom ihåg att även poängtera det du tycker är bra.

Du är inte ensam om att ha strul med svärföräldrar, det kan vara riktigt jobbigt. Många ggr känns det som ett triangeldrama där partnern är en del också. Det är många som döljer elakheter bakom en "snäll-ridå". Den är bara att riva ner. Vänligt men bestämt.

 

[Kilauea]

Måste säga att både jag och sambon har bra relation med varandras föräldrar. Vi är accepterade som vi är - och accepterar, på alla håll. Var och en har sitt sätt att göra saker på vilket inte är något problem.
Själv ska jag tex bo hos svärmor nu när jag börjar nytt jobb denna vecka, för min egen mamma är inte hemma och svärmor bor bara en liten bit från nya jobbet (jag vill inte vara själv pga mitt eget mående och det är för långt för att pendla dagligen).

 

[Got2Be]

Sambon har en bra relation till min föräldrar och även jag tills hans! Inga problem där, vilket är en oerhörd lättnad.
Min relation med syrrorna hans kan vi dock diskutera!

 

[hastflicka]

Sen ska jag erkänna att jag är hemskt dålig på att säga ifrån eftersom att jag inte vill verka otacksam, men ibland är det skönt att få gnälla av sig och höra andras historier så man vet att man inte är ensam i båten

Fast inte ar du otaksam om du, vanligt, sager att du blir ledsen och tar at dig nar hon pratar med hunden och sager kritiska saker om dig. Ta upp det ... hon later lite 'passive/agressive' och tror sakert att hon far fram sitt meddelande om du inte sager nagot. Det ar oandligt mycket battre att saga vad man tycker pa ett tidigt stadie an att lagra tills det blir sa mycket att man exploderar.

 

[Luff]

Jag bara måste få fråga er hur era relationer till era svärföräldrar ser ut?

Mina svärföräldrar bor i samma stad som vi och vi träffar dem rätt ofta på sommaren då vi tycker om att åka till stugan för bad och sol. De är väldigt välkomnande människor som gärna tar hand om en och fixar och donar för att allt ska vara bra.

Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.

Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.

Jag förklarar nog inte alls rätt och jag känner mig som en dålig människa som inte bara kan ignorera det "negativa" då de är så himla generösa och välkomnande, men det är en personlighetsgrej tror jag om ni förstår hur jag menar? Tycker ni att jag är hemsk?

Jag blev nyfiken på hur ni har det. Bra eller dåliga relationer?

Din svärmor verkar vara fruktansvärt osäker. Har hon fler barn som har partners? Hon verkar inte ha koll på hur man beter sig med en familjemedlem som är främmande samtidigt. kan ju ta tid för henne att vänja sig också.
Jag skulle nog vid lämpligt tillfälle tagit och pratat med henne om varför hunden inte får äta godis, vad hon kan göra istället för att ge den godis (favvoställe att klia på etc) och försökt att för övrigt se igenom hennes beteende - om hon nu hintar så öppet till hunden, vad vill hon mer?

 

[sassiball]

Det där med att inte ge hunden godis känner jag igen.

En person i min dåvarande bekantskapskrets ville inte att hennes svärfar skulle mata hunden vid bordet. Trots påminnelser så gjorde han det, tills bekanten slutligen blev fly förbannad och gav svärfadern en rak höger. Slutdiskuterat

Själv har jag världens bästa svärföräldrar. Man blir alltid bortskämd och ofta känner jag mig lite lat när jag bara blir uppassad hela tiden. Jag vet dock att hon gillar att passa upp, bjuda på middag etc och jag talar alltid om hur glad jag är för det. Har väl kommit en och annan giftig kommentar, men jag har bara skakat det av mig och tänkt att "det där behöver jag inte bry mig om". Kan inte ha bättre svärföräldrar, de har hjälpt oss så mycket med allt möjligt.