L
_Lena_
Finns det några förstående o stöttande människor här? Jag behöver lite uppmuntran då jag håller på att ge upp...
Har ridit i halva mitt liv o haft med em massa olika hästar att göra, har råkat ut för diverse olyckor som gett mig krokig svanskota, sliten axel, snett bäcken osv. Dock har detta alltid varit just OLYCKOR, dvs hästen har av nån anledning blivit rädd och jag har inte hunnit med/flyttat mig så jag hamnat ivägen. Ingen har skadat mig avsiktligt. Sen gjorde jag praktik på travet, och HOPPSAN!!!! Har aldrig varit med om hästar som faktiskt anföll folk, och riktigt siktade in sig på en, till o med små-åringarna gjorde det! Kämpade på ett tag men kände mig mer o mer osäker, när jag började känna rädsla insåg jag att det var dags att sluta. Jag fick nog av hästar, och tog en paus på nästan 4 år. Men saknaden o behovet kom smygande o jag tog upp tråden igen. Började som medryttare hos en tjej o det gick jättebra. Efter ett tag fick jag chans att ta ett kbl-sto på foder, en underbart trevlig o snygg tjej som jag fastnade för.
Kände mig fortfarande osäker i vissa situationer o tog hjälp av en människa som är väldigt duktig på NH, hon gav mig tips o råd så att jag kunde bygga upp en zon där jag känner mig mer säker. Vi jobbar på med detta, jag o hästen, och allt gick bra. Har dock ridit väldigt lite eftersom jag vill vara säker på att hästen respekterar mig helt och även accepterar mig som ledare innan jag rider. Har med åldern blivit försiktig av mig, jag har redan problem med kroppen o är rädd att åka av o slå ihjäl mig igen.
Fick erbjudande om att ta ett vbl-sto på 8 år gratis, då hon inte funkade i travet o de inte ville slakta henne. En mjuk o nätt tjej som jag föll pladask för. Vilken skillnad det är på dem två!
Nu till problemet: sen Vbl kom har Kbl blivit jobbig. De går jättebra ihop o trivs som fiskar i vatten, jag o Vbl har börjat bygga upp ett förhållande o tillit sakta men säkert, men mitt o Kbl:s förhållande går åt andra hållet. Hon är den dominanta i hagen o även gentemot folk (inte aggressiv utan mer smygande dominans så att säga).
Jobbar på som en liten j-la galning men ser inget resultat!! Jag har ingen att rådfråga förutom ägaren till Kbl, och jag blir lovad hjälp gång på gång men så när det gäller så blir det inget. Jag har inte råd att betala hur mycket som helst heller, annars hade jag hyrt in NH-tjejen varenda dag.
Just nu känner jag att jag bara är less, det enda jag gör att skotta skit, mata o springa med vatten o se till att de mår bra, men jag får liksom inte ut nåt av att ha dem. Jag sliter ihjäl mig utan att det ger nåt... Förstår nån hur jag menar? Missförstå mig inte, jag älskar att pyssla på med dem på alla vis, men det som verkligen är underbart o välgörande för kropp o själ är en härlig ridtur! Och det är det jag aldrig får... Försökte rida idag på Kbl men det gick inte alls bra. Helt plötsligt var hon rädd för bilar, hon slängde och viftade med huvudet, tramsade runt så jag höll inte på o får henne av vägen osv. Kände att hon när som helst skulle bli ännu värre så jag hoppade av. Hon fortsatte veva med skallen o nästan gå på mig. Detta är första gången nånsin som jag blev arg på en häst! Har alltid försökt vara mild men bestämd med hästar, men nu liksom rann allt över och jag fick på henne repgrimman och körde dominansövningar med henne mycket hårdare än jag nånsin gjort. OBS!! Jag slog henne inte! Ville bara klargöra det. Jag hade noll tolerans för några som helst fjanterier från henne, så fort hon gjorde nåt när jag skulle ta av henne sadeln osv korrigerade jag henne snabbt o väldigt tydligt (säkert hårt) och sen formligen slängde jag ut henne i hagen igen.
Det lustiga var att när jag brann av (jag svor o gormade en ful ramsa då jag hoppade av henne tidigare) och markjobbade henne på detta mycket hårdare, icke toleranta sättet, så såg hon ut som ett frågetecken. Hon verkade jättesnopen! Har aldrig fått sånt gensvar förut. Vid minsta tecken på dominans hon gav så svarade jag tre ggr hårdare.
Hoppas jag inte låter som en hemsk människa...?
Hur f-n gör alla andra? De bara slänger på sadeln, hoppar upp o far ut i skogen med sina hästar. Hurra för dem! Jag känner mig som världens mest misslyckade människa/hästägare. Ibland känns det som att jag inte pallar mer, men jag vill ändå inte ge upp... Jag vet om o erkänner min rädsla, men jag är inte alls skräckslaget rädd, utan mer osäker-rädd. Detta går över då jag fått pyssla om o sadlat och hästen uppför sig bra, när jag väl suttit upp går det bra. Jag är beredd men inte spänd (tror jag iaf), och idag var jag definitivt INTE rädd alls.
Vad ska jag ta mig till? Har ingen att vända mig till o känner mig väldigt ensam med detta....
Har ridit i halva mitt liv o haft med em massa olika hästar att göra, har råkat ut för diverse olyckor som gett mig krokig svanskota, sliten axel, snett bäcken osv. Dock har detta alltid varit just OLYCKOR, dvs hästen har av nån anledning blivit rädd och jag har inte hunnit med/flyttat mig så jag hamnat ivägen. Ingen har skadat mig avsiktligt. Sen gjorde jag praktik på travet, och HOPPSAN!!!! Har aldrig varit med om hästar som faktiskt anföll folk, och riktigt siktade in sig på en, till o med små-åringarna gjorde det! Kämpade på ett tag men kände mig mer o mer osäker, när jag började känna rädsla insåg jag att det var dags att sluta. Jag fick nog av hästar, och tog en paus på nästan 4 år. Men saknaden o behovet kom smygande o jag tog upp tråden igen. Började som medryttare hos en tjej o det gick jättebra. Efter ett tag fick jag chans att ta ett kbl-sto på foder, en underbart trevlig o snygg tjej som jag fastnade för.
Kände mig fortfarande osäker i vissa situationer o tog hjälp av en människa som är väldigt duktig på NH, hon gav mig tips o råd så att jag kunde bygga upp en zon där jag känner mig mer säker. Vi jobbar på med detta, jag o hästen, och allt gick bra. Har dock ridit väldigt lite eftersom jag vill vara säker på att hästen respekterar mig helt och även accepterar mig som ledare innan jag rider. Har med åldern blivit försiktig av mig, jag har redan problem med kroppen o är rädd att åka av o slå ihjäl mig igen.
Fick erbjudande om att ta ett vbl-sto på 8 år gratis, då hon inte funkade i travet o de inte ville slakta henne. En mjuk o nätt tjej som jag föll pladask för. Vilken skillnad det är på dem två!
Nu till problemet: sen Vbl kom har Kbl blivit jobbig. De går jättebra ihop o trivs som fiskar i vatten, jag o Vbl har börjat bygga upp ett förhållande o tillit sakta men säkert, men mitt o Kbl:s förhållande går åt andra hållet. Hon är den dominanta i hagen o även gentemot folk (inte aggressiv utan mer smygande dominans så att säga).
Jobbar på som en liten j-la galning men ser inget resultat!! Jag har ingen att rådfråga förutom ägaren till Kbl, och jag blir lovad hjälp gång på gång men så när det gäller så blir det inget. Jag har inte råd att betala hur mycket som helst heller, annars hade jag hyrt in NH-tjejen varenda dag.
Just nu känner jag att jag bara är less, det enda jag gör att skotta skit, mata o springa med vatten o se till att de mår bra, men jag får liksom inte ut nåt av att ha dem. Jag sliter ihjäl mig utan att det ger nåt... Förstår nån hur jag menar? Missförstå mig inte, jag älskar att pyssla på med dem på alla vis, men det som verkligen är underbart o välgörande för kropp o själ är en härlig ridtur! Och det är det jag aldrig får... Försökte rida idag på Kbl men det gick inte alls bra. Helt plötsligt var hon rädd för bilar, hon slängde och viftade med huvudet, tramsade runt så jag höll inte på o får henne av vägen osv. Kände att hon när som helst skulle bli ännu värre så jag hoppade av. Hon fortsatte veva med skallen o nästan gå på mig. Detta är första gången nånsin som jag blev arg på en häst! Har alltid försökt vara mild men bestämd med hästar, men nu liksom rann allt över och jag fick på henne repgrimman och körde dominansövningar med henne mycket hårdare än jag nånsin gjort. OBS!! Jag slog henne inte! Ville bara klargöra det. Jag hade noll tolerans för några som helst fjanterier från henne, så fort hon gjorde nåt när jag skulle ta av henne sadeln osv korrigerade jag henne snabbt o väldigt tydligt (säkert hårt) och sen formligen slängde jag ut henne i hagen igen.
Det lustiga var att när jag brann av (jag svor o gormade en ful ramsa då jag hoppade av henne tidigare) och markjobbade henne på detta mycket hårdare, icke toleranta sättet, så såg hon ut som ett frågetecken. Hon verkade jättesnopen! Har aldrig fått sånt gensvar förut. Vid minsta tecken på dominans hon gav så svarade jag tre ggr hårdare.
Hoppas jag inte låter som en hemsk människa...?
Hur f-n gör alla andra? De bara slänger på sadeln, hoppar upp o far ut i skogen med sina hästar. Hurra för dem! Jag känner mig som världens mest misslyckade människa/hästägare. Ibland känns det som att jag inte pallar mer, men jag vill ändå inte ge upp... Jag vet om o erkänner min rädsla, men jag är inte alls skräckslaget rädd, utan mer osäker-rädd. Detta går över då jag fått pyssla om o sadlat och hästen uppför sig bra, när jag väl suttit upp går det bra. Jag är beredd men inte spänd (tror jag iaf), och idag var jag definitivt INTE rädd alls.
Vad ska jag ta mig till? Har ingen att vända mig till o känner mig väldigt ensam med detta....
! Nej, nej, nej!!! Skärpning i ledet! 
