Bukefalos 28 år!

Hur gamla är ni egentligen?

Hur gammal är du?

  • Under 15 år

    Röster: 1 0,2%
  • 15-20 år

    Röster: 10 1,9%
  • 20-25 år

    Röster: 44 8,3%
  • 25-30 år

    Röster: 127 23,9%
  • 30-35 år

    Röster: 134 25,2%
  • 35-40 år

    Röster: 72 13,6%
  • 40-45 år

    Röster: 58 10,9%
  • 45-50 år

    Röster: 34 6,4%
  • 50-55 år

    Röster: 29 5,5%
  • Över 55 år

    Röster: 22 4,1%

  • Antal omröstningsdeltagare
    531
För mig är perioden mellan 21-25 i princip bara suddigt. Jag kan på riktigt knappt minnas vad jag gjorde då och i efterhand inser jag ju hur pass deprimerad jag var. Kraschade hela min ekonomi, hade massa skulder, kronofogden efter mig, klarade inte av att betala stallhyran, fick flytta hem både mig och hästarna. Fy fan för den tiden rent ut sagt. Hade jag inte haft hästarna hade jag utan tvekan tagit livet av mig vilket jag antar att min mamma fattade och fick mig att flytta hem och såg till att jag kunde behålla häst.

När jag började komma tillbaka till livet eller vad ska säga kände jag mig misslyckad för att jag blivit "för gammal" för att göra något med mitt liv. Jag var nog fortfarande rätt skör och hade en del ångestproblematik och vid ett kiropraktorbesök (av alla ställen) triggades ångesten för att jag var rädd att det skulle göra ont (stackars kiron...). Hursomhelst tröstade han mig riktigt bra och berättade hur han vänt om sitt liv runt 35 och nu var en superutbildad och asbra kiro. Han tryckte verkligen på att det aldrig var för sent för självförverkligande och hans pepp fick mig faktiskt att våga ta tag i mitt liv och se framåt. Det samtalet betydde så enormt mycket!

:heartheart:heart
 
Det där är ju så konstigt. Varken jag själv eller nån av mina tjejkompisar tyckte/tycker att en ~ 5 år äldre kille var nån direkt åldersskillnad, alltså även när vi var runt 20. Inte gick vi och sa att vi var inne på "äldre killar". Men väldigt många killar verkar anse att så fort tjejen är äldre än killen så är det en grej :confused:.
Ja det kan jag hålla med om. Men samtidigt, när jag var 17 träffade jag en kille som var 23. Vi höll ihop ett tag. Men nånstans när jag var 18 träffade jag en annan kille som var 28.
Idag undrar jag hur de tänkt?
Även om jag då tyckte jag var relativt mogen, vad sjutton ser man i någon som precis blivit vuxen?
 
Jag är sliten. Många år inom tyngre jobb har ett pris. Jag är egentligen inte korkad , jag är allmänbildad och intresserad av samhällsfrågor men det hjälper inte när jag söker jobb.
55 år.
 
Fyller 28 i år. På ett sätt har jag alltid känt mig äldre än mina jämngamla, på ett annat sätt enormt mycket yngre. Jag var aldrig en klassisk tonåring, och umgicks mycket hellre med vuxna. Min livssituation har väl bidragit till att jag känner mig yngre än vad jag är på pappret, har först nu fått riktigt jobb och i brist på pengar har vuxenlivet fått vänta. Lider inte precis av min barnslighet, våga vägra bli vuxen.
Igenkänning på den.. Aldrig passat in bland jämnåriga, har alltid haft lättare att skaffa antingen äldre eller yngre vänner (oftast äldre) och är i dagsläget 25 och bor hemma (pluggar). Vuxenlivet har liksom fått vänta lite, även om jag har några vuxenpoäng på kontot.
 
Jag är 30, och jag saknar verkligen inte att vara 20. Men när jag ser tillbaka är jag bara imponerad av mig själv under åren 16-20. Jävlar vad jag klarade av saker, hur jag kunde hantera saker. Det mesta var bara ett helvete, men när jag ser tillbaka tänker jag att jag var så himla klok, stark, fantastisk i det där helvetet och jag har ingen aning om hur jag kunde vara det.
 
Jag känner mig nog inte yngre än min ålder, det jag tror att många menar när de säger att de känner sig yngre är att de känner sig likadana som förr. Frågade man mig när jag var 20 trodde jag säkert att livet skulle vara rätt torrt vid 40 men istället är det ju mycket bättre.

Jag har samma intressen som när jag var ung, skillnaden är att nu har jag pengar att ägna mig ordentligt åt dem. I princip allt är mycket bättre nu än för 20 år sedan. Jag fyller alltså 40 i år.

När jag var kring 25 var jag osäker på om jag skulle bli 30 och att bli 40 fanns inte i min sinnevärld. Jag mådde som sagt inte speciellt bra och var rätt säker på att jag skulle ha avslutat det hela vid det laget. Dvs jag hade inte någon uppfattning om hur 40 skulle vara.
 
Jag är 21. Jag undrar fortfarande hur det gick till - hur kan jag anses vara vuxen? Men när jag pratar med mina jämnåriga kompisar så känner de precis likadant om sig själva, så... :p
 
När jag var kring 25 var jag osäker på om jag skulle bli 30 och att bli 40 fanns inte i min sinnevärld. Jag mådde som sagt inte speciellt bra och var rätt säker på att jag skulle ha avslutat det hela vid det laget. Dvs jag hade inte någon uppfattning om hur 40 skulle vara.
Samma här. Jag kan nog tänka mig att bli 30 om livet är bättre då. Men att fylla 40 finns som sagt inte. :(
 
Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig :(

Jag vill alltid trycka i 16 när det står ''vad är din ålder'' för där känns det som att jag slutade utvecklas som fungerande människa, om det är förståeligt.
Självklart har ju utvecklats men inte alls som jämnåriga.

(Tror jag såg dig i bildtråden och tyckte du var jättesnygg:love:)

Jag kan ibland sakna åren mellan 19-23 då jag var fast i ett skitförhållande och missade så mkt. Studentliv, umgänge med kompisar, testa roliga saker...

Eftersom jag var en lugn tonåring (nykterist) så känns det typ som jag blev vuxen för fort. :(
 
Samma här. Jag kan nog tänka mig att bli 30 om livet är bättre då. Men att fylla 40 finns som sagt inte. :(

Tja, jag insåg till slut att livet inte är något att ge upp. Det är skillnad på att tro att man ska välkomna döden och att de facto göra det. Mycket stor skillnad. Sedan blir en massa saker bättre med åren faktiskt. Jag skulle som sagt aldrig i helvete vilja vara 20 igen förutom rent kroppsligt.
 
Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig :(

Jag vill alltid trycka i 16 när det står ''vad är din ålder'' för där känns det som att jag slutade utvecklas som fungerande människa, om det är förståeligt.
Självklart har ju utvecklats men inte alls som jämnåriga.

(Tror jag såg dig i bildtråden och tyckte du var jättesnygg:love:)
Hmm jag har festat sen 14-år och roligaste perioden var runt 25 till 30 faktiskt :) dvs även i nutid,är 31år :)
På högstadiet var det mest sitta i en park, frysa och spy i en buske. Men visst finns det roliga minnen även därifrån. Men jag tyckte festa var mkt roligare efter tonårstiden för egen del.var så osäker som yngre,massa komplex ,massa smink,massa hb :(
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hur gamla känner ni er? Och hur gamla tror folk att ni är? Jag är dryga 40, och jag kände mig länge mycket äldre än jag egentligen var...
5 6 7
Svar
125
· Visningar
6 473
Senast: Lazy Lady
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 599
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 637
Senast: cewe
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 961
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Äter hundar småfåglar?
  • Barmarksdrag/canicross
  • Magsjuk hund

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp