Hjälp, vad har jag gjort?

[MissFideli]

Har du provat på nätdejting? Det är många som har hittat sina partners på det sättet och du är inte alls ensam om att inte "lyckas" med kärleksbiten. Jag inbillar mig att tanken att män kommer springande efter kvinnor som de anser vara attraktiva är rätt förlegad. Det är sällan på det viset som kärlek uppstår (tack och lov, kanske?) - utan det handlar om att få till möten med andra människor. Som vuxen kan det vara svårt att möta människor utanför arbetet och bekantskapskretsen och då är nätdejting kanske inte så dumt?

Ja, och det funkade inte för mig.

 

[Philosophia]

Beroende på vad mannen känner så vet jag inte om jag tycker att det är så schysst att han får vara försökskanin.

Fast MissFideli sa ju till honom att de skulle "testa". Hon har inte lovat att dela resten av livet med honom.

 

[Philosophia]

Ja, och det funkade inte för mig.

Vad var det som inte fungerande? Alltså, på vilket sätt fungerade det inte?

 

[Modest]

Fast MissFideli sa ju till honom att de skulle "testa". Hon har inte lovat att dela resten av livet med honom.

Aha, jag missade att det var så tveksamt. Om han är medveten om det så är det ju naturligtvis helt reko.

 

[mandalaki]

Beroende på vad mannen känner så vet jag inte om jag tycker att det är så schysst att han får vara försökskanin.

Är inte alla i ett förhållande det?

Jag uppfattade nog att de kände varann och att han alltså känner till hennes inställning. Vill man så kan man ju dessutom vara ärlig med hur man känner.

 

[Petruska]

Beroende på vad mannen känner så vet jag inte om jag tycker att det är så schysst att han får vara försökskanin.

Försökskaniner är vi väl alla åt varandra hela tiden? Mer eller mindre.

 

[Modest]

Är inte alla i ett förhållande det?

Jag uppfattade nog att de kände varann och att han alltså känner till hennes inställning. Vill man så kan man ju dessutom vara ärlig med hur man känner.

Försökskaniner är vi väl alla åt varandra hela tiden? Mer eller mindre.

Alla är försökskaniner mer eller mindre. Här väldigt mycket. Men han verkar ju vara med på det så, all good.

 

[Hermelin]

Jag säger lite som tanten. Testa. Känn efter. Det värsta som kan hända är att det inte blir bra och då bryter ni.

 

[Thera]

Vet du, ibland får man bara göra att. Nånstans måste man börja.

Jag var som du, livrädd för förhållanden, närhet, sex och typ allt. Levde i celibat i många år och var inställd på att jag skulle få vara själv resten av livet.

Men sen till slut bestämde jag mig för att det banne mig fick räcka.

La in en stöt på en nära vän som fick ta hand om de första fumlande stegen. Sen på nåt vis var det som en ketchupeffekt, bara jag liksom kom över tröskeln. (Sen att inte alla raggen var så genomtänkta är en annan sak... )

Så testa du är mitt råd, om inte annat övningskör!

 

[Brandgul]

Jag kände så med min första kille och han var jag ändå SÅÅÅÅÅÅ kär i

Det var jättejobbigt och jag visste inte om jag skulle klara det och det gick knappt att ge honom en puss.

Men det löste sig efter lite fumlade och vid nästa förhållande var det all in direkt ;-)

 

[Dresden]

Jag tycker att det låter lite spännande!

Antingen blir det jättebra eller så funkar det inte alls, men det vet du ju inte innan!

 

[Inte_Ung]

Han är schysst. Men räcker det?

Det kan du inte veta förrän du har provat.
Och man måste våga för att vinna.
Jag som har haft flera långa och massor av korta förhållanden är egentligen en trög typ.
Mina känslor tar tid på sig för att hoppa igång.
Det kan ta år av dagligt umgänge då jag måste komma personen ganska så djupt in på livet.
Vilket har gjort att jag har träffat mina partners på jobbet och i bekantskapskretsen.

Trevlig, omtänksam och snäll har varit en gemensam start.