Jag kommer förmodligen aldrig få barn

[ameo]

Det måste vi. Visst har vi pratat om det ett par gånger tidigare, framförallt när jag kom hem uppriven för 1 år sen efter gynbesök då jag fick höra att jag inte får vänta för länge. Men den gången sa han som sagt att han inte är säker på om han vill ha barn alls.
Men nu måste vi verkligen sätta oss ner och prata igenom det här ordentligt. Tyvärr är jag bortrest i helgen, men jag ska ta en kväll med honom nästa vecka.

Jag tänker att han kan ha fått lite panik över saken, när du kom hem och var uppriven, att det var i ett för känsligt läge då.
Den här gången måste det nog vara i ett lugnare läge. Och jag skulle nog rekommendera att du tänker igenom vad det är du vill ha sagt innan ni tar diskussionen, så att ni inte hamnar i nåt stressat läge.
OM han har svårt för att diskutera svåra saker, kan det fungera att du skriver till honom och låter honom läsa i lugn och ro och begrunda dina tankar innan han svarar. Förklara att du har en stark längtan efter att få barn och att din endo skulle kunna ställa till det så att det inte blir några. Och att läkarna har sagt att det är bättre att börja för tidigt än för sent. Vidare kanske också att det skulle kunna finnas en risk att du utvecklar en bitterhet om du inte ens fått försöka.

 

[Lejonelle]

Diakoner och liknande i kyrkan är säkert toppen på att bemöta människor i sådana här situationer, men det skulle kännas väldigt konstigt för mig som ateist att gå till kyrkan. Men tack ändå för tipset

Ja, bara du kan ju bestämma vad som är rätt för dig. För mig är det inget konstigt, jag får ofta samtal från kuratorer inom vården som vill skicka personer till mig för samtal när det handlar om patienter som egentligen inte är sjuka utan behöver bearbeta en sorg eller livssituation. Vilken religion de har eller inte har bryr jag mig inte så mycket om och det är inget vi pratar om heller.

Men eftersom ditt behov är kopplat till endometriosen och eventuell framtida barnlöshet kan kanske en kurator på gyn vara en bra ingång, jag gissar att en sån person möter väldigt många kvinnor och par just i situationen att leva med en ofrivillig barnlöshet.

 

[Lovisaleonora]

Vilken religion de har eller inte har bryr jag mig inte så mycket om och det är inget vi pratar om heller.

Jag har alltid velat se kyrkan som en plats där präster, diakoner och övrig personal tar emot människor för att man tror att det är rätt sak att göra, Jesus tog emot alla oavsett färg, religion, kön och åsikt.

Att se kyrkan som en klubb med members only-skylt tycker jag blir fel.

 

[Dandylinn]

Fast riktigt så kan man väl inte säga. Om man som person njuter av att ta det lugn och spela framför datorn så är det väl ett ypperligt argument.

Jag har fortfarande god tid på mig, men jag har aldrig känt att jag vill ha barn. Aldrig någonsin. Kan inte svära på att det inte kommer ändras men som jag känner nu. Så nej, jag vill inte ha barn. Av vilken anledning? Jag gillar min fritid och min möjlighet att lägga all min energi och mina pengar på saker som jag gillar istället för barn och de kommer att gilla/vilja göra. Jag är egoistisk där. Jag vill ha tid och pengar till att stå med mer än en häst, resa och umgås med människor utan att behöva prioritera/försaka barn och deras vilja/intressen och fritid. Nej jag vill inte sitta i spöregnet på en fotobollsmatch när jag kan rida en dressyrträning på min häst, nej jag vill inte lägga pengar på en charterresa med barn när jag kan åka över till USA med min sambo, nej jag vill inte roa barnen istället för att krypa ner i soffan framför en film. Jag vill inte ansvara över en annan människa och des välbefinnande 24/7.

Det är väl allas val. Att säga att det inte är en vettig orsak att inte vilja ha barn för att man vill slappa framför datorn är i mitt tycke fel. Jag accepterar folk som vill ha barn, jag kan absolut förstå hur fantastiskt det kan vara och att folk prioriterar att skaffa barn. Jag är dock himla trött på alla människor som anser att det är konstigt att inte vilja ha barn. Jag får ofta höra ”men skall du verkligen inte ha barn, du kommer växa upp och ändra dig, barn är det mest fantastiska, du borde verkligen tänka över det där med barn etc”. Alla gör som man vill och man skall inte tvinga på en annan människa barn. Man kan givetvis prata om det och komma fram till en lösning men man skall inte tvinga någon att skaffa barn. Jag tror inte det blir bra i slutändan.

Klokt inlägg.

Jag är inte helt hundra, men som jag känner nu vill jag inte ha barn. Precis av samma anledningar du nämner att det inte för mig är några fördelar än så länge att jag känner mig sugen. Jag är ego och vill göra det jag vill när jag vill.

Sen är det också märkligt att det är andras val, alltså antingen vill man eller inte. Tvinga andra till att vilja barn går i alla fall inte.
En man som vill ha barn med en kvinna som inte vill går ju inte och en kvinna som vill ha barn men mannen inte vill borde innebära samma.
Ska jag vara hård, så är det inte rättvist att tvingas till faderskap anser jag.

Så jag tycker verkligen att ts ska fundera igenom här - barn eller inte. Det enda man däremot aldrig bör känna i ett förhållande är saknad av en viktig del av livet för då fattas ju en pusselbit i livet oavsett hur stark kärleken än mår vara.
Livet går ibland ut på en massa offrande om det är så att man vill ha det man önskar och det behöver inte vara smärtfritt.

 

[Lejonelle]

Jag har alltid velat se kyrkan som en plats där präster, diakoner och övrig personal tar emot människor för att man tror att det är rätt sak att göra, Jesus tog emot alla oavsett färg, religion, kön och åsikt.

Att se kyrkan som en klubb med members only-skylt tycker jag blir fel.

Mig veterligt förekommer det inte inom min kyrka att folk visas bort för att de inte är medlemmar eller "tror rätt". Däremot kan man ju fundera på, om man nu behöver och vill ha kyrkans tjänster, vad man själv kan göra för att den ska finnas kvar även i framtiden.

 

[Lovisaleonora]

Jag har jobbat i en församling där man inte fick ta del av T ex aktiviterer som soppluncher och frukost ( för de som verkligen inte hade mat) om man inte närvarade på söndagarnas gudstjänst.

Detta 2009, kändes verkligen fel.

 

[Lejonelle]

Jag har jobbat i en församling där man inte fick ta del av T ex aktiviterer som soppluncher och frukost ( för de som verkligen inte hade mat) om man inte närvarade på söndagarnas gudstjänst.

Detta 2009, kändes verkligen fel.

Bedrövligt. Skulle vilja veta mer om bakgrunden till att man införde den regeln och vilket problem man ville lösa med det. Du kan ju PM:a om du vill.

 

[escodobe]

Visst. Det är ju inte som det är fysiskt omöjligt för mig att få barn, och än så länge är jag bara 27. Så om jag verkligen ville skulle jag kunna lämna honom och försöka hitta en man som vill ha barn. Men jag menar - ärligt talat. Rent praktiskt - visst kan jag. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja göra det. Jag lever hellre utan barn än utan honom.

Vad är det för mening med att ha barn om man har lämnat sitt livs kärlek för det? Och dessutom få barn med en man man inte älskar? Helt galet. Visst är det en tung uppoffring, men jag är beredd att göra den. Eller rättare sagt, jag har redan fattat det beslutet.

Men jag ska försöka hitta någon att prata med. Jag har kontakt med psykiatrin, men har precis bytt mottagning och de har bara KBT-terapeuter där, har dessutom inte blivit tilldelad en psykolog ännu. Så jag vet inte om jag ska försöka få tid hos en kurator via vårdcentralen kanske?

Jag föreställer mig att om man verkligen vill ha barn så väger den önskan över att vilja ha en viss partner. Hade jag velat ha barn och inte min partner hade jag åkt till Danmark och ordnat ett barn på egen hand. Om partnern vill vara en del av mitt liv ändå på ett eller annat sätt vore det underbart, men jag hade inte valt bort barn för en partners skull. Det är klart en fördel om man är kvinna i den situationen.

 

[Angel]

Och jag är helt annorlunda. Om jag kommer få/försöka få barn eller inte kommer nog till största del bero på min partner. Har själv ingen barnlängtan alls och kommer antagligen vara lika lycklig utan barn som med. Men om jag har ett förhållande med någon som absolut vill ha barn så är det klart man får diskutera saken.