Göra uppror i tonåren?

Jag tror att mycket handlar om hur ens uppväxt sett ut i övrigt.

Jag gjorde massa skit. Inte medvetet för att revoltera mot mina föräldrar, utan sannolikt på grund av att jag växt upp i ett dysfunktionellt hem där jag mådde dåligt och behövde hitta någon sorts eget jag. Jag uppfostrades på så sätt att jag bar med mig känslan av att inget är fel så länge jag inte blir bestraffad för det (och blir jag upptäckt kommer jag att bestraffas), så för mig fanns det aldrig ett alternativ att "göra fel" så att mina föräldrar märkte det. Däremot gjorde jag som sagt en massa skit ändå, jag var bara oerhört duktig på att dölja det.
 
Ser det inte som revolt utan ett symtom på hur skolan behandlade mig (jag skolkade massor, gjorde aldrig läxor och blev mobbad men vet faktiskt inte om mina föräldrar visste om det eller inte. Fick inte höra något iallafall).
Gick på både fpp och rave som äldre tonåring/ ung vuxen men inte för revolt tror jag utan mer ett sätt att döva mina känslor då mamma var cancersjuk och sedan avled i cancer. Behövde inte smita ut för att festa men sa aldrig vad för fester jag var på.
 
För mig är all revolt att man motsätter sig sina föräldrars intressen. Det kan vara en liten eller en stor revolt, det handlar för det mesta om frigörelse och om att bli sin egen person.

Revolt behöver inte handla om knark och fylla.
Precis så. Man ifrågasätter och väljer en egen väg. Om det går lätt eller blir svårt beror mycket på föräldrarnas och omgivningens bemötande. Acceptans eller olika sätt att försöka tvinga tillbaka till fållan med alla möjliga medel.
 
Skulle inte påstå att jag är särskilt rebellisk av mig, är 16 nu. Har numera minimal kontakt med bägge mina föräldrar men svarar på tilltal, händer något allvarligt meddelar väl skolan det antar jag.

Klippte spontant av mig håret, det är väl en av de "värsta" sakerna jag gjort men det handlar ingenting alls om att protestera. Min pappa vet fortfarande inte ens om det. Har här gjort saker som jag inte vet vad min mamma skulle tycka om, men det är på intet sätt rebelliskt. Frågar dock inte om lov för att leva eller tänka själv, jag bor själv och lever rätt självständigt så ser inte det som relevant.

Skulle inte beskriva någon av mina vänner som rebelliska eller påstå att de verkar göra revolt heller. Gemensamt för oss är snarare att försöka hålla föräldrarna så lugna som möjligt samt motverka självskadebeteended hos varandra, men jag vet inte hur det är i en vanlig ungdomsgrupp. Verkar iaf som att vi lyckas hyfsat bra. Är någon uppe sent (efter 00) blir denne tillsagd att gå och lägga sig, jag skulle säga att vi är rätt lugna.
 
För mig är all revolt att man motsätter sig sina föräldrars intressen. Det kan vara en liten eller en stor revolt, det handlar för det mesta om frigörelse och om att bli sin egen person.

Revolt behöver inte handla om knark och fylla.
Motsätter sig sina föräldrars intressen? Du menar att alla föräldrar vill att deras ungdomar inte ska ha andra intressen än de själva hade? och blir upprörda istället för glada om de får andra intressen? Mina föräldrar verkade se mig som en egen person hela uppväxten.

Och jag skrev inte knark och fylla, jag tror mina föräldrar hade blivit milt förvånade om jag aldrig druckit lite alkohol och gått på några fester som ung, (de hade tolererat mycket högre i tak än vad de fick) de själva gjorde ju det (men gå ut och ha lite kul!). Mina föräldrar och svärföräldrar gjorde revolt däremot och lite udda kläder skulle aldrig fått dem att höja på ögonbrynen i jämförelse heller. Föräldrarna var ju unga o studenter under hippierörelsen, :rofl: (jag säger inte att de var låt gåiga, men realistiska.)
 
Senast ändrad:
För mig är all revolt att man motsätter sig sina föräldrars intressen. Det kan vara en liten eller en stor revolt, det handlar för det mesta om frigörelse och om att bli sin egen person.

Revolt behöver inte handla om knark och fylla.
Nej låt folk som inte tyckte att de gjorde revolt och som inte tyckte att deras barn gjort revolt få tycka vad de vill. Det kan få vara på riktigt att göra revolt och få betyda det uppror det är, och den som behövde göra revolt måste få äga det.
 
Nej låt folk som inte tyckte att de gjorde revolt och som inte tyckte att deras barn gjort revolt få tycka vad de vill. Det kan få vara på riktigt att göra revolt och få betyda det uppror det är, och den som behövde göra revolt måste få äga det.
Man får tycka vad man vill, det betyder ju inte att det är rätt. 🙂
 
Motsätter sig sina föräldrars intressen? Du menar att alla föräldrar vill att deras ungdomar inte ska ha andra intressen än de själva hade? och blir upprörda istället för glada om de får andra intressen? Mina föräldrar verkade se mig som en egen person hela uppväxten.

Och jag skrev inte knark och fylla, jag tror mina föräldrar hade blivit milt förvånade om jag aldrig druckit lite alkohol och gått på några fester som ung, (de hade tolererat mycket högre i tak än vad de fick) de själva gjorde ju det (men gå ut och ha lite kul!). Mina föräldrar och svärföräldrar gjorde revolt däremot och lite udda kläder skulle aldrig fått dem att höja på ögonbrynen i jämförelse heller. Föräldrarna var ju unga o studenter under hippierörelsen, :rofl: (jag säger inte att de var låt gåiga, men realistiska.)
Jag tänker på de som vill att barnen ska dela deras religion eller någon annan livssyn, och som genom hot försöker få in barnen i den fållan.
 
Jag tänker på de som vill att barnen ska dela deras religion eller någon annan livssyn, och som genom hot försöker få in barnen i den fållan.
Jag tror inte jag förstår hur du menar här? Har någon sagt att det inte skulle vara en revolt att vägra ha slöja i en djupt religiös familj där man anser att personer ska ha slöja? Hag någon sagt att det inte skulle vara en revolt att vägra konfirmera sig i en väldigt religiös familj där man anser att alla måste konfirmera sig? Eller att det inte skulle vara revolt att inte ha en tro alls havandes religiösa föräldrar?

Jag menar att vissa har behövt göra revolt, det var hårt, det var jobbigt, de ägde sin individualitet. (ska då någon som jag som aldrig gått emot sina föräldrars intressen säga att jag gjort revolt för att öööööhm jag kan baka?)
 
Senast ändrad:
Det blir lite knepigt när ord används på ett sätt där dess betydelse är något annat. Revolt är inte att utöva sporten fotboll fast familjen hade flera trevliga ponnyer att rida på. För att göra revolt behövs mer än ett passivt motstånd.
 
Det blir lite knepigt när ord används på ett sätt där dess betydelse är något annat. Revolt är inte att utöva sporten fotboll fast familjen hade flera trevliga ponnyer att rida på. För att göra revolt behövs mer än ett passivt motstånd.
Eller ens i fallet fotboll i ponnyfamiljen om föräldrarna säger, fotboll! nice, kul att du hittat din grej, säg till när du behöver skjuts :)
 
Nej jag gjorde ingen tonårsrevolt på så sätt att jag riktade något mot mina föräldrar typ bråkade eller sökte konflikter.

Jag gjorde en massa dumma saker men höll det hemligt så gott jag kunde.
 
Motsätter sig sina föräldrars intressen? Du menar att alla föräldrar vill att deras ungdomar inte ska ha andra intressen än de själva hade? och blir upprörda istället för glada om de får andra intressen? Mina föräldrar verkade se mig som en egen person hela uppväxten.

Och jag skrev inte knark och fylla, jag tror mina föräldrar hade blivit milt förvånade om jag aldrig druckit lite alkohol och gått på några fester som ung, (de hade tolererat mycket högre i tak än vad de fick) de själva gjorde ju det (men gå ut och ha lite kul!). Mina föräldrar och svärföräldrar gjorde revolt däremot och lite udda kläder skulle aldrig fått dem att höja på ögonbrynen i jämförelse heller. Föräldrarna var ju unga o studenter under hippierörelsen, :rofl: (jag säger inte att de var låt gåiga, men realistiska.)

Jag tror inte att @Pilot menar intressen i betydelsen fritidsintressen .
 
Jag tror inte att @Pilot menar intressen i betydelsen fritidsintressen .
Ja nej jag förstod det senare. Men om många i tråden hade föräldrar vars intresse var att barnen skulle bli lyckliga och glada egna individer så är det en svår sak att göra uppror mot.

Då måste man på något sätt ordna att man inte blir en egen individ med egna val för att vara rebell. Tex jag kan bygga vidare på vad jag skrivit tidigare, jag hade kunnat göra uppror mot min mamma som är dedikerad feminist genom att gifta mig med en dominant äldre man som 17 åring och ägna mig åt att inreda hemmet och ta hand om barnen och trycka ned min person under hans dominans. Men jag har inte haft lust med det helt enkelt, så jag har inte lyckats göra uppror. Att baka äppelpaj under tonåren klassar inte riktigt.

I allt detta så glömmer ju folk att föräldrarna -40-talisterna, drack, rökte på, hasade runt i lera och körde runt i blommiga bilar, kedjade fast sig i träd och hotades med motorsåg, ockuperade hus, gick till sjöss osv. Svåra att chocka liksom.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: Ray
Jag tror inte jag förstår hur du menar här? Har någon sagt att det inte skulle vara en revolt att vägra ha slöja i en djupt religiös familj där man anser att personer ska ha slöja? Hag någon sagt att det inte skulle vara en revolt att vägra konfirmera sig i en väldigt religiös familj där man anser att alla måste konfirmera sig? Eller att det inte skulle vara revolt att inte ha en tro alls havandes religiösa föräldrar?

Jag menar att vissa har behövt göra revolt, det var hårt, det var jobbigt, de ägde sin individualitet. (ska då någon som jag som aldrig gått emot sina föräldrars intressen säga att jag gjort revolt för att öööööhm jag kan baka?)
Du likställde att motsätta sig föräldrars intressen med att föräldrar inte vill att barnen ska ha andra intressen än sina föräldrar. Jag skrev att intressen kan vara något annat än ren hobby, en samhällssyn eller trosinriktning till exempel. Vara vegan är en annan.
 
Du likställde att motsätta sig föräldrars intressen med att föräldrar inte vill att barnen ska ha andra intressen än sina föräldrar. Jag skrev att intressen kan vara något annat än ren hobby, en samhällssyn eller trosinriktning till exempel. Vara vegan är en annan.
Ok betydelsen av intresse helt enkelt, ja jag missuppfattade hur någon menade ordet intresse.
 
Tänker också att min föräldrageneration var massor mer upproriska än mig och min generation. Som regel då.
Och tittar jag bland vänner med tonårsbarn så är de ännu mer skötsamma än vi var.
 
I allt detta så glömmer ju folk att föräldrarna -40-talisterna, drack, rökte på, hasade runt i lera och körde runt i blommiga bilar, kedjade fast sig i träd och hotades med motorsåg, ockuperade hus, gick till sjöss osv. Svåra att chocka liksom.

Så var det absolut inte för alla. Akademiker i storstan kanske, inte personer med enbart folkskola eller gymnasium på landsbygden.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 116
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
3 861
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 961
Senast: jemeni
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 498
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp