Dropbox says, didn't happen.
de har gjort om den publika mappen..
- Islandshäst
- Trådstartare Alfakrulls
- Startdatum
de har gjort om den publika mappen..
Nu ska vi se om jag lyckas. Filmade Frenja i helgen när hon busade på ridbanan. Hittar mer och mer tölt/grundtölt och det känns riktigt kul. Dock ska jag kolla upp henne varför hon blir så onormalt andfådd efter galopp under ryttare. Dålig kondis borde blivit bättre vid det här laget.
Senast ändrad:
Återkommer med bild när jag orkat fixa konto på någon annan lämplig bildförvarings sida..Men suck!!
Fö har jag anmält oss till en träningstävling i slutet av april och vår första officiella tävling i början av maj! Så nu måste tränas!
Så roligt att hon är på G efter allt elände ni hade
Jag tror du tänker på den andra Frenja (med muskelbekymmer?) Vi har med haft det lite knepigt, men andra anledningarSå roligt att hon är på G efter allt elände ni hade
Clinicen i lördags var bra.
Håller med!
Hade ut en spekulant som provred Aldar igår.
Trevligt.
Skulle passa utmärkt.
Men så skulle sex- eller sjuåriga barnet rida, i stort sett nybörjare i mina ögon.
Något hände i kommunikationen och Aldar, som är en snäll och beskedlig herre, blev rädd och sprang. Barnet trillade av efter en stund - höll i sig rätt duktigt - och hästen kom lös och slutade springa efter typ femton meter.
Misstänker att mamman inte vill köpa hästen eftersom han inte passar som barnponny för nybörjare. Synd, för han passade mamman väldigt bra, faktiskt.
Han är inte ute på annons, utan jag svarar på enstaka köpesannonser som ser lämpliga ut.
Trevligt.
Skulle passa utmärkt.
Men så skulle sex- eller sjuåriga barnet rida, i stort sett nybörjare i mina ögon.
Något hände i kommunikationen och Aldar, som är en snäll och beskedlig herre, blev rädd och sprang. Barnet trillade av efter en stund - höll i sig rätt duktigt - och hästen kom lös och slutade springa efter typ femton meter.
Misstänker att mamman inte vill köpa hästen eftersom han inte passar som barnponny för nybörjare. Synd, för han passade mamman väldigt bra, faktiskt.
Han är inte ute på annons, utan jag svarar på enstaka köpesannonser som ser lämpliga ut.
Jag tror du tänker på den andra Frenja (med muskelbekymmer?) Vi har med haft det lite knepigt, men andra anledningar
Stämmer, blandade ihop er, roligt att din är på G.
Alfakrulls
Trådstartare
Aldrig får man vara riktigt glad.
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst
Man får ge upp. Jag hade gett upp. Det låter som att det kan vara jobbigt för hästen också.Aldrig får man vara riktigt glad.
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst
Aldrig får man vara riktigt glad.
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst
Förstår verkligen hur jobbigt det är att hela tiden gå runt och vänta på när nästa motgång ska komma. Jag ska vara ärlig och säga att jag hade inte orkat kämpa som du gör. Om hästen hade mått bra av att bara vara häst och gå i hagen hade jag nöjt mig med det. Om hästen blir sämre av att gå och skrota hade jag tagit bort den. Det hade varit för mycket att balansera för att jag skulle orka med det mentalt.
@Alfakrulls tänker på dig.
jättetufft!!!
jättetufft!!!
Igår blev jag glad över Aldar (det är jag i och för sig varje gång jag rider honom; han är så trevlig).
Jag hade tänkt mig ett pass i paddocken där jag skulle jobba övergångar tölt-galopp-tölt-galopp och så vidare i högervarvet för att förbättra högergaloppen.
Tölten är ju hans lättaste gångart, och jag har lätt för timingen i att be om galopp där. Fattningar är ju också som bekant väldigt bra för att förbättra galopp.
Aldar ville annat. Han ville trava. För första gången lyckades vi trava flera varv runt paddocken utan att tappa takt eller gångart på kortsidorna. Han har tidigare tappat traven helt, fått lite tölt och lite andra blandade språng på kortsidorna för att en bit in på långsidan kunna hitta trav igen. Men igår, som sagt, trav, trav, trav.
Behöver väl inte kommentera att han inte behövde göra så mycket mer på ridpasset igår...
Vinterns myckna travande ute längs vägen har uppenbarligen gett effekt.
Vi är anmälda på en träningstävling om fyra veckor, och det har känts rätt hopplöst att jag - som vanligt - anmält i för svår klass och därför kastat mig in i en V5, men nu ser jag ju en klar möjlighet att faktiskt kunna genomföra programmet något så när korrekt! Det hade jag faktiskt inte väntat mig.
Jag är ju lite knäpp på det sättet och anmäler mig gärna till klasser som jag vet är lite svåra, för att träna mig. Åtminstone på träningstävlingar inom olika discipliner (har ju tävlat ganska mycket western och en del dressyr) är det inte viktigt med resultatet utan jag gör det just för att träna mig på tävlingssituationen, och också som en "värdemätare" av hur långt borta jag är.
I höstas startade jag en dressyrklass med en av fjordingarna, där jag var fullt inställd på att hästen inte riktigt skulle fixa klassen. Avbröt i galopp-programmet för hästen blev för trött, men var jättenöjd över att han faktiskt fick helt OK siffror i skritt- och travprogrammet. Så det är som sagt inte första gången jag utsätter mig för risken att misslyckas kapitalt (hästen vet ju inte vad som var meningen att den skulle göra) i en träningssituation.
Och som sagt, den här gången verkar det faktiskt som om vi ska lyckas med att åtminstone genomföra programmet.
Med Karl, som också är anmäld och också i V5, vete sjutton.
Med honom har jag fått lite gångartstrassel igen, vilket nog i grund är positivt. Nu är han inne i en period med "tappa takten i traven" för nu har han kommit på att pass är en gångart. Härom dagen lyckades jag faktiskt balansera upp hans passanslag till en sträcka med pass, inte perfekt och förstås inte tillräckligt tempo men det kommer, det kommer.
Så gångartstrasslet i sig ser jag faktiskt som något positivt i det här läget även om det kanske stökar till "prestationen" i V5 om han är för mycket inställd på att gå i tölt eller pass.
Jag hade tänkt mig ett pass i paddocken där jag skulle jobba övergångar tölt-galopp-tölt-galopp och så vidare i högervarvet för att förbättra högergaloppen.
Tölten är ju hans lättaste gångart, och jag har lätt för timingen i att be om galopp där. Fattningar är ju också som bekant väldigt bra för att förbättra galopp.
Aldar ville annat. Han ville trava. För första gången lyckades vi trava flera varv runt paddocken utan att tappa takt eller gångart på kortsidorna. Han har tidigare tappat traven helt, fått lite tölt och lite andra blandade språng på kortsidorna för att en bit in på långsidan kunna hitta trav igen. Men igår, som sagt, trav, trav, trav.
Behöver väl inte kommentera att han inte behövde göra så mycket mer på ridpasset igår...
Vinterns myckna travande ute längs vägen har uppenbarligen gett effekt.
Vi är anmälda på en träningstävling om fyra veckor, och det har känts rätt hopplöst att jag - som vanligt - anmält i för svår klass och därför kastat mig in i en V5, men nu ser jag ju en klar möjlighet att faktiskt kunna genomföra programmet något så när korrekt! Det hade jag faktiskt inte väntat mig.
Jag är ju lite knäpp på det sättet och anmäler mig gärna till klasser som jag vet är lite svåra, för att träna mig. Åtminstone på träningstävlingar inom olika discipliner (har ju tävlat ganska mycket western och en del dressyr) är det inte viktigt med resultatet utan jag gör det just för att träna mig på tävlingssituationen, och också som en "värdemätare" av hur långt borta jag är.
I höstas startade jag en dressyrklass med en av fjordingarna, där jag var fullt inställd på att hästen inte riktigt skulle fixa klassen. Avbröt i galopp-programmet för hästen blev för trött, men var jättenöjd över att han faktiskt fick helt OK siffror i skritt- och travprogrammet. Så det är som sagt inte första gången jag utsätter mig för risken att misslyckas kapitalt (hästen vet ju inte vad som var meningen att den skulle göra) i en träningssituation.
Och som sagt, den här gången verkar det faktiskt som om vi ska lyckas med att åtminstone genomföra programmet.
Med Karl, som också är anmäld och också i V5, vete sjutton.
Med honom har jag fått lite gångartstrassel igen, vilket nog i grund är positivt. Nu är han inne i en period med "tappa takten i traven" för nu har han kommit på att pass är en gångart. Härom dagen lyckades jag faktiskt balansera upp hans passanslag till en sträcka med pass, inte perfekt och förstås inte tillräckligt tempo men det kommer, det kommer.
Så gångartstrasslet i sig ser jag faktiskt som något positivt i det här läget även om det kanske stökar till "prestationen" i V5 om han är för mycket inställd på att gå i tölt eller pass.
Åh så tråkigt att det blivit sämre @Alfakrulls
@AlfakrullsBlev filmad för någon vecka sen vilket var givande. Pålle har mer rörelse genom kroppen, böljar i svansen och bättre steg bak i tölten. Dock insåg jag att vi tappat framänden lite. Han är inte framtung längre vilket vi tränat mycket på, där emot blir han lätt lite för hög och lite väl öppen i formen just nu. Vinterns töltträning har även gjort att traven blivit bättre men inte lika påverkbar. Slår mot tölt när jag ber om skänkelvikning eller kortar ramen på volten. Galoppen blir bärigare om jag lyckas balansera mig själv, annars blir det passigt Så nu blir det travträning och fokus på överlinjen i tölt. Träningstävling om typ 2 veckor.
På senaste kursen fick jag låna häst för att testa pass, gick väl så där Blev travläggningar istället, men vilken trav!
Så nu blir det travträning och fokus på överlinjen i tölt. Träningstävling om typ 2 veckor.På senaste kursen fick jag låna häst för att testa pass, gick väl så där
Blev travläggningar istället, men vilken trav!Liknande trådar
IT & mobiler
Jag har köpt ny mobil och har gjort en överföring/kopiering från den gamla till den nya mobilen.
Nu till den superkorkade frågan...
Senast: Sharpless
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Är det moraliskt försvarbart att tävla med hästar?- Hästnyheter Förövrigt en väldigt bra intervju som är högaktuell även i dag!
- fio
- Svar: 62
- Visningar: 1 539
- Hästnyheter
-
Överdomarguide för framridning – och hästarnas bästa
- Hästnyheter Var väl det som var meningen med hela grejen, att överdomaren ska kunna avstyra dålig hantering/ridning innan det går för långt. Inte...
- Grazing
- Svar: 8
- Visningar: 555
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Engelsk grammatik- Skola & Jobb Att kunna ett språk och att kunna språkets lingvistik är två helt olika saker. En sexåring kan prata grammatiskt korrekt men har inte en...
- Araminta
- Svar: 23
- Visningar: 576
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Hjälp! Gå/spåra på åkrar??- Övr. Hund Snälla! Fråga alltid markägaren innan ni går på åkrar/vallar! I synnerhet under vår, sommar och höst. Vintertid på snötäckt mark, så är...
- skogaliten
- Svar: 4
- Visningar: 147
- Hund
Hästrelaterat
-
Vad gör halvblodsägare?
- Ekonomi & Juridik Tycker hela jämförelsen är märklig. Tävlande halvblod får väl jämföras med tävlande travare. Men tävlande travare går ju inte ens att...
- fio
- Svar: 173
- Visningar: 4 931
- Hästmänniska
-
lära sig tömköra- Träning Alla lär inte lika så det är ju ganska svårt att säga hur mycket man lär sig av att titta på filmer. Tömkörning är (eller iallafall kan...
- SkorpSmulan
- Svar: 12
- Visningar: 455
- Träning
