Hur gamla är ni egentligen?

[bumpo]

Du är 1-1,5 cm längre på morgonen än på kvällen. Så tid på dygnet kan ha spelat roll när du mätte dig. Annars har du nog växt nån centimeter eller inte sträckt på dig ordentligt på förra mätningen

Det skiljer inte 4cm oavsett tid på dygnet och de olika mätningarna som landade på 166 gjordes på vitt skilda tider på dygnet. Varav den ena efter ett 5 timmar långt förhör...

 

[Hero]

Det skiljer inte 4cm oavsett tid på dygnet och de olika mätningarna som landade på 166 gjordes på vitt skilda tider på dygnet. Varav den ena efter ett 5 timmar långt förhör...

Okej, ja det väl inte helt ovanligt att man kan växa lite efter 20 heller. Men 4 cm är ganska mkt. Så du borde ju varit medveten om det ? Aldrig funderat på att göra en ny mätning på sån lång tid?

 

[Habina]

Men det borde ju gå att lösa? Vad jobbar du med?

Just nu ingenting. Men vad gör jag av fyra hästar i ett år...

 

[bumpo]

Okej, ja det väl inte helt ovanligt att man kan växa lite efter 20 heller. Men 4 cm är ganska mkt. Så du borde ju varit medveten om det ? Aldrig funderat på att göra en ny mätning på sån lång tid?

Jag var 23 när jag förnyade passet och då mätte jag mig. Andra förnyelsen så sa jag att jag var längre i passet än irl men de sa skitsamma. Nä, inte direkt

 

[Silkisif]

Visst inte om man skulle ta 20-25 eller 25-30 om man är 25 men känner mig mer som 20 så det blev den

Du är ju en tant, du kan inte vara lika gammal som jag!!
Jag vet inte varför jag fått den bilden

 

[Borttaget konto]

27 år och började åldersnoja redan i mellanstadiet, viljan att stanna tiden lite tar nog bara annan form ju äldre jag blir.

 

[Reykjavik]

Jag är 23, vilket kanske inte alltid märks. Jag kämpar fortfarande med egna och andras förväntningar och det skaver lite att jag inte är där jag trodde att jag skulle vara vid min ålder.

Egentligen jämför jag mig nog alldeles för mycket med andra men jag känner mig varken ung eller gammal rent generellt, utan det växlar oerhört beroende på situation och hur starkt mitt självförtroende och min självkänsla är för dagen. Jag är jag, det tog ett tag att lära sig vem det var och jag har förhoppningsvis en massa år kvar som kan ägnas åt att lära mig ännu mer om mig själv

Fast ibland känns det som att jag lurat världen och egentligen inte alls är myndig

 

[MiniLi]

Jag brukade ibland reagera på att du för en hel del år sedan lät så väldigt etablerad och liksom "redig" när du skrev om ditt liv. Du måste ha varit rätt ung då, för mig framstod det som lite skenmoget.

Numera känns du mycket mer "i balans", eller vad man ska säga. Din ålder och ditt sätt att skriva om dig och ditt liv matchar mycket bättre nu. Tycker jag. Via buke, så ta det för vad det är.

Aha

Jag vet ju inte riktigt vad du tänker på eller när, men jag tror att jag kanske hade koll på mig själv på ett annat sätt än vissa jämåriga utifrån att personlig utveckling ofta boostas under psykologutbildningen.
Har heller inte haft det särskilt stormigt med mig själv i ung vuxenålder, även om jag såklart precis som alla andra fattat beslut som varit mindre kloka..

Men såklart är jag mer i balans nu än när jag var yngre, väldigt naturligt!

 

[Gabby_Ossi]

Du är ju en tant, du kan inte vara lika gammal som jag!!
Jag vet inte varför jag fått den bilden

Jag trodde ju inte att någon skulle tro jag var äldre än vad jag är i alla fall . Med tanke på att jag skaffade användarnamnet när jag var 12 .

 

[Amanda_F]

Du är ju en tant, du kan inte vara lika gammal som jag!!
Jag vet inte varför jag fått den bilden

Det måste vara för att @Gabby_Ossi är duktig på avel. Det är mkt vuxenpoäng på det!

 

[Ariane]

Jag är 36 och måste alltid fundera när någon frågar om min ålder. Inte för att jag känner mig äldre eller yngre utan för att åldern har så liten betydelse i mitt liv. Jag är inte där jag föreställde mig att jag skulle vara när jag var 20 och tänkte på livet efter 30, livet tog sig andra vägar men blev bra ändå.

 

[Lycan]

Jag är bara 22 vårvintrar gammal än så länge, tack och lov. Men egentligen så slutade jag det där med att fylla år och räkna hur gammal jag är för ca 2 år sedan. Jag fick ärligt talat tänka till lite nu för att komma på hur gammal jag är.

 

[FengurLaugar]

Jag är som sagt 28 år och har nog ingen värre åldersnoja utan trivs bra! Känner att jag gjorde roliga saker under mina tonår och när jag träffade min man när jag var 20 år så lugnade sig livet gällande festande mm och tre år senare fick vi första barnet och köpte en liten gård och året efter det gifte vi oss. Två år ytterligare så fick vi barn nummer två Min man är 37 år, alltså 9 år äldre, och vi gör fortfarande roliga saker ihop och var för sig, det går även fast man har barn och är gift, livet tar inte slut som många verkar tro

 

[Petruska]

OBS menar inte att det är såhär för alla men seriöst, jag skulle inte kunna backpacka nu som jag gjorde när jag var 19-25. Jag menar, då tog jag buss genom flera länder för att spara några hundralappar, bokade inte nåt hotell nånsin i förväg utan lyckades hela tiden med nöd och näppe få nån plats innan det blev mörkt. Jag upplevde otroligt mycket - träffade så mycket folk, såg så mycket, vågade så mycket men idagsläget skulle jag fan aldrig utsätta mig för en busstur på 18 timmar i Östafrika. Och absolut inte riskera att dyka upp i Ziguinchor vid halv fem och inte ha nåt hotell ordnat. Och absolut inte bara hugga nåt hotell där oops det kryllar av kackerlackor och här sover vi visst 16 i en och samma sovsal.

Vissa saker kan jag känna bara funkade för mig när jag var ung och fattig och bara kastade mig in i saker. Visst kan jag backpacka nu men då skulle jag behöva planera mer och vara mer bekväm och då faller ju känslan av total spontaneitet och frihet.

Det där är ett åldersfenomen som jag funderar en del på. Jag förstår faktiskt inte mig själv där. (Ja, följaktligen förstår jag inte andra heller, men det gör mig inget.)

Jag har också successivt blivit mer och mer bekväm på olika vis, Just vid resor märks det särskilt tydligt. Många ändrar ju sina resvanor mycket när de får barn, tex börjar åka till hotell med barnpool och allmänt barnvänligt upplägg. Och då även bekvämare och dyrare. Att få barn påverkade i stort sett inte mig på det sättet. Men jag fortsatte att bo på sunkiga hotell och äta lite var som helst osv.

Men nu, när jag är så gammal. Mycket äldre än du. Plötsligt känns det väldigt jobbigt med en massa obekvämt resande och tvivelaktig mat. I dagarna har jag tex för första gången bokat ett annat hotell än det absolut billigaste tillgängliga inför en resa i höst.

Jag känner inte igen mig! Varför blir man så bekväm med åren? Varför blir JAG så bekväm med åren?????

(Jag är förvisso inte fattig student längre, men min "reskassa" är inte sååå mycket större än förr, eftersom jag med stigande inkomst skaffade bil och häst som effektivt äter upp stor del av skillnaden.)

 

[Miao]

Jag är också en av dem som måste tänka efter och räkna lite på hur gammal jag är. Jag tror det är för att jag "tappade" ett gäng år mellan jag var 20-27, efter att jag blev änka vid 20 då min förre pojkvän gick bort vid 27 års ålder 2001.

Jag försökte leva vidare snabbt, skaffade nytt jobb, men en dag på kontoret brast allt och jag minns bara att jag stod på en bro och tänkte hoppa ner på E20 nedanför . Som tur var fick jag tag på min mamma på telefon och hon fick mig att ta mig därifrån.... Det konstaterades som en akut sorgereaktion, jag blev sjukskriven och låg inne på mitt rum i nästan 6 månader innan jag kunde börja ta mig ut. Det första året efter hans bortgång minns jag nästan inte alls, och det tog ända fram till 2008 innan jag började må bra igen och kom i balans efter år av halvdestruktivt leverne och alldeles för mycket festande och lösa förbindelser.

Nu är jag 34 (räknade precis ), varit ihop med min nuvarande man sen 2009, lever precis ett sånt liv jag vill ha, mår superbra och är väldigt lycklig i vardagen . Har absolut ingen åldersnoja utan ser till att leva NU och inte i vad som kommer senare. Känner inte någon som helst stress över vad man "borde" ha gjort vid min ålder eftersom två av de lite mer normativa önskningarna (karriär och barn) är totalt ointressant för mig, tror det är mycket därför jag helt saknar press och stress över tid och ålder i mitt liv .

 

[lil-sis]

Jag är bara "åldersnojig" i förhållande till mina föräldrar som inte kan umgås med sitt barnbarn som de vill nu när de väl fått ett. De är för skruttiga.

Annrs har jag fyllt 36 och är färdig med gymnasiet om 11 veckor

 

[lethal_smile]

äsch. Jag har börjat fila lite på ett längre backpackingäventyr om några år (När min hund lämnat in) då kommer jag vara lite över fyrtio.

Samma här, fast häst istället för hund

 

[Septicemia]

Jag är alltid lika tudelad när det gäller min ålder, andras är i stort sett alltid irrelevant. På ett sätt är jag väldigt tacksam över att åldras (och önskar att mitt ansikte ska se lite mindre barnsligt ut snart). Samtidigt känner jag mig inte riktigt som att jag hänger med i hur fort tiden går och undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor

Jag fyller 29 i vinter.

 

[Emiro]

Du verkar vara så himla juste person iaf!

Håller med. @athena_arabians du känns som en människa man uppskatta mycket även IRL.

 

[vallhund]

Håller med. @athena_arabians du känns som en människa man uppskatta mycket även IRL.

Kan intyga att hon är fantastisk IRL.