Bukefalos 28 år!

"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

Apropå skolidrott, fungerar det fortfarande så att eleverna tillåts välja lag? Det är en till grej jag inte tror hände nån enda gång under min skoltid, jag har i min enfald trott att det "nuförtiden" anses vara en skitdålig metod att dela in lag på (for obvious reasons) och att läraren alltid delar in lagen själv. Jag har kanske levt i en väldigt skyddad värld under en sten? 🙈
 
Oj. Det var värst vad denna fråga har antagit orimliga proportioner. Det enda jag sagt är att troligen förväntar sig ingen ett svar på frågan om dina portionsstorlekar och att du inte är skyldig att ge ett svar heller. Men det har provocerat dig enormt hör jag. Oklart varför. Släpp det nu. Ingen bryr sig.
Har inte provocerat mig alls. Däremot är jag intresserad av exakt hur personer med din åsikt resonerar, och hur ni motiverar ert tyckande. Och då har du och andra börjat med härskartekniker i stället för att svara. Det brukar betyda att det saknas förklaringar, alltså är mer en sektåsikt, än att människor på egen hand kommit fram till ett ställningstagande.

Själv har jag aldrig kommenterat vad, hur mycket eller när folk äter. Det är integritetskränkande. Och jag har ju alltid svar på tal. De gånger jag inte omedelbart kan svara, vet jag att mitt ställningstagande inte står på riktigt stabil grund, och att jag måste tänka om, och tänka igenom noga.
 
Senast ändrad:
Har inte provocerat mig alls. Däremot är jag intresserad av exakt hur personer med din åsikt resonerar, och hur ni motiverar ert tyckande. Och då har du och andra börjat med härskartekniker i stället för att svara. Det brukar betyda att det saknas förklaringar, alltså är mer en sektåsikt, än att människor på egen hand kommit fram till ett ställningstagande.

Själv har jag aldrig kommenterat vad, hur mycket eller när folk äter. Det är integritetskränkande. Och jag har ju alltid svar på tal. De gånger jag inte omedelbart kan svara, vet jag att mitt ställningstagande inte står på riktigt stabil grund, och att jag måste tänka om, och tänka igenom noga.

Nu vet jag ju inte exakt vad du refererar till med det jag och andra användare har skrivit i tråden är inte sektåsikter. Det finns tydlig forskning bakom inom det samhällsvetenskapliga fältet. Se TS länk, t ex.
 
Jag förstår ditt trötta svammel! Och liksom, löpning två gånger i veckan ger inte de fördelarna (ökad syreupptagning?). Jag har sprungit betydligt mer än så och ändå lagt på mig som en shettis på sommarbete.
Du får ju en ökad syreupptagningsförmåga när du löptränar men hur mycket beror på vilken genetik du är född med, vilken typ av muskelfibrer du har och en massa andra faktorer! Det beror också så klart på hur
du springer. Men, träning har ju som bekant rätt liten inverkan på vikten, då är det vilken och hur mycket mat man äter som gäller. Och vilken förbränning man är född med.
 
Apropå skolidrott, fungerar det fortfarande så att eleverna tillåts välja lag? Det är en till grej jag inte tror hände nån enda gång under min skoltid, jag har i min enfald trott att det "nuförtiden" anses vara en skitdålig metod att dela in lag på (for obvious reasons) och att läraren alltid delar in lagen själv. Jag har kanske levt i en väldigt skyddad värld under en sten? 🙈
Nej, så ska det inte fungera. Det finns naturligtvis undantag men på de flesta skolor skulle det leda till tillsägelse av rektor. När det gäller idrotten i skolan håller jag för övrigt med om att den har ett stort ansvar för elevernas tänkande och handlande kring träning, kost och hälsa, men samtidigt värjer jag mig lite mot att skolan alltid, alltid kommer upp som lösningen på i stort sett alla samhällsproblem.
Ett tag "roade" jag mig med att samla på tidningsrubriker där skolan ges det största ansvaret för diverse skevheter i samhället. Ätstörningar, simkunnighet, stress, könssjukdomar, utanförskap, näthat, suicid, skärmtid, rörelse, diskriminering, sexuella trakasserier... Som om skolan vore någon slags Hogwarts. Skolan har ett stort ansvar men kan omöjligen fixa allt som egentligen inte alls har sin förklaring i hur skolan fungerar. Skolan är en del av ett större sammanhang och en spegling av hur samhället ser ut i stort. Det är lätt att skylla på skolan och lämpa över ansvaret men det är för fasiken svårt att få föräldrar att ens komma på föräldramöten.
 
Du får ju en ökad syreupptagningsförmåga när du löptränar men hur mycket beror på vilken genetik du är född med, vilken typ av muskelfibrer du har och en massa andra faktorer! Det beror också så klart på hur
du springer. Men, träning har ju som bekant rätt liten inverkan på vikten, då är det vilken och hur mycket mat man äter som gäller. Och vilken förbränning man är född med.
Absolut! Jag vände mig nog mer mot att löpträning två dagar i veckan skulle ha en så stor inverkan på förbränningen att man kan äta dubbla normalportioner utan att gå upp i vikt. Då är det förmodligen annat som spelar in. Och inget som är universellt liksom.
 
Jag tycker mest att det verkar handla om att fullkomligt skjuta ned diskussionen genom att upprepade gånger ifrågasätta saker som aldrig påståtts. Det är jätteolyckligt tycker jag att en sån viktig tråd ska hamna i huruvida det är okej att jogga på fritiden.
Jag håller med om att det är ett rejält sidospår och som jag sa hade jag inte ens skrivit i tråden överhuvudtaget om det inte vore för den formuleringen som jag inte tycker är rätt. Och nej nej nej, jag pratar inte om att en kränkt person (jag??) fnyser att -Ska jag inte ens få jogga på fritiden nu, vaa?!? Utan att generalisera "träning" till en norm som är problematisk i stort.

Men du har alldeles rätt i att det egentligen inte har med trådämnet att göra, så jag lovar att inte dra upp den detaljen mer :)
 
Varför förutsätter du att @micaelathegreat inte vet vad träning är? :confused:
Om man menar att "träning" inte alls är mångfacetterat utan handlar om en rådande skönhetsnorm, så undrar jag lite. Det var så @micaelathegreat uttryckte det. Och jag höll inte med. Självklart finns det en otäck rådande skönhetsnorm i samhället idag, det går inte att undvika att lägga märke till och det är jätteproblematiskt. Men det är inte hela bilden, tack och lov.

Men nu ska jag inte märka ord och uttryck mer. Och inte skjuta ner tråden.
 
Orsakssambandet jag syftar till är validerat bortom alla tvivel. Nu får du faktiskt citera några skrifter som hävdar något annat, om du ska behålla någon trovärdighet.

Kan du då förklara för en som fram till ca 30 års åldern kunnat äta exakt hur mycket som helst och alltid varit smal som en sticka plötsligt - utan sjukdom eller annat - går stadigt upp i vikt utan att ha ändrat vare sig träningsvanor eller födointag? Exakt vad är det som ändrats i förbränningen?
 
Om man menar att "träning" inte alls är mångfacetterat utan handlar om en rådande skönhetsnorm, så undrar jag lite. Det var så @micaelathegreat uttryckte det. Och jag höll inte med. Självklart finns det en otäck rådande skönhetsnorm i samhället idag, det går inte att undvika att lägga märke till och det är jätteproblematiskt. Men det är inte hela bilden, tack och lov.

Men nu ska jag inte märka ord och uttryck mer. Och inte skjuta ner tråden.

Självklart finns det en otäck rådande hälsohetsnorm i samhället idag, det går inte att undvika att lägga märke till och det är jätteproblematiskt. Det är inte hela bilden, men däremot bör man fundera över hur, var och när man reproducerar hälsonormer för att bidra så lite som möjligt till hälsohetsen.

Diskussionen lite snabbt sammanfattat i en mening.

Egentligen förstår jag inte vad det är att diskutera om då det för mig framstår som så väldigt självklart. Men normkritik och självreflektion är svårt, åtminstone för de flesta av oss. Vi reproducerar normer hela tiden, mer eller mindre, omedvetet och medvetet, skadliga som oskadliga. Det är inget konstigt, och inte heller något man kan ställa sig utanför (no man is an island, som jag tjatar om) om man samtidigt är delaktig i det sammanhang där normen existerar.
 
Ok då, sista inlägget: Du klippte en mening ur sitt sammanhang. Någon skrev att man är en del av normen om man inte "tränar i hemlighet" (ungefärligt citat, kan ha stått "...det inte sker i hemlighet" eller nåt liknande. Det var detta jag svarade på.

Over and out.

Okej. Jag förstår inte helt hur jag kan ha missuppfattat, men det är möjligt. Men att fråga om man ska gömma sig i garderoben med löparskorna blir ju att skjuta ner diskussionen fullständigt, som du var inne på i tidigare diskussion.

Hursom, vi glömmer det.
 
Jag håller med om att det är ett rejält sidospår och som jag sa hade jag inte ens skrivit i tråden överhuvudtaget om det inte vore för den formuleringen som jag inte tycker är rätt. Och nej nej nej, jag pratar inte om att en kränkt person (jag??) fnyser att -Ska jag inte ens få jogga på fritiden nu, vaa?!? Utan att generalisera "träning" till en norm som är problematisk i stort.

Men du har alldeles rätt i att det egentligen inte har med trådämnet att göra, så jag lovar att inte dra upp den detaljen mer :)
Problemet är ju inte att människor tränar, problemet är ett evigt missionerande om denna träning. Att man känner att man behöver prata om den hela tiden, att det ska uppdateras på facebook om hur de som tränar känner sig starka trötta etc i bla motionsspår efter att ha sprungit si långt på så långtid, att arbetsgivare erbjuder motionspepp och viktväktning som friskvård (enbart istället för att hantera de arbetsmiljöproblem som existerar) samt ställer frågor om man sköter sin hälsa, reklam om träning, meditation, diverse utfodringsförslag, sömngrejer och jag vet inte vad vart man än vänder sig, överallt i tv, tidningar är det dessa tränings/hälsoivrare.
Att någon joggar och pratar med någon annan som joggar om det är väl ok. Att de sedan ska involvera person tre i sitt jävla joggande och berätta om hur bra de skulle må om de också joggade är inte alls ok.
 
Så otroligt sorgligt :( Jag gissar på att det finns många som fått det här med att springa eller röra sig generellt och utan krav förstört för sig på grund av skolidrotten och att det är fokus på att prestera.
Helt klart! Min mamma är ännu ett exempel på någon som fått rörelseglädjen helt förstörd under skolgången. Hon pratar fortfarande om sina traumatiska upplevelser under skolidrotten ibland, och hon fyller 60 nästa år.
Apropå skolidrott, fungerar det fortfarande så att eleverna tillåts välja lag? Det är en till grej jag inte tror hände nån enda gång under min skoltid, jag har i min enfald trott att det "nuförtiden" anses vara en skitdålig metod att dela in lag på (for obvious reasons) och att läraren alltid delar in lagen själv. Jag har kanske levt i en väldigt skyddad värld under en sten? 🙈
Hos oss gjorde vi fortfarande det, jag är född 91. Jag vet inte om det fortfarande är så, men jag har tyvärr inte alls svårt att tänka mig det.
Problemet är ju inte att människor tränar, problemet är ett evigt missionerande om denna träning. Att man känner att man behöver prata om den hela tiden, att det ska uppdateras på facebook om hur de som tränar känner sig starka trötta etc i bla motionsspår efter att ha sprungit si långt på så långtid, att arbetsgivare erbjuder motionspepp och viktväktning som friskvård (enbart istället för att hantera de arbetsmiljöproblem som existerar) samt ställer frågor om man sköter sin hälsa, reklam om träning, meditation, diverse utfodringsförslag, sömngrejer och jag vet inte vad vart man än vänder sig, överallt i tv, tidningar är det dessa tränings/hälsoivrare.
Att någon joggar och pratar med någon annan som joggar om det är väl ok. Att de sedan ska involvera person tre i sitt jävla joggande och berätta om hur bra de skulle må om de också joggade är inte alls ok.
Det här tycker jag sammanfattar grejen väldigt bra (om man lägger till att det samma naturligtvis gäller för mat och andra hälso-relaterade saker). Förstår man fortfarande inte problemet efter att ha läst detta så vet jag inte vad.

Vilken intressant (om än tidvis frustrerande) tråd det har blivit förresten! Tack för att du startade den, den har väckt massor av tankar hos mig och fått mig att verkligen rannsaka mig själv! :bow:
 
Jag önskar att jag hade varit mer som du! Istället gick jag hem och grät efter varje gång eftersom att nästan alla andra sprang mycket snabbare än jag och jag aldrig lyckades springa så fort som jag tyckte att jag borde.
@Killaloe Jag håller med dig! Gjort rätt så tycker jag att idrott är viktigt i skolan men att det ska fokusera på det roliga med att röra på sig, att uppmuntra till rörelse och att det ska vara roligt. Betyg borde sättas efter engagemang och deltagande och inte efter hur fort man springer eller långt man kastar.

Jag lånar era inlägg för min reflektion eller snarare hur jag var (är).

jag blev så jäkla förbannad när jag upptäckte dels att folk kunde få bra betyg för att de höll på med sporter som lärarna förstod och att min sport inte räknades (ridning såklart). Dessutom var jag alltid långsammast på korta distanser men seg som fan och kunde springa hur långt som helst, kortadistans räknades - inte långdistans. Folk valdes efter populäritet i olika lag osv osv i all jävla oändlighet. När bara vissa saker premierades lackade jag ur och skaffade mig ett sjukintyg på att jag var befriad från idrott.
 
Nej, så ska det inte fungera. Det finns naturligtvis undantag men på de flesta skolor skulle det leda till tillsägelse av rektor. När det gäller idrotten i skolan håller jag för övrigt med om att den har ett stort ansvar för elevernas tänkande och handlande kring träning, kost och hälsa, men samtidigt värjer jag mig lite mot att skolan alltid, alltid kommer upp som lösningen på i stort sett alla samhällsproblem.
Ett tag "roade" jag mig med att samla på tidningsrubriker där skolan ges det största ansvaret för diverse skevheter i samhället. Ätstörningar, simkunnighet, stress, könssjukdomar, utanförskap, näthat, suicid, skärmtid, rörelse, diskriminering, sexuella trakasserier... Som om skolan vore någon slags Hogwarts. Skolan har ett stort ansvar men kan omöjligen fixa allt som egentligen inte alls har sin förklaring i hur skolan fungerar. Skolan är en del av ett större sammanhang och en spegling av hur samhället ser ut i stort. Det är lätt att skylla på skolan och lämpa över ansvaret men det är för fasiken svårt att få föräldrar att ens komma på föräldramöten.
Jag håller med om att skolan absolut inte ska ha allt ansvar eller utpekas som lösning/problem i den här frågan! Men jag tror att skolan, framförallt om en börjar tidigt i åldrarna, har möjlighet att påverka sättet en ser på rörelse och ge ungdomar en bättre och mindre hetsande grund att stå på så att säga :) (alla verksamheter, framförallt sådana som jobbar med barn, brukar ju ha förbättringspotential även om en inte kan förändra allt eller löser alla samhällsproblem)

Sen tror jag att vi som är vuxna kan fundera några extra varv kring hur vi pratar om framförallt våra egna kroppar men även dom gångerna som en pratar om andras prestationer/utseende osv. Att berömma viktnedgång och stora mängder träning är tex en sådan sak som jag tror skulle kunna förändras och förbättras för att påverka kroppshetsen. Jag vet att många redan gör det men ja, det är en sådan sak som jag tror gör stor skillnad i villa resurser en sedan har som vuxen hällande att förhålla sig till hälso/utseende-hetsen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp