Bukefalos 28 år!

Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

Kanske inte bajsa men just nu är jag så jävla less på att han ens existerar.. För jag skyller såklart (helt fel av mig jag vet..) på att det är hans fel att farmor inte hör av sig!

Hon sa "i början av augusti" hon verkar ju va en noggrann typ och snart är det slut på "början av augusti"


Jag vill inte heller kontakta henne, hon får ta det i sin takt.
Bollen är hos henne och jag tänker sitta på min röv och vänta på bättre tider..

//bitter cocos
Vad som än händer i framtiden så kan du ärligt säga till din dotter att du gjorde allt du kunde och lite till. Att du verkligen försökte. :)

Håller verkligen tummarna för dig och din dotter.
 
Vad som än händer i framtiden så kan du ärligt säga till din dotter att du gjorde allt du kunde och lite till. Att du verkligen försökte. :)

Håller verkligen tummarna för dig och din dotter.

Det kan jag göra! Men jag hoppas fortfarande på att jag slipper förklara och att dottern om 2 år sitter och äter bullar hos sin farmor.

Tack!!!
 
Om hon inte hör av sig för att hon är knasig så får det va så.. Dock kommer jag ju alltid att undra vem hon är och varför hon inte vill veta av sitt barnbarn.
Hon sa ju bara "jag har semester snart och hör av mig när jag kommer hem i början av augusti".
Att hon vill ha en månad på sig att smälta detta och prata med kk har jag full förståelse för. Däremot hade jag blivit glad av nått sms där hon frågade nått om dottern men samtidigt så är hon väl troligtvis rätt chockad så jag dömmer henne inte.. Ännu..
Innan du drar på för stora växlar så är det för det första helt möjligt att hon inte har kommit hem än, skulle jag var borta länge och komma hem säg 10 augusti så skulle jag kunna uttrycka mig att jag kommer hem i början av augusti. För det andra, så vet jag visserligen inte vilkens slags resa/semester hon är på, men det är först nu som sommaren har kommit och hon kan ha förlängt sin resa för att kunna njuta av värmen lite.
Att hon inte har smsat, tja alla människor är inte vana att hålla på och skicka sms för att vara trevliga utan skickar enbart när det verkligen behövs så att hon inte har hört av sig på det viset behöver inte vara så konstigt heller. Om hon är 60 eller äldre så är det inte ens säkert att hon förstår sig på sms, vi hade en sån diskussion igår med en grupp äldre människor som tyckte att det var jättemärkligt att vi hade skickat sms när vi bjöd in till en gruppaktivtet, de läste ju aldrig sms. Så ta det lite lugnt och avvakta lite till innan du bestämmer dig för att hon inte vill ha en plats i ert liv.
 
Innan du drar på för stora växlar så är det för det första helt möjligt att hon inte har kommit hem än, skulle jag var borta länge och komma hem säg 10 augusti så skulle jag kunna uttrycka mig att jag kommer hem i början av augusti. För det andra, så vet jag visserligen inte vilkens slags resa/semester hon är på, men det är först nu som sommaren har kommit och hon kan ha förlängt sin resa för att kunna njuta av värmen lite.
Att hon inte har smsat, tja alla människor är inte vana att hålla på och skicka sms för att vara trevliga utan skickar enbart när det verkligen behövs så att hon inte har hört av sig på det viset behöver inte vara så konstigt heller. Om hon är 60 eller äldre så är det inte ens säkert att hon förstår sig på sms, vi hade en sån diskussion igår med en grupp äldre människor som tyckte att det var jättemärkligt att vi hade skickat sms när vi bjöd in till en gruppaktivtet, de läste ju aldrig sms. Så ta det lite lugnt och avvakta lite till innan du bestämmer dig för att hon inte vill ha en plats i ert liv.

Du har ju såklart rätt ;)
Jag skulle också säga början av augusti även om jag kom hem den 13:e :o
Angående sms så beror det inte på okunskap, hon har en smartphone och jag skickade bilder till henne som inte kom fram, mejlade dom till henne ist.
Hon verkar inte va "gulligull typen" så trodde inte hon skulle skicka sms men hoppas såklart.

Det är svårt att ta det lugnt.. Jag har väntat i många månader, men försöker tänka på att hon inte gjort det. :cool:
 
Sen kanske det hänt nått, hon kanske tappat ditt nummer osv. Har du inte hört nått om ett par veckor, ring upp och föreslå fika tex
 
Jag tror @Snurrfian är inne på något här. Folk är olika och jag tror det är viktigt att du inte övertolkar något nu.
Även om du är ivrig så tror jag du ska ta det lugnt, vänta några veckor till.

Sen kan du fråga om hon tex vill komma över på en fika
Jag tror det också är jätteviktigt att du ger henne visst utrymme. Även om du är ivrig så är detta inte en lätt situation för henne heller.
 
Du har ju såklart rätt ;)
Jag skulle också säga början av augusti även om jag kom hem den 13:e :o
Angående sms så beror det inte på okunskap, hon har en smartphone och jag skickade bilder till henne som inte kom fram, mejlade dom till henne ist.
Hon verkar inte va "gulligull typen" så trodde inte hon skulle skicka sms men hoppas såklart.

Det är svårt att ta det lugnt.. Jag har väntat i många månader, men försöker tänka på att hon inte gjort det. :cool:

Har följt tråden i tysthet, och känner verkligen med dig. Jag hoppas verkligen att det löser sig så att barnet får en fin relation med både farmor och pappa.

Men jag tror att du kanske får vara lite tålmodig med henne nu. Det kan ha kommit som en chock. Kanske pågår ett familjedrama nu... Eller så behöver hon bara tid att smälta informationen. Det kan komma en hel del (obekväma) tankar (stämmer det här, är min son pappan m.m. m.m.), särskilt om barnets pappa sätter sig på tvären - men de tankarna måste nog få komma. Ge henne tid. Hon kommer att höra av sig.

Jag håller tummar och tår att allt löser sig. Att ditt fina barn får en familj på pappans sida. Jag har sett det hända, utifrån en situation som var lik din. Idag är barnet 20 år och har en jättefin relation med både pappan och pappans släkt. :) :heart
 
Filmen verkar tyvärr vara slut..
Har inte hört nått från farmodern så risken att det blir skit av alltihopa är rätt stor känns det som :(

(Jag ska åka och bajsa i kk's brevlåda...)

Jag tror inte att du ska oroa dig. :) Det var ju en liten "process" innan du själv kontaktade henne; du behövde fundera igenom det tusen gånger och det tog tid innan du tog mod till dig att kontakta henne. Hon behöver säkert också smälta detta och ta mod till sig, speciellt när hon vet att hennes son inte vill att ni ska ha någon kontakt osv.
 
Förlåt att jag lägger mig i, men knäppa människor finns det gott om. Min mans pappa satt med yngsta barnbarnet i knät och sa att han bosätter sig i Thailand för det finns inget i Sverige att komma tillbaka till.... Jag försökte hålla ihop det och har väl mailat till honom med uppdateringar om vad som hänt med barnen, men det har varit knäpptyst från hans sida sedan 2010.. Det finns dom som inte bryr sig!

Men sedan har vi solskenshistorian när vi nosat upp mannens bortadopterade storebror. Nu har vi bättre kontakt med honom och hans familj än med våra syskon och deras familjer. :heart
 
Har följt tråden i tysthet, och känner verkligen med dig. Jag hoppas verkligen att det löser sig så att barnet får en fin relation med både farmor och pappa.

Men jag tror att du kanske får vara lite tålmodig med henne nu. Det kan ha kommit som en chock. Kanske pågår ett familjedrama nu... Eller så behöver hon bara tid att smälta informationen. Det kan komma en hel del (obekväma) tankar (stämmer det här, är min son pappan m.m. m.m.), särskilt om barnets pappa sätter sig på tvären - men de tankarna måste nog få komma. Ge henne tid. Hon kommer att höra av sig.

Jag håller tummar och tår att allt löser sig. Att ditt fina barn får en familj på pappans sida. Jag har sett det hända, utifrån en situation som var lik din. Idag är barnet 20 år och har en jättefin relation med både pappan och pappans släkt. :) :heart

Jag har ju inte mycket annat val än att ha tålamod, klart hon ska få smälta detta i lugn och ro :)
Greje är nog mest den att jag fick intrycket av att hon blev förvånad och ställd men inte chockad..
Risken är ju däremot överhängande att det är totalkaos i familjen och troligtvis också rätt stor osämja mellan mor och son..
Jag frågade faktiskt om hon ville ha en kopia på DNA testet just för att det kan va svårt att tro på när hon och jag inte känner varandra. Hon sa bara att hon trodde mig och inte behövde nått papper.

Tack :heart

Det kan ju ha hänt något som gör att hon inte kan höra av sig.

Så kan det absolut vara! Men jag tror mer på att det är tjafs mellan henne och sonen tyvärr :(

Jag tror inte att du ska oroa dig. :) Det var ju en liten "process" innan du själv kontaktade henne; du behövde fundera igenom det tusen gånger och det tog tid innan du tog mod till dig att kontakta henne. Hon behöver säkert också smälta detta och ta mod till sig, speciellt när hon vet att hennes son inte vill att ni ska ha någon kontakt osv.

Liten process... :laugh: ;)
Hoppas hon snart ginner modet om det är det som behövs :)

Förlåt att jag lägger mig i, men knäppa människor finns det gott om. Min mans pappa satt med yngsta barnbarnet i knät och sa att han bosätter sig i Thailand för det finns inget i Sverige att komma tillbaka till.... Jag försökte hålla ihop det och har väl mailat till honom med uppdateringar om vad som hänt med barnen, men det har varit knäpptyst från hans sida sedan 2010.. Det finns dom som inte bryr sig!

Men sedan har vi solskenshistorian när vi nosat upp mannens bortadopterade storebror. Nu har vi bättre kontakt med honom och hans familj än med våra syskon och deras familjer. :heart

Men är han på riktigt :eek:

Solskenshistorier gillar vi, hoppas den här historien också slutar soligt :D
 
Jag önskar att jag inte var vis av erfarenhet, men det kan ju också vara så att kk efter en konfrontation dem emellan har lurat i farmor att du är en knäpp stalker och att hon absolut inte får ha någon kontakt med dig, att du har försökt med det där med barn tidigare, han har aldrig haft ett förhållande med dig, om hon kontaktar dig blir du ännu mer knäpp osv osv. Jag önskar som sagt att jag inte var vis av erfarenhet, men mäns försök till att slippa ta ansvar för sina handlingar kan ibland ta gigantiskt huvudlösa proportioner.

Jag säger inte att det är så. Jag säger bara att kk inte skulle vara den första. Och att han är en skit oavsett. Men naturligtvis hoppas vi på en naturlig förklaring! Och jag skriver det inte för att dra undan mattan från dina fötter, bara som tröst att det förekommer och att du i så fall inte är ensam. Om det ens skulle vara så.
 
Jag önskar att jag inte var vis av erfarenhet, men det kan ju också vara så att kk efter en konfrontation dem emellan har lurat i farmor att du är en knäpp stalker och att hon absolut inte får ha någon kontakt med dig, att du har försökt med det där med barn tidigare, han har aldrig haft ett förhållande med dig, om hon kontaktar dig blir du ännu mer knäpp osv osv. Jag önskar som sagt att jag inte var vis av erfarenhet, men mäns försök till att slippa ta ansvar för sina handlingar kan ibland ta gigantiskt huvudlösa proportioner.

Jag säger inte att det är så. Jag säger bara att kk inte skulle vara den första. Och att han är en skit oavsett. Men naturligtvis hoppas vi på en naturlig förklaring! Och jag skriver det inte för att dra undan mattan från dina fötter, bara som tröst att det förekommer och att du i så fall inte är ensam. Om det ens skulle vara så.
Fast det finns DNA bevis i det här fallet.
 
Troligen är det en familjefejd...

Men jag försöker sätta mig in i farmors situation. Om jag hade en son som fått ett barn oönskat (jag är tillräckligt gammal) - hur hade jag reagerat? Svårt att säga, men jag hade nog sagt att sonen får agera som han vill, men att jag skulle vilja träffa barnbarnet och mamman. Sonen hade fått respektera att jag ville ha en annan relation än vad han vill.

Pappan till ditt barn är ju en vuxen man. Han hade kunnat undvika den situation han är i, om han tagit ansvar. Hur arg han än är, och hur mycket han än projicerar sin ilska på dig, så kommer det ner till en sak. Han är själv ansvarig.

Som farmor hade jag varit besviken på sonens agerande. Och jag hade velat ha kontakt med mitt barnbarn. Jag hoppas hon ringer!!

Mvh Tibben
 
Senast ändrad:
Jag önskar att jag inte var vis av erfarenhet, men det kan ju också vara så att kk efter en konfrontation dem emellan har lurat i farmor att du är en knäpp stalker och att hon absolut inte får ha någon kontakt med dig, att du har försökt med det där med barn tidigare, han har aldrig haft ett förhållande med dig, om hon kontaktar dig blir du ännu mer knäpp osv osv. Jag önskar som sagt att jag inte var vis av erfarenhet, men mäns försök till att slippa ta ansvar för sina handlingar kan ibland ta gigantiskt huvudlösa proportioner.

Jag säger inte att det är så. Jag säger bara att kk inte skulle vara den första. Och att han är en skit oavsett. Men naturligtvis hoppas vi på en naturlig förklaring! Och jag skriver det inte för att dra undan mattan från dina fötter, bara som tröst att det förekommer och att du i så fall inte är ensam. Om det ens skulle vara så.

Det är ungefär så jag har tänkt.. Kk har ju använt sig av 10 olika "anledningar" att inte behöva/vilja vara förälder och han lär dra en rejäl vals för farmodern om jag känner honom rätt.
Jag kommer att kontakta farmodern igen, lite för att undvika att hon pratat för mycket med kk och bildar sig en uppfattning om mig baserat på hans ord.
Tar risken att hon tycker jag är jobbig, ett sms/telefonsamtal och vill hon inte så får hon va helt enkelt.

Fast det finns DNA bevis i det här fallet.

Ja är det så att farmodern inte tror mig så kan hon ju kolla med Skatteverket, min dotter har ju kk registrerad som förälder. Om hon tvekar trots det så skickar jag gladeligen en kopia på resultatet från DNA testet.

Troligen är det en familjefejd...

Men jag försöker sätta mig in i farmors situation. Om jag hade en son som fått ett barn oönskat (jag är tillräckligt gammal) - hur hade jag reagerat? Svårt att säga, men jag hade nog sagt att sonen får agera som han vill, men att jag skulle vilja träffa barnbarnet och mamman. Sonen hade fått respektera att jag ville ha en annan relation än vad han vill.

Familjefejd är nog bra förnamnet :crazy:

Grejen i det här läget är ju att farmodern verkade VÄLDIGT angelägen om att kk ska "ta sitt ansvar" "han komme ångra sig" m.m jag försökte förklara att jag inte vill tvinga honom till något, tror inte riktigt det gick in faktiskt.
I efterhand så känns det som att farmodern direkt tog på sig rollen att "prata vett med kk" ist för att faktiskt själv försöka engagera sig.
 
  • Gilla
Reactions: rtf
Det är ungefär så jag har tänkt.. Kk har ju använt sig av 10 olika "anledningar" att inte behöva/vilja vara förälder och han lär dra en rejäl vals för farmodern om jag känner honom rätt.
Jag kommer att kontakta farmodern igen, lite för att undvika att hon pratat för mycket med kk och bildar sig en uppfattning om mig baserat på hans ord.
Tar risken att hon tycker jag är jobbig, ett sms/telefonsamtal och vill hon inte så får hon va helt enkelt.



Ja är det så att farmodern inte tror mig så kan hon ju kolla med Skatteverket, min dotter har ju kk registrerad som förälder. Om hon tvekar trots det så skickar jag gladeligen en kopia på resultatet från DNA testet.



Familjefejd är nog bra förnamnet :crazy:

Grejen i det här läget är ju att farmodern verkade VÄLDIGT angelägen om att kk ska "ta sitt ansvar" "han komme ångra sig" m.m jag försökte förklara att jag inte vill tvinga honom till något, tror inte riktigt det gick in faktiskt.
I efterhand så känns det som att farmodern direkt tog på sig rollen att "prata vett med kk" ist för att faktiskt själv försöka engagera sig.
Du är fantastisk. Och även fast han är ett as så beundrar vi på Buke dig kolosalt!
 
Fast det finns DNA bevis i det här fallet.
Absolut, men kk skulle inte vara den första i världshistorien, tyvärr, att "glömma" denna lilla petitess. I alla fall inför andra. *Jag suckar inombords*

Jag håller tummar och tår på en lösning med farmor. Och bra ts att du ringer en gång till. Sedan om äpplet inte faller långt från kkträdet, så har du verkligen gjort allt. Du har redan gjort allt, och är en fantastiskt mamma. Jag är såå ledsen att du ska behöva genomlida allt vad denna skit ställer till med.
 
Ja han är på riktigt tyvärr:( Min man lider något oerhört av det. Jag håller tummar och tår för att det ska lösa sig till det bästa för dig och din dotter. :heart
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 685
Senast: Elendil
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 697
Senast: tanten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 733
Senast: jemeni
·
Relationer Jag behöver skriva av mig. Ni är kloka. Det här är invecklat och jag får förmodligen inte med allt relevant i ett första inlägg. Jag...
2
Svar
24
· Visningar
4 117
Senast: Pinus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp