Hur ska vi praktiskt få till ett jämställt samhälle

[Luff]

+ @landsbygdsbo

Kan vi sluta förakta familjer som hyr sitt boende i till exempel hyreshus, så kallade. Det är vanliga människor med vanliga pengar i olika mängd. Inte nedknarkade torpare med fem snoriga ungar och huckle.

Min kollega som bor i en trea i Solna åker visst på solsemester flera gånger per år och hennes barn är inte snoriga. Vi bor i ett "hyreshus" och har varken snoriga barn eller knarkar, inte våra grannar heller, någon kanske har huckle, eller snarare supersnygg hårtäckning, men hennes barn är inte snoriga utan väldigt välklädda och hennes man hänger köket och hennes söner hämtar småsyskon på dagis. Vi åker iofs inte på solsemester eftersom vi hellre hänger på Gotland.

Vårt förra hyreshus, där vi bodde i lägenhet, i ett halvhyggligt område, bodde vi under en läkare och över en invandrarfamilj och bredvid doktorander. Förskolan var fantastisk! så mysiga ungar, i alla färger på kläder och vissa barn var vilda och andra lugna och det var inte relaterat direkt till kön. Att flytta till villaområdet gav alla mamma-pappa-barn och flickor i rosa och pojkar i svart som slåss, familjerna.

Är helt övertygad om att vissa familjer i Rinkeby och Gottsunda åker på solsemester och andra inte gör det. (En väninna har bott i ett av områdena som student och det är fina lägenheter och jag tvekade inte att cykla till henne efter 10.). För att de har råd, eller inte råd, eller för att de hellre åker till landet, eller har dåligt med pengar.

Det är alltså fullt möjligt att bo i en hyreslägenhet och ha en VD för ett känt företag till pappa tex. På 70 och 80- talet innan vår totalboom i bostadsrätter föraktades inte lägenhetsboende såvitt jag minns. Det bara stör mig (så Flashback), ursäkta utbrottet som egentligen är riktad mot en trend snarare än mot individuella inlägg.

Men vad pratar du om? Det var det värsta.
Du hittar på att jag på något sätt är nedlåtande mot folk i hyreslägenheter när jag tvärtom anser att dom som prioriterar "bort" sina barn för solsemester är dom med högre inkomst.

 

[skogaliten]

För att det inte är lönsamt, det är inte svårare än så. Säg att tillverkaren måste köpa in 100000 ex av bred sko strl 35 för att priset från fabrik ska gälla. Sen säljs 10%. Det funkar inte.

Förstår du inte vad jag säger? Man kan skapa lönsamhet på många olika sätt. I det här fallet så har man gjort det genom att jobba med könsdifferentiering, inom ett område där det egentligen är totalt onödigt.
För fötter verkar ha väldigt olika form på olika individer.

Under årtionden, så var det uppenbarligen "lönsamt" att sälja joggingskor efter fotens behov, plötsligt, i stort sett över en natt, så blev det tjejfärg respektive killfärg som skorna såldes efter.
Och med en jävligt könsstereotyp inställning till hur fötter de facto ser ut.

Jag köpte nya jogging skor oftast två gånger per år, och hade flera par joggingskor igång, för olika underlag, och olika sorters löpning.

Det gick tydligen utmärkt att ha lönsamhet så under 1970 och 1980-talet.

Man sålde inte joggingskorna i "herr-" respektive "dam-"modell då, utan i "smal"- "medel" "bred", och med olika stöd för "fotisättningsfel", olika ovandelar och sulmönster.

Jag kommer så väl ihåg när jag gick in på Stadiums butik och första gången, plötsligt mötte "dam" och "herr" istället "bred"- "smal" etc., där det tidigare var en helt annan sortering på skorna.

Och att inköparna har en roll, är verkligt tydligt, numera, tack vare Internet, går det att syna vad tillverkarna tillverkar, jämfört med vad som tillhandahålls:
För några år sedan synade jag påståendet från en butik om en (tränings-)skomodell "den tillverkas inte mindre än i storlek 41". Jag har storlek 40, så den modellen var lite för stor, men tillräckligt bred.

Pyttsan! På tillverkarens hemsida så var det tydligt att modellen tillverkades från storlek 37, vill jag minnas det var.
Det var alltså inte tillverkningen som var problemet, utan i ett senare led, t.ex. inköpare, eller affärsstrateger, som bestämmer om könsnormer....

 

[skogaliten]

Din fantasi är verkligen vriden åt ett enda enögt håll.

"Jag tror dessutom att någon sorts fördelningspolitisk/ekonomisk lösning är en betydligt säkrare väg till jämställdhet, än att försöka jämna ut biologiska skillnader mellan könen som föreslagits tidigare i tråden."
betyder naturligtvis inte att män genetiskt skulle modifieras till att amma för att nå denna så åtråvärda jämställdhet mellan könen, utan att kvinnor skulle (utan hjälp av genetiken) sluta amma för att nå denna så åtråvärda jämställdhet mellan könen.

Snacka om vrida på saker.
Du vet egentligen vad jag skrivit, men försöker använda något slags fånigt känslopjunk för att skapa halmdockor.
Det finns ingen anledning för någon som är frisk och har ett friskt barn att helamma i uppåt 1,5 år, och använda amning som argument för att pappor inte kan vara hemma.

Det finns dock en minoritet, som använder t.ex. amning, som ett sätt att stänga ute pappor från sina barn.

 

[landsbygdsbo]

Förstår du inte vad jag säger? Man kan skapa lönsamhet på många olika sätt. I det här fallet så har man gjort det genom att jobba med könsdifferentiering, inom ett område där det egentligen är totalt onödigt.
För fötter verkar ha väldigt olika form på olika individer.

Under årtionden, så var det uppenbarligen "lönsamt" att sälja joggingskor efter fotens behov, plötsligt, i stort sett över en natt, så blev det tjejfärg respektive killfärg som skorna såldes efter.
Och med en jävligt könsstereotyp inställning till hur fötter de facto ser ut.

Jag köpte nya jogging skor oftast två gånger per år, och hade flera par joggingskor igång, för olika underlag, och olika sorters löpning.

Det gick tydligen utmärkt att ha lönsamhet så under 1970 och 1980-talet.

Man sålde inte joggingskorna i "herr-" respektive "dam-"modell då, utan i "smal"- "medel" "bred", och med olika stöd för "fotisättningsfel", olika ovandelar och sulmönster.

Jag kommer så väl ihåg när jag gick in på Stadiums butik och första gången, plötsligt mötte "dam" och "herr" istället "bred"- "smal" etc., där det tidigare var en helt annan sortering på skorna.

Och att inköparna har en roll, är verkligt tydligt, numera, tack vare Internet, går det att syna vad tillverkarna tillverkar, jämfört med vad som tillhandahålls:
För några år sedan synade jag påståendet från en butik om en (tränings-)skomodell "den tillverkas inte mindre än i storlek 41". Jag har storlek 40, så den modellen var lite för stor, men tillräckligt bred.

Pyttsan! På tillverkarens hemsida så var det tydligt att modellen tillverkades från storlek 37, vill jag minnas det var.
Det var alltså inte tillverkningen som var problemet, utan i ett senare led, t.ex. inköpare, eller affärsstrateger, som bestämmer om könsnormer....

Och på vilka grunder tar en handlare hem en vara? Jo för att han/hon tror att den ska sälja. Att ta hem varor man inte tror ska sälja brukar straffa sig. Därför finner du de flesta skor i vissa storleksgrupper och med ett visst utseende.

 

[TygerTyger]

Och på vilka grunder tar en handlare hem en vara? Jo för att han/hon tror att den ska sälja. Att ta hem varor man inte tror ska sälja brukar straffa sig. Därför finner du de flesta skor i vissa storleksgrupper och med ett visst utseende.

Problemet är att marknaden inte är perfekt eftersom det saknas viss information.

• Om producenter och återförsäljare inte gör ordentliga marknadsundersökningar så får de helt enkelt inte veta hur efterfrågan ser ut. Utgår de från sina egna fördomar om vad folk skulle vilja ha så blir det väldigt stereotypa inköp.
• Om de anpassar utbudet till vad konsumenterna faktiskt vill ha så kan de sen misslyckas med kommunikationen så att de aldrig lyckas informera rätt målgrupp om att varorna de söker faktiskt finns att köpa.
• Dessutom har kommunikation i sig en stark normerande effekt och påverkar efterfrågan. Märker vi att reklam använder rosa färg som ett försäljningsargument till oss som är kvinnor så påverkas vi att i högre utsträckning efterfråga rosa skor. (Eller hudkräm för att "motverka åldrande", för det är tydligen en hemsk grej att ha lite veck i ansiktet. I alla fall för kvinnor.) Det blir en självuppfyllande profetia.

 

[landsbygdsbo]

Problemet är att marknaden inte är perfekt eftersom det saknas viss information.

• Om producenter och återförsäljare inte gör ordentliga marknadsundersökningar så får de helt enkelt inte veta hur efterfrågan ser ut. Utgår de från sina egna fördomar om vad folk skulle vilja ha så blir det väldigt stereotypa inköp.
• Om de anpassar utbudet till vad konsumenterna faktiskt vill ha så kan de sen misslyckas med kommunikationen så att de aldrig lyckas informera rätt målgrupp om att varorna de söker faktiskt finns att köpa.
• Dessutom har kommunikation i sig en stark normerande effekt och påverkar efterfrågan. Märker vi att reklam använder rosa färg som ett försäljningsargument till oss som är kvinnor så påverkas vi att i högre utsträckning efterfråga rosa skor. (Eller hudkräm för att "motverka åldrande", för det är tydligen en hemsk grej att ha lite veck i ansiktet. I alla fall för kvinnor.) Det blir en självuppfyllande profetia.

Om en handlare får hem en kollektion bestående av olika modeller och olika storlekar märker han rätt snart vilka som samlar dam och vilka han får efterbeställa. Alltså, vid nästa gång så undviker han "damsammlarna " och koncentrerar sig på
1 de storlekar som går
2 de modeller och färger som går

Därför har dem med avvikande storlek eller modell/färgval alltid svårare att hitta ngt som passar honom/henne.
Det är ju bara att knalla in i en lågpris konfektions affär och kolla om jag har rätt.

 

[TygerTyger]

Om en handlare får hem en kollektion bestående av olika modeller och olika storlekar märker han rätt snart vilka som samlar dam och vilka han får efterbeställa. Alltså, vid nästa gång så undviker han "damsammlarna " och koncentrerar sig på
1 de storlekar som går
2 de modeller och färger som går

Därför har dem med avvikande storlek eller modell/färgval alltid svårare att hitta ngt som passar honom/henne.
Det är ju bara att knalla in i en lågpris konfektions affär och kolla om jag har rätt.

Det ser ut som om du har läst ca en tredjedel av mitt inlägg. Snyggt f.ö. att handlaren i exemplet är en man.

 

[Tulip]

Om en handlare får hem en kollektion bestående av olika modeller och olika storlekar märker han rätt snart vilka som samlar dam och vilka han får efterbeställa. Alltså, vid nästa gång så undviker han "damsammlarna " och koncentrerar sig på
1 de storlekar som går
2 de modeller och färger som går

Därför har dem med avvikande storlek eller modell/färgval alltid svårare att hitta ngt som passar honom/henne.
Det är ju bara att knalla in i en lågpris konfektions affär och kolla om jag har rätt.

Fast man kan ju också fundera ett steg till. Nämligen VAD det är som gör att markanden efterfrågar vissa saker. Varför har det plötsligt blivit så stor skillnad på fick- och pojkkläder, varför finns det vissa färger ett år för att nästa år ersättas av helt andra? Det finns ju ledningar till att reklam och annan marknadsföring omsätter enorma summor.

 

[Badger]

Så du menar på fullt allvar att en man utestänger barnen om han jobbar ngt mer än heltid?
Skitsnack, det finns ingenting som hindrar att den mannen har ett bra och djupt förhållande till sina barn.
Naturligtvis så är skilsmässorna ett problem.
Men det går att lösa och det är naturligtvis lättare om båda parterna gräver ner stridsyxorna inför barnen och inte använder dem som vapen mot varandra.

Eh va? nu har du helt tappat vad jag skrev. Jag pratar om föräldraledighet och att det är mer värt för en baby under sitt första år att tillbringa 6 månader med sin pappa än att åka en vecka på semester med sina föräldrar till "solen". En vecka - ett år, när barnet är bebis. (Om han sedan jobbar 150% och mamman jobbar 150% efter det så tycker jag att det är väl bra att de tycker jobbet är trevligt och mormor hämtar ibland.)

Jobba annat än heltid? Jag jobbar heltid (men pendlar en timma enkel resa), min man jobbar heltid. Min pappa jobbade 200% min mamma jobbade 150% när jag var liten (chef och doktorand-senare univlektor). Båda jobbar ännu, lite, trots att de är 70+, för att det är kul.

Min semester var som följer, två veckor med mormor i Vänersborg, två veckor med mamma o morfar i Skåne, en vecka på ridläger, resten av tiden på Gotland (postad på flyget med adresslapp) med farmor och faster och farbror. Sedan skola och fritids och efter fritids gick jag hem och väntade på mamma som var hemma runt 18 om hon kom ihåg och 19 om hon glömde tiden. (om jag hade lust jobbade hon så nära att jag kunde gå dit och så kan man ju ringa och tjata om man vill, eller laga mat själv, eller vara hos en kompis). Jag tror pappa bodde hemma när jag var liten men han kom inte hem innan jag gått och lagt mig oavsett, vi hängde varje helg, skjutsad till ridning, fällde träd osv. Sportlovet med faster eller farbror och deras barn. Så jag är helt övertygad om att två föräldrar kan båda jobba över 100% och ha en väldigt bra relation till sitt barn. Men jag tror inte att en förälder lämpligen ska dumpa allt jobb på den andre (och hela nedrans släkten!), trots att jag växte upp så!

Jag anser att mina föräldrar var bra föräldrar att pappa är-min älskade pappa, men jag tycker inte han duger som far i dagens mått, han gör ett lite bättre jobb med mina småbröder (som har en mamma som jobbar 200% och en pappa som när de var små gått ned till 150%. De är bra föräldrar!). (han var -ok för sin tid, för att han brydde sig om mig och umgicks med mig på helgerna. Det gjorde att han var riktigt bra far i jämförelse med mina vänners. Många ensamstående mammor, inte sådana "det var synd om" dock.)

 

[Badger]

Du menar att det bara finns hyresbaracker i villaby?
Solresor betalas av det som föräldrarna skrapar ihop. Gör de det inte så ska naturligtvis inte de som lyckas känna skuld.

Nej "villaby" var ett snabbt påhittat uttryck för en plats med bara villor. Och tanken var som följer. Du sa inte tex att barnen som bor i radhus som kan behöva ett avbrott med solsemester ibland. Du sa att det var barnen i hyreskaserner och det är ju faktiskt inte så att de måste/behöver vara någon skillnad på barnen i radhus och barnen i hyreshus utom föräldrarnas preferens för hur nära centrum de vill bo. De kan ha samma lönenivå men mindre vilja att låna pengar eller lägre andel döda föräldrar (dvs inget arv till insats) eller föräldrar som inte ville belåna villan, eller vad som helst.

(Dvs jag tror inte att ens familjer i "utsatta" områden nödvändigtvis går plus på att vi ser ned på samtliga boende individers möjliga ekonomiska förmåga och prioriteringar.)

 

[Badger]

Men vad pratar du om? Det var det värsta.
Du hittar på att jag på något sätt är nedlåtande mot folk i hyreslägenheter när jag tvärtom anser att dom som prioriterar "bort" sina barn för solsemester är dom med högre inkomst.

Det var inte den biten alls. Jag håller med om just villa kontra prioritera bort barn och jämställdhet för solsemester. Det märkte vi direkt när vi flyttade från hyreslägenhet till hyreshus i villaområde (på barnen på dagis). Så jag håller absolut med.

Det bara gav en känsla av, kanske felaktigt, att folk tycker att människor i hyreslägenhet numera ska vara utsatta personer som inte har råd med solsemestrar när sanningen är att många i hyreslägenhet är icke utsatta personer med god ekonomi som har råd med solsemestrar. Medan vissa andra inte är det såklart. Men jag tycker inte att ett barn ska behöva tveka att "erkänna" att det bor i hyreslägenhet för att det verkar ge ett stigma om fattigdom nuförtiden. Så egentligen reagerade jag mer på en trend som jag tycker mig ana än på just era inlägg.

Just kampanjen "alla ska få ha en bostadsrätt" verkar ha lett till en allmän idé i media och bland folk om att "bara panka har hyresrätt".

När det gäller prioritering av solsemester framför barn måste jag erkänna att jag kan inte säga så mycket för jag föredrar alltid en skidsemester men prioriterar dem inte framför barn . Och mina krav på sol och bad är inte större än att Sverige duger, inte mina krav på backar heller, tråkig javisst, så jag undervärderar säkerligen känslan av solsemester och är jävig.

 

[Badger]

Det du skriver är både intressant, tankeväckande, och (delvis) något jag upplevt och lagt märke till...

När jag var "liten" alltså på 1960-talet, så var det förhållandevis liten skillnad på mindre barns kläder i vardagslag, mest någon liten skillnad på färger m.m. (mycket var brunmurrigt eller blått), men i "finare" sammanhang, så skulle flickor ha klänning och lackskor, och små pojkar struken skjorta, slips, och lackskor...

Men för att gå lite framåt i tiden, så fick jag mitt första barn 1981. När man köpte barnkläder så fanns det i affärer som H&M, Åhléns eller Kappahl en "barnavdelning". Där fanns visserligen kläder som var mer "flickiga" eller mer "pojkiga", men de hängde intill varandra, och exakt samma modell av byxor eller tröjor köpas till pojke eller flicka, med en genomgående färgskala.
I affärer som Polarn och Pyret, så vill jag minnas, att det var i stort sett helt och hållet unisex, och färger som rosa eller ljusblått fanns inte ens, det var gult, brunt, marinblått, rött med mera (minnas fel kan jag förstås).

När mitt tredje barn föddes, i början på 1990-talet, så var det plötsligt pojk- och flickavdelning på varuhusen, och även modellerna av kläder var flickiga respektive pojkiga, alltså modeller/skärning/motiv på tryck, färger och material som uppmanar pojkar till aktivitet, och uppmanar flickor till stillhet och att inte smutsa ner sig....

Där någonstans, under det sena 1980-talet - tidiga 1990-talet, så förändrades också utbudet i sportaffärerna snabbt. Det dök upp särskilda dammodeller respektive herrmodeller av joggingskor, träningsbyxor, jackor (med typiska tjej- respektive killfärger, och mindre samt färre fickor på tjejmodellerna m.m.), från att det för t.ex. skorna tidigare var så att man kunde välja bland olika bredder/fason på skorna för att passa olika fötter.
Jag sprang mycket och tävlade en hel del på den tiden, och störde mig enormt. Jag har jättebreda fötter, och plötsligt var det skitsvårt att få tag i skor som passade. De breda "herrmodellerna" började på stl 41, och dammodellerna var ju för smala, jag fick specialbeställa, för tillverkarna hade såklart "herrmodeller" även i mindre storlek...

Så vad hände egentligen i slutet av 1980-talet? Fick alla inköpare fnatt?

Ja precis, visst undrar man!

En annan sak jag tänkte på, men som nog ändrats lite nu på senare år. Var faktiskt att det inte ens fanns fina fest kläder till mitt lilla barn. Var det jul och andra barn skulle ha fin julklänning i sammet så gick vi till Pop och HM och det fanns inget annat en tishor och jeans till vår gosse. Klänning och lackskor finns kvar men motsvarigheten för pojkar på fest fanns inte. (eller jo det finns om man köper en piké på Ralph Lauren eller Gant (till och med rosa) vilket vi gjort, men alla har väl inte lust att handla där.)

Pop blir ju dessutom värre, när A var 1-3 kunde vi köpa tex rompers och välja den röda randen, när han var 5 såg jag plötsligt att den ljusare färgen hade fått puffärm... för de hade lanserat internationellt..

HM förra veckan, såg släta långärmade bas t-shirts i svart och blått, tänkte fantastiskt! kilar över till flick och köper en i en "ljus" färg. Men det fanns inga släta långärmade eller kortärmade knappt ens enfärgade bas t-shirts på flick, bara med volangärm, rosetter, urringning, puffärm och mönstrade med hjärtan. Inte en slät tisha! en enda! De unnar inte ens en flicka en slät långärmad t-shirt! i "ljus färg". Sådana som jag själv köper på dam i samma affär, jag får till och med köpa dem i svart! damskurna. På dam kan jag köpa Wonder woman eller Stålmannen trosor. Men jag kan inte köpa till min väns dotter på flick...

 

[landsbygdsbo]

Det ser ut som om du har läst ca en tredjedel av mitt inlägg. Snyggt f.ö. att handlaren i exemplet är en man.

En företagare är en han, även om han är en hon

 

[landsbygdsbo]

Fast man kan ju också fundera ett steg till. Nämligen VAD det är som gör att markanden efterfrågar vissa saker. Varför har det plötsligt blivit så stor skillnad på fick- och pojkkläder, varför finns det vissa färger ett år för att nästa år ersättas av helt andra? Det finns ju ledningar till att reklam och annan marknadsföring omsätter enorma summor.

Visst kan man göra det, om man inte är beroende av att kränga de varor man beställer.
Som handlare simmar man med strömmen och gör de affärer man kan oberoende av om de är ideologiskt korrekta.

 

[skogaliten]

Visst kan man göra det, om man inte är beroende av att kränga de varor man beställer.
Som handlare simmar man med strömmen och gör de affärer man kan oberoende av om de är ideologiskt korrekta.

Betyder det att det är OK att varor tillverkas under slavliknande förhållanden, kanske med barnarbete t.o.m., och att varan/produkten har stor miljöpåverkan, och kanske rent av är farlig?

 

[landsbygdsbo]

Nej "villaby" var ett snabbt påhittat uttryck för en plats med bara villor. Och tanken var som följer. Du sa inte tex att barnen som bor i radhus som kan behöva ett avbrott med solsemester ibland. Du sa att det var barnen i hyreskaserner och det är ju faktiskt inte så att de måste/behöver vara någon skillnad på barnen i radhus och barnen i hyreshus utom föräldrarnas preferens för hur nära centrum de vill bo. De kan ha samma lönenivå men mindre vilja att låna pengar eller lägre andel döda föräldrar (dvs inget arv till insats) eller föräldrar som inte ville belåna villan, eller vad som helst.

(Dvs jag tror inte att ens familjer i "utsatta" områden nödvändigtvis går plus på att vi ser ned på samtliga boende individers möjliga ekonomiska förmåga och prioriteringar.)

Men hyreskaserner är hyreskaserner även om du hellre ser ett annat namn för dem. De förorter som växte upp som svampar under mitten av förra seklet brukar jag kalla för ett namn jag importerat..nämligen Honneckerbaracker.
Visst finns det de som frivilligt väljer detta boende. Men de flesta gör det av ekonomiska skäl. Och det är absolut inget att förakta. Det är snarare ett sundhetstecken att man rättar mun efter matsäcken. Det borde fler göra, framförallt våra beslutsfattare.

 

[landsbygdsbo]

Betyder det att det är OK att varor tillverkas under slavliknande förhållanden, kanske med barnarbete t.o.m., och att varan/produkten har stor miljöpåverkan, och kanske rent av är farlig?

Så du menar att breda skor av en viss storlek inte gör det då?
Visst kan man köpa skor, hantverksmässigt tillverkade, fick ett par för många år sedan då jag hjälpte en brittisk firma. Efteråt förstod jag att dojorna kostade en normal månadslön. Vem 17 väljer att köpa dylikt?
Men visst kan man som kund prioritera, och numera tack vare nätet har man alla möjligheter. Vilket inte den handlare har som ska hålla ett varulager som omsätts till normalpris. Han är tvungen att anpassa sig till normer och efterfrågan

 

[BernT]

Förstår du inte vad jag säger? Man kan skapa lönsamhet på många olika sätt. I det här fallet så har man gjort det genom att jobba med könsdifferentiering, inom ett område där det egentligen är totalt onödigt.
För fötter verkar ha väldigt olika form på olika individer.

Under årtionden, så var det uppenbarligen "lönsamt" att sälja joggingskor efter fotens behov, plötsligt, i stort sett över en natt, så blev det tjejfärg respektive killfärg som skorna såldes efter.
Och med en jävligt könsstereotyp inställning till hur fötter de facto ser ut.

Jag köpte nya jogging skor oftast två gånger per år, och hade flera par joggingskor igång, för olika underlag, och olika sorters löpning.

Det gick tydligen utmärkt att ha lönsamhet så under 1970 och 1980-talet.

Man sålde inte joggingskorna i "herr-" respektive "dam-"modell då, utan i "smal"- "medel" "bred", och med olika stöd för "fotisättningsfel", olika ovandelar och sulmönster.

Jag kommer så väl ihåg när jag gick in på Stadiums butik och första gången, plötsligt mötte "dam" och "herr" istället "bred"- "smal" etc., där det tidigare var en helt annan sortering på skorna.

Och att inköparna har en roll, är verkligt tydligt, numera, tack vare Internet, går det att syna vad tillverkarna tillverkar, jämfört med vad som tillhandahålls:
För några år sedan synade jag påståendet från en butik om en (tränings-)skomodell "den tillverkas inte mindre än i storlek 41". Jag har storlek 40, så den modellen var lite för stor, men tillräckligt bred.

Pyttsan! På tillverkarens hemsida så var det tydligt att modellen tillverkades från storlek 37, vill jag minnas det var.
Det var alltså inte tillverkningen som var problemet, utan i ett senare led, t.ex. inköpare, eller affärsstrateger, som bestämmer om könsnormer....

Du har aldrig drivit ett företag va? Du kan ju inte jämföra 70 och 80 tals marknaden med idag. Det är mer konkurrens idag och dyrare att producera (iaf kvalité) alltså kan man inte ha sånt som inte säljer. Om det hade funnits sån efterfrågan som du påstår skulle det finnas de skor du saknar. Du kan väl starta ett eget skoföretag om du tror att efterfrågan är så stor och konkurrensen obefintlig.

 

[Badger]

Men hyreskaserner är hyreskaserner även om du hellre ser ett annat namn för dem. De förorter som växte upp som svampar under mitten av förra seklet brukar jag kalla för ett namn jag importerat..nämligen Honneckerbaracker.
Visst finns det de som frivilligt väljer detta boende. Men de flesta gör det av ekonomiska skäl. Och det är absolut inget att förakta. Det är snarare ett sundhetstecken att man rättar mun efter matsäcken. Det borde fler göra, framförallt våra beslutsfattare.

Jo men det känns som att "hyreskaserner" har fått fokus på "hyres" snarare än "kaserner" sedan bostadsrättsboomen. Det finns även vanliga hyreshus i stadscentrum i många städer, fortfarande, trots allt.

Men jag håller med om att just gigantiska hyreskaserner nog inte är så spontant populära utan sannolikt väljs utav folk med sämst köplats i hyreskön. Dålig plats i hyreskön har ju tyvärr många, det är en del inlåsningar på bostadsmarknaden.

 

[landsbygdsbo]

Jo men det känns som att "hyreskaserner" har fått fokus på "hyres" snarare än "kaserner" sedan bostadsrättsboomen. Det finns även vanliga hyreshus i stadscentrum i många städer, fortfarande, trots allt.

Men jag håller med om att just gigantiska hyreskaserner nog inte är så spontant populära utan sannolikt väljs utav folk med sämst köplats i hyreskön. Dålig plats i hyreskön har ju tyvärr många, det är en del inlåsningar på bostadsmarknaden.

På grund av att hyrorna inte fullt ut marknadsanpassas är det ju ofta ett av två alternativ att omvandla hyresrätt till bostadsrätt. Detta i sin tur trycker ut de ekonomiskt svagare till randområdena, till kasernerna.
För att behålla hyresrätter i centrala delar måste hyrorna få anpassas till lägenheternas värde.