Känsligt, ätstörning

[Monkie]

Det tar emot att erkänna för mig själv och andra att jag har bekymmer. Jag tänker på mat, kropp och vikt. Ständigt.

För 15 år sedan mådde jag inte bra. Inte katastrofalt mager, bmi på 17. Svälte mig, åt, kräktes och stod på min crosstrainer. Därefter har jag kört olika bantningskurer i perioder. Max bmi 25.

Återigen är jag inne i en period där jag är MISSNÖJD med min kropp. Jag speglar mig ofta och fokuserar på det negativa. Jag har BMI 22,8 vilket jag vet är normalt.

Inser att det har gått för långt igen, har tittat på viktoperationer och nu börjat kräkas igen.

Jag jobbar inom psykiatrin och vet hur jag borde jobba med mig själv. Men verktygen verkar inte gå att applicera på mig själv.

Har haft kontakt med kurator men misskötte kontakten, har lite ADHD-problematik också som gör att jag sällan fullföljer något. Inte ens utredningen för ADHD klarade jag av att genomföra.

Vad kan man tänka sig är bäst att göra i min situation då jag inte vill söka hjälp hos mina kollegor i psykiatrin? Jag mår än så länge bra men fattar ju att det är ett sjukt beteende att kräkas efter maten.

 

[Frankie]

Vad tråkigt att höra, men, bra att du öppnar dig om detta!
Eftersom beteendet är något som kommer åter i perioder skulle man ju verkligen vilja att det gick att hitta strategier så du kan bromsa tidigare nästa gång det blir en svacka och enklare ta dig förbi den. (Har också adhd så känner till problematiken)
Har du haft nytta av någon särskild slags terapi eller stöd tidigare?

 

[MiniLi]

Jobbar man i psykiatrin brukar det inte vara några problem att få vård i grannkommunen istället. Sök på annan klinik än där du jobbar!
Du kommer inte fixa det på egen hand. Sök hjälp!

 

[Red_Chili]

Förutom att söka professionell hjälp, börja med att kasta ut speglarna (eller åtminstone ställa undan dem i ett förråd). Ställ undan vågen också. Fundera på om du har någon "säker mat", något du kan äta som inte triggar igång de negativa tankarna och om det är något som alltid triggar igång det värre än vanligt. Om det inte är att precis allt triggar igång negativa tankar, försök att ett tag undvika det värsta för att lättare komma ur de dåliga vanorna och det destruktiva tänket.

 

[Monkie]

Vad tråkigt att höra, men, bra att du öppnar dig om detta!
Eftersom beteendet är något som kommer åter i perioder skulle man ju verkligen vilja att det gick att hitta strategier så du kan bromsa tidigare nästa gång det blir en svacka och enklare ta dig förbi den. (Har också adhd så känner till problematiken)
Har du haft nytta av någon särskild slags terapi eller stöd tidigare?

Min impulsivitet gör att jag gärna stoppar saker i munnen utan att tänka, sen går jag upp lite i vikt, börjar gå, springa, svälta mig för att bli så sugen att jag stoppar i mig för MYCKET, kräks, äter, kräks, motionerar,.. sådär går det runt. Jag är medveten men jag är såpass missnöjd över min kropp att jag inte står ut i den

 

[Monkie]

Jobbar man i psykiatrin brukar det inte vara några problem att få vård i grannkommunen istället. Sök på annan klinik än där du jobbar!
Du kommer inte fixa det på egen hand. Sök hjälp!

Jag ingår i ett samarbete så även grannkommunens personal är mina kollegor. Nästa lokalisation blir 1,5 timme bort, enkel resa. Är också rädd för att min motivation tryter om det verkligen gäller. Jag vill vara smal, men slippa tankarna. Känns väldigt dubbelt.

 

[Lampan]

Det är modigt av dig att använda ditt vanliga nick och skriva här på sidan.
Om du har haft ätstörning i 15 år tror jag inte att du löser problemet själv.
Det är ju inte vikten eller ditt utseende som är grunden/orsaken för din ätstörning. (Men det vet du ju.)
Mitt råd är att du söker hjälp.

 

[MiniLi]

Jag ingår i ett samarbete så även grannkommunens personal är mina kollegor. Nästa lokalisation blir 1,5 timme bort, enkel resa. Är också rädd för att min motivation tryter om det verkligen gäller. Jag vill vara smal, men slippa tankarna. Känns väldigt dubbelt.

Men är det dina kollegor som jobbar med just ätstörningar? Många kliniker har ju specialistteam som jobbar med detta.

 

[Monkie]

Förutom att söka professionell hjälp, börja med att kasta ut speglarna (eller åtminstone ställa undan dem i ett förråd). Ställ undan vågen också. Fundera på om du har någon "säker mat", något du kan äta som inte triggar igång de negativa tankarna och om det är något som alltid triggar igång det värre än vanligt. Om det inte är att precis allt triggar igång negativa tankar, försök att ett tag undvika det värsta för att lättare komma ur de dåliga vanorna och det destruktiva tänket.

Min partner har tagit undan vågen. Jag har dock hittat gömstället och smygköpt ett batteri då jag plockar fram den så fort jag kan. Även jobbvågen är jag på

Det som triggar att kräkas är mackor, pasta, chips, fikabröd. Tyvärr är det just mackor och pasta jag blir sugen på när jag äter det som känns okej; grönsaker, frukt, minikeso. Försöker jag äta lagom portion av pasta äter jag för snabbt och mycket. Det har blivit en ond spiral som jag vet att jag borde ta mig ur men misslyckas varje dag och känner mig ännu tjockare.

Sen skäms jag så fruktansvärt mycket, det känns som att mina problem är tonårsproblem och att jag egentligen inte "får" ha dem. Att personalen ska tycka att jag är misslyckad och att jag ska köra med mina knep även fast jag söker hjälp.

Hjärnan lever på ett märkligt sätt ett eget liv, tänker tankar som att jag vill ha hjälp för att få väga mig, för att få hjälp med ADHD-bekymren så att jag får centralstimulerande så att jag blir smal osv. Och där börjar jag känna att jag skäms och att jag är tjock och sjuk i huvudet också.

 

[Monkie]

Men är det dina kollegor som jobbar med just ätstörningar? Många kliniker har ju specialistteam som jobbar med detta.

Nej, men " alla känner alla".

 

[Monkie]

Det är modigt av dig att använda ditt vanliga nick och skriva här på sidan.
Om du har haft ätstörning i 15 år tror jag inte att du löser problemet själv.
Det är ju inte vikten eller ditt utseende som är grunden/orsaken för din ätstörning. (Men det vet du ju.)
Mitt råd är att du söker hjälp.

Jag har haft problemen av och till, det verkar gå i perioder. Nu har jag börjat tänka i banor som att göra en viktoperation för att bli smal och veta att jag inte kommer överäta och inser att det inte är friskt.

 

[Lampan]

Jag har haft problemen av och till, det verkar gå i perioder. Nu har jag börjat tänka i banor som att göra en viktoperation för att bli smal och veta att jag inte kommer överäta och inser att det inte är friskt.

Människor med ätstörning har ju ett extremt kontrollbehov.
Hur skulle det funka om du lägger "kontrollen" när du handlar istället för på din egen kropp.
När jag vill gå ner/hålla vikt så handlar jag bara sånt som är nyttigt. Inga tomma kcal i bröd pasta etc,
(Din sambo behöver stötta dig här)

 

[Monkie]

Människor med ätstörning har ju ett extremt kontrollbehov.
Hur skulle det funka om du lägger "kontrollen" när du handlar istället för på din egen kropp.
När jag vill gå ner/hålla vikt så handlar jag bara sånt som är nyttigt. Inga tomma kcal i bröd pasta etc,
(Din sambo behöver stötta dig här)

Jag har barn som jag lagar mat till, så tyvärr funkar det inte. Det finns alltid mackor och pasta hemma. Jag klarar ofta av att undvika att börja äta och laga till barnen. När vi äter tillsammans försöker jag laga normal men bra mat för mig så att inget ska märkas. Tyvärr är min sambo inte vidare hjälpsam och öser gärna smör och olja över maten vilket gör att jag gärna kräks efteråt. Jag är inte underviktig så jag får i mig det jag behöver. Men tankarna är närvarande, ständigt!

 

[Frankie]

Min impulsivitet gör att jag gärna stoppar saker i munnen utan att tänka, sen går jag upp lite i vikt, börjar gå, springa, svälta mig för att bli så sugen att jag stoppar i mig för MYCKET, kräks, äter, kräks, motionerar,.. sådär går det runt. Jag är medveten men jag är såpass missnöjd över min kropp att jag inte står ut i den

Finns det något ADHD-team där du kan få hjälp? Jag tänker att dina ätproblem verkar ha en grund där. Om du får hjälp att hantera impulsiviteten kanske det blir lättare att bemöta och påverka tankar om kropp/vikt/mat sedan. Båda delarna behöver ju behandlas, men funderar på från vilket håll man ska börja.

Jag läste någonstans om ett projekt där man kan få KBT via nätet. Om du tror att det kan vara nåt så kan jag googla fram det åt dig.
Jag förstår att en sån lång restid som du nämnde i ett annat inlägg kommer försvåra kontinuiteten i behandling rejält. Lätt hänt att tappa motivationen.

Har nyligen börjat lyssna på en amerikansk podd om ADHD som gett mig en del aha-upplevelser i alla fall. Så om du är en podd-lyssnare kan du söka på "Adult ADHD ADD Tips and support" och prova.

 

[purity_666]

Finns det någon privat aktör du kan vända dig till? Sen är det ju så att även om "alla känner alla" så gäller strikt sekretess. Om du går på ätstörningsenhet i grannkommun så ska det ju inte komma fram. Ja ni har gemensamma bekanta men de får ju inte skvallra om dig ändå.

Jag kan bara råda dig till att söka dig till ätstörningsenhet. De är bäst kvalificerade att hjälpa dig.

 

[MiniLi]

Människor med ätstörning har ju ett extremt kontrollbehov.
Hur skulle det funka om du lägger "kontrollen" när du handlar istället för på din egen kropp.
När jag vill gå ner/hålla vikt så handlar jag bara sånt som är nyttigt. Inga tomma kcal i bröd pasta etc,
(Din sambo behöver stötta dig här)

Men seriöst? Tipsar du en person med ätstörning om att handla "nyttigt"?
Ditt råd är samma sak som att säga "bli ännu sjukare!"

 

[Lampan]

Men seriöst? Tipsar du en person med ätstörning om att handla "nyttigt"?
Ditt råd är samma sak som att säga "bli ännu sjukare!"

Att lära sig äta på ett sätt som gör kroppen frisk stark. Utan problem med viktökning gör ingen sjukare.
Alla gravt överviktiga har också ätstörningar, de får hjälp med att äta hälsosamt. Samma sak gäller om ätstörningen leder till undervikt
Självklart ska ts ta hjälp av psykolog, det verkar finnas en motvilja till det.

 

[MiniLi]

Att lära sig äta på ett sätt som gör kroppen frisk stark. Utan problem med viktökning gör ingen sjukare.
Alla gravt överviktiga har också ätstörningar, de får hjälp med att äta hälsosamt. Samma sak gäller om ätstörningen leder till undervikt
Självklart ska ts ta hjälp av psykolog, det verkar finnas en motvilja till det.

Eftersom du uppenbarligen har noll kunskap kanske du inte ska uttala dig när det handlar om svåra och farliga sjukdomar?
Jag jobbar med det här, jag vet hur allvarligt det kan bli och inte ens jag vill tipsa TS via internet. Hon behöver professionell hjälp, inte idiotiska råd från kreti och pleti på internet.

 

[MiniLi]

Jag blir jätteledsen och orolig över den hör tråden. TS - sluta sök hjälp från okunnigt folk på internet, det kan sluta illa för dig! Sök vård istället!

 

[Monkie]

Tack för pepp hörrni! Jag har funderat idag och kommit fram till att jag inte är tillräckligt motiverad för att söka hjälp. Jag vill må bra, men mår inte tillräckligt dåligt för att vara motiverad. Jag känner mig själv och är för rädd för ytterligare ett misslyckande om jag inte lyckas. Jag har iaf fått skriva av mig lite och det känns bra. Det kan nog vara så också att detta blivit kroniskt och att jag får leva med det.