Bukefalos 28 år!

Hjälp mig tolka honom...

Apollo 13

Trådstartare
Mina svärföräldrar har en liten dvärgpudel.. en fruktansvärt otrevlig hund, som de inte har pli på för fem öre. Jag fattar verkligen att det inte är hundens fel utan att det är en rak konsekvens av avsaknaden av uppfostran och dålig djurkänsla helt enkelt.

Han är otroligt osäker, men har ändå blivit den som bestämmer i deras familj. Han är otroligt bortskämd och de rättar sig oavkortat efter hunden, oavsett vad det är. Han är en riktig pensionärshund och de ger honom ex leverpastej till frukost osv, bara för att de vill vara snälla mot honom. Det i sig är ju inget problem, men problemen kommer när han visar ett aggressivt beteende.
Ex kan matte försöka lyfta upp honom i knät, då visar han tänderna och hotar med att hugga (och gör så även ibland), matte lyfter ju tyvärr inte upp hunden ändå utan konstaterar "vadå visar han tänderna så vill ju inte jag lyfta upp honom".... Sånt beteende visar han rätt ofta till vardags och det är rätt otrevligt att vara kring den hunden.

TYVÄRR kom jag till en punkt med honom där jag kände att det inte var hållbart att säga ifrån mot honom. Jag känner eg inte att jag vill lägga mig i hanteringen av någon annans hund, men jag kände att jag började bli rädd för honom och ville helt enkelt inte bli huggen. Därför sa jag till honom och nu är jag den enda personen han faktiskt viker sig för. Ex har jag bett honom att sluta springa runt mina ben vid matbordet (hemma hos oss) och stoppade ner handen för att flytta på honom, han vänder sig om för att hugga direkt, men när han såg att det var jag så slutade han omedelbart. Hotar med tänderna gör han dock fortfarande.

Hur som helst, det jag vill komma till är att jag nu har en dotter på knappa året. Hon far ju runt på golvet och busar massor och hon älskar såklart alla djur och tycker han är jätte spännande. Nu har hon bara träffat honom en gång sedan hon började krypa och rör sig själv. Det gick generellt sätt väldigt bra och han var nyfiken på henne och morrade inte öht eller gjorde något sådant. Min man störde sig dock på att han var väldigt nyfiken och om hon satt i hans knä hoppade han upp och ställde sig mot hans ben för att komma närmare henne och det uppskattade min man inte alls. Han avskyr ju hunden eftersom den är så vidrig till och från.
MEN, däremot hände det någon som jag reagerade på och inte kunde tolka riktigt. Det kanske är lättare för er? Hunden har ingen som helst vana av barn sedan tidigare. Hon kröp runt på golvet (med svärmor som vaktade), hunden går fram till henne, nosar henne i rumpan (kissig blöja) och klättrar sedan upp på henne och försöker rida henne. Vi puttar givetvis bort honom omedelbart. Han försökte sedan upprepa det flera gånger och började även jucka mot svärmors arm när hon satt på golvet.
Vad betyder det där beteendet eg? Är det inte en dominant handling? Ju mer jag funderar på det, och honom öht, så vill jag inte ha honom i närheten av min dotter. Hur fasen lägger man fram det till svärföräldrarna? För det stora problemet är ju att dom inte har någon pli på honom öht, de kan inte sätta gränser för honom och därför går det ju helt enkelt inte att lita på dem heller om de är dom som vaktar hunden med dottern. Svärmor har dessutom tydligt visat missnöje över att jag sagt ifrån till hunden när den vart för odräglig mot mig.

Bolla gärna tankar och ideer tack..

och jag vill avsluta med att säga att jag VET att problemet sitter ursprungligen i svärföräldrarna och inte i hunden, han hade vart en fantastisk hund om han bara fått rätt hantering från början.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Fast det blir ju mitt problem på så sätt att det är jag som förälder som behöver tolka hundens beteende för att veta om och vad för åtgärder jag bör göra. Däremot är det inte mitt jobb att uppfostra hunden.

Dessutom, om du läste, så såg du kanske också att jag frågade vad hans handlingar innebar i sig, hur jag ev kan bemöta svärföräldrarna med att vi inte litar på hunden och inte vill ha honom i närheten av vår dotter.
Om vi nu (jag och min man) kommer fram till att vi inte vill ha honom i närheten av henne, så kan ju det påverka vår relation med svärföräldrarna en lång tid framöver. Antingen genom att det blir väldigt bökigt för dem att lämna hunden hemma när de kommer till oss, eftersom vi bor så långt bort, eller en smärre omöjlighet för oss att komma hem till dem. Att stänga in hunden där skulle aldrig fungera, den skulle stå och skälla oavbrutet och krafsa på dörren. Ev kan ju även svärföräldrarna bli väldigt ledsna och upprörda över att vi säger att vi inte vill ha hunden nära dottern. Så jo, på så sätt är det absolut mitt problem. Min dotter - mitt problem.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag läste.

Hunden hugger; det räcker. Man har inte ett litet barn i närheten av en sån hund. Du behöver inte göra en djupgående analys; eftersom chansen att det ska bli någon förändring är minimal.

Vad du som förälder bör göra är att ta ansvar för din dotter. Säg bara som det är, att du inte litar på hunden och inte tar några risker med ditt barn. Förstår de inte det så har de större problem än en ouppfostrad hund.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag kan hålla med Sleepy, det är inte så mycket att orda om. Även svärmor/far borde ha förståelse för att du inte vill ha ditt barn i närheten av en hund som kan hugga.

Jag kan i och för sig svara på din fråga om ridandet. Du beskriver en hund som fått tveksam eller ingen uppfostan som säker känner sig lite vilsen och upprörd i många situationer. Jag tror att ridandet är ett sätt att "inte lösa problemet". Den vet verkligen inte hur den ska bete sig mot en varelse som kryper omkring på golvet så det får bli en "icke-lösing". Vanligast utlöst av stress. Det har absolut inget med dominans att göra, snarare med förvirring och stress.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag skulle också tippa på att ridandet berodde på stress/förvirring, en överslagshandling. Just det beteendet är väl inte (som de andra sagt) det största problemet, utan det är att han hugger/hotar med bett.

Jag skulle säga till svärföräldrarna typ att "såhär små barn vet ju inte hur de ska uppföra sig med hundar, de kan dra i pälsen eller nypa hunden oavsiktligt vilket helt naturligt kan leda till att vilken som helst hund säger ifrån på ett sätt som kan skada en bebis. Just den här hunden är ju dessutom inte van vid barn och lever dessutom inte ihop med just det här barnet = ännu större risk för missförstånd och skada.
Barnet och hunden ska därför under inga omständigheter tillåtas att ha närkontakt, hunden får vara kopplad eller bakom dörr/galler om bebis är på golvet osv.
Nolltolerans, för allas säkerhet."

Sedan får de väl fundera kring hur de vill göra rent praktiskt.

Om vi åker på besök till någon med en liten bebis som kravlar runt så har vi självklart vår hund i koppel hela tiden. Han kan sitta bunden vid ett bordsben eller så, då är han med och så ser man till att barnet inte kravlar inom räckhåll. Jag skulle aldrig tro att vår hund skulle skada ett barn, men ett nyp eller tramp på svansen kan utlösa en reflex så snabbt, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag utsatte barn eller hund för något liknande.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

kl

Men vad händer om du ber dom ha hunden i ett annat rum när ni är på besök ? eller kopplad?
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Att vara instängd i ett annat rum skulle inte gå. Han skulle stå och skälla oavbrutet och bli jätte stressad. Kopplad skulle ev funka.. Men bli problematiskt och meckigt.. Det är ju inte en hund man säger åt att sitta eller ligga still och att den sedan gör det.


Kl

Jag tycker det är jätte svårt. Att hunden inte får komma nära barnen (ett till på väg) är solklart men jag är livrädd för att det ska bli en konflikt av det hela.. Just nu när det är så jobbigt så kan jag inte riktigt se någon vettig och hållbar lösning heller :(
Hur säger man till någon att man inte vill ha hunden nära ens barn? Ponera att någon skulle säga en sådan sak till er, hur hade ni velat att denne uttryckte sig? Jag menar, det är ju en saftig, indirekt kritik mot deras oförmåga att uppfostra hunden...

Det är svårt att skylla på barn/hundar i allmänhet eftersom dom vet att dottern umgås med mina föräldrars hundar...

(Ursäkta om jag är neggig)
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Förstår att du inte vill skapa onödig konflikt med svärföräldrarna. Hm, lägg fram det så diplomatiskt som möjligt.
Någon annan föreslog att vända på steken å istället säga ng i stil med " barn drar så lätt ipäls och kan göra illa lilla "snuffe". Det vill jag absoluuut inte ska hända så för Snuffes skull kanske det vore bäst om han var kopplad?":angel:

Eller ngt annat så det låter mer som du vill skydda hunden mot det farliga barnet:D
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Sätt hunden i en bur där ni sitter då, om han skäller av att vara i ett annat rum. Ingen idé att du försöker fostra...
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Att vara instängd i ett annat rum skulle inte gå. Han skulle stå och skälla oavbrutet och bli jätte stressad. Kopplad skulle ev funka.. Men bli problematiskt och meckigt.. Det är ju inte en hund man säger åt att sitta eller ligga still och att den sedan gör det.


Kl

Jag tycker det är jätte svårt. Att hunden inte får komma nära barnen (ett till på väg) är solklart men jag är livrädd för att det ska bli en konflikt av det hela.. Just nu när det är så jobbigt så kan jag inte riktigt se någon vettig och hållbar lösning heller :(
Hur säger man till någon att man inte vill ha hunden nära ens barn? Ponera att någon skulle säga en sådan sak till er, hur hade ni velat att denne uttryckte sig? Jag menar, det är ju en saftig, indirekt kritik mot deras oförmåga att uppfostra hunden...

Det är svårt att skylla på barn/hundar i allmänhet eftersom dom vet att dottern umgås med mina föräldrars hundar...

(Ursäkta om jag är neggig)

Stäng bort hunden med en grind då? Så den kan se men barnet och hunden inte kan komma åt varandra. Ta med ett trevligt tuggben till hunden när ni hälsar på så att den har något att sysselsätta sig med när den är bortstängd.

Barnet ska inte heller komma åt hunden. Barn i den åldern och hundar, vilken hund som helst som inte är vana vid barn, är nog ingen bra kombination. Den här hunden låter ju dessutom väldigt osäker och stressad och det gör det ju inte bättre att den känner att den måste ta till tänderna för att försvara sig även mot de den borde vara trygg med. Är barnet van vid "snälla" hundar kan det ju göra det värre då det tror att det kan behandla alla hundar på samma sätt men det är långt från alla hundar som tolererar det.

Hade någon sagt till mig att den inte ville ha min hund nära sitt barn så skulle jag tolka det som att den är osäker på hur barnet skulle bete sig. Jag skulle definitivt inte ta det som kritik av min uppfostran av hunden. Hunden är helt enkelt inte van vid barn och "tål" inte vad som helst, men den är trygg och "väluppfostrad" för det. Min hund bryr sig inte om små barn om de struntar i honom men skulle säkert kunna säga ifrån till ett påträngande och hårdhänt barn.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Tveksam till att bur skulle funka, tror han skulle skälla oavbrutet där också tyvärr :(
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Nu vet ju som sagt svärisarna att dottern umgås med mina föräldrars hundar och det går jätte bra.
Frågan är om man kan dra en vit lögn om att hon varit lite hårdhänt mot dem... Men jag är tveksam till om de skulle förstå ordentligt att hunden under inga som helst omständigheter får komma nära ungen och inte bara att vi behöver ha koll på henne...
Dom har ju (uppenbarligen) ingen som helst känsla för hundens beteende och allvaret i det så jag vet inte om det biter tillräckligt sas.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag hade varit brutalt ärlig och förklarat att jag inte litar ett dugg på hunden och utsätter inte mitt barn för risker.. Fattar de inte det är det mer än deras hunduppfostran det är fel på!

Du ska inte behöva komma med ursäkter eller vita lögner för att skydda det viktigaste i ditt liv - ditt barn!

Lycka till!

Mvh Domino_s
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag hade varit brutalt ärlig och förklarat att jag inte litar ett dugg på hunden och utsätter inte mitt barn för risker.. Fattar de inte det är det mer än deras hunduppfostran det är fel på!

Du ska inte behöva komma med ursäkter eller vita lögner för att skydda det viktigaste i ditt liv - ditt barn!

Lycka till!

Mvh Domino_s

Exakt... Och deras barnbarn..
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Hur gör ni när både dina föräldrar och svärföräldrarna är med? Eller då stannar dina föräldrars hund(ar) hemma?

Ett alternativ som jag tar till ibland när jag har hantverkare som springer ut o in en hel dag är att sätta hundarna i bilen (för att undvika att hundarna smiter med ut). Kan det gå att lösa på det sättet? Nu har jag iofs burvana hundar som sitter i bur var/när som helst utan att knysta.

Man kan även dela av ett rum med kompostgaller. Då har hunden större yta o kan vara med vi bordet (o få sina godbitar om den är van vid det). Samtidigt kan barnet röra sig fritt överallt utom just där.

Jag hade oxå varit rak mot svärisarna o sagt att ni är rädda att hunden ska bita barnet t ex i ansiktet. Lätt hänt med småbarn o lättstressad hund. Och de borde fatta med tanke på att hunden även biter matte/husse.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Håller med Domino_s och Grana.

Det enda som återstår är att säga som det ärtill svärföräldrarna.

VAd säger pappan till barnet om detta?
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

jag är livrädd för att det ska bli en konflikt av det hela... det är ju en saftig, indirekt kritik mot deras oförmåga att uppfostra hunden...

(Ursäkta om jag är neggig)
Konflikter är inte farliga. Hundar som biter barn är farliga.

De kan reagera på det ni (givetvis håller du och pojkvännen gemensam front) säger och det är ok. Låt dem. Håll bara en lugn och vänlig ton. Vissa hundar litar man på runt barn, andra inte. Det beror på uppfostran, visst. Men även hundens personlighet, ras, ålder, attityd, vana vid barn etc etc.

Har ni en liten till på väg så är det ju än viktigare att ni sätter ribban nu. Det blir ju inte lättare när man har två barn att hålla reda på runt hunden.

Förstår att det är jobbigt, men gör det inte värre än det behöver vara. Vänligt men bestämt. Var de ska göra av hunden när ni kommer är deras sak att lösa. Kan vara bra träning för dem, att se på hunden på ett annat sätt. ;)
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

Hunden verkar inte (bara) vara bortskämd, utan på din beskrivning låter det som den har en brist i sin tillgänglighet och att den tar till tänderna när den blir trängd. Den bristen är ju mycket farligare för barnen än om hunden hade varit trygg i det sociala och inte kunnat ett enda kommando. Jag tycker du ska peka på situationer när hunden gjort ansatser att hugga och förklara att ett barns hud inte är lika tålig som en vuxen människas. Barn har dessutom ansiktet nära hunden, och för hundar som har någon vajsing med det sociala så upplevs barn i princip alltid som ett hot.

Men försök att hålla dina egna känslor för hunden väl packeterade. Att kritisera någons hund är som att kritisera personen själv, eller nästan värre. Så då slutar de helt säkert att lyssna. Hunden har garanterat en hel massa goda sidor också, försök lyfta fram dessa om du vill få en bra dialog. Och prata lite objektivt om hundens brister.
 
Sv: Hjälp mig tolka honom...

KL:

Jag upphör aldrig att förvånas över hur en hund kan styra sin omgivning så totalt. Det går inte att stänga in den för då skäller den. Men är det hunden eller ägarna som bestämmer var hunden ska vara? Detta gäller inte bara ts svärföräldrars hund utan mer allmänt.

I övrigt så tycker jag Cillamuffins råd verkar bra.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
628
Senast: tessan.g
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
2 537
Senast: Ridinglady
·
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
13 023
Hundträning Jag har en notoriskt människohoppande 15-månaders labrador - och jag känner en viss hopplöshet kring det. Är hon runt andra människor än...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
7 405
Senast: skiesabove
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp