Hur hantera att en vän ändrar sig väldigt mycket?

[Ramona]

Låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra?

Fast hon kör ju med rena personangrepp. Jag tänker inte bara släppa det som om att det vore helt okej att bete sig så respektlöst.

 

[nightcrawler]

hade en fd vän som började gå mer och mer till personangrepp när det inte passade henne. blev bara mer och mer respektlös för varje år som gick. till slut sade jag upp vänskapen. kunde inte vara vän med någon som hotade och spred lögner för att sen låtsas vara min bästa vän. synd att man inte "gjorde slut" tidigare. hon har tappat många vänner p g a sitt beteende. totalt gränslös. men i hennes värld är det alla andra som gjort fel mot henne.

 

[Whoever]

Hur tänker ni kring era nära vänner? När släpper ni dem?

Jag har en väldigt blandad kompott av vänner som jag räknar som nära. Det är allt från inskränkta byhålebor, transpersoner, religiösa, veganer, hästfolk, akademiker, poliser, kriminella. Jag resonerar att jag inte kan ha en specifik form för hur jag vill att vänskapen i sig ska se ut. Vissa sitter jag och skrattar mig tårögd med. Med andra blir det djupa konversationer inpå småtimmarna. Eller vrålfylla på hembränt med knivkastning. Men det som är övergripande är att vi respekterar varandra, vill varandras bästa och trivs i varandras sällskap. Det finns liksom hela tiden någon sorts utbyte. Jag har nog aldrig "släppt" någon. Men min bästa kompis från Komvux fick barn och i samma veva så flyttade jag 50 mil och mycket rann ut i sanden. Vi hörs nu och då men naturligtvis är det inte lika intimt.

 

[labb]

Ja, det tror jag att jag skulle när det gäller en bra vän sedan länge och särskilt för en sådan sak som vegankost.

 

[starcraft]

Jag hade inte klarat det. Folk som kommenterar det jag äter eller min kropp är jag väldigt känslig för, så skulle en vän göra det så skulle jag nog inte höra av mig något mer och låta det rinna ut i sanden. Men om du ändå vill försöka rädda er vänskap, nästa gång hon går till angrepp, förklara hur du känner där och då och om hon säger att hon respekterar dina val, påpeka att genom hennes beteende så känner inte du att hon är respekterande av din livsstil/ dina livs val. Så mycket annat kan man inte göra, men jag tror det är viktigt att ta upp i den stund hon går till "attack" och inte släppa det innan du känner att hon förstått.

 

[labb]

Fast hon kör ju med rena personangrepp. Jag tänker inte bara släppa det som om att det vore helt okej att bete sig så respektlöst.

Respektlöst och respektlöst, jag vet inte riktigt det känns ändå ganska ytligt, för mig är vänskap mer att kunna lita på någon när det faktiskt gäller.

Men såklart detta enbart utifrån den kortfattade beskrivningen i tråden. Mycket beror också på vilken situation man själv är i.

 

[ptr]

Har råkat ut för liknande.

Det gick till en gräns när jag fick inse att människan odlade en sjukhet i sitt ställningstagande. Det är surt och jobbigt, men nånstans får man säga ifrån - och går det inte in så är det dags att vända ryggen till. Även om det känns som ett svek, man orkar helt enkelt inte och den egna hälsan får man vara rädd om.

 

[landsbygdsbo]

Nyfrälsta veganer är lika illa som nyfrälsta Jehovas vittnen.
Det blir nog att bita i det sura äpplet. Personen lär inte ändra sig i det första taget, brukar nog ta flera år innan sånt lugnar ner sig till ett normalläge

 

[vallhund]

-"Du får ursäkta, men livet är för kort för att umgås med fanatiska sekterister."

 

[Araminta]

Hur länge har det pågått?

En av mina bästa vänner var odräglig i närmare ett år efter att hon hittat sin drog (bokstavligt). Det gick inte att föra ett samtal med henne utan att det skulle diskuteras effekter, kombinationer etc. Jag släppte kontakten med henne under den perioden, vi umgicks två-tre gånger på henne initiativ men inte mer än så. Efter ett år så kom hon ur bubblan och jag kände att jag återigen fick ut något av vänskapen.

Att inte aktivt fortsätta ta kontakt behöver inte alltid betyda att man säger upp vänskapen för gott.

 

[tanten]

Ja, det tror jag att jag skulle när det gäller en bra vän sedan länge och särskilt för en sådan sak som vegankost.

Är historia viktigare än livet nu? Det är en ganska viktig fråga.

Kan man bygga upp ett kapital som man sedan kan äta upp senare i livet? Bete sig fint och vara en god vän för att sedan kunna bete sig hur som helst senare och det är ändå OK?

För mig är vänskap ingen karma-samling. Man gör det man gör, är den man är. När man är en god och pålitlig vän så är man det. Beter man sig som en skitstövel så är det just skitstövel man är. Jag har inte plats för skitstövlar i mitt liv.

Som jag ser det är inte vegankost den avgörande faktorn. Det hade kunnat vara vad som helst. Det är beteendet som är avgörande.
Vänner får man, har man, genom att vara en.

 

[nickan1]

@Ramona Om du någonstans ändå känner att du vill försöka vara vän med henne verkar det som att du får ställa ultimatum som en sista möjlighet för henne att behålla dig som vän. Jag hade gjort så att jag sagt till vännen att jag respekterar dina val men vill du fortsätta vara vän med mig så får du sluta att kritisera mina val. Jag hade gjort klart för vännen att nästa gång du kritiserar och moraliserar över mina val så är vår vänskap slut. Sen hade det varit upp till henne att göra ett val och du har gett tydliga förutsättningar för hur du önskar att er relation ska vara.

 

[fio]

Fast hon kör ju med rena personangrepp. Jag tänker inte bara släppa det som om att det vore helt okej att bete sig så respektlöst.

Det ska du du inte göra heller! Vad är det för sorts vänskap? Ungefär som att bli verbalt misshandlad i sin relation! Vem skulle försvara det?

 

[Kattennizze]

Ärligt talat låter det som när jag var 16 år och nyfrälst feminist och socialist. Det var ljuva tonårs år det. Sen växer man ifrån det, och kan resonera sakligt OM det öht efterfrågas. Jag umgås till och med släktingar som är blå nuförtiden och det går utmärkt om man har lite sans och vett. Jag hade inte accepterat att en vuxen människa hade angripit mig på det viset, dessutom med rätt löjliga och korkade och lögnaktiga argument. Om inte personen upphör hade jag dumpat relationen tror jag.

 

[Ramona]

Det ska du du inte göra heller! Vad är det för sorts vänskap? Ungefär som att bli verbalt misshandlad i sin relation! Vem skulle försvara det?

@labb försvarar det.

Men du har ju helt rätt, det är inte okej att inte bete sig! Samtidigt vet jag ju att hon mått väldigt dåligt i ett par år och att hon nu börjar att må lite bättre trots allt. Men mååånga vänner har strukit med i hennes process och vill inte vara hennes vän längre. Ska jag också bara rycka på axlarna och säga att jag inte orkar med henne? Det är ju när det är kaos i ens liv man behöver sina vänner. Samtidigt är hon ju inte något stöd eller bra så just nu eftersom hon är så radikal själv och dömer mer än hjälper.

 

[fio]

@labb försvarar det.

Men du har ju helt rätt, det är inte okej att inte bete sig! Samtidigt vet jag ju att hon mått väldigt dåligt i ett par år och att hon nu börjar att må lite bättre trots allt. Men mååånga vänner har strukit med i hennes process och vill inte vara hennes vän längre. Ska jag också bara rycka på axlarna och säga att jag inte orkar med henne? Det är ju när det är kaos i ens liv man behöver sina vänner. Samtidigt är hon ju inte något stöd eller bra så just nu eftersom hon är så radikal själv och dömer mer än hjälper.

Bara för att du släpper henne nu behöver inte innebära för evigt. Hon kommer kanske komma till insikt senare i livet när den värsta frälsningen gått över.. Men just nu hade jag bara sagt att det är dags att ta ett brejk..

 

[Vallmo]

Kul att du nämner det för hon har blivit hard core vegan. Det innebär också att jag har blivit världens sämsta människa eftersom jag i helgen sålde en ponny och köpte en ny, enbart för att jag blev erbjuden rätt bra pengar för ponnyn jag sålde. Hon tycker att jag är sååå sjukt hemsk nu eftersom jag sålde ponnyn enbart för att jag ville ha pengarna, men det är ju lite så systemet fungerar. Någon föder upp, någon rider in och någon/några blir slutkonsumenten. Hon menar att skaffar man djur så skaffar man dem för livet och kan inte alls se hur ett djur är till salu oavsett vad som händer i livet. Hon tycker att vi ska sluta föda upp djur och att de som finns kvar ska släppas ut till sin naturliga miljö.

Jag är också hemsk för att jag bidrar till att djur mår dåligt världen över eftersom jag äter kött och animaliska produkter. Grejen är att jag är väldigt mån om vad jag äter och jag äter mer eller mindre bara djur som är ekologiska/närproducerade/vänners uppfödningar och använder produkter som är likvärdiga. Ägg får jag av grannen vars hönor går omkring i trädgården och pickar - de kan inte få det bättre.

Jag kräver inte att hon ska tycka att jag gör rätt och ändra sig, men någonstans måste hon ju acceptera att jag lever som jag gör och att jag sålt häst ungefär lika länge som jag ridit och det är så jag finansierar bonus-grejerna i mitt liv som min lön inte täcker, tex resor, etc, dvs grejer som hon får nytta av eftersom jag har råd att hänga med på grejer och vara aktiv. När hon är hos mig över helgen som denna helgen äter jag med glädje veganskt hela helgen utan att tänka speciellt mycket på det.

Det känns bara så knäppt om jag bara ska sluta vara vän med henne....för vi har varit vänner så länge.

Grattis till en bra affär med ponnyn. Roligt att kunna vara så skicklig så du kan tjäna lite på det.

Angående din vännina; personangreppen hade jag bemött med en gång.
Det är verkligen inte ok, oavsett relation.
Sen hade jag dragit en tydlig gräns och förklarat att hon inte har med dina hästaffärer att göra. Inte heller om du äter grannens ägg och för övrigt allt annat också som du äter.

Jag hade nog avvaktat lite för att se vad som händer....
Men det är jag, och jag säger inte att du ska göra det.

På lång sikt, om hon inte blir "bättre" så skulle jag nog låta det rinna ut i sanden.

 

[AraSlei]

En av mina bästa vänner kan bli odräglig med vissa grejer och jag har gjort som du att jag sagt ifrån att jag inte vill diskutera det. Ibland glömmer hon sig och då byter jag avsiktligt tydligt ämne.
Hade hon inte förstått mina tydliga signaler om att jag inte vill snacka om det så hade jag nog låtit vänskapen rinna ut i sanden.

 

[labb]

@labb försvarar det.

Jag har inte försvarat verbal misshandel i en relation.

Det jag har skrivit var att jag, om det gällde en bra vän sedan länge och om jag själv var i balans, inte tagit vid mig av vännens veganargumentation. Ur filosofisk synvinkel är det heller ingen lätt fråga med ett givet svar.

 

[labb]

Beter man sig som en skitstövel så är det just skitstövel man är. Jag har inte plats för skitstövlar i mitt liv.

Jag kan inte tycka att en vän som blivit vegan och överdrivet och arbetsamt argumenterar för det därför blivit en skitstövel. Vännen kanske inte uppträder korrekt men det är för mig inte det viktigaste, och omvänt finns det många riktiga skitstövlar som är "korrekta" i sitt uppträdande.