Inte heller jag har någon av ovanstående raser men kan väl skriva några rader endå. Hundarna här är Jämthund och hederliga rasen Schäfer
Jämthund
Kanske den bästa familjehunden jag kan tänka mig. En av de friskaste raserna idag med nästa inga hälsoproblem. Rasen är otroligt genomsnäll, väldigt barnkär och avgudar sina ägare. Men som ställande älg/vildsvin/björnhund krävs att de har "ett hårt skallben" ,har ett visst humör (som tyvärr lätt visar sig mot okända hundar) och kan arbeta självständigt många timmar från sin förare. Detta gör att dem kan uppfatts svårdresserade, sanningen enligt mig är att de ofta är sjukt lättlärda (lär sig allt lättare än min schäfer) men de har ingen direkt "will to please" vilket gör dem otroligt svårmotiverade så de gör heltenkelt de föraren vill så länge inget mer intressant dyker upp. Man ska räkna med att de mesta är mer intressant än vad föraren är så länge du inte har en levande älg i bakfickan
men jag lovar att på en inhängnad agilitybana har dessa hundar inga problem att hänga med de flesta. Dom är, för sin storlek och kompakta kropp, otroligt vig, smidig och balanserad och uppskattar utmaningar som exempelvis balanshinder ger men man får räkna med att dessa individer alltid kommer ha en idé om hur man gör saker LITE bättre utan matte/ husse
För att vara lycklig kräver dem att få kramas mycket, MYCKET motion men framförallt att få använda sina instinkter att jaga upp och ställa djur ett behov som ibland kan vara svårtillfredställt stora delar om året då de inte är jakt men med lite tankeövningar och exemplevis många viltspår och som eftersökshund kommer man långt. Jag upplever att dem har en tydlig av och på knapp, sover gärna större delen av dygnet om de är tillfredsställda.
Schäfer
Funderar på vad man ska säga om denna otroliga ras som alla inte redan vet. Jag rekommenderar inte så många att köpa schäfer, dels pga att är man inte insatt så är det otroligt svårt att hitta en sund individ (dvs stor risk att stödja oseriös avel även som insatt, vilket vissa förstått av mina egna trådar här på buke) och dels för att det kan vara svårt att få en uppfattning om hur krävande en schäfer kan vara och även där gäller det att leta noga och veta vad man verkligen vill ha.
MEN när man lagt all den där mödan på att hitta den rätta individen så är allt värt det. Att ha en hund som är med på allt i alla lägen. Som man aldrig behöver fundera på vart den är för man vet att den alltid står vid ens sida 24/7 som sin egen personliga avatar. Alltid där, alltid beredd att lyda den mista vink eller bara lyssna i timmar när ingen annan gör det. En schäfer skaffar man om man vill ha en bästa vän som kan vara med på precis ALLT. En fulltecknad vardagdag för oss kan se ut på följande vis för min 9 månaders: 6.00 följer hon med mig på jobbet där hon leker och underhåller en grupp med 1-2 åringar i skogen. Sedan kan vi åka hem och promenera till stallet där vi kan hjälpas åt att ta in en flock hästar eller bara en. För att sedan följa med på en ridtur. När vi ridit går vi hem och äter och far sedan till hundklubben där vi tränar skydd/sök/lydnad/spår vi kommer då hem ca 20.00. En helgdag kan hon vara med timtals på Isen när vi fiskar eller följa med på skotertur där hon roar sig själv med att leta pinnar eller leka med döda fiskar osv.
Detta liv gör att hon alltid går i förväntning, alltid väntar sig att få följa med och kan ha svårt att slappna av så även det är sådant som måste tränas något som har varit en svår omställning för min sambo som är van jämthundarna som har en så naturlig avknapp.
En schäfer arbetar intensivt med stor följsamhet och hög energinivå som tyvärr lätt leder till pip om det inte hålls under kontroll. Jag säger att en schäfer kräver lika mycket energi som den ger, vilket är MYCKET.
Jämthund
Kanske den bästa familjehunden jag kan tänka mig. En av de friskaste raserna idag med nästa inga hälsoproblem. Rasen är otroligt genomsnäll, väldigt barnkär och avgudar sina ägare. Men som ställande älg/vildsvin/björnhund krävs att de har "ett hårt skallben" ,har ett visst humör (som tyvärr lätt visar sig mot okända hundar) och kan arbeta självständigt många timmar från sin förare. Detta gör att dem kan uppfatts svårdresserade, sanningen enligt mig är att de ofta är sjukt lättlärda (lär sig allt lättare än min schäfer) men de har ingen direkt "will to please" vilket gör dem otroligt svårmotiverade så de gör heltenkelt de föraren vill så länge inget mer intressant dyker upp. Man ska räkna med att de mesta är mer intressant än vad föraren är så länge du inte har en levande älg i bakfickan
men jag lovar att på en inhängnad agilitybana har dessa hundar inga problem att hänga med de flesta. Dom är, för sin storlek och kompakta kropp, otroligt vig, smidig och balanserad och uppskattar utmaningar som exempelvis balanshinder ger men man får räkna med att dessa individer alltid kommer ha en idé om hur man gör saker LITE bättre utan matte/ husse För att vara lycklig kräver dem att få kramas mycket, MYCKET motion men framförallt att få använda sina instinkter att jaga upp och ställa djur ett behov som ibland kan vara svårtillfredställt stora delar om året då de inte är jakt men med lite tankeövningar och exemplevis många viltspår och som eftersökshund kommer man långt. Jag upplever att dem har en tydlig av och på knapp, sover gärna större delen av dygnet om de är tillfredsställda.
Schäfer
Funderar på vad man ska säga om denna otroliga ras som alla inte redan vet. Jag rekommenderar inte så många att köpa schäfer, dels pga att är man inte insatt så är det otroligt svårt att hitta en sund individ (dvs stor risk att stödja oseriös avel även som insatt, vilket vissa förstått av mina egna trådar här på buke) och dels för att det kan vara svårt att få en uppfattning om hur krävande en schäfer kan vara och även där gäller det att leta noga och veta vad man verkligen vill ha.
MEN när man lagt all den där mödan på att hitta den rätta individen så är allt värt det. Att ha en hund som är med på allt i alla lägen. Som man aldrig behöver fundera på vart den är för man vet att den alltid står vid ens sida 24/7 som sin egen personliga avatar. Alltid där, alltid beredd att lyda den mista vink eller bara lyssna i timmar när ingen annan gör det. En schäfer skaffar man om man vill ha en bästa vän som kan vara med på precis ALLT. En fulltecknad vardagdag för oss kan se ut på följande vis för min 9 månaders: 6.00 följer hon med mig på jobbet där hon leker och underhåller en grupp med 1-2 åringar i skogen. Sedan kan vi åka hem och promenera till stallet där vi kan hjälpas åt att ta in en flock hästar eller bara en. För att sedan följa med på en ridtur. När vi ridit går vi hem och äter och far sedan till hundklubben där vi tränar skydd/sök/lydnad/spår vi kommer då hem ca 20.00. En helgdag kan hon vara med timtals på Isen när vi fiskar eller följa med på skotertur där hon roar sig själv med att leta pinnar eller leka med döda fiskar osv.
Detta liv gör att hon alltid går i förväntning, alltid väntar sig att få följa med och kan ha svårt att slappna av så även det är sådant som måste tränas något som har varit en svår omställning för min sambo som är van jämthundarna som har en så naturlig avknapp.
En schäfer arbetar intensivt med stor följsamhet och hög energinivå som tyvärr lätt leder till pip om det inte hålls under kontroll. Jag säger att en schäfer kräver lika mycket energi som den ger, vilket är MYCKET.
Fortsätt gärna fylla på. Någon som kanske har vattenhund här? Jag har ju en bra hundtrimmer...
