"Hundsäkra" ett barn..

Humelibumlan

Trådstartare
Min 5 åring är normalt en lättlärd och klok liten kille, men när det kommer till hunden verkar han ibland förlora all impulskontroll och gör upprepat saker jag upprepat (vi pratat många upprepanden här) sagt han inte får göra och varför han inte får göra dem.

Nu är ju vår amstaff "barnsäker", han har aldrig visat någon aggressivitet mot någon/något eller reagerat på smärta, obehag, otrevligt på annat sätt än han tar det med ro.
Han älskar barn och alla andra och söker sig oftast till barn och händelsernas centrum.

Men, jag tycker tex han ska få vara ifred när han sover, han ska inte bli blåst på, dragen i svansen eller fasthållen/kramad både för hans egen skull och för barnet ska lära sig vanligt hundvett.

Sonen är inte elak och hårdhänt så, utan det är mer att han inte förstår att hunden vill vara ifred när han sover, att det är obehagligt att bli blåst på, han tycker inte om att sitta fast osv..

Jag har blåst sonen i ansiktet, hållit fast honom, dragit i armen etc, för att visa att det är inte skönt.

Jag är inte alltid med och jag är rädd att han ska gå fram till en annan hund och göra samma saker han gör på våran, alla är ju inte lika säkra och snälla som Mulle.

Men det går verkligen inte in...
Han kan tex utan problem hoppa ner brevid en sovande Mulle och börja blåsa på honom, kramas och knuffa...

Jag har förklarat att han kan bitas etc...

Vad gör jag mer än fortsätter tjata om det?
Visar bilder på barn bitna av hundar? Skrämmselpropaganda? :crazy:
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Oj 5 åring? Jag hade blivit riktigt arg, men å andra sidan så har jag inte tolererat något bråk med djur från någon av barnen ens från tidig ålder, så hade min 5 åring börjat bråkat med hunden hade jag blivit riktigt arg för då går han emot en av grundreglerna här hemma.

Men båda mina är uppvuxna med hund, även om det inte är samma som idag, de har aldrig någonsin fått gått fram till hunden när den sover, äter eller ligger och vilar på sin plats. Lägger sig hunden däremot mitt i där barnen är så får hunden "skylla sig själv". Men aldrig gå efter hunden som försöker komma undan.

När barnens kompisar kommer hem är jag oxå den "stränga mamman" som inte tillåter lek med hunden utan att jag är med. De får inte heller gå fram till hunden när den ligger på sin plats. Med våran nuvarande yrväder så brukar jag stänga undan honom en stund först när de kommer hem, han är lite väl bufflig för att få möta upp i dörren. Däremot lugnar han sig snabbt och om han får vara ifred så låter han barnen vara i fred.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Kan inte det vara en av hakarna? Det beror ju på hur du blåser och kramas men om man får jämföra med ett mycket yngre barn, 9 månader, så gillar ju han verkligen att man blåser honom i ansiktet och kramas. Kramas är ju verkligen ett tecken på kärlek och närhet.

Så om hunden inte tycker om att man kramar honom alls kanske det måste förklaras på ngt annat sätt än demonstreras. Eller genom kommentarer som att han är precis som du. Kanske snarare trycka på olikheten dem emellan - Mr Amstaff är en hund, hundar gillar inte kramar lika mycket som du gör.

Om hunden inte har något emot en liten kram så kanske man kan förstärka att man kramas snabbt och försiktigt bara. (ush visste inte att det var dåligt att krama hundar faktiskt. Jag kramade alltid mosters Saluki när jag var liten, det var jättemysigt:angel:. Kröp ibland upp bredvid när han sov på sängen. Samtidigt hade han ju verkligen integritet så till och med pytteliten (yngre än 5 troligen) hade man stenkoll på om han tyckte det var ok.)

Men jag har inge eg tips för hur man gör. Jag tror inte någon berättade för mig att hundar har åsikter. Jag tror jag umgicks med mosters väninnas spaniel som Hatade! barn. Varvid man själv inser att det vuxna säger är på allvar. (Dvs vuxna är ju helt plötsligt stenhårda! och det hörs på rösten när det gäller hundar som faktiskt bits, och hunden tittar surt på en och morrar.)
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Oj 5 åring? Jag hade blivit riktigt arg, men å andra sidan så har jag inte tolererat något bråk med djur från någon av barnen ens från tidig ålder, så hade min 5 åring börjat bråkat med hunden hade jag blivit riktigt arg för då går han emot en av grundreglerna här hemma.

Men båda mina är uppvuxna med hund, även om det inte är samma som idag, de har aldrig någonsin fått gått fram till hunden när den sover, äter eller ligger och vilar på sin plats. Lägger sig hunden däremot mitt i där barnen är så får hunden "skylla sig själv". Men aldrig gå efter hunden som försöker komma undan.

När barnens kompisar kommer hem är jag oxå den "stränga mamman" som inte tillåter lek med hunden utan att jag är med. De får inte heller gå fram till hunden när den ligger på sin plats. Med våran nuvarande yrväder så brukar jag stänga undan honom en stund först när de kommer hem, han är lite väl bufflig för att få möta upp i dörren. Däremot lugnar han sig snabbt och om han får vara ifred så låter han barnen vara i fred.

Det kanske inte framgått, men jag har blivit arg och det har aldrig varit accepterat beteende, varken med denna hunden eller de tidigare han växte upp med.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Kan inte det vara en av hakarna? Det beror ju på hur du blåser och kramas men om man får jämföra med ett mycket yngre barn, 9 månader, så gillar ju han verkligen att man blåser honom i ansiktet och kramas. Kramas är ju verkligen ett tecken på kärlek och närhet.
Jag gör det på ett sätt som skapar obehag, och tanken då att han ska relatera till det, vilket han gör i situationen, men den informationen fastnar inte.

Så om hunden inte tycker om att man kramar honom alls kanske det måste förklaras på ngt annat sätt än demonstreras. Eller genom kommentarer som att han är precis som du. Kanske snarare trycka på olikheten dem emellan - Mr Amstaff är en hund, hundar gillar inte kramar lika mycket som du gör.
Njea, hunden gillar att blir kramad så och gärna gos och bus oxå för den delen, det är mer jag som inte vill ha ett barn som tror det är okey att krama och hålla fast en hund, rädslan där ligger oxå mycket i om han träffar en annan hund, alla är ju inte som våran.

Om hunden inte har något emot en liten kram så kanske man kan förstärka att man kramas snabbt och försiktigt bara. (ush visste inte att det var dåligt att krama hundar faktiskt. Jag kramade alltid mosters Saluki när jag var liten, det var jättemysigt:angel:. Kröp ibland upp bredvid när han sov på sängen. Samtidigt hade han ju verkligen integritet så till och med pytteliten (yngre än 5 troligen) hade man stenkoll på om han tyckte det var ok.)
Som jag skrev ovan, så har vår hund inget emot något egentligen, blåsandet blir lite av en lekinvit, problemet är att hunden då gärna går mot ansiktet och ska naffsa, accepteras naturligtvis inte, men inte heller accepterat att blåsa på honom..
Kramandet i sig är inget heller, att ligga brevid honom och gosa i lugn och ro är helt okey, problemet är just att det kommer i väldigt hastiga och plöstliga rörelser, han lixom kastar sig över hunden och ska kramas...

Men jag har inge eg tips för hur man gör. Jag tror inte någon berättade för mig att hundar har åsikter. Jag tror jag umgicks med mosters väninnas spaniel som Hatade! barn. Varvid man själv inser att det vuxna säger är på allvar. (Dvs vuxna är ju helt plötsligt stenhårda! och det hörs på rösten när det gäller hundar som faktiskt bits, och hunden tittar surt på en och morrar.)

Jag har testat de flesta varianter från att bli arg och skicka bort honom, förklara varför, hur det känns och även visat, till att tala om att han är elak mot Mulle (som han älskar) och Mulle tycker inte det är roligt/mysigt och sen visat oxå vad Mulle gillar och hur och varför...

Han lärde sig att springa och hoppa betyder att Mulle springer och hoppar och konsekvensen av det är att sonen ramlar och får stor amstaff över sig = aj...
Men jag har ingen större lust att han ska lära sig den hårda vägen när det gäller denna biten, för ett bett är ett bett, även om jag inte tror vår hund skulle bita honom, så finns det ju andra hundar som inte skulle tåla samma behandling.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Ok kanske ett tips ändå ;) känner du ingen som har en hund som avskyr barn och kan morra? Det är inte utan att det syns om hunden är putt. Gå dit på fika (Men låt självklart inte sonen vara i närheten av hunden. Jag menar bara att det kommer att skärpa din röst med äkta rädsla.)

Eller i alla fall en hund som är lite reserverad och visar när den tröttnat.

Men jag tror inte han förstår av att man visar bilder på bitna barn.

(Jag fick aldrig röra vid spanieln i fråga och hon gjorde självklart aldrig något mot mig, utom stirrade då. Men när jag var 12 och "vuxen" fick jag ta henne på promenad runt huset när vi träffades. Då var hon både gammal och blind.)
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Så problemet kanske egentligen är att din son "läser" hunden korrekt :p

Du vill bara inte att beteendet ska bli generellt och att hundstackaren ska få vila ifred och inte bli skrämd.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Så problemet kanske egentligen är att din son "läser" hunden korrekt :p

Du vill bara inte att beteendet ska bli generellt och att hundstackaren ska få vila ifred och inte bli skrämd.

Ja, precis så :)

Det är inte heller så att hunden aldrig får vara ifred och vila och inte heller verkar han bli skrämd, men jag vill lära sonen vanligt hundvett, man dyker inte ner på hundar, för de kan bli rädda och hugga av misstag eller bli arga och hugga därför...

Men varför ska just det vara så svårt att lära sig och just nu har jag ingen i närheten med hund heller som han kan "träna" på s.a.s
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Punktmarkera & bli "arg, om och om och om och om och om igen...

Nöta och aldrig låta det "slippa förbi" för att du inte orkar osv :)
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Jag hade lite liknande problem när mina barn var små. Min dotter var 5 när hunden införskaffades och hon och hunden älskade verkligen varandra och han lät henne göra vad som helst (hunden var 13 månader då, omplacering.)
Jag förklarade att även om hunden var så snäll och lät henne göra vad som helst så kan man ju inte göra det eftersom hunden blir ledsen. Just att hunden blev ledsen tog hårdare än att hunden kunde bli arg, sur eller vad som helst.

Min dotter förstod då också enkelt skillnaden på att vår hund var så snäll och att man inte kunde göra så med andra hundar så frågan är om det verkligen är ett problem eller om du är rädd att det kan bli ett problem som kanske aldrig uppstår? Har han visat att han tar förgivet att alla hundar är likadana?
Barn förstår ju att man inte kan leka likadant med alla barn så varför skulle han inte förstå att alla hundar inte är likadana? Du får väl ta en person som din son vet inte är så snäll som exempel och förklara att det är samma med hundar att inte alla är snälla.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Punktmarkera & bli "arg, om och om och om och om och om igen...

Nöta och aldrig låta det "slippa förbi" för att du inte orkar osv :)

Punktmarkera som i basket?? ;):p

Meeeen, ni ska ju komma med den där snabbfix hokuspokus lösningen och vipsydajsy så är det klart! :angel:
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Jag hade lite liknande problem när mina barn var små. Min dotter var 5 när hunden införskaffades och hon och hunden älskade verkligen varandra och han lät henne göra vad som helst (hunden var 13 månader då, omplacering.)
Jag förklarade att även om hunden var så snäll och lät henne göra vad som helst så kan man ju inte göra det eftersom hunden blir ledsen. Just att hunden blev ledsen tog hårdare än att hunden kunde bli arg, sur eller vad som helst.

Min dotter förstod då också enkelt skillnaden på att vår hund var så snäll och att man inte kunde göra så med andra hundar så frågan är om det verkligen är ett problem eller om du är rädd att det kan bli ett problem som kanske aldrig uppstår? Har han visat att han tar förgivet att alla hundar är likadana?
Barn förstår ju att man inte kan leka likadant med alla barn så varför skulle han inte förstå att alla hundar inte är likadana? Du får väl ta en person som din son vet inte är så snäll som exempel och förklara att det är samma med hundar att inte alla är snälla.

Jo, jag säger att hunden blir ledsen för det sonen gör är elakt, även om sonen inte menar det som elakt så är det taskigt mot hunden.
Och han förstår det och blir då ledsen att han varit elak, men sen gör han samma sak igen...
Och det är bara i fallet hunden det händer, annars är han väldigt redig och lätt förklarad.

Jag tror inte han skulle rusa fram till vilken hund som helst och göra samma sak, men jag vill ändå att han verkligen förstår att alla hundar är inte snälla.

Men det är väl bara att fortsätta pränta in det.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Sebbe gick igenom en liknande period som 3 åring, från att alltid ha följt hundreglerna till att konstant vilja störa dom, blåsa på, leka med, väcka, ta leksaker för dom och allt han kunde hitta på. Jag sade ifrån vareviga gång, på alla vis jag kunde tänka mig, och förklarade, och blev arg och ja..

Då var äldsta hanen 4 år, och således inte lika busig som dom andra - eller som han själv varit när Sebbe växte upp - och till slut sade han ifrån själv. Det var det ENDA som hjälpte, för han trodde mig verkligen inte innan när jag förklarade att hunden/hundarna faktiskt kan bli arga trots att dom är världens snällaste. Då morrade Benni högljutt, och Sebbe flög undan direkt. Han visste ju att hundarna låter så när dom är arga på varandra annars liksom.
Det enda han inte gav upp var att föröska ta deras ben/leksaker ur munnen på dom, och det var samma visa där.. Tills Benni, återigen, en dag fick nog och bet honom i fingret när han stal hans märgben rakt ur munnen på honom.
Efter det har han bara tagit ben som dom lagt ifrån sig, eller efter att ha följt min procedur (Dvs sagt hundens namn, sen loss och SEN tagit benet efter att hunden släppt det på backen!".

Jag hade önskat att han hade kunnat lyssna på mig istället för att behöva få ett sår på fingret, men jag är trots allt glad att det var just min hund som han till slut var för dryg mot, eftersom Benni aldrig skulle göra mer än att markera. Och insikten sjönk ju in fort som attan då, tack och lov.
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Det kanske inte framgått, men jag har blivit arg och det har aldrig varit accepterat beteende, varken med denna hunden eller de tidigare han växte upp med.

Nej det missade jag faktiskt! ;) Det är olika med barn, mina båda är ju rätt försiktiga som personer överlag och min 5 åring har haft en period där han har varit riktigt hundrädd, varför har jag ingen aning om, men det börjar gå över numera. Men tack vare det så har jag aldrig oroat mig för att han ska tränga sig på andra hundar. Vilket en kompis hund som inte gillar barn har upptäckt och därför acceptera sonen fullständigt. Medans andra barn inte kan gå i närheten utan att hon morrar. Sist de träffades var de i varsin ända av soffan, sonen tittade på en film och hunden sov. :D

Du får väl ta hit sonen så kan han bli överrumplad av en unghunds wachtel, honom får inte barnen leka med alls eftersom yrvädret inte har lärt sig att leka fint med barn än... De gånger äldsta har lekt med honom under min uppsikt så har jag fått gått in och styra upp leken innan det har gått överstyr. Inte så att han på något sätt blir elak men han hoppar upp mot ansiktet och slickas vilt överallt. Och tassarna är ju inte så mjuka de heller... :angel:
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Punktmarkera som i basket?? ;):p

Meeeen, ni ska ju komma med den där snabbfix hokuspokus lösningen och vipsydajsy så är det klart! :angel:

Jag hade förut en grannunge i 5-6års åldern som var helt respektlös när han skulle hälsa på min hund. Jag försökte förklara än det ena och än det andra, men inget gick in. En dag tog jag helt enkelt och sa: "kom och titta".
När ungen var nära så tog jag tag hunden och lyfte läpparna och visade tänderna. Ungen bleknade, tog tre steg bakåt med ett :eek: och uppförde sig mycket bättre efter det.

Och det var en cavalier på tio kg. :angel:
 
Sv: "Hundsäkra" ett barn..

Punktmarkera som i basket?? ;):p

Meeeen, ni ska ju komma med den där snabbfix hokuspokus lösningen och vipsydajsy så är det klart! :angel:

Nja haha, man ligger steget före hela tiden. Du får passa och bli arg när du ser att han är på väg och inte efter att han redan gjort. Sedan är det bara att traggla och forts bli arg över dåligt beteende.

Hade min dotter som 5 åring varit dum med hunden hade jag nog blivit jävligt arg :crazy:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 449
Senast: Milosari
·
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
4 305
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 506
Senast: Snurrfian
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 814
Senast: fejko
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp