Elegantens
Trådstartare
Hej jag sitter på ett problem jag inte blir av med och hoppas ni kan hjälpa mig!
Jag och mitt ex/pojkvän har varit ihop i ca 2 år och vi har det rätt bra, bråkar inte så mycket och känner varandras gränser väldigt väl. Nu hör till saken att han är väldigt tankspridd och får sina ångest attacker och två gånger innan har han tvivlar på oss och jag ståt kvar och väntat ut han tills han ångrat sig. Han har aldrig haft lätt för att få tjejer innan vi träffades och jag är hans första förhållande. I onsdags hade vi en diskussion som vi inte var överens om och jag kände på mig att det inte stod rätt till mellan oss. Han pluggar nu på annan ort och har precis börjat skolan så när han kom hem på fredagskvällen var han väldigt off, jag märkte direkt att nått inte stämde. På lördagen så säger han att han inte vet vad han vill med oss och att han tror sig tappat en känsla som han tror ska finnas där men han vet inte om han skapat den själv och att han vill leva om sitt ungdomsliv. han säger även saker till mig som att jag inte är så spännande längre. Att han ångrar att vi blev ihop så snabbt. saker som man kan ångra visst men det är hans problem inte mitt. Efter mycket om och men så vill han endå fortsätta vårt förhållande. Dock kände jag att jag inte vill ha ett förhållande där jag inte vet vad han känner för mig. Så jag säger att jag börjar bli osäker och att vi kanske ska sova ifrån varandra den natten. mellan allt detta vill han krama mig hela tiden och vill även ligga med mig som jag absolut inte gjorde. På söndagen så säger jag att jag kommer att flytta ifrån honom hur det än blir då jag har tröttnat på att jag måste flytta på mig för hans skull, känslor och att det är hans lägenhet. då svarar han iaf att han tror att det är kanske lika bra, men efter att ha tänkt ett tag till säger jag att eftersom han är så tankspridd så kanske vi ska ta en paus och att han och jag kanske verkligen ska tänka igenom vad vi känner för varandra istället för att detta ska inträffa en 4 gång. iaf så fick han välja att göra slut eller ett uppehåll, och han valde att göra slut.
Under allt detta så visade jag mig inte svag eller grät inte en endå droppe till jag skulle åka då jag bröt ihop för att jag faktiskt tycker om honom och vill vara med honom men att det här behövs för jag orkar inte med att han tvekar varje halvår på om det ska vara vi. I all fall så det sista han säger är att vi får se vad som händer.
Nu har vi varit borta från varandra i 4 dagar och jag sa till honom att inte ringa om det absolut inte var viktigt. Nu har han ringt och ville höra hur jag mådde och om jag tänkt på nått om oss, det va han som höll hela samtalet för jag kände verkligen inte för att fråga honom någonting.
Till saken hör att jag vet faktiskt inte vad jag vill, visst älskar jag han och jag vet i princip att han ångrar sig. Vi ska ses på söndag och då kommer väl allt upp igen men jag vill att han ska förstå att det här är sista gången och att det är allvar denna gång. Plus att jag vill känna mig älskad, han är så osäker på sig själv att han drar ned mig, oss i sina svackor. Ska jag gå tillbaka om han ångrar sig eller ska jag faktiskt släppa taget?
jag känner mig bara så ledsen när jag faktiskt trodde på en framtid med oss, till och med hans föräldrar trodde han skulle ångra sig.
Hur ska jag göra för att han ska fatta att jag är rätt utan att behöva vara med om han ska göra slut en vecka och sen ångra sig igen?
Jag och mitt ex/pojkvän har varit ihop i ca 2 år och vi har det rätt bra, bråkar inte så mycket och känner varandras gränser väldigt väl. Nu hör till saken att han är väldigt tankspridd och får sina ångest attacker och två gånger innan har han tvivlar på oss och jag ståt kvar och väntat ut han tills han ångrat sig. Han har aldrig haft lätt för att få tjejer innan vi träffades och jag är hans första förhållande. I onsdags hade vi en diskussion som vi inte var överens om och jag kände på mig att det inte stod rätt till mellan oss. Han pluggar nu på annan ort och har precis börjat skolan så när han kom hem på fredagskvällen var han väldigt off, jag märkte direkt att nått inte stämde. På lördagen så säger han att han inte vet vad han vill med oss och att han tror sig tappat en känsla som han tror ska finnas där men han vet inte om han skapat den själv och att han vill leva om sitt ungdomsliv. han säger även saker till mig som att jag inte är så spännande längre. Att han ångrar att vi blev ihop så snabbt. saker som man kan ångra visst men det är hans problem inte mitt. Efter mycket om och men så vill han endå fortsätta vårt förhållande. Dock kände jag att jag inte vill ha ett förhållande där jag inte vet vad han känner för mig. Så jag säger att jag börjar bli osäker och att vi kanske ska sova ifrån varandra den natten. mellan allt detta vill han krama mig hela tiden och vill även ligga med mig som jag absolut inte gjorde. På söndagen så säger jag att jag kommer att flytta ifrån honom hur det än blir då jag har tröttnat på att jag måste flytta på mig för hans skull, känslor och att det är hans lägenhet. då svarar han iaf att han tror att det är kanske lika bra, men efter att ha tänkt ett tag till säger jag att eftersom han är så tankspridd så kanske vi ska ta en paus och att han och jag kanske verkligen ska tänka igenom vad vi känner för varandra istället för att detta ska inträffa en 4 gång. iaf så fick han välja att göra slut eller ett uppehåll, och han valde att göra slut.
Under allt detta så visade jag mig inte svag eller grät inte en endå droppe till jag skulle åka då jag bröt ihop för att jag faktiskt tycker om honom och vill vara med honom men att det här behövs för jag orkar inte med att han tvekar varje halvår på om det ska vara vi. I all fall så det sista han säger är att vi får se vad som händer.
Nu har vi varit borta från varandra i 4 dagar och jag sa till honom att inte ringa om det absolut inte var viktigt. Nu har han ringt och ville höra hur jag mådde och om jag tänkt på nått om oss, det va han som höll hela samtalet för jag kände verkligen inte för att fråga honom någonting.
Till saken hör att jag vet faktiskt inte vad jag vill, visst älskar jag han och jag vet i princip att han ångrar sig. Vi ska ses på söndag och då kommer väl allt upp igen men jag vill att han ska förstå att det här är sista gången och att det är allvar denna gång. Plus att jag vill känna mig älskad, han är så osäker på sig själv att han drar ned mig, oss i sina svackor. Ska jag gå tillbaka om han ångrar sig eller ska jag faktiskt släppa taget?
jag känner mig bara så ledsen när jag faktiskt trodde på en framtid med oss, till och med hans föräldrar trodde han skulle ångra sig.
Hur ska jag göra för att han ska fatta att jag är rätt utan att behöva vara med om han ska göra slut en vecka och sen ångra sig igen?
