Hur hantera att en vän ändrar sig väldigt mycket?

[tanten]

Jag kan inte tycka att en vän som blivit vegan och överdrivet och arbetsamt argumenterar för det därför blivit en skitstövel. Vännen kanske inte uppträder korrekt men det är för mig inte det viktigaste, och omvänt finns det många riktiga skitstövlar som är "korrekta" i sitt uppträdande.

Fast det var ju inte så TS beskrev det. TS beskrev personangrepp. "Fast hon kör ju med rena personangrepp"

Det hamnar i min värld i skitstövelkategorin. Argumentera gärna men angrip mig inte. Då är min vänskap förbrukad.

 

[kossankaj]

Hade legat lågt med den vännen ett tag, orka fanatiker !!

 

[Aliide]

Med tanke på att hon ansåg du var respektlös, som åt ägg, när ni pratades vid i telefon så vet du vad jag tycker

Man får gärna vara vegan, kommunist, socialist, kristen, muslim, jehovas och av alla andra kategorier; men sluta försök övertala andra som inte är intresserade...

 

[Lovisaleonora]

Ska jag också bara rycka på axlarna och säga att jag inte orkar med henne? Det är ju när det är kaos i ens liv man behöver sina vänner.

Som vuxen människa måste jag ta ansvar för hur jag uppför mig. Din vän använder sin nyvunna kunskap om maten för att förolämpa och göra sig ovän med bekantskapskretsen. Tycker hon verkligen att det är värt det?

Du har uppenbarligen stått vid hennes sida när hon mått dåligt, trots att många inte orkat. Är det tacken hon lämnar nu, att gå till rena personangrepp?

Jag tycker du behöver byta perspektiv, Ramona. Som man bäddar får man ligga, och om människan inte kan uppföra sig som en vän när hon har medvind, då får hon ju ta ansvar för sitt handlande och försaka sina vänner genom det uppförandet.

 

[sjoberga]

@labb försvarar det.

Men du har ju helt rätt, det är inte okej att inte bete sig! Samtidigt vet jag ju att hon mått väldigt dåligt i ett par år och att hon nu börjar att må lite bättre trots allt. Men mååånga vänner har strukit med i hennes process och vill inte vara hennes vän längre. Ska jag också bara rycka på axlarna och säga att jag inte orkar med henne? Det är ju när det är kaos i ens liv man behöver sina vänner. Samtidigt är hon ju inte något stöd eller bra så just nu eftersom hon är så radikal själv och dömer mer än hjälper.

Nej, inte rycka på axlarna och säga att du inte orkar.

Utan vara supertydlig med vad du inte accepterar för att kunna fortsätta vänskapen. Det blir säkert sur min och frånvaro en tid, men finns det nåt innanför pannbenet så kommer insikten och ni kan sedan fortsätta vara vänner, på ett sätt ni båda accepterar och uppskattar.

 

[tott]

Det känns bara så knäppt om jag bara ska sluta vara vän med henne....för vi har varit vänner så länge.

Den här har hjälpt mig tänka klart några gånger - speciellt den svärtade meningen:

"Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.
När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!
De är där, för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela
med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet."

 

[Hermelin]

I min värld är gränsen för vad som är acceptabelt passerad när min vän kritiserar mitt val av livsstil eller värderingar. Man behöver inte tycka lika och hetsiga diskussioner kan berika vilken eftermiddag som helst. Men om vännen börjar klanka ner på mig som person för att jag lever som jag gör - ja, då är det slut på den vänskapen. Det skulle kosta för mycket energi att ha en sådan person omkring sig.

 

[sjoberga]

Den här har hjälpt mig tänka klart några gånger - speciellt den svärtade meningen:

"Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.
När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!
De är där, för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela
med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet."

För mig visar inte den texten ett sunt sätt att se på vänskapsrelationer. Men det kanske är för att texten mest innehåller en massa flum, enligt mitt sätt att se det.

Vänskap är inte ödesbestämt arbete.

 

[tott]

För mig visar inte den texten ett sunt sätt att se på vänskapsrelationer. Men det kanske är för att texten mest innehåller en massa flum, enligt mitt sätt att se det.

Vänskap är inte ödesbestämt arbete.

Jag ser kontentan av texten så att man inte ska samla på vänner det inte känns bra med och man ska inte heller sörja att det "tar slut" med en vän som det inte längre känns bra med. Vänskapsband brister och det fylls på med nya vänner.

Livet är föränderligt!

 

[Petruska]

Jag tänker att det mogna, perfekta och kanske lite orealistiska sättet att ta tag i det här, vore att @Ramona pratade vänligt och uppriktigt med vännen om att det vid en viss typ av diskussion inte längre känns som en diskussion, utan som personangrepp. Och att det är för mycket. Och att sen säga att du gärna ser att vänskapen kan bestå, du sätter värde på den, men du kan inte ta emot personangrepp och samtidigt vara vän. Det funkar inte.

Så tänker jag att de allra duktigaste hade gjort. Jag är inte säker på att jag någonsin har träffat någon som är så duktig.

I verkligheten tror jag att jag själv hade låtit det hela mest rinna ut i sanden. Men eftersom du ändå känner ett ansvar för den här vännen, är det kanske värt att försöka göra på det där mer perfekta sättet?

Givetvis är du sedan tolerant och sansad när det gäller att välja krog när ni är ute och sådant, så att både du och hon kan få något ni vill äta. Det är ok att hon är vegan och det är värt vänskaplig respekt, men du är också värd vänskaplig respekt!

 

[Petruska]

För mig visar inte den texten ett sunt sätt att se på vänskapsrelationer. Men det kanske är för att texten mest innehåller en massa flum, enligt mitt sätt att se det.

Vänskap är inte ödesbestämt arbete.

Nej, jag ser nog vänskap som en mer social och i någon mån "psykologisk" historia, en relation som fungerar väl (till skillnad från alla de där vänskapligt tycke inte riktig uppstår, men det får gå ändå, tex på jobbet). Inte som en gåva från livet självt.