Stereo
Trådstartare
Vet inte riktigt var jag borde lägga denna tråd, tänkte på Hästvård först, men då det egentligen handlar mer om vårt (människornas) förhållningssätt än om vård av hästar provar jag här.
Läste just en tråd där någon skrev ett par mindre fördelaktiga saker om en specifik ridskola, och h*n fick då rådet att anmäla detta istället för att skriva om det på Buke. Detta håller jag absolut med om, men det fick mig att fundera.
Genom åren har jag, liksom säkert många av er andra, stött på saker som jag anser vara djurplågeri eller på gränsen till djurplågeri, men som är väldigt svårt att bevisa. Hästar som far ordentligt illa, men som på ytan ser ut att ha det bra - de är i gott hull, hovarna sköts och de är inte uppenbart halta. Detta gäller både ridskolor och privathästar.
Det kan vara saker som fruktansvärt illa anpassade sadlar (ligger i brygga, trycker direkt på manken, för långa och ligger an som mest direkt ovanför njurarna), hästar som har direkta "sadelurgröpningar" i ryggmuskulaturen och som grinar riktigt illa vid sadling, men vid en vanlig enkel palpation av ryggen inte reagerar nämnvärt. Hur hanterar man det?
Hästar som är halta på alla fyra och inte vill hoppa, men som piskas över hinder mer eller mindre regelbundet för att deras dressyrridande/skogsmullande ägare känner för att hoppa lite då och då. De är inte "halta" utan ryttare för det oerfarna ögat, och eftersom ägaren vid den nyligen genomförda besiktningen fick fatt i den 92-årige veterinären som behöver ett förstoringsglas för att hitta sina fötter så finns det intyg på att hästen är frisk. Som glatt visas upp vid inspektion. Vad gör man?
Eller den enormt stressade stackars valacken som antingen hade fruktansvärt ont någonstans (udda oregelbundna "attackbockningar") eller som blivit otroligt illa behandlad, som reds med hårda tag och skarpa bett och kastades över hinder hit och dit med en obalanserad ryttare på ryggen som omväxlande satt med händerna i magen eller i näshöjd. Inget illa ment av ryttaren, bara okunskap. Jag stod dock knappt ut med att se det, och det var fler med mig som reagerade. Försök att prata med ryttaren resulterade i skrik och bråk, ju fler försök från desto fler människor desto mer hysteriskt blev det. Får fortfarande illamåendekänslor, får inte ångesten och paniken i den här hästens ögon ur minnet. Men den var ju inte halt, den var rund och fin, den var välskodd... Vad gör man? Filmar i smyg?
Jag har jobbat på två olika ridskolor (och även i andra stall) och jag vet precis hur det kan vara när flera hästar är halta och några måste arbeta hårdare än vad man skulle önska, när man inte har råd att köpa in nya sadlar utan får fixa och trixa så att hästarna ska få gå med de minst obekväma sadlarna, och även att en eller två hästar faktiskt KAN vara något oregelbundna av stelhet och behöver en kvart på sig att värma ur - veterinärkollat och allt. Och att folk gärna påpekar detta - vilket är jättebra! Men att man gärna skulle gå runt med ett veterinärintyg i fickan så att man inte känner sig så dum.
Men även med denna kunskap, så tycker jag det är jobbigt att besöka vissa ridskolor där jag inte tycker att hästarna mår bra alls. Inget anmälningsbart (även om jag försökt), det är svårt att komma åt det, men likväl gränsar det till, eller är, djurplågeri i mina ögon.
Därför tycker jag det är så jobbigt när inlägg med "mindre fördelaktiga" åsikter om vissa ridskolor/tränare censureras, för dessa saker kommer aldrig fram. Det vore bäst om det gjorde det, för hästarnas skull. Naturligtvis MÅSTE de tas bort, för pajkastningen skulle ju aldrig ta slut annars, och många saker skulle säkert vara rena lögner som endast skrevs för att skada verksamheten, så jag föreslår inte att vi ska öppna ett "skitskrivarforum".
Jag vill istället diskutera hur folk i allmänhet hanterar sådana här situationer. När det gäller ridskolor kan man ju rösta med sina pengar så att säga, men ibland vill man ju verkligen göra mer. Vad gör man? Hur gör man?
Hur gör ni?
Hur hanterar ni era egna känslor av otillräcklighet för de hästar ni fått "lämna åt sitt öde" hos en okunnig ägare/dålig ridskola? Ibland gnager detta verkligen i mig.
Läste just en tråd där någon skrev ett par mindre fördelaktiga saker om en specifik ridskola, och h*n fick då rådet att anmäla detta istället för att skriva om det på Buke. Detta håller jag absolut med om, men det fick mig att fundera.
Genom åren har jag, liksom säkert många av er andra, stött på saker som jag anser vara djurplågeri eller på gränsen till djurplågeri, men som är väldigt svårt att bevisa. Hästar som far ordentligt illa, men som på ytan ser ut att ha det bra - de är i gott hull, hovarna sköts och de är inte uppenbart halta. Detta gäller både ridskolor och privathästar.
Det kan vara saker som fruktansvärt illa anpassade sadlar (ligger i brygga, trycker direkt på manken, för långa och ligger an som mest direkt ovanför njurarna), hästar som har direkta "sadelurgröpningar" i ryggmuskulaturen och som grinar riktigt illa vid sadling, men vid en vanlig enkel palpation av ryggen inte reagerar nämnvärt. Hur hanterar man det?
Hästar som är halta på alla fyra och inte vill hoppa, men som piskas över hinder mer eller mindre regelbundet för att deras dressyrridande/skogsmullande ägare känner för att hoppa lite då och då. De är inte "halta" utan ryttare för det oerfarna ögat, och eftersom ägaren vid den nyligen genomförda besiktningen fick fatt i den 92-årige veterinären som behöver ett förstoringsglas för att hitta sina fötter så finns det intyg på att hästen är frisk. Som glatt visas upp vid inspektion. Vad gör man?
Eller den enormt stressade stackars valacken som antingen hade fruktansvärt ont någonstans (udda oregelbundna "attackbockningar") eller som blivit otroligt illa behandlad, som reds med hårda tag och skarpa bett och kastades över hinder hit och dit med en obalanserad ryttare på ryggen som omväxlande satt med händerna i magen eller i näshöjd. Inget illa ment av ryttaren, bara okunskap. Jag stod dock knappt ut med att se det, och det var fler med mig som reagerade. Försök att prata med ryttaren resulterade i skrik och bråk, ju fler försök från desto fler människor desto mer hysteriskt blev det. Får fortfarande illamåendekänslor, får inte ångesten och paniken i den här hästens ögon ur minnet. Men den var ju inte halt, den var rund och fin, den var välskodd... Vad gör man? Filmar i smyg?
Jag har jobbat på två olika ridskolor (och även i andra stall) och jag vet precis hur det kan vara när flera hästar är halta och några måste arbeta hårdare än vad man skulle önska, när man inte har råd att köpa in nya sadlar utan får fixa och trixa så att hästarna ska få gå med de minst obekväma sadlarna, och även att en eller två hästar faktiskt KAN vara något oregelbundna av stelhet och behöver en kvart på sig att värma ur - veterinärkollat och allt. Och att folk gärna påpekar detta - vilket är jättebra! Men att man gärna skulle gå runt med ett veterinärintyg i fickan så att man inte känner sig så dum.
Men även med denna kunskap, så tycker jag det är jobbigt att besöka vissa ridskolor där jag inte tycker att hästarna mår bra alls. Inget anmälningsbart (även om jag försökt), det är svårt att komma åt det, men likväl gränsar det till, eller är, djurplågeri i mina ögon.
Därför tycker jag det är så jobbigt när inlägg med "mindre fördelaktiga" åsikter om vissa ridskolor/tränare censureras, för dessa saker kommer aldrig fram. Det vore bäst om det gjorde det, för hästarnas skull. Naturligtvis MÅSTE de tas bort, för pajkastningen skulle ju aldrig ta slut annars, och många saker skulle säkert vara rena lögner som endast skrevs för att skada verksamheten, så jag föreslår inte att vi ska öppna ett "skitskrivarforum".
Jag vill istället diskutera hur folk i allmänhet hanterar sådana här situationer. När det gäller ridskolor kan man ju rösta med sina pengar så att säga, men ibland vill man ju verkligen göra mer. Vad gör man? Hur gör man?
Hur gör ni?
Hur hanterar ni era egna känslor av otillräcklighet för de hästar ni fått "lämna åt sitt öde" hos en okunnig ägare/dålig ridskola? Ibland gnager detta verkligen i mig.
