Bukefalos 28 år!

Ett år och två månader och nu har jag gått in i mörkret

Du måste bli självständig och göra dig fri.
Annars så kommer du att gå under.
Det har inte din Dotter någon nytta av.

Så du måste lösa problemet med bostadsort.
Kanske är det ändå bättre att du flyttar tillbaka till Sverige och bygger upp en tillvaro för dig själv.
Du överger ju inte Dottern då hon får följa med dig om hon vill.
Så det blir ju hennes val var hon skall bo.
Om hon tillbringar alla lov och vissa helger hos dig så kommer ni ju att ses mycket ändå.
Att få en bra kontakt med Sverige kan nog vara bra för henne för visst har hon Svenskt Pass?

Förutom att TS mår dåligt nu är hon väl ändå på väg att bygga upp sin tillvaro där hon bor? Hon skriver själv att hon inte klarar att fixa flytten plus att hon varit borta så länge att Sverige är ett främmande land. Dessutom, jag tror inte jag minns fel utan att hon var hemmafru när det här inleddes för lite mer än ett år sedan? Nu har hon ett heltidsjobb. Det är ju jättebra! Visst, hon behöver på sikt mer betalt men jag misstänker att det inte är annorlunda i Tyskland jämfört med Sverige - det är lättare att få ett bättre jobb om du redan har ett.

Beträffande att dottern ska få välja: ska man verkligen utsätta ett tolvårigt (?) barn för att välja mellan sina föräldrar? Dessutom tycks det vara helt klart vad dottern skulle välja. Tyskland är ju hennes hemland. Och är Sverige verkligen ett så otroligt mycket bättre land att växa upp i än Tyskland? När man är långt från Sverige och längtar hem är det lätt att måla upp bilden av Det Fantastiska Sverige. Men i ärlighetens namn finns även där ensamhet, arbetslöshet, isolering och brist på billiga bostäder.

Däremot håller jag helt med dig om att TS behöver bli självständig och sluta vara i beroendeställning till sitt ex. Och hur mycket hästen än betyder så omöjliggör den i nuläget frihet.
 
Visst, hon behöver på sikt mer betalt men jag misstänker att det inte är annorlunda i Tyskland jämfört med Sverige - det är lättare att få ett bättre jobb om du redan har ett.
Hon har kört buss i Sverige förut.
Visserligen så har hon tappat behörigheten på körkortet men det fixar hon lätt igen.
Det är dubbla lönen ut omedelbart och en mycket bra start på ett nytt liv.
Dessutom så är det mycket bra att hålla kontakten med det land där man har sitt medborgarskap.
Det är ju faktiskt dit som man hör.
 
Jag tror ju (observera tror!) att TS målar upp Sverige lite som räddningen precis som mannen ibland är ett äckel och ibland den hon helst vill ha tillbaka. För ärligt sagt, var han ju minst sagt knepig och nedtryckande redan innan detta hände. Jag minns massor av trådar då det var osämja om hur hästen skulle ridas och stallas upp och TS vek sig alltid. Precis som hon nu gör med bilfrågan. Det är dags att TS släpper sin drömbild om både man och land (Sverige). Jag kan också ibland få grym "hemlängtan" speciellt när nått går snett här och tänka om jag bara kunde flytta tillbaka. Vilket jag kan. När jag vill typ. Men efter en sväng i Sverige och ett par dagar där så inser jag det är fasen så mycket bättre här. Men är man i en negativ spiral (och då har jag aldrig varit i närheten av så mycket elände som TS) så är det otroligt lätt att tro, allt blir bättre om jag bara vore i Sverige. TS behöver lära sig att säga ifrån. Sätta ner foten. Mannen kommer förmodligen först bli jäkligt paff och sen förbannad, för något sådant motstånd har han aldrig fått från TS. Face it, han gör ju precis som han vill. Lånar bilen även om TS säger nej?! Jag menar bara det? Va fan. När TS inte dög åt honom så skaffade han sig en extra familj och går nu in och ut i båda som han vill samtidigt som han gnäller lite för att det är dyrt. Ärligt, den karln skulle jag inte ta i med tång om han så var den sista på denna planet.

TS har lyckats skaffa sig ett heltidsjobb. Iof ett lågt betalt, även för att vara i Tyskland, men ändå en lön det är fullt möjligt att leva två personer på. Men inte med sån lyx som stor Volvo och häst. Vad gäller jobbavancemang torde det vara större här i Tyskland då det är lättare att få jobb här. Att TS är ensam och isolerad beror (tror jag) mycket på hur TS (fd) man styrde henne förr. Jag är säker på att det lättar när TS bryter sig loss och börjar leva för sig själv. Inte för någon dröm som inte var bra ens när den fanns där. Ni var två men om du ärligt sätter dig ner och tänker var du jäkligt ensam i den där tvåsamheten som ju - i alla fall vad som kommit fram här - hela tiden var på hans villkor.
 
Nej men jag har för mig att hennes Pass är Svenskt så hon är faktiskt Svensk och inte Tysk.
Naja, känslomässigt är inte vad som står i passet som är värt nått. Dottern har växt upp här, har alla vänner här, kan språket. För henne är Tyskland hemma även om hon på papperet är svensk. Jag har bara varit här 4 år och känner mig mer tysk än svensk. För det är här jag bor och lever.
 
Ja det går utmärkt.
Och det gör att Dottern absolut inte känner sig övergiven.
Eget beslut = makt över sitt eget liv.
Öööööööhhhhhh????

Du tror alltså på fullt allvar att det bara är att låta ett barn välja mellan sina föräldrar och så är allt frid och fröjd för att hon har gjort ett eget val? Jag var sjutton när jag ställdes inför det valet. Jag önskar ännu idag att jag sluppit, för trots att det aldrig blev så att familjen splittrades (då, det skedde fem år senare men då hade jag sedan länge flyttat hemifrån) så minns jag än idag hur jobbigt det var att välja bort en av sina föräldrar.

Nu är det inte säkert att TS dotter om hon skulle utsättas för denna hypotetiska situation skulle reagera som jag, men det är definitivt inte säkert att hon skulle reagera som du heller!
 
Angående var TS bör bo så anser nog jag att det inte är något problem i sig att bo i vare sig Sverige eller Tyskland, och var man "hör hemma" bestämmer man själv.

Men i det läge hon är nu, där hon tycks riktigt, riktigt sjuk, kan det vara så att hon har tillgång till stöd från släkt och vänner i Sverige som hon inte har tillgång till i Tyskland? Det är i så fall i mitt tycke anledning nog att om inte flytta hem så i alla fall åka hem ett längre tag, tills hon mår bättre, kan tänka klart och ta tag i sitt liv.
 
Naja, känslomässigt är inte vad som står i passet som är värt nått.
Det håller jag med om.
Men att vara "tvungen" att bo i landet där man har sitt pass ser jag inte som något större straff faktiskt.
Människor flyttar ju mellan länder hela tiden så det borde gå alldeles utmärkt.
Särskilt som barnet ju redan behärskar Svenska.
 
Du tror alltså på fullt allvar att det bara är att låta ett barn välja mellan sina föräldrar och så är allt frid och fröjd för att hon har gjort ett eget val?
Nej absolut inte.
Men det kan inte bli "frid och fröjd" när föräldrar separerar på det vis som TS man har gjort.
Däremot så blir barnet inte övergivet om det får välja själv då ingen förälder i det läget har lämnat barnet utan att vilja ta det med sig.
 
Angående var TS bör bo
TS bör bo där hon kan försörja sig på en nivå att hon kan bli fri från mannen.
Var det blir spelar ingen roll men TS kan göra det i Sverige vilket kan göra att Sverige måste bli lösningen.
Inte för att det är ett bättre ställe utan för att det över huvud taget är möjligt där.
 
Men i det läge hon är nu, där hon tycks riktigt, riktigt sjuk, kan det vara så att hon har tillgång till stöd från släkt och vänner i Sverige som hon inte har tillgång till i Tyskland?
Psykvården är också riktigt bra och lättillgänglig.
Dessutom så kan hon få hjälp att söka den om hon är i Sverige.
Och hon behöver få hjälp att komma på fötter.
I Tyskland så verkar det ju inte gå att få att hända.
 
Vore skönt att hitta någon hjälp på svenska också,
Det är i så fall i mitt tycke anledning nog att om inte flytta hem så i alla fall åka hem ett längre tag, tills hon mår bättre, kan tänka klart och ta tag i sitt liv.
Ett annat är att TS gärna vill ha hjälpen på svenska.
Min erfarenhet är att när man är riktigt sjuk så behöver man kunna få vård på sitt modersmål.
Och Sverige är ändå inte ett så kass alternativ för övrigt.
 
TS bör bo där hon kan försörja sig på en nivå att hon kan bli fri från mannen.
Var det blir spelar ingen roll men TS kan göra det i Sverige vilket kan göra att Sverige måste bli lösningen.
Inte för att det är ett bättre ställe utan för att det över huvud taget är möjligt där.

TS är i ett sådant skick att hon funderar på att avsiktligt köra av vägen som utväg. Att flytta till Sverige för att försörja sig som busschaufför känns inte som det första steget för henne. Det viktiga är att hon mår bättre, som prio ett.

Och, ja för att hon ska må bra behöver hon helt klart frigöra sig från sin tilltrasslade situation med sitt ex, men hon framstår verkligen inte för mig som någon som är i skick att bara ta sig samman och leta bättre jobb, rent krasst.
 
Psykvården är också riktigt bra och lättillgänglig.
Dessutom så kan hon få hjälp att söka den om hon är i Sverige.
Och hon behöver få hjälp att komma på fötter.
I Tyskland så verkar det ju inte gå att få att hända.

Eftersom TS är utvandrad, är det så säkert att psykvården är lika lättillgänglig för dig och mig om hon återvänder? Plus att jag är övertygad om att det finns i Sverige boende människor som delar TS upplevelser av psykvården - fast i Sverige. Språket är en fördel, javisst. Men för övrigt är det på många ställen inte direkt en picnic att få psykvård i Sverige. Det räcker med att läsa här på Buke för att inse att det kan vara väldigt komplicerat. Och att det kan skilja väldigt mycket beroende på landsting etc.

@WhoIsItAgain har vid ett par tillfällen lyft fram att det bör vara fullt möjligt för TS att bli självständig i Tyskland på den lön hon har där. Sedan kan jag hålla med @Monstermom att en vistelse hemma hos familj eller vänner sannolikt vore en bra idé. Men från det till att flytta och bygga upp ett nytt liv i Sverige med allt vad det innebär är ett mycket långt steg.
 
Och Sverige är ändå inte ett så kass alternativ för övrigt.

Jag har inte sagt att det är det, men TS måste själv välja vad hon vill och vad som passar henne. Det kompliceras givetvis av att hon mår mycket dåligt och har svårt att se klart på sin situation, men jag ser inte att det gör saken bättre att uppmåla Sverige som lösningen på alla problem...

Det kan vara ett stort steg i rätt riktning, beroende på situation, men lätt är det säkert inte. Och givetvis är det ett steg i fel riktning om TS inte vill flytta tillbaka till Sverige, Tyskland är inte ett horribelt u-land där det bara går att bo under en mörk sten och försörja sig på att slicka bort mossa. Problemet är inte något av länderna, utan vad TS klarar av.
 
Om nu inte bussförare är väldigt högavlönade bör det liksom gå på ett ut eftersom det är dyrare att leva i Sverige. Och TS har ju även familj i Schweiz, inte så långt ifrån där hon nu bor. Så helt ensam är hon ju inte. Hur många vänner hon har kvar i Sverige vet jag inte men efter 10 år bör det väl kanske inte vara så många? Så hur mycket stöd får hon i verkligheten därifrån? Sen är det mycket lättare att få sjukvård här så som jag uppfattat det i alla fall (jag är mycket sällan sjuk men hör ju vad kompisar, kollegor osv berättar samt de tillfällen jag behövt vård, sjukgymnastik etc fått det direkt). Invandra till Sverige och utvandra från Tyskland är ju inte heller någon sak man gör lite på sidan om. Speciellt inte om delar av familjen blir kvar i ena landet. Så det bör nog TS vänta med tills hon är mer stabil.
 
Jag tror inte heller att en flytt till Sverige NU är lösningen. Sen kanske men inte nu. Nu tror jag det är viktigare att hitta balansen på de egna benen och skiljas från maken. Att vara beroende av honom kan inte vara psykiskt hälsosamt på sikt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
5 263
Senast: Blyger
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
29 218
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
7 912
Senast: _Taggis_
·
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 217
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp