Sv: Förköpsrätt/livstidsfoder
Det är inte alls vanligast att det är samma köpesumma som gäller vid förköpsrätt, snarare tvärtom. Det vanligaste är väl ändå att den som har förköpsrätten får köpa hästen till det av säljaren satta priset (marknadsmässiga priset).
Varför man sätter förköpsrätt är nog väldigt varierande. Själv har jag satt det på 3 av de hästar jag sålt. Den ena pga att jag hade alldeles särskilda band till just den hästen (min once-in-a-lifetime-häst), och han var ganska känslig. Jag hade då ingen möjlighet att ha kvar hästen, och ville inte riskera att helt plötsligt tvingas ta tillbaka hästen ifall jag lämnade ut honom på foder och fodervärden av en eller annan anledning inte ville/kunde ha honom kvar. Däremot ville jag inte att hästen skulle bli vandringspokal, pga hans egenheter, så hade han blivit till salu hade jag gjort allt för att kunna köpa tillbaka honom. Hästen såldes aldrig vidare, utan avlivades 6½ år senare.
Den andra hästen såldes med förköpsrätt pga att jag sålde till ett rejält kompispris (hade bud som var 5-siffrigt över vad jag tog för hästen, men valde att sälja till lägre pris till en klubbkamrat vars ridning jag visste passade hästen mkt bra). När hästen såldes vidare 3½ år senare hade tjejen fått ett bud på 3 ggr så mkt som hon gav för hästen, och jag hade varken tid eller råd med en häst till just i det läget.
Häst nr 3 sålde jag mkt motvilligt pga min graviditet för 4 år sedan. Att han såldes istället för att lånas ut berodde enbart på det faktum att hästen då var i sådan ålder att det var mkt svårt att låna ut honom (3½år, grundriden men fortfarande mkt grön), och samtidigt kändes det inte rätt att bara låta honom gå i hagen och dra när jag inte hade tid/fysik till att rida/utbilda honom. Ville som du kanske förstår inte låna ut en sådan häst till "vemsomhelst", så då kändes det bättre att sälja honom (trots att han "aldrig" skulle bli till salu, vilket jag sa redan samma dag han föddes och stod fast vid fram till den dag då han faktiskt såldes). Hade gjort ett försök att låna ut honom till en person jag verkligen litade på, men blev tyvärr mkt besviken då det visade sig att denna person bara ridit hästen ca 2ggr/månad under de månader hon hade haft hästen
) Denna häst kommer jag garanterat köpa tillbaka ifall tillfälle ges.
Sen spelar ju även det ekonomiska in till viss del. Inte just pengarna i näven vid försäljningen (iaf inte i mina fall), utan snarare den risk man tar att man kan få tillbaka en trasig häst från fodervärden. Har man sålt hästen slipper man iaf få tillbaka hästen om den går sönder.
Saker som går fel i fodervärdsavtal verkar orsakas av att kontraktet inte var ordentligt utformat.
