Jobba tills man dör?

[GoldieII]

Pension över huvudtaget är avhängigt av hur kroppen mår.
Utan hälsa är ålder oväsentligt. Det känns här lite som människor med 25-35 år kvar att jobba förutsätter att alla dessa åren ska framlevas i högönskelig välmåga. Hint ! Det kanske den inte alls gör. Det jobb du gör idag kanske är omöjligt om 10-15 år. Att jag inte hade en sjukdag t.ex på 45 år betyder inte per automatik att jag resterande år skulle vara kärnfrisk, men det vet man ju inte innan man själv drabbas. Låt oss hoppas ni får vara friska och kan gå till jobbet vareviga dag.

 

[Snurrfian]

Jag har ju bytt inriktning sent i arbetslivet och jag tror att jag kommer att jobba tills jag är 70 typ, mycket för att jag gillar mitt jobb och jag hinner inte tröttna på det. Sen är det så klart en fördel med lång ledighet på sommaren. Sen kanske jag inte kommer jobba heltid hela tiden.
Maken planerar för att kunna sluta jobba heltid runt 60, sen är han typen som alltid kommer att ställa upp och hoppa in och jobba när det behövs och är efterfrågad. Så han tänker jobba ett par månader, vara lite ledig och hålla på hemma, jobba lite till osv. Han har jobbat fysiskt hårt sen han sluta gymnasiet och är sliten i kroppen, omväxlande arbete är bättre än sätta sig stilla.

 

[sjoberga]

Pension över huvudtaget är avhängigt av hur kroppen mår.
Utan hälsa är ålder oväsentligt. Det känns här lite som människor med 25-35 år kvar att jobba förutsätter att alla dessa åren ska framlevas i högönskelig välmåga. Hint ! Det kanske den inte alls gör. Det jobb du gör idag kanske är omöjligt om 10-15 år. Att jag inte hade en sjukdag t.ex på 45 år betyder inte per automatik att jag resterande år skulle vara kärnfrisk, men det vet man ju inte innan man själv drabbas. Låt oss hoppas ni får vara friska och kan gå till jobbet vareviga dag.

Jag tänker att arbetsförmågan sjunker för många ganska kontinuerligt, och om man börjar avtrappningen i tid i förhållande till förmåga kanske man till och med kan minska de hälsovådliga aspekterna av vissa arbeten. Och för andra sker det en mer abrupt övergång mellan kapabel och icke-kapabel.

Om jag har tur kan jag få arbeta med det jag gillar, tycker är roligt och kan bidra med till samhälle och värld så länge det går. I det ingår att man inte ska behöva göra det vareviga dag när förmågan inte längre är densamma.

 

[denethor]

Som jag sa tidigare.
Vi som inte kan spara själva vi får jobba tills vi inte står upp.
Är riktigt trött på att jamen du får ju pension sen. NEJ Jag kommer få jobba tills jag dör om jag ska kunna försörja mig.
Hoppas jag dör fort

Men du jobbar väl heltid? Så dålig lön har inte en lärare att du inte kommer få någon pension?

 

[Sonic76]

Men du jobbar väl heltid? Så dålig lön har inte en lärare att du inte kommer få någon pension?

Jodå. Har ju inte jobbat så många år. Varit sjukskriven i 3 år och pluggat i 7 år

 

[_Taggis_]

Orkar inte läsa hela tråden så ber om ursäkt på förhand om jag upprepar nåt här men ja... Jag är cynisk och jag tror inte min generation (80-talist) kommer gå i pension före 70. Om jag då ser på mina föräldrar som är strax under 70 så har pappa gått i pension vid 63 med hjälp av nån fond på hans jobb, han slutade -17. Morsan jobbade till -19. Farsan gick runt och drev och pysslade medan hon var på jobbet. När morsan blev ledig kom pandemin, och deras planer var att resa... Nu har farsan blivit så dålig i kroppen att det kanske handlar om 5 år till som han kan vara fysiskt aktiv, max.

Min slutsats? Det är ingen ide att tänka på pensionen, den kommer inte. Och kommer den så är det inte i en form att man kan nyttja den till lustfyllda saker. Snarare kommer det kännas som att vara konstant sjukskriven. Så jag föredrar att försöka göra saker här och nu, parallellt med jobb, och inte skjuta allting framför sig. På samma vis som jag inte fattar hur folk orkar streta hela året för sina 4 veckor på sommaren när allt ska hända. Och så blev det skitväder och allt var åt skogen. Nej, det är bara se till att man gör saker medan man har möjlighet och förlika sig med att det måste kombineras med att vara yrkesaktiv...

 

[GoldieII]

Orkar inte läsa hela tråden så ber om ursäkt på förhand om jag upprepar nåt här men ja... Jag är cynisk och jag tror inte min generation (80-talist) kommer gå i pension före 70. Om jag då ser på mina föräldrar som är strax under 70 så har pappa gått i pension vid 63 med hjälp av nån fond på hans jobb, han slutade -17. Morsan jobbade till -19. Farsan gick runt och drev och pysslade medan hon var på jobbet. När morsan blev ledig kom pandemin, och deras planer var att resa... Nu har farsan blivit så dålig i kroppen att det kanske handlar om 5 år till som han kan vara fysiskt aktiv, max.

Min slutsats? Det är ingen ide att tänka på pensionen, den kommer inte. Och kommer den så är det inte i en form att man kan nyttja den till lustfyllda saker. Snarare kommer det kännas som att vara konstant sjukskriven. Så jag föredrar att försöka göra saker här och nu, parallellt med jobb, och inte skjuta allting framför sig. På samma vis som jag inte fattar hur folk orkar streta hela året för sina 4 veckor på sommaren när allt ska hända. Och så blev det skitväder och allt var åt skogen. Nej, det är bara se till att man gör saker medan man har möjlighet och förlika sig med att det måste kombineras med att vara yrkesaktiv...

Man lever just nu. Imorgon vet ingen något om.
Den insikten bör man bära med sig varje dag man vaknar..

 

[cirkus]

Jag kan gå i pension om 4 (!) år med rätt okej pension om det blir som jag tror.
Däremot är jag inte så sugen på att göra det, jag trivs så himla bra med mitt jobb och kan tänka mig att jobba minst 6 år till. Kanske lite mer deltidsartat de sista åren. Vi får se.

 

[nullo-modo]

Man lever just nu. Imorgon vet ingen något om.
Den insikten bör man bära med sig varje dag man vaknar..

Var en som rekommenderade mig att tänka så. Blev apatisk och kände bara att inget spelar någon roll.

 

[Hippocampus]

Man lever just nu. Imorgon vet ingen något om.
Den insikten bör man bära med sig varje dag man vaknar..

Håller med. Att ha inställningen ”livet börjar vid pension” är hemskt. Jag känner extremt många som dött ganska direkt efter pension, många kollegor också. Många som dött av hjärtstopp bara sådär o många som blivit sjuka och avlidit inom något år.
En fd granne avled för många år sedan av galopperande cancer och hans fru var så tacksam över att de inte sköt upp saker till pensionen (maken var något år från pension). Ville de åka på den där utställningen på helgen så gjorde de det. Eller den weekend-resan. Inget extravagant eller varje helg. Det kunde vara så enkelt att ta med frukost och åka till en sjö o äta den där.
Det har fått mig att tänka mycket på det.

 

[MiniLi]

Jurister och läkare är de som dock går sist i pension enligt statistiken, men där tror jag helt enkelt att det är så att det är lite status och att de samtidigt har jobbat så mycket i alla år att de liksom inte haft tid för intressen och ett liv utanför jobbet. Jobbet har varit deras liv.

Har inte koll på juristerna men de läkare jag vet som fortsätter jobba länge efter pension gör det i egna företag som konsulter/hyrläkare = har full kontroll över vad de gör och hur mycket/när de jobbar samt drar in väldigt mycket pengar eftersom hyrläkare är snordyra men nödvändiga pga läkarbrist. Det är ju inte så jämförbart med att fortsätta "som vanligt"..

 

[MiniLi]

Jag gillar mitt jobb men jag tycker också att det är lite slitsamt (mentalt) så jag kan ändå se fram emot pension. Är dock bara 35 år så det är väldigt avlägset

 

[Breaktown]

Eller för att de helt enkelt inte har en berikande fritid att fylla sin tid med.

Jurister och läkare är de som dock går sist i pension enligt statistiken, men där tror jag helt enkelt att det är så att det är lite status och att de samtidigt har jobbat så mycket i alla år att de liksom inte haft tid för intressen och ett liv utanför jobbet. Jobbet har varit deras liv.

Jag tror snarare att det är precis som med arkitekter, som också tenderar att arbeta länge. Man älskar sitt jobb, och vill kunna fortsätta med det, samtidigt som man får möjlighet att göra det helt på sina villkor efter "pensionen". Det är väldigt vanligt att man går i pension ena dagen och kommer tillbaka som inhyrd konsult dagen efter. Kan fortsätta med de roliga projekten, vara lite senior advisor, plocka russinen ur kakan och vara väldigt både uppskattad och behövd i ett antal år till så länge man önskar.

Däremot tror jag inte att det har ett dugg med att göra med status eller brist på intressen.

En nära släkting till mig är "pensionerad" läkare, några år över 70. Han hoppar in och tar lite jourpass då och då. Ekonomiskt behövs det verkligen inte och fritidsintressen är det inte brist på heller. Han gillar det helt enkelt. Tror inte att det är ovanligt.

 

[Ajda]

Alla människor har ju inte ett rikt socialt liv utanför arbetet. Kanske inte heller några fritidsintressen.
Vet att min mammas kollega jobbar kvar efter pension för han helt enkelt tycker det blir för tradigt att bara gå hemma.

 

[Badger]

Hjälper ju inte att jobba längre bara för att vi lever längre om de sista yrkesåren är som dement åldring. En dement åldring kan inte tillföra något på en arbetsplats.

Det är ju inte som att folk är dementa åldringar vid 65 i många fall

Jag förväntar mig nog jobba några år efter 65, det har också många på jobbet gjort, chefen bland annat, 75 är rekordet, han hade unika kunskaper, mamma slutade väl vid 68 när hon inte fick längre, mammas kille är 82 eller ngt och jobbar lite som han tycker, men får inte lön för det , pappa gav väl upp runt 73. Min sons ena lärare är 75 och going strong (han gick bara inte när de sa till och de har väl brist på hans typ av lärare) och han har väl någon annan runt 68 tror jag och de hade en vikarie på runt 70 för ett par år sedan som kom in och tog en hel termin med småttingarna pga sjukskriven vid graviditet och glapp till vikarien (hon var extremt skicklig och uppskattad av barnen, superdisciplin). Svärfar stack in och jobbade nu och då i många år men inte längre tror jag.

Men det hade ju varit kul att pensionera sig medan man fortfarande kan påta i trädgården och göra lite föreningsarbete och sådant. Är lite olycklig över att jag inte har några talanger som gör att jag kan hoppa in och jobba som pensionär ngnstans, som att vara duktig på att städa, räkna teoretisk fysik, kolla röntgenbilder, passa barn el dyl. Kanske får lära mig beskära fruktträd

 

[Badger]

Jag har hört något liknande ett flertal gånger de senaste åren, att folk liksom antar att samhället på ett eller annat vis kommer att sluta existera inom en nära framtid.
T.ex. sade en person till mig att cyklar nog inte mera kommer att gå att köpa efter några år, därför måste hon nu köpa en cykel som är så enkel att den inte ens behöver reparation, för sådant kommer inte heller att gå att ordna.
Alltså cykelreparationer går ju att åstadkomna under de enklaste förhållanden i de värsta slumer med hjälp av typ en tång, ståltråd och lite påhittighet.

Ja jag tror att det är en farlig väg att gå att anta att pensionen helt försvinner. Att den såklart kommer lite högre upp i åldern när vi är friskare och piggare är ju kanske naturligt, men inte att den försvinner.

Jag tror att det är så att eftersom vi är samhället kommer det väldigt många förväntar sig infalla, bara pga att det är förväntningen och då agerar vi på och pushar för att det sagda ska hända.

Så om vi förväntar oss att samhället ska falla isär, ekonomin kollapsa och pensionen försvinna så ökar risken för att det ska ske väldigt radikalt.

 

[Görel]

Man lever just nu. Imorgon vet ingen något om.
Den insikten bör man bära med sig varje dag man vaknar..

Min mormor och morfar planerade att resa mycket efter att morfar gick i pension. Mormor hade blivit förtidspensionerad vid 57 p g a svagt hjärta men levde ändå i 35 år efter det.
Omkring pensionen hände något som gjorde att morfar började utveckla en demens, och många av planerna gick om intet.

Så jag försöker att leva som jag vill redan nu. Har ett skrivbordsjobb men det är mentalt påfrestande, och jag behöver fylla på ork från annat håll för att må bra.

 

[fred]

Sitter just nu och planerar uttag av min ytterst usla pension . Har arbetat/utbildat mig inom vården sen jag var 15 år som varav snart 30 år som sjuksköterska mestadels deltid natt. Är nu snart 63 och orkar inte mer. Min kropp är sliten och min knopp dödstrött.Tycker om mitt arbete på många sett men vården idag är inte rolig att arbeta i. Har sagt upp mig och slutar i sommar. Har ju den stora fördelen att kunna arbeta på timmar om jag vill och behöver tjäna lite pengar . Pensionen är ju drygt en 3 je del av min lön. Tillhör ju de stora förlorarna vid omläggningen av pensionerna. Var hemma några år med barnen och deltidsarbete . Då var det de bästa 15 åren som pensionen som räknades och det skulle ju lätt hinnas med när barnen var större . Då ändrades allt och det är ju svårt att ändra det som redan var gjort.
Problem med sysselsättningen har jag inte ,tvärtom det är bara brist på pengar som begränsar allt jag vill göra.

 

[alazzi]

Jag kommer att bli fattigpensionär även om jag jobbar in i kaklet. Hemma med barn (fy på mig. Men för adoptivdottern värdefullt) och nu går jag på minimilön 12€ i timmen...

 

[alazzi]

När gick era föräldrar i pension? Min mamma har slitit i vården som biträde och kroppen tog slut så hon är fattigpensionär. Hon kunde inte jobba till 65.