Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Om du redan från början skrivit att du längtade efter barn, så hade jag inte reagerat. Men det du skrev var: Det kan olika saker för olika personer men kontentan är väl att man tycker livet känns lite futtigt, förutsägbart, trist , fast i gamla hjulspår, ålders noja? Och helt ur det blå kommer det en tanke om att det hade varit roligare om man hade barn .

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det där var nog den sämsta tolkningen någonsin av något jag skrivit här. Jag har nästan inte lust att svara.

Barn tycker jag att man ska försöka få när man vill just ha barn. Upplever man ett tomrum i sitt liv så tror jag att man ska försöka fylla det inifrån. Inte utifrån och i synnerhet inte med en annan person. Sår läker dåligt utifrån, de bör läka inifrån.

Detsamma, nästan i alla fall. Tomrum/sår? vem sa att det handlade om psykisk ohälsa? Jag håller med om att trasiga äktenskap och psykisk ohälsa inte bör lagas genom att skaffa hund, marsvin eller barn.

Känslan av att det finns plats-utrymme-möjlighet för ett barn i livet och att man gärna vill ha det. Antar att ordet tomrum kan tolkas olika dramatiskt helt enkelt.

Till skillnad från.

Känslan av att det inte finns plats-utrymme-möjlighet för ett barn i livet, att man troligen vill ha ett och att man därmed inte skaffar barn. (I alla fall inte försöker just exakt då.)

Dvs iofs kanske en punkt där de flesta tycker att det är självklart att omedelbart skaffa barn ändå (men jag inte tycker att det behöver vara så -för mig tex).

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Bebisar är så söööööta? Min biologiska klockar tiiiickar? och andra Aftonbladetkänslor.

Jag tycker iofs att även känslan av att festandet har blivit meningslöst så nu ska jag ha barn, är en Aftonbladetkänsla.

En extrem stereotyp av en ung, tråkig person som inte kan komma på fler saker här i livet än festande och barnafödande. Stämmer som hand i handsken med Mandalakis (eller var det Hiddeous) klassanalys kring föräldraskap tidigare i tråden.

Jag får en bild av en ung person som känner till ett enda uppnåeligt vuxenattribut: nämligen att få barn. Riktigt sorgligt. Om det enda man kan komma på i livet är att antingen festa eller få barn, skulle jag säga att tiden verkligen inte är mogen för barn.

 

[Ray]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag förstår att det kan tolkas på många olika vis!

Men först visste inte jag att det var en längtan efter barn. Det tog några år innan jag kom fram till det
Först var det faktiskt mest ett tomrum. Och det låter kanske konstigt men alla är vi olika. Det som brukade vara viktigt kändes inte lika viktigt. Futtigt och fattigt fast jag borde tycka det var bra. När det känns så brukar jag grunna på varför jag inte är nöjd, efter mycket grunnande kom jag fram till att jag ville ha barn. Men inte riktigt vågade erkänna det...

Alla är olika, tycker det är lite sådär att döma andras känslor som bra eller dåliga ? Vissa människor älskar barn och är självklara med att det är meningen med livet. Andra är ganska främmande för barn och familj och då har man tankar och känslor som kan verka konstiga. Men det är ju bara för att man har olika bakgrund i livet ?

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker iofs att även känslan av att festandet har blivit meningslöst så nu ska jag ha barn, är en Aftonbladetkänsla.

En extrem stereotyp av en ung, tråkig person som inte kan komma på fler saker här i livet än festande och barnafödande. Stämmer som hand i handsken med Mandalakis (eller var det Hiddeous) klassanalys kring föräldraskap tidigare i tråden.

Jag får en bild av en ung person som känner till ett enda uppnåeligt vuxenattribut: nämligen att få barn. Riktigt sorgligt. Om det enda man kan komma på i livet är att antingen festa eller få barn, skulle jag säga att tiden verkligen inte är mogen för barn.

Var det där kritik eller hålla med? Fast jag vet inte om jag håller med om att det är Aftonbladet, känns mer som Familjeliv. Aftonbladet är hurtigare och verkar föredra att piska folk som närmar sig 35 in i fållan.

Men jag håller med om att det är trist med folk (unga el gamla) som skaffar barn, oavsett de vill eller inte, för att de tycker att det är ett vuxenattribut de inte ens reflekterat över är valfritt. (Jag har aldrig träffat någon sådan så jag måste säga att det är en schablonbild någonstans ifrån som jag tycker verkar trist tillvaro, om de finns. De flesta jag kommer att tänka på har skaffat barn vid 29+ för att de vill ha just barn. Och såvitt jag vet har ingen supit på helgerna, om än gärna gått på fest, tex disputationsmiddag (vilket är en helt annan sak).)

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag spann nog mest vidare.

Det är väl en bild av framförallt unga föräldrar, typexemplet för mig är fattiga britter, som får sina barn tidigt (eller tidigt och sedan rätt många genom livet) och det tolkas då (av journalister, sociologer o dyl) som att barn är det enda tillgängliga vuxenattribut de ser, i sitt liv präglat av fattigdom och arbetslöshet.

Jag är rätt säker på att de flesta av dem på frågan om varför de har fått barn, svarar att det var för att de ville det. Och kanske att de inte bekymrade sig så mycket, utan räknade med att det skulle lösa sig. Det är dock inte nödvändigtvis samma sak som att de hade velat få barn just då om de hade förmått se fler möjligheter i livet.

Det är heller inte samma sak som att vi alla måste tycka att det är en toppenidé att skaffa barn av ren leda och brist på framtidstro i andra avseenden.

Att skaffa barn för att fylla upp ett trist liv, låter ju för mig som att det inte är så noga vad man har att erbjuda barnet, utan det viktiga är vad barnet erbjuder sina föräldrar.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Håller med om det övriga, men inte riktigt om det här.

Att skaffa barn för att fylla upp ett trist liv, låter ju för mig som att det inte är så noga vad man har att erbjuda barnet, utan det viktiga är vad barnet erbjuder sina föräldrar.

Tror inte personen (som skrev det) menade så som det tydligen läses av vissa. Jag uppfattade det som ett liv som var så fyllt (av jobb, föreningsliv, tävlingar) att ett barn, omöjligt kunde få plats, ett liv så fyllt med trevliga aktiviteter att man inte hunnit tänka riktigt på barn, men som lugnat sig lite (enstaka aktiviteter har blivit mindre roliga (tråkiga) så de kan avslutas.) så att ett barn numera har en välkommen plats (hon kommer inte längre hem efter 21 varje vardagkväll och gör 8 saker varje helg).

Folk har ju jättemånga olika tankar, jag kan komma på väldigt många olika orsaker till att skaffa barn som jag tycker är jätteknäppa men som för någon annan är helt rimliga (tex bebisar är söta, den förra blev tre så jag behöver en ny.). Och folk tänker olika om vad andra skriver tex

det inte är så noga vad man har att erbjuda barnet

Jag har ingenting att erbjuda ett barn som inte någon annan kunde göra bättre. Ingen villa, ingen rikedom, inget överlägset lugn och pedagogik, jag är inte bättre än andra människor, inte mer kärleksfull. osv så jag skulle tycka det var förmätet att skaffa barn för att jag har så mycket att erbjuda.

Så om någon plötsligt inser att hon har tid för ett barn och likaså inser att hon gärna vill ha ett barn måste väl det duga fint.

 

[Ray]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Du har fattat rätt bra vad jag skrivit

Hur kan man egentligen i förväg säga vem som varit den bästa föräldern? Spelar det verkligen roll vad man har gör ålder eller bostad? Om min mamma var tjugo när jag föddes och arbetslös och tyckte det var coolt att få bäbis- betyder det att jag hade en dålig barndom? Eller att det varit bättre om hon tänkt till och jag aldrig fötts?

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men varför måste gränsen för hur många barn man väljer att få gå vid huruvida de utgör ett problem eller innebär uppoffringar? Kan man inte välja/välja bort något av något annat skäl än att alternativet innebär problem, obekvämligheter eller uppoffringar?

(ett långsökt exempel: jag har en katt, skulle kunna ha fler utan att det skulle bli obekvämt, problematiskt eller innebära uppoffringar, men jag väljer att inte skaffa fler)

Men; återigen: VAD är då skälet att man väljer bort att ha fler?
För de allra flesta så är det säkerligen någon slags "uppoffring" som är orsaken. Om inte annat så en ekonomisk sådan.

Du väljer att inte skaffa fler katter, men det måste ju finnas någon anledning till det. "Jag vill inte ha fler katter, därför att......"
och följden på den meningen skulle kunna vara till exempel:
- det kostar för mycket.
- jag vill inte få fler kattlådor att tömma
- jag känner att jag inte skulle ha tid att ägna åt varje enskild individ
- det skulle bli socialt oacceptabelt att ha så många katter och folk skulle se mig som "tokig kattant"
- det kan bli svårt att få individerna att fungera ihop och jag vill inte ta risken att behöva hålla dörrar stängda mellan "sektioner" i huset för att vissa inte kan vara sams
- jag tycker det blir för mycket jobb med skötseln
- det blir för trångt i sängen för jag vill låta mina katter sova där...

ALLA ovanstående orsaker är ju på något sätt ett slags "uppoffringar" eller obekvämligheter på ett eller annat sätt som du väljer bort.

MEN; om du har någon annan anledning som INTE handlar om obekvämlighet/uppoffring så vill jag väldigt gärna få VETA den. För jag kan liksom inte förstå vad du skulle anse vore en "rimlig" anledning att inte vilja ha barn om det inte handlar om någonting som man finner att barnen i mindre eller större omfattning inför som faktiskt är en obekvämlighet som man inte vill ha.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

På de första sidorna i tråden så beskrivs av vissa att de antingen har behövt ändra hela livet eller att de kommer att vara tvungna att ändra hela livet.
Och det beskrivs som att det är "sanningen" med att skaffa barn.

Det känns litet obekvämt att peka ut dem men jag försöker ändå.
Petruska, niphredil, No1, Hyacinth, hiddeus.
Kanske har jag glömt någon.

Petruska skrev ju (åtminstone senare i tråden) att hon förmodligen inte ändrade livet så där värst radikalt alls i och med att hon var ganska ung när hon fick barn. Vilket väl inte är så ovanligt för unga föräldrar; att barnen liksom blir en del av alla andra förändringar som sker när man blir vuxen och att man inte just DÅ reflekterar så mycket över det hela.

Jag håller inte med dig om att de beskrivit det som att de har behövt ändra hela livet.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och faktiskt också att tonåringars problem är närmare en själv. Jag får inte ont i själen när en treåring gråter över en tappad glass, men när en sextonåring begråter sin första kärlek, då har jag det jobbigt. Antagligen för att kraschad kärlek är ett problem som ändå angår mig på ett annat vis än tappade glassar och därmed svårare att hålla ifrån sig.

Den där biten låter sannolikt som något jag kommer att känna också.
Vi har en treåring som i princip varje dag får utbrott över någon bagatell. Oftast för att hon inte får som hon vill (ska bestämma var vi ska sitta, ska göra något vi inte vill just då, vill inte klä på sig när vi ska åka till förskolan, vägrar sätta sig i bilen när vi ska åka FRÅN förskolan osv). Det är slitigt på ett sätt, men går snabbt över, det är ju bara en 3åring som "kan själv".

Din historia får mig att minnas när min yngre bror separerade från sin första sambo. Då var jag kring 32 och han är 2 år yngre. Han ringde mig och grät i telefonen över att hon ville lämna honom. Och jag fick en stor stor klump i halsen och kände att jag önskade jag vore närmare honom fysiskt och kunde åka över och krama honom; hela natten om så behövdes!
Då hade jag inga egna barn, men som den saken berörde mig så tänkte jag att det är nog något sådant (fastän kanske ännu starkare) som man kan komma känna när/om ens barn vänder sig till en i en sådan situation.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men; återigen: VAD är då skälet att man väljer bort att ha fler?
För de allra flesta så är det säkerligen någon slags "uppoffring" som är orsaken. Om inte annat så en ekonomisk sådan.

Du väljer att inte skaffa fler katter, men det måste ju finnas någon anledning till det. "Jag vill inte ha fler katter, därför att......"
och följden på den meningen skulle kunna vara till exempel:
- det kostar för mycket.
- jag vill inte få fler kattlådor att tömma
- jag känner att jag inte skulle ha tid att ägna åt varje enskild individ
- det skulle bli socialt oacceptabelt att ha så många katter och folk skulle se mig som "tokig kattant"
- det kan bli svårt att få individerna att fungera ihop och jag vill inte ta risken att behöva hålla dörrar stängda mellan "sektioner" i huset för att vissa inte kan vara sams
- jag tycker det blir för mycket jobb med skötseln
- det blir för trångt i sängen för jag vill låta mina katter sova där...

ALLA ovanstående orsaker är ju på något sätt ett slags "uppoffringar" eller obekvämligheter på ett eller annat sätt som du väljer bort.

MEN; om du har någon annan anledning som INTE handlar om obekvämlighet/uppoffring så vill jag väldigt gärna få VETA den. För jag kan liksom inte förstå vad du skulle anse vore en "rimlig" anledning att inte vilja ha barn om det inte handlar om någonting som man finner att barnen i mindre eller större omfattning inför som faktiskt är en obekvämlighet som man inte vill ha.

Men om jag väljer att ha en katt för att jag vill ha EN katt oavsett om det är bekvämt eller obekvämt att ha fler? Jag vill inte ha fler katter för att jag vill ha EN katt, punkt. Varför måste man välja bort något för att det är obekvämt? Varför menar du att man inte kan välja ett antal av något för att man vill ha just det antalet?

En rimlig anledning till att inte vilja ha barn är att inte vilja ha barn. Jag förstår inte alls varför det nödvändigtvis måste handla om obekvämlighet...

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag håller inte med dig om att de beskrivit det som att de har behövt ändra hela livet.

Det där får du gärna utveckla närmare och förklara.
Det vore intressant att se vad du ser.

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men har du aldrig reflekterat efter hur det kan komma sig att just en katt känns som det perfekta antalet? Man vill väl förstå sig själv såpass att man vet varför man vill saker, istället för att betrakta sig själv som nån sorts slumpgenerator?

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det där får du gärna utveckla närmare och förklara.
Det vore intressant att se vad du ser.

Samtidigt kan kanske du lyfta fram och förklara dom inläggen som du syftar till i inlägget här:

På de första sidorna i tråden så beskrivs av vissa att de antingen har behövt ändra hela livet eller att de kommer att vara tvungna att ändra hela livet.
Och det beskrivs som att det är "sanningen" med att skaffa barn.

Det vore också intressant.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

De beskriver massor av saker som de gör eller gjorde och som de inte kommer att kunna göra eller inte kan göra.
Och därför måste eller har offrat.

Det beskrivs som krogkvällar, puben, spontanresor, karriär-arbete o.s.v.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

För dig kanske det känns viktigt att veta varför, för mig räcker det att veta att... och att jag vet att det inte har att göra med att det skulle vara obekvämt eller innebära att jag får offra något om jag skulle ha fler. Kanske kommer jag att ha fler nån gång i framtiden, vad vet jag, men just nu är en alldeles precis vad jag vill ha.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det känns litet obekvämt att peka ut dem men jag försöker ändå.
Petruska, niphredil, No1, Hyacinth, hiddeus.
Kanske har jag glömt någon.

De beskriver massor av saker som de gör eller gjorde och som de inte kommer att kunna göra eller inte kan göra.
Och därför måste eller har offrat.

Det beskrivs som krogkvällar, puben, spontanresor, karriär-arbete o.s.v.

Du får jättegärna visa var jag i den här tråden har skrivit någonting krogkvällar eller puben.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

De beskriver massor av saker som de gör eller gjorde och som de inte kommer att kunna göra eller inte kan göra.
Och därför måste eller har offrat.

Det beskrivs som krogkvällar, puben, spontanresor, karriär-arbete o.s.v.

Hur du kan tolka det som synonymt med att offra och ändra hela livet får nog stå för dig.

Men att saker och ting förändras har vi väl slagit fast, dom inläggen som du syftar till (vilka det nu än är) förklarar väl bara att man fortfarande kan göra saker, men att det kan inte ske på samma villkor som innan man hade ett barn att ta hänsyn till.

Om man ska knyta an till TS sambo så är det väl den förändringen han inte är redo för än.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men att saker och ting förändras har vi väl slagit fast, dom inläggen som du syftar till (vilka det nu än är) förklarar väl bara att man fortfarande kan göra saker, men att det kan inte ske på samma villkor som innan man hade ett barn att ta hänsyn till.

Precis så. Och jag fattar fortfarande inte vad som är så kontroversiellt i att påstå det.