"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

[Pilot]

Den här tråden känns som ett gigantiskt fall av déja vu.
Smala människor i diskussioner om fettförtryck: "Men det är faktiskt viktigt att prata om hälsa!".
Tränande människor i diskussioner om hälsohets: "Ska man inte ens få träna i det här jävla landet?!".
Kränktheten, förnekelsen, bortförklaringarna och spela dum-faktorn när ett problematiskt beteende ifrågasätts är tamefan identisk.

Ett problem jag som tjock ser här är annars var sjutton jag ska ta vägen i frågan. Å ena sidan, ett träningsinlägg på insta kan bidra till hälsohets. Å andra sidan, ett träningsinlägg på insta kan bidra till en normalisering av tjocka kroppar och göra träning mer tillgängligt för tjocka människor (ja, det är ofta otillgängligt, det är en av följderna av både smalhets och hälsohets). Det är en jäkligt tunn linje däremellan som kan vara svår att balansera på. Men jag vet inte, den diskussionen kanske lämpar sig bättre på annat håll.

Jag citerar dig, mest för att det är så vettigt skrivet och inte för att jag direkt vänder mig bara till dig.

För ett par år sedan var jag med i ett par träningsvideos för att jag (då) var väldigt stark och hade bra kondis. För mig kändes det bra att som "inte normsmal" visa upp att man kan se ut hur som helst men ändå träna sig svettig. Tyvärr så har jag desto mer funderat på det insett att det var helt fel forum, för ett stort megaföretag som profilerar sig mot just smalhets/ "hälsohetsnormen" idag.
Då tänkte jag lite "haha, stick it to the man" typ. Idag inser jag att jag snarare bidrog till hetsen, även om jag initialt tänkte försöka sticka ut lite.

Med det ville jag bara säga att normen ÄR starkt rotade i oss, att reflekterar man inte aktivt över vilka normer som faktiskt råder, så är risken att men endast förstärker dem.

 

[Petruska]

Jag hinner inte gå igenom hela den här jättelånga tråden, men inlägg #206 är ett.

Om jag upprepar samma frågor så är det för att jag fått svar som också är upprepningar.

Som @niphredil säger så argumenterar jag ju inte ens där. Det är ju bara så det är. Normer funkar så. Tex det starka normtrycket för att stå i kö på "rätt" sätt. Det är skitjobbigt att bryta mot. Och man upprätthåller könormen när man följer den.

Eller tänker du att just du står i kö på helt andra villkor?

 

[Kattennizze]

Du, att säga att man har hög förbränning som om det vore något vissa har haft turen att begåvas med av naturen är rent ut sagt taskigt, när det är en i högsta grad påverkbar egenskap. Vem som helst kan höja sin förbränning genom att öka syreupptagningsförmåga och muskelmassa. Det är högstadiefysik.

Nej. Vi har väldigt stora individuella skillnader hur mycket syreupptagningsförmåga och muskeltillväxt vi kan få, trots träning.

 

[Lena Furberg]

Som @niphredil säger så argumenterar jag ju inte ens där. Det är ju bara så det är. Normer funkar så. Tex det starka normtrycket för att stå i kö på "rätt" sätt. Det är skitjobbigt att bryta mot. Och man upprätthåller könormen när man följer den.

Eller tänker du att just du står i kö på helt andra villkor?

Nejdå, inte vad jag vet. Men just normen (?) ”träning och hälsa” tycker jag är ett alldeles för brett och multifacetterat spektrum för att man ska samla allt i ett svep. Jag tycker inte ens att man kan kalla hela spektrat för en norm, det handlar om alltför många olika saker. Jag minns inte om det var du som skrev att normer av naturen är generaliserande, men jag tror det finns en gräns för hur stora områden ens generaliserade norm kan omfatta innan det blir fel.

Men det är hur jag ser på saken. Och jag instämmer i väldigt mycket i tråden, mycket som jag av naturliga skäl själv ser på nära håll. Men just ovan nämnda ställer jag mig tvekande till. Och känner härmed att jag inte tänker föra just den diskussionen vidare. Vi måste inte tänka lika.

 

[Liran]

Nej. Vi har väldigt stora individuella skillnader hur mycket syreupptagningsförmåga och muskeltillväxt vi kan få, trots träning.

Det stämmer absolut, mer testosteron gör det enklare att få mer muskler, t ex. Dessutom tror jag att pigment gör att det blir lättare att få höga Hb-värden och därmed bättre syreupptagningsförmåga. Har en kompis som inte har tagit ett springsteg sedan hon var tvungen på gymnastiken på högstadiet, och hon har alltid haft högre Hb-värde än jag, även när jag hade toppkondition. Hon är mörk, och blir brun efter en halvtimma i vårsolen. Jag är mer blaskigt askblond. Det är ju ett faktum att när man har järnbrist ska man inte sola, för då hamnar inte järnet där det behövs bäst, dvs i blodet.

Och har du en degenerativ sjukdom, eller har haft polio, är det inte lämpligt att gå in för att få mer muskler.

Men normalfriska människor kan alltid bygga mer muskler, och få bättre syreupptagningsförmåga efter sina personliga förutsättningar, det hävdar jag bestämt.

 

[Petruska]

Nejdå, inte vad jag vet. Men just normen (?) ”träning och hälsa” tycker jag är ett alldeles för brett och multifacetterat spektrum för att man ska samla allt i ett svep. Jag tycker inte ens att man kan kalla hela spektrat för en norm, det handlar om alltför många olika saker. Jag minns inte om det var du som skrev att normer av naturen är generaliserande, men jag tror det finns en gräns för hur stora områden ens generaliserade norm kan omfatta innan det blir fel.

Men det är hur jag ser på saken. Och jag instämmer i väldigt mycket i tråden, mycket som jag av naturliga skäl själv ser på nära håll. Men just ovan nämnda ställer jag mig tvekande till. Och känner härmed att jag inte tänker föra just den diskussionen vidare. Vi måste inte tänka lika.

Bara det att du kallar det träning och hälsa, är ju normföljsamt.

Mer underligt för mig är dock din iver att hålla dig utanför normen här. Medan du beskriver att och hur du följer den.

Såg du hur @Liran försökte göra mig normföljsam i replikbytet om portionsstorlekar? Bara som ett exempel. Jag tror att @Liran menade väl. Men jag menar att det var helt meningslösa påpekanden, inte minst i den här tråden som försöker att förhålla sig till hälsonormer.

 

[Liran]

Fast den troligaste förklaringen är att ni pga genetik är skapta för att se olika ut. Det där orsakssambandet du tror dig se är rätt tveksamt och det är definitivt inte hela bilden. Jag tycker helt enkelt att man ska sluta dra tveksamma slutsatser och ja, just den här typen av inkorrekta påståenden bidrar till hälsohets.

Orsakssambandet jag syftar till är validerat bortom alla tvivel. Nu får du faktiskt citera några skrifter som hävdar något annat, om du ska behålla någon trovärdighet.

 

[Philosophia]

Jag tänker att även skolan (och kanske främst idrottslärare) har ett ansvar här och på flera sätt kan bidra till att unga människor i större utsträckning har en avslappnad inställning till saker som kost, träning och kropp. Det minskar ju inte den samhälleliga hälsohetsen, men ger kanske unga fler vapen att bemöta den med.

Men hur gör man det utan att samtidigt bidra till hetsen? Hur talar man om avslappnad inställning till kropp och träning utan att tala om just kropp och träning - i en sådan miljö som skolan dessutom. Själv minns jag inte idrottslektionerna direkt med någon glädje utan mer som en granskning av kroppar och mätning av prestation. Skulle man göra något så skulle det vara att slopa skolidrotten.

 

[Lena Furberg]

Bara det att du kallar det träning och hälsa, är ju normföljsamt.

Mer underligt för mig är dock din iver att hålla dig utanför normen här. Medan du beskriver att och hur du följer den.

Såg du hur @Liran försökte göra mig normföljsam i replikbytet om portionsstorlekar? Bara som ett exempel. Jag tror att @Liran menade väl. Men jag menar att det var helt meningslösa påpekanden, inte minst i den här tråden som försöker att förhålla sig till hälsonormer.

Jag kallar det träning och hälsa eftersom det är vad man pratar om tråden igenom. Träningshets och hälsohets.

Igen så menar jag att området kalladetvadmanvill är för stort och mångfacetterat för att samlas under ett enda begrepp. Det är detta jag vänder mig emot. Inget annat.

 

[Mirre]

Vart jag än vänder mig just nu ser jag träningsresultat, "pepptrådar", artiklar om motion och hälsa osv. Det finns en väldigt populär psykiater som är med överallt och pratar om motionens värde för psykisk hälsa osv. Vi har tom en fråga i medarbetarundersökningen om vi tar ansvar för vår hälsa (fniss). För mig blir det mest ytterligare en känsla av skuld, att inte göra tillräckligt för mitt eget mående. Att när jag mår dåligt är det mitt eget fel för att jag inte ätit rätt, motionerat tillräckligt, sovit tillräckligt, sovit för mycket, gjort för lite, gjort för mycket osv.

Ibland känns det som om den här "hälsovurmen" är en form av masspsykos. Jag försökte leta efter Anders Hansens forskning men det enda jag hittar är hans bok och en massa intervjuer. Någon som vet om han har forskat eller om han bara tolkat andras forskningsresultat?

Det här hittade jag på angående hälsotrenden som pågår just nu: https://www.forskning.se/2016/10/24/halsa-ar-den-nya-religionen/

Hur förhåller ni er till hälsotrenden, ignorerar ni den och äter vad ni vill eller tuggar ni grönkål och går på gymmet/springer i spåret flera dagar i veckan?

Äter chips och tänker att det är en jäkla tur att jag inte är religiös

För att vara lite seriös också så försöker jag alla fall använda löpbandet här hemma 30 min/dag, sedan skiftar det om jag går eller springer. Beror helt på vad jag känner för just då. Blir mycket promenader också, däremot kunde kosten bli bättre.

Visst är hälsa viktigt men det får inte slå över och gå till överdrift.

 

[MiniLi]

Orsakssambandet jag syftar till är validerat bortom alla tvivel. Nu får du faktiskt citera några skrifter som hävdar något annat, om du ska behålla någon trovärdighet.

Fast du hävdar att din egen kroppsform beror på att du löptränar 2 ggr i veckan (typ, minns inte exakt vad du skrev) och det kan omöjligt stämma. I sammanhanget låter det som att du påstår att löpning och mer muskler skulle ge den där personen samma förutsättningar och det kan du omöjligt ha belägg för.
Människor ser olika ut av naturen, det behöver jag knappast visa upp referens för.

 

[micaelathegreat]

Jag kallar det träning och hälsa eftersom det är vad man pratar om tråden igenom. Träningshets och hälsohets.

Igen så menar jag att området kalladetvadmanvill är för stort och mångfacetterat för att samlas under ett enda begrepp. Det är detta jag vänder mig emot. Inget annat.

Men det är ju inte stort och mångfacetterat. Det är den rådande (skönhets)normen i samhället. Man ska vara fit (äta kvarg, hålla på med crossfit och prioritera Sin Hälsa). En gång i tiden skulle man se ut som en Zornkulla (där hade jag rockat), nu ska man träna och vara fit.

 

[Killaloe]

Men hur gör man det utan att samtidigt bidra till hetsen? Hur talar man om avslappnad inställning till kropp och träning utan att tala om just kropp och träning - i en sådan miljö som skolan dessutom. Själv minns jag inte idrottslektionerna direkt med någon glädje utan mer som en granskning av kroppar och mätning av prestation. Skulle man göra något så skulle det vara att slopa skolidrotten.

Jag tänker att en kanske skulle kunna börja med att se över hur idrotten genomförs och betygssätts? Att det skulle handla mycket mer om att delta utifrån sin egen förmåga än att prestera på en viss nivå (mina betyg sattes tex utifrån hur vi presterade på ett beep-test bland annat) och att det bör finnas mycket mer möjligheter att testa på olika grejer samt röra sig under andra former. Där tror jag också att det tex är viktigt att en ser över typ skolgårdar så det finns utrymme för lek, samma med förskolor och att en kanske jobbar lite mer med att uppmuntra spontanitet istället?

Vi promenerade ofta när jag gick i skolan - eftersom vi hade någon typ av ”uteklassrum” där en del lektioner skedde och som låg en bit bort från skolan. Givetvis är det inte möjligt för alla, men jag tror att en sådan grej bidrar till att en rör sig mer utan att det blir fokus på själva motionen. Det handlar liksom bara om transport och inte någon prestation eller bedömning.

Det är möjligt också att jag är helt ute och cyklar, men generellt känns det som att ju mer prestationerna står i fokus desto större risk är det att det blir en hets.

 

[Mineur]

Men hur gör man det utan att samtidigt bidra till hetsen? Hur talar man om avslappnad inställning till kropp och träning utan att tala om just kropp och träning - i en sådan miljö som skolan dessutom. Själv minns jag inte idrottslektionerna direkt med någon glädje utan mer som en granskning av kroppar och mätning av prestation. Skulle man göra något så skulle det vara att slopa skolidrotten.

Ja det är ju en svår nöt att knäcka naturligtvis, och en väldigt vansklig balansgång. Personligen tycker jag att min idrottslärare på gymnasiet var inne på rätt spår genom att inkludera väldigt mycket teori under lektionerna. Fokus var liksom mer på hur kroppen fungerar, hur den svarar på rörelse, och mindre på hur den såg ut/skulle se ut eller vad man "borde" kunna göra med den. Det var även mycket fokus på rörelseglädje, att man skulle röra sig som man ville känna sig, och vi hade mycket frihet att välja vad vi ville göra på lektionerna. Det var väldigt sällan fråga om någon slags prestation.

Med sådant fokus tror jag man kan komma en bit på vägen - istället för att försöka trycka in alla i en mall och tvinga 28 elever att spela fotboll i en timme för att det är så NYTTIGT för oss.

 

[Mineur]

Jag tänker att en kanske skulle kunna börja med att se över hur idrotten genomförs och betygssätts? Att det skulle handla mycket mer om att delta utifrån sin egen förmåga än att prestera på en viss nivå (mina betyg sattes tex utifrån hur vi presterade på ett beep-test bland annat) och att det bör finnas mycket mer möjligheter att testa på olika grejer samt röra sig under andra former. Där tror jag också att det tex är viktigt att en ser över typ skolgårdar så det finns utrymme för lek, samma med förskolor och att en kanske jobbar lite mer med att uppmuntra spontanitet istället?

Fy faaan vad mycket ångest alla sådana där förbannade test (beep-test och Coopers test var det som gällde hos oss) orsakade hos mig i tidiga tonåren! Jag är tämligen övertygad om att det var det som la grunden till det hat och den ångest jag känner för löpning idag. Helt sjukt att alla pressades in i samma mall på det sättet och att det fanns strikta regler för hur snabbt man var tvungen att kunna springa för att få G, VG eller MVG.

 

[Problematisk]

Orsakssambandet jag syftar till är validerat bortom alla tvivel. Nu får du faktiskt citera några skrifter som hävdar något annat, om du ska behålla någon trovärdighet.

Tar bara ett inlägg i mängden, men alltså @Liran menar du att du kan äta "dubbel normalportion" lunch pga att du löptränar 2 ggr i veckan? Och att om din lunchkompis skulle göra detsamma skulle även hon kunna äta så mycket till lunch och vara smal, frisk osv osv?
Tänk om jag skulle fråga dig nån sån fråga (det skulle jag inte, urbota korkat imho, men rent hypotetiskt). Då skulle du alltså klämkäckt ge mig svaret att "jomenserru du löptränar några km 2 dagar i veckan och har därför mer muskelmassa, högre syreupptagning osv än genomsnittskvinnan så därför kan du äta stora portioner utan att bli tjock och därför är du så frisk"
Då skulle du helt kallt räkna bort att jag t.ex. promenerar flera km/dag med mina hundar, rider 1-2 hästar/dag inklusive mer konditionskrävande pass, plus all vanlig stallskötsel varje dag. Jag vågar lova att det ger minst lika mycket muskler som att springa några km ett par dagar i veckan (troligen mer) men jag skulle inte kunna äta dubbel mängd mat utan att gå upp i vikt. (Dubbel lunch ja men då mindre frukost/middag osv och är det svaret så handlar det ju bara om att man väljer att äta mest till lunch och det har inget med ämnesomsättning att göra)

Om nu någon fattar mitt trötta svammel när jag borde sova... Men alltså, vad jag försöker få fram, hur vet du att ditt lunchsällskap är helt passiv alltid och skulle få ett sånt massivt uppsving av att springa 2 ggr i veckan? Det är typ just exakt det jag ser som ett av problemen med "hälsohetsen"...

 

[Lena Furberg]

Men det är ju inte stort och mångfacetterat. Det är den rådande (skönhets)normen i samhället. Man ska vara fit (äta kvarg, hålla på med crossfit och prioritera Sin Hälsa). En gång i tiden skulle man se ut som en Zornkulla (där hade jag rockat), nu ska man träna och vara fit.

Inte om det är vad du ser när du tänker på ”träning och hälsa”, då förstår jag att du ser en snäv norm. Men området är enormt och innefattar oändligt mycket mer än så. Ovan nämnda beskrivning är rejält trångsynt och snäv. Skönhetsnormer finns i allra högsta grad, men ”träning och hälsa” (de uttryck som används i tråden) är mycket mer än så. Mycket av det som benämns träning handlar om nåt helt annat - simträning kan t.ex. användas för att man ska kunna få underbara naturupplevelser där man simmar långt i öppet hav, för att övervinna demoner, osv osv bara för att ta ett exempel av tusentals.

 

[micaelathegreat]

Tar bara ett inlägg i mängden, men alltså @Liran menar du att du kan äta "dubbel normalportion" lunch pga att du löptränar 2 ggr i veckan? Och att om din lunchkompis skulle göra detsamma skulle även hon kunna äta så mycket till lunch och vara smal, frisk osv osv?
Tänk om jag skulle fråga dig nån sån fråga (det skulle jag inte, urbota korkat imho, men rent hypotetiskt). Då skulle du alltså klämkäckt ge mig svaret att "jomenserru du löptränar några km 2 dagar i veckan och har därför mer muskelmassa, högre syreupptagning osv än genomsnittskvinnan så därför kan du äta stora portioner utan att bli tjock och därför är du så frisk"
Då skulle du helt kallt räkna bort att jag t.ex. promenerar flera km/dag med mina hundar, rider 1-2 hästar/dag inklusive mer konditionskrävande pass, plus all vanlig stallskötsel varje dag. Jag vågar lova att det ger minst lika mycket muskler som att springa några km ett par dagar i veckan (troligen mer) men jag skulle inte kunna äta dubbel mängd mat utan att gå upp i vikt. (Dubbel lunch ja men då mindre frukost/middag osv och är det svaret så handlar det ju bara om att man väljer att äta mest till lunch och det har inget med ämnesomsättning att göra)

Om nu någon fattar mitt trötta svammel när jag borde sova... Men alltså, vad jag försöker få fram, hur vet du att ditt lunchsällskap är helt passiv alltid och skulle få ett sånt massivt uppsving av att springa 2 ggr i veckan? Det är typ just exakt det jag ser som ett av problemen med "hälsohetsen"...

Jag förstår ditt trötta svammel! Och liksom, löpning två gånger i veckan ger inte de fördelarna (ökad syreupptagning?). Jag har sprungit betydligt mer än så och ändå lagt på mig som en shettis på sommarbete.

 

[Raderad medlem 6459]

Men det handlar kanske mest (i mitt fall) om att märka ord och märka uttryck, inte om att problematiken tråden handlar om inte skulle existera, för det gör den ju, utan tvekan.

Jag tycker mest att det verkar handla om att fullkomligt skjuta ned diskussionen genom att upprepade gånger ifrågasätta saker som aldrig påståtts. Det är jätteolyckligt tycker jag att en sån viktig tråd ska hamna i huruvida det är okej att jogga på fritiden.

 

[micaelathegreat]

Inte om det är vad du ser när du tänker på ”träning och hälsa”, då förstår jag att du ser en snäv norm. Men området är enormt och innefattar oändligt mycket mer än så. Ovan nämnda beskrivning är rejält trångsynt och snäv. Skönhetsnormer finns i allra högsta grad, men ”träning och hälsa” (de uttryck som används i tråden) är mycket mer än så. Mycket av det som benämns träning handlar om nåt helt annat - simträning kan t.ex. användas för att man ska kunna få underbara naturupplevelser där man simmar långt i öppet hav, för att övervinna demoner, osv osv bara för att ta ett exempel av tusentals.

Men nej. Det är inte vad jag ser. Skönhetsnormen ÄR sån. Inte alltid. Men just nu.

Jag VET att träning är mer än så. Men det handlar inte om 2 km i spåret då och då (eller 3 x vecka eller vad vi nu pratar om). Men om du inte ser problemet så är du en del av det. Så enkelt är det.