Bukefalos 28 år!

Föräldraförening på skolan

Ah, jo det låter trevligt ;) men det låter som någonting jag inte skulle kunna klara av ;) saknar resurserna. Vi får se, tror det blir fotboll enbart om A frågar om det, men släkten pressar hårt om att han måste börja.
Delvis kl

Skulle aldrig släpa iväg dottern på en aktivitet hon ej valt själv!
Väljer hon att prova tex.... Handboll som ingen av oss föräldrar har intresse av så tycker jag ändå hon ska få prova på, allt för att uppmuntra aktivitet/motion/hobby.

Vad gäller tid... Vill honnspela en sport som.kräver flera träningar i vecka än - fine! Får kanske skjutsa i några år, sen kan hon gå dit själv. Matcher är ju superspännande att kolla på, kanske ej pga sporten utan för att just HON är med :)

Vår dotter dansar en gång i v och innebandy 1 gång i v. Inga matcher än men några småcuper då och då.
Sambon spelar innebandy 2 ggr i veckan och vi gymmar ihop 3-6ggr i veckan.
Det är våra hobbys o räcker för oss, men allt planeras runt dotteens aktiviteter som vi ser som prio 1 medans hon är så liten (7).
 
jag tror ingen saknar alla kompetenser och gör man det är det ett ypperligt tillfälle att träna på de.
Ursäkta men vilken värld lever du i? En person med problem som kanske inte grejar att både vara förälder och ta hand om detta får ju enorma problem! Att tillbringa en timme eller två i en, för personen, knepig miljö efter en arbetsdag/arbetsvecka kanske kommer innanför dörren och är helt slut när det väl är avklarat. I bästa fall är personen bara slut den dagen, i sämre fall blir det konsekvenser över längre tid. Är det något barnen inte ens tycker om utan ett socialt krav från skolan, hur lätt är det då att känna att det är värt det för barnens skull?

De föräldrar som sätter sig emot detta, jag tror faktiskt inte att någon av dessa har barn som faktiskt säger att anordna loppisar och sälja strumpor. Tyvärr måste jag säga.
 
Nu är jag inte intresserad av att skaffa barn och denna tråden gör mig verkligen lättad att det är så. Jag hade aldrig orkat allt man tydligen måste klara för att vara en "bra" förälder. Sitt eget jobb, sina barns fritidsintressen samt rodda allt på en skola och dessutom kanske ha ett eget intresse och andningshål. Kudos till de som klarar allt som åläggs dem utan problem men man bör kanske akta sig för att utgå från att alla fungerar på samma sätt utan att de för den delen bryr sig mindre om sina barn.
 
Senast ändrad:
Nu är jag inte intresserad av att skaffa barn och denna tråden gör mig verkligen lättad att det är så. Jag hade aldrig orkat allt man tydligen måste klara för att vara en "bra" förälder. Sitt eget jobb, sina barns fritidsintressen samt rodda allt på en skola och dessutom kanske ha ett eget intresse och andningshål. Kudos till de som klarar allt som åläggs dem utan problem men man bör kanske akta sig för att utgå från att alla fungerar på samma sätt.
Glöm inte att laga mat från grunden är ett krav med.
Håller med dig, skulle nog gå in i väggen om jag hade alla dom där kraven på mig.
 
Nu är jag inte intresserad av att skaffa barn och denna tråden gör mig verkligen lättad att det är så. Jag hade aldrig orkat allt man tydligen måste klara för att vara en "bra" förälder. Sitt eget jobb, sina barns fritidsintressen samt rodda allt på en skola och dessutom kanske ha ett eget intresse och andningshål. Kudos till de som klarar allt som åläggs dem utan problem men man bör kanske akta sig för att utgå från att alla fungerar på samma sätt.
Jag blir lite stressad av att mina ungar ska börja skolan sen faktiskt. På förskolan där vi går förväntas inget sådant.
 
Äh i byn där jag jobbar är det knappt så sexorna åker på klassresa alls och där städas ingen skolgård.
 
Jag lagar ju hellre mat från grunden än att köra runt på ungarna för att de ska göra utflykter med plugget i alla fall...
Agreed, oavsett vad så är ensamstående föräldrar som har alla bollar i luften något som alla borde se upp till. Jag förstår inte hur dom lyckas.
 
Nu är jag inte intresserad av att skaffa barn och denna tråden gör mig verkligen lättad att det är så. Jag hade aldrig orkat allt man tydligen måste klara för att vara en "bra" förälder. Sitt eget jobb, sina barns fritidsintressen samt rodda allt på en skola och dessutom kanske ha ett eget intresse och andningshål. Kudos till de som klarar allt som åläggs dem utan problem men man bör kanske akta sig för att utgå från att alla fungerar på samma sätt utan att de för den delen bryr sig mindre om sina barn.

Ibland tror jag att den bästa egenskapen för en förälder är att vara immun mot andras åsikter... Den där hetsen om att vara den bästa föräldern börjar redan som gravid och jag har bestämt mig för att gå i strejk från början. F.ö. är ju denna tråden ett strålande exempel på hur en sådan som jag som inte direkt är Hem & Skola-material kommer få träna på att ha teflonöron. Det börjar liksom med en isspolning per säsong (vilket jag absolut kan ställa upp på, lägger betydligt mer tid än så på att skura stall och stängsla hagar för mina hästar och hör till dem som med glädje minns bostadsområdets gemensamt skötta, spolade is och oräkneliga antal timmar med en hockeyklubba i handen på kvällarna) till orimliga försäljningsbördor och föräldraansvar för att sköta både skolgård och pedagogiska aktiviteter... :rofl: Nu har jag visserligen sedan väldigt nyligen barn, men har bestämt mig för att göra det här barnauppfostrandet på mitt sätt och göra mitt yttersta för att inte dras med i den hysteri som tycks råda bland vissa föräldrar. Får väl se hur lätt det är att stå emot om några år, men tänker att fördelen är att jag jobbar så mkt att jag inte kommer hinna gå på föräldramöten och därmed slipper höra på tjattret. ;)
 
Ibland tror jag att den bästa egenskapen för en förälder är att vara immun mot andras åsikter... Den där hetsen om att vara den bästa föräldern börjar redan som gravid och jag har bestämt mig för att gå i strejk från början. F.ö. är ju denna tråden ett strålande exempel på hur en sådan som jag som inte direkt är Hem & Skola-material kommer få träna på att ha teflonöron. Det börjar liksom med en isspolning per säsong (vilket jag absolut kan ställa upp på, lägger betydligt mer tid än så på att skura stall och stängsla hagar för mina hästar och hör till dem som med glädje minns bostadsområdets gemensamt skötta, spolade is och oräkneliga antal timmar med en hockeyklubba i handen på kvällarna) till orimliga försäljningsbördor och föräldraansvar för att sköta både skolgård och pedagogiska aktiviteter... :rofl: Nu har jag visserligen sedan väldigt nyligen barn, men har bestämt mig för att göra det här barnauppfostrandet på mitt sätt och göra mitt yttersta för att inte dras med i den hysteri som tycks råda bland vissa föräldrar. Får väl se hur lätt det är att stå emot om några år, men tänker att fördelen är att jag jobbar så mkt att jag inte kommer hinna gå på föräldramöten och därmed slipper höra på tjattret. ;)
Mamma återberättade hur föräldramöten lät på min skola. Det var mycket "men det är bara jag som ordnar ___!" Och "det är ju konstigt att det alltid är samma föräldrar som skjutsar.." osv. Hon blev upprörd när hon hörde om tråden. Hon hade nog också trott att sådant var skrotat :D
 
Mamma återberättade hur föräldramöten lät på min skola. Det var mycket "men det är bara jag som ordnar ___!" Och "det är ju konstigt att det alltid är samma föräldrar som skjutsar.." osv. Hon blev upprörd när hon hörde om tråden. Hon hade nog också trott att sådant var skrotat :D
Min mamma är en större rebell än vad jag är och hon vägrade gå på de flesta föräldramöten när jag för typ 30 år sen var liten. Hon avskydde de präktiga Hem&Skola-typerna som gnällde över "busiga pojkar" och som ville ha föräldravakter på skolgården, kapa av alla grenar på träden på påtvingade städdagar osv så hon skickade dit pappa istället som var duktigare på att tyst vägra istället för att tappa besinningen.
Tänker att det kanske får bli så här också, att min snälla sambo får ta den typen av möten och sedan hänvisa till sin drake till sambo på frågan om varför vi inte ställer upp. Jag har inget emot att vara illa omtyckt att Odd Molly-maffian i vår förort (eller vad det nu är för uniform som kommer råda när vår dotter börjar skolan) jag roar mig ju redan med att avsiktligt trampa dem på tårna när de ockuperar gångarna på hemköp och vägrar flytta på sig för att släppa fram andra.
 
Min mamma är en större rebell än vad jag är och hon vägrade gå på de flesta föräldramöten när jag för typ 30 år sen var liten. Hon avskydde de präktiga Hem&Skola-typerna som gnällde över "busiga pojkar" och som ville ha föräldravakter på skolgården, kapa av alla grenar på träden på påtvingade städdagar osv så hon skickade dit pappa istället som var duktigare på att tyst vägra istället för att tappa besinningen.
Tänker att det kanske får bli så här också, att min snälla sambo får ta den typen av möten och sedan hänvisa till sin drake till sambo på frågan om varför vi inte ställer upp. Jag har inget emot att vara illa omtyckt att Odd Molly-maffian i vår förort (eller vad det nu är för uniform som kommer råda när vår dotter börjar skolan) jag roar mig ju redan med att avsiktligt trampa dem på tårna när de ockuperar gångarna på hemköp och vägrar flytta på sig för att släppa fram andra.
Hahaha! Drake kanske är ett snällt namn för dig :D min partner är.. öh.. ja alltså han håller snattran när han kan leva med saker men ojoj om någon skulle försöka trycka på honom något han inte vill vara med om. Ungefär som jag med andra ord. Fast han blir nog argare utåt än vad jag blir. Vi blir inte roliga om vi hamnar i någon klass med hurtiga föräldrar som tycker att man ska göra ditt och datt.
 
Vad gäller klassresors varande och icke-varande... jag var den där mobbade som hade ett helvete normalt och blåvägrade åka med i åk 6. Föräldrarna fick tillbaka pengarna de betalat in (det var inga anonyma inbetalningar på den tiden). Vi hade också haft julmarknad etc vilket jag inte kommer ihåg som direkt jobbigt men jag kan tänka mig att föräldrarna inte var överförtjusta.

Mobbningen fortsatte upp på högstadiet så med föräldrarnas goda minne var jag frånvarande på friluftsdagarna som de flesta andra trots allt tyckte var roliga (skolan var också införstådd i det hela, jag hade varit föremål för EVK:er). Vilket iofs resulterade att mina idioter till klassföreståndare utsatte klassen för kompanistraff pga mig :meh: De var sura för att några fler utöver mig hade varit frånvarande på friluftsdagen och det var vår klass som hade hand om städningen av skolgården den veckan. Deras fantastiska lösning var att de som varit frånvarande skulle sköta städningen. När jag opponerade mig mot det eftersom det var orättvist (inte bara mot mig, skolk ska inte hanteras på det sättet) skickades hela klassen ut att städa. Det är enda gången jag sett min mor riktigt rasande.
 
Delvis kl

Skulle aldrig släpa iväg dottern på en aktivitet hon ej valt själv!
Väljer hon att prova tex.... Handboll som ingen av oss föräldrar har intresse av så tycker jag ändå hon ska få prova på, allt för att uppmuntra aktivitet/motion/hobby.

Vad gäller tid... Vill honnspela en sport som.kräver flera träningar i vecka än - fine! Får kanske skjutsa i några år, sen kan hon gå dit själv. Matcher är ju superspännande att kolla på, kanske ej pga sporten utan för att just HON är med :)

Vår dotter dansar en gång i v och innebandy 1 gång i v. Inga matcher än men några småcuper då och då.
Sambon spelar innebandy 2 ggr i veckan och vi gymmar ihop 3-6ggr i veckan.
Det är våra hobbys o räcker för oss, men allt planeras runt dotteens aktiviteter som vi ser som prio 1 medans hon är så liten (7).
Så kan man såklart se det, men är det alltså vanligt att en sexåring vet exakt vilka sporter som finns och självmant begär att få prova dem?

Jag har tagit A till ridning, är osäker på om han ens vet att man kan träna fotboll eller volleyboll eller tennis eller golf, för att inte tala om Ishockey. Han har visat noll och intet intresse för lagsporter (snarare det motsatta om man testar volleyboll med kusinerna eller har en liten oseriös fotbollsmatch med dem, eller puttar lite boll på bakgården bara vi två.) men det behöver inte betyda att han inte skulle kunna gilla det om han testade. Klättring vet han om och tycker om, men jag har precis som förut tagit dit honom för att testa, Friskis likaså. Folk säger dock att barn måste testa lagsport för att lära sig samarbete och självförtroende (Jag vet inte för jag testade inte och inga vänner höll på med fotboll och inga killar i klassen, en tjej.). Men helt ärligt i allmänhet tjatar han inte om varken kläder, leksaker eller sporter.

Vid nio har jag för mig att det är för sent med lagsporterna som fotboll och ishockey så det är lite nu eller aldrig.
 
Så kan man såklart se det, men är det alltså vanligt att en sexåring vet exakt vilka sporter som finns och självmant begär att få prova dem?

Jag har tagit A till ridning, är osäker på om han ens vet att man kan träna fotboll eller volleyboll eller tennis eller golf, för att inte tala om Ishockey. Han har visat noll och intet intresse för lagsporter (snarare det motsatta om man testar volleyboll med kusinerna eller har en liten oseriös fotbollsmatch med dem, eller puttar lite boll på bakgården bara vi två.) men det behöver inte betyda att han inte skulle kunna gilla det om han testade. Klättring vet han om och tycker om, men jag har precis som förut tagit dit honom för att testa, Friskis likaså. Folk säger dock att barn måste testa lagsport för att lära sig samarbete och självförtroende (Jag vet inte för jag testade inte och inga vänner höll på med fotboll och inga killar i klassen, en tjej.). Men helt ärligt i allmänhet tjatar han inte om varken kläder, leksaker eller sporter.

Vid nio har jag för mig att det är för sent med lagsporterna som fotboll och ishockey så det är lite nu eller aldrig.

Tja det har varit både och, vi har frågat om hon vill testa vissa grejer och hon har rätt snabbt sagt ja eller nej. Hon började dansa vid 3 och då var det väl vi som satte henne i den gruppen, men sen har vi alltid frågat om hon vill fortsätta nästa termin.
Satte henne även i simskola, men terminen efter sa hon att hon ville spela innebandy istället så då fick hon det. Hon gillar bollsporter och att tävla, så lagsport verkar passa henne.
Sen har hon en kompis som inte alls ser förtjusningen i lagsporter eller att tävla öht så han kör bara barngympa. Han har tydligt sagt ifrån när pappan fågat om han vill spela tex fotboll.

Så ja iaf i dessa barns fall så har de varit rätt tydliga med vad de vill prova på.
Och det är så jag ser det, de får prova på när de är så här små så att de sen kan välja vad de vill syssla med lite mer regelbundet som större.
Vissa vill inte ha några hobbys öht, där kanske man kan pusha lite för jag tycker väl att det är bättre att ha iag ngn rörlig aktivitet, så det inte bara blir massa tv spel ;) (men kan bara tala för mitt barn, alla är ju olika)
 
Du kanske kan klara att bli föräldern som åker på match någon gång ibland och säljer fika en gång per år? Jag vet ju med mig att jag är föreningsmänniska och ser egentligen inga hinder att göra det jag gör.
Jag hade fått det distinkta intrycket av att de föräldrarna var föraktade och deras barn sedda med medömkan. ;) (från tråden och från släkt) Om det finns en stack vill jag dra mitt strå till den, men jag föredrar om den inte finns.

Om det vore ett godkänt beteende så skulle det vara helt görbart, (även om jag skulle bli jättenervös av att ta ansvar för ett helt gäng barn på MCDonalds när jag bjuder dem på hamburgare och säger nej till onyttig milkshake. Jag kan nog förstå ensamskjutsande föräldrar.) Men sedan vet jag ju att det inte vore godkänt, kollegan vars dotter började med fotboll var tvungen att baka bullar lördag och sälja dem söndag varannan helg och varannan gjorde hon ngn annan insats (hon var glad iofs).
 
Tja det har varit både och, vi har frågat om hon vill testa vissa grejer och hon har rätt snabbt sagt ja eller nej. Hon började dansa vid 3 och då var det väl vi som satte henne i den gruppen, men sen har vi alltid frågat om hon vill fortsätta nästa termin.
Satte henne även i simskola, men terminen efter sa hon att hon ville spela innebandy istället så då fick hon det. Hon gillar bollsporter och att tävla, så lagsport verkar passa henne.
Sen har hon en kompis som inte alls ser förtjusningen i lagsporter eller att tävla öht så han kör bara barngympa. Han har tydligt sagt ifrån när pappan fågat om han vill spela tex fotboll.

Så ja iaf i dessa barns fall så har de varit rätt tydliga med vad de vill prova på.
Och det är så jag ser det, de får prova på när de är så här små så att de sen kan välja vad de vill syssla med lite mer regelbundet som större.
Vissa vill inte ha några hobbys öht, där kanske man kan pusha lite för jag tycker väl att det är bättre att ha iag ngn rörlig aktivitet, så det inte bara blir massa tv spel ;) (men kan bara tala för mitt barn, alla är ju olika)
Vi har inte kört på med regelbundna aktiviteter utom simskolan som han inte hade något val om. Lite ridning, lite klättring, lite friskis osv
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 404
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Hej. Jag har i flera år levt med psykisk ohälsa på olika sätt. Har diagnosen bulimi och depression. Nu på senare tid har jag börjat få...
Svar
1
· Visningar
838
Övr. Barn Var på föräldramöte igår och är fortfarande milt sagt irriterad, men även undrande. Vad förväntar sig era skolor av er som föräldrar...
6 7 8
Svar
143
· Visningar
14 261
Senast: oz_joj
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp