Bukefalos 28 år!

Hoppar av resa, ångest!!!

Vad är det konstiga med det? Om man betett sig illa och är väl medveten om det är det väl inte så konstigt att vilja ha stöd när hela situationen känns jobbig?

Jag sa inte konstigt, jag sa svårbegripligt. Komplexiteten i den relationshärvan är lite knepigare än vad jag egentligen kan sätta mig in i. Jag kan inte riktigt sätta mig in i hur någon av parterna i det här scenariot lyckas avhålla sig från att blanda ihop allt i en enda jobbig gröt man mår dålig av. Mycket möjligt speglar det min egen bristande erfarenhet och inlevelseförmåga.

Poly kan jag begripa. Att jag skulle förväntas trösta min partner för att h*n beter sig illa mot sina andra partners - not so much. Men jag behöver ju eller inte förstå, ingen som begär att jag ska leva så.
 
Jag sa inte konstigt, jag sa svårbegripligt. Komplexiteten i den relationshärvan är lite knepigare än vad jag egentligen kan sätta mig in i. Jag kan inte riktigt sätta mig in i hur någon av parterna i det här scenariot lyckas avhålla sig från att blanda ihop allt i en enda jobbig gröt man mår dålig av. Mycket möjligt speglar det min egen bristande erfarenhet och inlevelseförmåga.

Poly kan jag begripa. Att jag skulle förväntas trösta min partner för att h*n beter sig illa mot sina andra partners - not so much. Men jag behöver ju eller inte förstå, ingen som begär att jag ska leva så.

Nej du skrev "maxat". Fattar inte varför det ständigt måste påpekas hur rörigt och jobbigt det verkar att ha flera partners. För ingenting TS skriver tyder väl på att det är jobbigt och rörigt med någon annan än just den mannen trådstarten handlade om?
 
Varför tycker du att du har med det att göra? :confused:
För att ts har svårt att säga ifrån och av den anledning kanske hade svårt att säga nej till uppvaktningar trots att hon var involverad i annat förhållande. Nu var det tydligen så att männen är väl medvetna om varandra och torde då inte ta illa upp. Personligen försöker jag tänka på andras känslor när jag gör och säger saker. Därav frågan till ts.
 
Funderar lite vidare, hade det varit bättre att TS åkt med på resan och sen dragit sig ur / gjort slut?
När är rätt tillfälle att känna att det inte fungerar?
Motivera gärna
 
Fast ibland blir det fel. Väldigt fel. TS är en underbar människa som inte medvetet önskar såra någon. Hon har absolut inte agerat efter en juste regelbok här, men varför dömmer du henne så hårt? All felar vi väl då och då?

Du menar att det är mer ok om underbara människor gör andra illa?

Jag sa inte att TS är ett svin, jag sa att denna handling var illa. Varför? Tja, jag är nog ganska känslig för att göra andra illa, jag kan t ex sällan se det roliga i praktical jokes. Men det finns ju många som tycker de är jätteroliga. Och om jag vore motparten skulle jag inte förmå mig vara så storsint att jag sa att den andre var en underbar människa, det blev bara lite fel. Eftersom jag inte är motparten, så kam jag absolut tänka mig att TS annars är en omtänksam och fin människa, men här, enligt vad som berättats i tråden, så verkar det som om hon gjorde fel. Hon gjorde fel, inte det blev fel. Sånt här händer inte bara, det är ganska tydligt ett resultat av medvetna val. Säkert orsakade av konflikträdsla och feghet, inte av illvilja, men effekter av medvetna val.

Sen tror jag dels inte alls alla felar av den här magnituden, dels tycker jag denna sortens felande är en ovanligt sorglig sort. Jag har svårt för den. Andra tänker säkert annorlunda.
 
Du menar att det är mer ok om underbara människor gör andra illa?

Jag sa inte att TS är ett svin, jag sa att denna handling var illa. Varför? Tja, jag är nog ganska känslig för att göra andra illa, jag kan t ex sällan se det roliga i praktical jokes. Men det finns ju många som tycker de är jätteroliga. Och om jag vore motparten skulle jag inte förmå mig vara så storsint att jag sa att den andre var en underbar människa, det blev bara lite fel. Eftersom jag inte är motparten, så kam jag absolut tänka mig att TS annars är en omtänksam och fin människa, men här, enligt vad som berättats i tråden, så verkar det som om hon gjorde fel. Hon gjorde fel, inte det blev fel. Sånt här händer inte bara, det är ganska tydligt ett resultat av medvetna val. Säkert orsakade av konflikträdsla och feghet, inte av illvilja, men effekter av medvetna val.

Sen tror jag dels inte alls alla felar av den här magnituden, dels tycker jag denna sortens felande är en ovanligt sorglig sort. Jag har svårt för den. Andra tänker säkert annorlunda.
Skrev jag någonstans att det är ok? Nej. Däremot anser jag att alla kan fela, så även du, och man inte måste göra saker värre än det är. TS har ju fattat att det gick jävligt fel, varför trycka ner det i halsen på henne? Du kanske mår bättre av det? Känner dig som en bättre människa? Låter så.
 
Det var så att dagen innan packade och hämtade mitt nya pass. Lämnade hunden och städade kattlådor och fyllde på kylen åt sonen. Fixade fika att ha på resan till Arlanda och tänkte åka. På natten blev jag som sjuk av ångest. Gick ändå upp och duschade fyllde på termos etcetera. Sen gick det inte.
Jag är inte stolt över detta. Ska göra vad jag kan för att gottgöra det i samråd med honom.
Att jag söker tröst hos en partner är inte konstigare än att jag kan trösta en kompis som fått ångest av något och betett sig illa mot en annan kompis. Jag kan gärna hjälpa min vän att må bättre och att reda ut den konflikten utan att själv bli inblandad.
Och Lampan. Jag har inte kräkts på honom. Det är ett uttryck för en känsla jag fått på senaste tid av allt pengaskryt. Jag skulle ha sagt något. Men det blev liksom helt sjukt att för tionde gången prata om att hans klocka kostade som en villa i Karlskoga. Eller att han inte valde inredning till senaste huset utan konsekvent tog det dyraste. Det var helt galet. Samtidigt som han ansåg att anspråkslösa genuina människor är bäst. Och säger att riktigt rika aldrig pratar pengar. Ja jag birde tagit upp detta men är för snäll och hoppades väl att jag genom att nonchalera prata bort och så skulle få honom att fatta.
Så glöm att jag skrev kräks. Jag är inte heller prostituerad, det var ett uttryck för en känsla! Jag har försökt göra massor för honom och hans barn men inte hunnit med i tempot som han öser in prylar och då har det känts obalanserat bara.
Tusen tack till er som stöttat mig!
 
Allmänt igen

Jag tror att reaktionerna hade varit starkare och avsevärt fler om det hade varit en kvinna som blev stood up på detta vis och sedan skrev om det här inne. Dels för att rollerna hade blivit ombytta, dels för att det är mest kvinnor här inne och dels för att det då rör sig om en "känd" människa som blivit sårad.
 
Allmänt igen

Jag tror att reaktionerna hade varit starkare och avsevärt fler om det hade varit en kvinna som blev stood up på detta vis och sedan skrev om det här inne. Dels för att rollerna hade blivit ombytta, dels för att det är mest kvinnor här inne och dels för att det då rör sig om en "känd" människa som blivit sårad.
Starkare reaktioner än här har jag sällan sett, faktiskt. Men mycket av det är raderat.
 
Det var så att dagen innan packade och hämtade mitt nya pass. Lämnade hunden och städade kattlådor och fyllde på kylen åt sonen. Fixade fika att ha på resan till Arlanda och tänkte åka. På natten blev jag som sjuk av ångest. Gick ändå upp och duschade fyllde på termos etcetera. Sen gick det inte.
Jag är inte stolt över detta. Ska göra vad jag kan för att gottgöra det i samråd med honom.
Att jag söker tröst hos en partner är inte konstigare än att jag kan trösta en kompis som fått ångest av något och betett sig illa mot en annan kompis. Jag kan gärna hjälpa min vän att må bättre och att reda ut den konflikten utan att själv bli inblandad.
Och Lampan. Jag har inte kräkts på honom. Det är ett uttryck för en känsla jag fått på senaste tid av allt pengaskryt. Jag skulle ha sagt något. Men det blev liksom helt sjukt att för tionde gången prata om att hans klocka kostade som en villa i Karlskoga. Eller att han inte valde inredning till senaste huset utan konsekvent tog det dyraste. Det var helt galet. Samtidigt som han ansåg att anspråkslösa genuina människor är bäst. Och säger att riktigt rika aldrig pratar pengar. Ja jag birde tagit upp detta men är för snäll och hoppades väl att jag genom att nonchalera prata bort och så skulle få honom att fatta.
Så glöm att jag skrev kräks. Jag är inte heller prostituerad, det var ett uttryck för en känsla! Jag har försökt göra massor för honom och hans barn men inte hunnit med i tempot som han öser in prylar och då har det känts obalanserat bara.
Tusen tack till er som stöttat mig!
Jag förstår fullständigt att du ruttnade på hans behov att hela tiden tala om hur mycket saker kostar osv. Skulle själv inte stå ut många dagar med en sån. Det är lätt att vara efterklok och du borde ha sagt till innan han hunnit bygga alltför många luftslott. Nu blev det inte så och det blev ett klumpigt avslut på förhållandet från din sida. Men man kan väl säga att du lärde dig av ditt misstag och jag hoppas att du nästa gång känner efter tidigare och kanske säger ifrån öga mot öga då. Obehagligt och jobbigt, javisst! Men vem har sagt att allt måste vara så himla lätt och smidigt hela tiden?
 
Skrev jag någonstans att det är ok? Nej. Däremot anser jag att alla kan fela, så även du, och man inte måste göra saker värre än det är. TS har ju fattat att det gick jävligt fel, varför trycka ner det i halsen på henne? Du kanske mår bättre av det? Känner dig som en bättre människa? Låter så.

Nå, startar man en tråd om ett ämne får man nog leva med lite reaktioner på ämnet ifråga. Det jag reagerade på var dessutom inte TS inlägg, utan andras beskrivningar av det skedda som "inte så elegant", "jaja, ibland blir det lite fel". Som att det vore en bagatell, som man inte ska klandra sig själv för. Det håller jag inte med om.

Klart man gör dumheter, jag också, men de är fortfarande dumma saker jag gjort. Inte saker som bara blivit oeleganta utan min förskyllan.

Ibland kan det absolut vara så att människor klandrar sig själva för saker andra inte tycker är hälften så hemska som de själva gör. Det här är inte ett sånt tillfälle, tycker jag.
 
En del här verkar tycka att man ska påtala varför det blev fel och man gjorde som man gjorde.
Förstår inte vitsen med att berätta att man tröttnat på någons personlighetsdrag. Att man tycker det blir tjatigt med hur mycket det och det kostade, eller vad man köper för att man har pengar.

Bättre att träffas och be om ursäkt, förklara att känslorna tagit slut och att man är ledsen att man klantade till det.
Lämna tillbaka gåvorna känns också väldigt konstigt, dem har man ju fått för att någon tyckte om en.
 
Nej du skrev "maxat". Fattar inte varför det ständigt måste påpekas hur rörigt och jobbigt det verkar att ha flera partners. För ingenting TS skriver tyder väl på att det är jobbigt och rörigt med någon annan än just den mannen trådstarten handlade om?
Så himla sant! Mina två riktiga och numera enda partners är så fina okomplicerade och genuint bra på alla sätt så att det blir för ospännande. Jordnära.Nu fick jag nåt att tänka på.
 
Jag tror rent allmänt så är det ganska lätt att man sugs fast i en sån här relation mer än vad man avsett från början.
Man blir förblindad, imponerad, överväldigad och sedan..........blir det bara för mycket när man "nyktrat till" .
Karusellen snurrar så snabbt så rätt var det är så går det på tok för fort och kan sluta som det gjorde för Ts.

Ingen ursäkt, men kanske en förklaring.

Personligen skulle jag inte vilja dejta någon som som är tvungen att skryta så mycket hela tiden.
Är man så framgångsrik och välbeställd så borde det räcka med att framgångarna och alla prylar får tala för sig själv.
 
En del här verkar tycka att man ska påtala varför det blev fel och man gjorde som man gjorde.
Förstår inte vitsen med att berätta att man tröttnat på någons personlighetsdrag. Att man tycker det blir tjatigt med hur mycket det och det kostade, eller vad man köper för att man har pengar.

Bättre att träffas och be om ursäkt, förklara att känslorna tagit slut och att man är ledsen att man klantade till det.
Lämna tillbaka gåvorna känns också väldigt konstigt, dem har man ju fått för att någon tyckte om en.
Är det ett personlighetsdrag att återkomma till hur mycket man spenderar? Jag tror att TS skulle kunna göra mannen en tjänst genom att upplysa om att det är den specifika saken som gjort att det inte funkar. (Sen finns det så klart mer eller mindre bra sätt att framföra det.)
 
Jag blev inte så imponerad men glad över akademiska titlar och böcker han skrivit och sen skrivit på insidan i om mig i fina ordalag. Ville väl bli lite jävla kulturell helt enkelt. Utvecklas. Sen trodde jag nog att skrytet skulle lugna sig när han såg hur anspråkslös jag är innerst inne. Jag försökte uppfostra honom genom att visa det enkla etc. Laga maten själv osv. Men han kan prata. Vi reder ut detta!
 
Är det ett personlighetsdrag att återkomma till hur mycket man spenderar? Jag tror att TS skulle kunna göra mannen en tjänst genom att upplysa om att det är den specifika saken som gjort att det inte funkar. (Sen finns det så klart mer eller mindre bra sätt att framföra det.)
Mja, personlighetsdrag var fel ordval, men intresse då?
Jag ser ingen anledning till att rabbla upp varför den dumpande partnern ska förklara varför man betett sig som en rövhatt, genom att skylla ifrån sig? :)
 
Funderar lite vidare, hade det varit bättre att TS åkt med på resan och sen dragit sig ur / gjort slut?
När är rätt tillfälle att känna att det inte fungerar?
Motivera gärna

Det finns väl inget rätt tillfälle att göra slut med någon som är våldsamt förälskad i en utan att vederbörande blir ledsen, men när resan först fördes på tal kanske hade varit ett bra tillfälle att åtminstone avstyra resan, tills man var säker på att man faktiskt ville åka? Bli lämnad är en sak, bli lämnad just inför en weekend på tu man hand man har förberett, betalat och sett fram emot, med så kort varsel att man inte rimligen kan hitta någon annan (behöver ju inte vara en partner, kunde vara en vän) att åka med istället, eller ens hinner sova på saken och fundera lite om man vill åka själv eller stå över alltihop - det är kanske lite mycket.

Man måste ju heller inte hålla god min och låtsas som allt är bra tills man helt oväntat avslöjar att eller vänta nu, sa jag att jag ville vara i en relation med dig och resa på tu man hand? Aldrig mer se dig menar jag, jag mår fysiskt dåligt av blotta tanken på en helg med dig.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Har en lååååång historia jag ska försöka göra kort. Vill höra utomståendes åsikter o höra om det här är rimligt och jag bara...
2 3
Svar
52
· Visningar
14 613
Senast: QueenLilith
·
Kropp & Själ Och man egentligen mest känner sig fånig? Egentligen har det här väl hållt på av och till sedan några år tillbaka men mest de senaste...
Svar
3
· Visningar
3 083
Senast: Meggan
·
Skola & Jobb Jag behöver lite tips och råd angående mitt problem, jag vet inte vad jag ska göra längre.. Fegade lite och valde att ha ett anonymt...
Svar
12
· Visningar
2 440
Senast: lizan
·
Äldre De 2 tjejer som jag räknar som bästa vänner är tvillingar och vi kan kalla dem A + B. A har sedan december bott på annan ort en bra...
Svar
5
· Visningar
1 179
Senast: Madonna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avliva aggressiv hund
  • Bilsätesskydd
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp