Hur gamla är ni egentligen?

[MiniLi]

Jag hade lite svårt att välja svarsalternativ, fyller snart 30 år så visste inte om jag skulle ta 25-30 eller 30-35. Men jag är ju fortfarande 29 så blev det lägre spannet.

Jag har lite komplexa känslor kring ålder. Mestadels uppskattar och trivs jag med att bli "äldre och klokare" men finns också stunder då jag har rätt jobbig åldersnoja..

 

[Alexandra_W]

Haha! Men jo, med tanke på att jag var 15 år när jag började rita Mulle, och det var 1972, så...... Så stämmer det nog. Men jag hade gärna varit 50 och haft 10 år till på kontot!

Alltså din ålder är ju körd sen Molly då 8 år sa "Fanns Mulle när DU var liten??? Då måste Lena Furberg vara jättegammal, typ pensionär". Det är ett antal år sen nu, Molly har hunnit bli tonåring.

 

[Masqueradee]

Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig

Jag vill alltid trycka i 16 när det står ''vad är din ålder'' för där känns det som att jag slutade utvecklas som fungerande människa, om det är förståeligt.
Självklart har ju utvecklats men inte alls som jämnåriga.

(Tror jag såg dig i bildtråden och tyckte du var jättesnygg)

Så kan jag också känna ibland, att min tonårstid var bortkastad då jag inte haft den "typiska" normativa tonårstiden. Började inte dricka förrän jag var 22 och det var inte förrän jag flyttade hemifrån då som jag faktiskt började leva mitt egna liv, skaffa riktiga vänner osv. Men samtidigt kan jag inte rå för att jag mådde som jag mådde eller var vem jag var när jag var tonåring. Jag kan bara njuta av vem jag är nu och vad jag har framför mig.
Tror att jag måste bli bättre på att se vad jag har nu än att älta vad jag inte hade förr

 

[sassiball]

Jag är 44. Under alla år har jag ofta känt mig äldre än jag är. Och det känns bra

 

[Wysiwyg]

Jag är 29. Jag gillar att bli äldre, tycker att jag blir vettigare som människa för varje år som går

Samma här! Blir som mer.. mig själv typ för varje år som går tycker jag. Har verkligen ingen önskan att vara 20 igen.

Kl

Jag fyller snart 28.

 

[Alexandra_W]

Jag tycker det är superskönt att bli äldre. Kan få några enstaka "vad har jag gjort med mitt liv", men så skönt vara strax 40 och trygg i mig själv och göra, klä mig etc som jag vill utan noja. Skulle hellre falla död ner än bli 20 igen ur den aspekten!

 

[Vogue]

Fyllde 28 i år och längtar efter åren framöver nu. Har äntligen hittat den mest makalöst fina mannen, ska studera det sista och förhoppningsvis köper vi hus redan nästa år och sen går planerna framöver att skaffa barn osv.. Känns underbart och fick jag välja kunde jag spolat fram till 35 redan nu och varit klar med skolan och haft två småttingar..

MEN NÄ, här ska njutas var dag heart

Dock känns livet mellan 30-55 som att det är allra bäst, man är trygg i sig själv, har utbildning och livserfarenhet samtidigt som man är snygg och still going strong på de flesta områdena

 

[Luff]

Fast medelåldern fortsätter nog allt en bit efter 50. För man kan knappast karaktäriseras som "äldre" vid 50. Jag vet inte var gränsen går men någonstans runt pensionsåldern skulle jag gissa.

Nu är det ju så att det var en statistisk indelning och inget jag kunde tycka något om. Det verkar dock finnas en stooor oenighet vad medelåldern är.

 

[Lena Furberg]

Jo vi är ju årsbarn har vi ju konstaterat . Grattis i efterskott på 60års dagen.

Tack detsamma!!

 

[zassoo]

Samma här! Blir som mer.. mig själv typ för varje år som går tycker jag. Har verkligen ingen önskan att vara 20 igen.

Nej fy, jag tyckte nog själv att jag var rätt vettig som 20-åring men såhär i efterhand: not so much

 

[Fjordfrälst]

Jag hade lite svårt att välja svarsalternativ, fyller snart 30 år så visste inte om jag skulle ta 25-30 eller 30-35. Men jag är ju fortfarande 29 så blev det lägre spannet.

Jag har lite komplexa känslor kring ålder. Mestadels uppskattar och trivs jag med att bli "äldre och klokare" men finns också stunder då jag har rätt jobbig åldersnoja..

Känner igen mig i dina tankar/känslor att åldras...Ibland känns det helt okej och ibland hemskt, nästan ålderskris, eller ja 30årskris alltså

 

[Lena Furberg]

Alltså din ålder är ju körd sen Molly då 8 år sa "Fanns Mulle när DU var liten??? Då måste Lena Furberg vara jättegammal, typ pensionär". Det är ett antal år sen nu, Molly har hunnit bli tonåring.

Jag kommer förmodligen aldrig att bli pensionär....... Har knappast råd...! Dessutom vill jag inte

 

[Fjordfrälst]

Är 29 liiitet tag till, blir 30 i november . Ibland känner jag mig yngre än vad jag är, ibland äldre....

 

[Raderad medlem 6459]

Nej fy, jag tyckte nog själv att jag var rätt vettig som 20-åring men såhär i efterhand: not so much

Åh jag var så förvirrad som 20-åring. Seriöst. Trodde jag hade sån koll men i själva verket var jag fullkomligt genomförvirrad.

 

[pepp]

Jag fyller 32 om ca 1 månad

 

[zuli]

Jag fyller snart 16 och vill inte bli äldre. Ett barn frågade mig om jag var vuxen och jag kände för att skrika rakt ut. Jag är inte redo!!

 

[Lena Furberg]

Åh jag var så förvirrad som 20-åring. Seriöst. Trodde jag hade sån koll men i själva verket var jag fullkomligt genomförvirrad.

Jag med. Det var fruktansvärt. Lost in space!

 

[vallhund]

Jag med. Det var fruktansvärt. Lost in space!

12, 13 till 17, 18 var värst för mig.

 

[Philosophia]

Hur mycket enligt dig då?

Det är egentligen inte något som jag tänker särskilt mycket på. Det finns något med den cykliska tillvaron som jag starkt ogillar. Det gör mig stressad, tror jag.

 

[Fiorano]

Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig

För mig är perioden mellan 21-25 i princip bara suddigt. Jag kan på riktigt knappt minnas vad jag gjorde då och i efterhand inser jag ju hur pass deprimerad jag var. Kraschade hela min ekonomi, hade massa skulder, kronofogden efter mig, klarade inte av att betala stallhyran, fick flytta hem både mig och hästarna. Fy fan för den tiden rent ut sagt. Hade jag inte haft hästarna hade jag utan tvekan tagit livet av mig vilket jag antar att min mamma fattade och fick mig att flytta hem och såg till att jag kunde behålla häst.

När jag började komma tillbaka till livet eller vad ska säga kände jag mig misslyckad för att jag blivit "för gammal" för att göra något med mitt liv. Jag var nog fortfarande rätt skör och hade en del ångestproblematik och vid ett kiropraktorbesök (av alla ställen) triggades ångesten för att jag var rädd att det skulle göra ont (stackars kiron...). Hursomhelst tröstade han mig riktigt bra och berättade hur han vänt om sitt liv runt 35 och nu var en superutbildad och asbra kiro. Han tryckte verkligen på att det aldrig var för sent för självförverkligande och hans pepp fick mig faktiskt att våga ta tag i mitt liv och se framåt. Det samtalet betydde så enormt mycket!