Köpa VAB-TJÄNST-vad säger det om samhället?

[Nutshell]

Gällande barns beteende i närvaro av andra/ ev förskola så upplever jag en stor skillnad beroende på om barnet är friskt eller sjukt.

Jag har full förståelse för problematiken med frånvarande personal, särskilt eftersom de flesta verksamheter sällan har ett överskott av personal. Men jag tycker ändå det är en sorglig utveckling. För de allra flesta så är perioden med VAB ändå begränsad, och många har en partner att dela den med.

 

[Alexandra_W]

Gällande barns beteende i närvaro av andra/ ev förskola så upplever jag en stor skillnad beroende på om barnet är friskt eller sjukt.

Jag har full förståelse för problematiken med frånvarande personal, särskilt eftersom de flesta verksamheter sällan har ett överskott av personal. Men jag tycker ändå det är en sorglig utveckling. För de allra flesta så är perioden med VAB ändå begränsad, och många har en partner att dela den med.

Jag har inga barn, men det finns flera föräldrar i bekantskapskretsen som endera har ett barn som ofta är sjukt eller som har flera barn och där förkylningar osv avlöser varandra. Dvs det är långa räckor VAB just för att eg bara finnas hemma för barnen, och där barnen är som vilken lördag som helst hemma så länge telingen får alvedon. Dessa föräldrar brukar uttrycka sig på sätt som i översättning går ut på att de håller på att dö mental död av att ha gått hemma och tittat på Svampbob fyrkant i tre veckor, och att de skulle hugga av sig ena armen för att få jobba igen, umgås med vuxna människor.

Jag har ingen aning om hur stor/liten grupp det handlar om, men om de har barn som skulle tycka en barnvakt var superkul, just för de inte känner av sin sjuka speciellt mycket om de får lite alvedon - då är väl en VAB-tjänst en vinst? Inklusive rent allmänt, för när de här föräldrarna får nog, då tutar de i ungen alvedon utanför dörren till dagis, snyter den ordentligt och lämnar. Och hoppas sedan få jobba åtminstone halva dagen innan dagis ringer om att barnet har feber/är hängigt. Vilket gör att barnet smittar. Och så går allt runt.

Så, utan att ha barn, om det finns en frivillig valbar VAB-tjänst är det väl bara bra. Viktigt är dock att föräldrarna inte känner sig tvingade att använda den.

 

[JeayL]

Jag hade nog, om jag hade barn hellre varit hemma själv med mitt sjuka barn, nu hade vi tur att mamma jobbade hemma så vi kunde alltid gå hem om vi var sjuk och jag hade på min höjd kunnat tänka mig att ha mormor där, bortsett från pappa.

Men ur smittosynpunkt, en förälder som redan varit upp i det sjuka barnet lär ju vara en smittobärare även om den själv inte insjuknat + att dessa vabtanter som kommer oxå utsätts för smitta, känns som det kan dra runt smittor mer än det redan görs.

Däremot så bör fler människor stanna hemma då dom är sjuk så kanske smittspridningen skulle hållas nere = färre som behöver sjukanmäla sig/vabba! Vet inte hur många gånger man jobbat med någon som hostar lungorna ur sig, mår allmänt kasst, har feber o.s.v. och sen rör i allt som alla andra rör i, för att inte tala om sett föräldrar som lämnat barn som "nejmen lilla elsa har bara sovit lite dåligt" och till och med en blind hade sett att den var sjuk, en stund senare får föräldrarna ringas efter för barnet är så sjuk att den inte orkar nånting, har även haft i fbflödet föräldrar som lagt upp bild på barn som ser sjuk och riktigt hängig ut och "oj oj stackars pelle är sjuk och hostade så han kräktes igår men imorgon ska han på dagis."

 

[Nutshell]

Jag har inga barn, men det finns flera föräldrar i bekantskapskretsen som endera har ett barn som ofta är sjukt eller som har flera barn och där förkylningar osv avlöser varandra. Dvs det är långa räckor VAB just för att eg bara finnas hemma för barnen, och där barnen är som vilken lördag som helst hemma så länge telingen får alvedon. Dessa föräldrar brukar uttrycka sig på sätt som i översättning går ut på att de håller på att dö mental död av att ha gått hemma och tittat på Svampbob fyrkant i tre veckor, och att de skulle hugga av sig ena armen för att få jobba igen, umgås med vuxna människor.

Jag har ingen aning om hur stor/liten grupp det handlar om, men om de har barn som skulle tycka en barnvakt var superkul, just för de inte känner av sin sjuka speciellt mycket om de får lite alvedon - då är väl en VAB-tjänst en vinst? Inklusive rent allmänt, för när de här föräldrarna får nog, då tutar de i ungen alvedon utanför dörren till dagis, snyter den ordentligt och lämnar. Och hoppas sedan få jobba åtminstone halva dagen innan dagis ringer om att barnet har feber/är hängigt. Vilket gör att barnet smittar. Och så går allt runt.

Så, utan att ha barn, om det finns en frivillig valbar VAB-tjänst är det väl bara bra. Viktigt är dock att föräldrarna inte känner sig tvingade att använda den.

Jo, givetvis är det skillnad på ett halvrisigt barn jämfört med de gånger då de är rätt krassliga.

Men, om jag går till mig själv och det jag ofta uppfattar i min bekantskapskrets, så grundar sig ofta frustrationen i stress pga frånvaro från jobbet. Man vet vad som byggs på skrivbordet och alltför väl vet man hurdan kollegornas dag blir. Att då sitta hemma med ett understimulerad, sjukt men ändå piggt barn, ja alltså....
Detta hade ju i och för sig löst sig med en vab-tjänst, håller jag absolut med om, men jag tycker ändå det går åt fel håll.. Jag antar att jag nog skulle känna mig skuldbelagd som trots valmöjligheten (som jag nu inte har, men hypotetiskt) ändå vabbar själv.

 

[Klara]

Jag hade nog, om jag hade barn hellre varit hemma själv med mitt sjuka barn, nu hade vi tur att mamma jobbade hemma så vi kunde alltid gå hem om vi var sjuk och jag hade på min höjd kunnat tänka mig att ha mormor där, bortsett från pappa.

Men ur smittosynpunkt, en förälder som redan varit upp i det sjuka barnet lär ju vara en smittobärare även om den själv inte insjuknat + att dessa vabtanter som kommer oxå utsätts för smitta, känns som det kan dra runt smittor mer än det redan görs.

Däremot så bör fler människor stanna hemma då dom är sjuk så kanske smittspridningen skulle hållas nere = färre som behöver sjukanmäla sig/vabba! Vet inte hur många gånger man jobbat med någon som hostar lungorna ur sig, mår allmänt kasst, har feber o.s.v. och sen rör i allt som alla andra rör i, för att inte tala om sett föräldrar som lämnat barn som "nejmen lilla elsa har bara sovit lite dåligt" och till och med en blind hade sett att den var sjuk, en stund senare får föräldrarna ringas efter för barnet är så sjuk att den inte orkar nånting, har även haft i fbflödet föräldrar som lagt upp bild på barn som ser sjuk och riktigt hängig ut och "oj oj stackars pelle är sjuk och hostade så han kräktes igår men imorgon ska han på dagis."

Jag tror du har en väldigt viktig poäng i det här. Om folk hade vett nog att stanna hemma när dom var sjuka och låta sina barn bli friska innan dom ska tillbaka till jobb/dagis/skola tror jag att samhället skulle vinna enormt mycket på det i minskad sjukfrånvaro.

 

[Lovisaleonora]

Personligen skulle jag föredra att arbetsplatsen har en beredskap för att hantera att folk är borta. Att den inte är så slimmad och pressad att allt faller när någon är borta.

Fast så homogen är väl inte mammor som yrkesgrupp? Det kan ju vara 20 mammor, men med olika yrken, och det kan ju vara svårt och dyrt att hålla 10 olika vikarier i luften beroende på vem som är sjuk på vilket ställe.

Sedan finns det faktiskt de som VILL jobba och anser sig vara en tillgång på arbetsplatsen. OM det går att lösa på ett bra sätt på hemmaplan.

 

[hastflicka]

@JeayL @Klara Vilka sjukdommar skulle smitta i tredje hand menar ni? Alltsa for att barnet ar sjuk men inte foraldrarna. I sa fall smittar ju den ena foraldern, den som inte vabbar anda.

Jag kan inte halla med @Alexandra_W mer. Precis sa var det med mina barn ocksa. En av mina tre var jatte ofta sjuk under nagra ar (mellan 2 och 5 eller sa) medan jag var ensamstaende med barn. Han var egentligen inte "sjuk" ... men dagis tog inte emot honom.
Han hade mormor, farmor, grannar och vem jag kunde fa tag pa for att passa honom sa jag kunde ga till jobbet i bland i alla fall. Vi tyckte bada att det var jatteskont med nagon annan som tog hand om honom i nagra timmar under dagen. Vi hade bada mycket att prata om nar jag kom hem igen, han var betydligt gladare att fa beratta for mamma om allt han gjort under dagen och hade mycket att fraga om vad jag gjort.

 

[Petruska]

Hemsamrit hette det väl förr. Jag hade en sådan någon gång och hon hade roligt pyssel med sig Som jag minns än.

Jag blev också passad av sådana några gånger. Jag gillade det. Jag hade särskilt en favorit, så mina föräldrar försökte så klart ordna så att det blev hon som kom. En gång kom det någon som jag av någon anledning inte riktigt gillade, men då stannade min pappa hemma dagen därpå istället.

Jag ser verkligen inget problem med det.

 

[Klara]

@JeayL @Klara Vilka sjukdommar skulle smitta i tredje hand menar ni? Alltsa for att barnet ar sjuk men inte foraldrarna. I sa fall smittar ju den ena foraldern, den som inte vabbar anda.

Jag kan inte halla med @Alexandra_W mer. Precis sa var det med mina barn ocksa. En av mina tre var jatte ofta sjuk under nagra ar (mellan 2 och 5 eller sa) medan jag var ensamstaende med barn. Han var egentligen inte "sjuk" ... men dagis tog inte emot honom.
Han hade mormor, farmor, grannar och vem jag kunde fa tag pa for att passa honom sa jag kunde ga till jobbet i bland i alla fall. Vi tyckte bada att det var jatteskont med nagon annan som tog hand om honom i nagra timmar under dagen. Vi hade bada mycket att prata om nar jag kom hem igen, han var betydligt gladare att fa beratta for mamma om allt han gjort under dagen och hade mycket att fraga om vad jag gjort.

Det jag menade var att man som vuxen stannar hemma när man är sjuk och att man håller sina barn hemma när dom är sjuka för att smittan inte bara ska gå runt och runt. Jag pratade aldrig om att jag smittar andra om mitt barn är sjuk.

Dock har jag själv fått skriva på ett intyg om att jag stannar hemma om det finns magsjuka i familjen, eftersom jag jobbar med mat och konsekvenserna skulle kunna bli ganska förödande om det visar sig att jag bär på smitta som inte brutit ut.

 

[Petruska]

Men klarar ett sjukt litet barn av att ha en främmande människa hemma?
Jag ser ju hur mina vänners barn blir av nya människor, vissa av dom blir ju blyga och nervösa.

Sjukt och sjukt, litet och litet. Jag var väl snarare en snorigt förkyld och lite febrig 6-7-8-åring de gånger jag fick ha en hemsamarit. Jag hade inte anlitat en sådan om det gällde en allvarligt sjuk tvååring.

Jag fattar inte varför en vanlig sexåring inte skulle klara av det? (Då är väl snarare den otryggheten problemet, och den skulle jag så klart inte ta itu med genom att anlita barnvakt när barnet är sjukt.)

 

[Raderad medlem 94602]

Skulle aldrig låta ett företag/okänd ta hand om min sjuka son, trots att han snart blir 10. Skulle inte vilja ha hem en okänd person i mitt hem med mitt barn även om det var friskt. Men att låta någon vi känner ta vabben? Ja det skulle jag kunna tänka mig.
Sorry, men jag litar inte tillräckligt på okända människor för att lämna över mitt barn, hem och husdjuren helt i deras ansvar och omsorg på det sättet.

 

[WBanna]

Jag skulle never ever låta en okänd person ta hand om mitt barn, speciellt inte när han är sjuk. Det finns absolut ingenting som är viktigare än honom; när han är sjuk, då får jobbet vänta.

 

[stjarnhimmel]

Skulle aldrig låta ett företag/okänd ta hand om min sjuka son, trots att han snart blir 10. Skulle inte vilja ha hem en okänd person i mitt hem med mitt barn även om det var friskt. Men att låta någon vi känner ta vabben? Ja det skulle jag kunna tänka mig.
Sorry, men jag litar inte tillräckligt på okända människor för att lämna över mitt barn, hem och husdjuren helt i deras ansvar och omsorg på det sättet.

Det var så jag trodde de flesta föräldrar resonerade. Msn har kanske andra i närheten som man litar på men i te en helt okänd människa.
När jag förut hade hund och den skulle på pensionat kollade vi upp det noga. Och tänk då med ett barn

 

[vallhund]

Nytt är det ju knappast. När min son var liten o vi flyttade till en ny kommun så fick han förtur till dagis så att jag skulle kunna jobba. I väntan på plats. Under tiden fick han en barnsamarit, typ dagisfröken som tog hand om honom hemma.Hon var fast anställd av kommunen o i vanliga fall var hon hemma hos sjuka barn, andra dagar var hon resursperson på dagis.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag skulle never ever låta en okänd person ta hand om mitt barn, speciellt inte när han är sjuk. Det finns absolut ingenting som är viktigare än honom; när han är sjuk, då får jobbet vänta.

Tycker över lag att det är olustigt att ha okända människor ex hantverkare mm i mitt hem när jag inte är hemma. Och då är ändå inga barn där.
(Och jag har ingenting emot hantverkare och dyligt. Kommer från en familj med stor överrepresentation av snickare mm )

 

[WBanna]

Tycker över lag att det är olustigt att ha okända människor ex hantverkare mm i mitt hem när jag inte är hemma. Och då är ändå inga barn där.
(Och jag har ingenting emot hantverkare och dyligt. Kommer från en familj med stor överrepresentation av snickare mm )

Jag håller med. Vi har stor sotningsinspektion hemma imorgon, och jag hoppas på att kunna jobba hemifrån då. Det är inte kul när okända människor ska springa runt i huset ensamma, speciellt när dom inte tar av sig sina megaskitiga sotarskor...

 

[Petruska]

Nytt är det ju knappast.

Nej, rubriken är lite fel ute när det gäller det där om vad det "säger om samhället", tror jag. Det var på 60- och 70-talen som jag blev omhändertagen av dessa samariter några gånger. Att det i ett samhälle finns människor som har som arbete att vid behov ta hand om sjuka barn i deras hem, kan jag inte se som ett tecken på att jordens undergång är nära.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag håller med. Vi har stor sotningsinspektion hemma imorgon, och jag hoppas på att kunna jobba hemifrån då. Det är inte kul när okända människor ska springa runt i huset ensamma, speciellt när dom inte tar av sig sina megaskitiga sotarskor...

Jag skulle heller inte leja in ett företag för att motionera och mata min häst när jag hade en. Eller hyra in ett företag för komma hem till mig och rasta och träna mina hundar. Även om dessa människor säkert har kompitens nog så handlar det om mer saker.
Mina kära fyrbeningar och mitt barn har alltid varit betrodd till en liten klick människor som jag och de känner. Det skulle behövas bli riktigt illa innan jag lämnar över mitt ansvar på okända människor.

 

[stjarnhimmel]

Nej, rubriken är lite fel ute när det gäller det där om vad det "säger om samhället", tror jag. Det var på 60- och 70-talen som jag blev omhändertagen av dessa samariter några gånger. Att det i ett samhälle finns människor som har som arbete att vid behov ta hand om sjuka barn i deras hem, kan jag inte se som ett tecken på att jordens undergång är nära.

Jag syftade på om arbetslivet är sådant att människor knappt tillåts vara hemma med sjuka barn. Då man förväntas prestera på jobbet hela tiden

 

[Petruska]

Jag syftade på om arbetslivet är sådant att människor knappt tillåts vara hemma med sjuka barn. Då man förväntas prestera på jobbet hela tiden

Jag förstår det. Men jag tolkade det som att du menade att det skulle vara ett nytt fenomen. Men om, jag säger om, det är anledningen till att jag blev omhändertagen av samariter, så är det inte fråga om någon särskilt ny utveckling.