Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

[Lejonelle]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Fast om jag redan vet att jag inte älskar min partner? alltså, jag tar gärna hjälp från professionell för att reda ut allt praktiskt. Jag tror inte vi klarar det själva utan en massa bråk. Men kärleken. Nej, den saknar jag i min nuvarande relation. Vi är vänner. That's all.

Jag kan gärna erkänna att jag resonerade precis som du. Kärleken var slut, nu gällde det bara att han skulle fatta det jag redan hade fattat, att det enda raka var att vi skiljde oss.

Men det hände något under familjerådgivningen som jag inte hade räknat med. Jag fick syn på en person som jag hade slutat se. Han hade oväntade sidor. Han kunde uttrycka tankar som jag inte visste att han hade. Och han kände mig på ett sätt jag inte hade trott. Viljan att leva tillsammans kom tillbaka. Vi skiljde oss aldrig. Vi är fortfarande gifta idag, 20 år senare.

 

[cirkus]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Är du rädd för att skilja dig eller för att de rosa molnen inte ska vilja ha dig ?

Skilja sig för ingenting skriver du, vadå skilja sig för ingenting. Åtminstone partnern får friheten att leva med någon som kanske älskar honom och inte en annan.

 

[Petruska]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Som någon skrev, du verkar ha bestämt dig och du rationaliserar och förklarar bort alla frågor och funderingar från de i tråden som inte är inne helt på din tänkta linje. Under följande omständigheter...
1. Drogpåverkan
2. Kris/depression
3. Förälskelse
... tycker jag inte man ska fatta större och livsavgörande beslut, men det är oftast då lusten finns. Nummer ett och tre är förresten i princip samma sak.

Fast om man tillämpar punkt 3 (aka 1) konsekvent, skulle det väl strängt taget inte finnas några familjer eller förhållanden alls? (Inte mig emot, men ändå.) Åtminstone inte romantiskt orienterade kulturer som vår? Att bilda par/familj måste väl ses som livsavgörande beslut, eller i alla fall som stora?

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Jag kan gärna erkänna att jag resonerade precis som du. Kärleken var slut, nu gällde det bara att han skulle fatta det jag redan hade fattat, att det enda raka var att vi skiljde oss.

Men det hände något under familjerådgivningen som jag inte hade räknat med. Jag fick syn på en person som jag hade slutat se. Han hade oväntade sidor. Han kunde uttrycka tankar som jag inte visste att han hade. Och han kände mig på ett sätt jag inte hade trott. Viljan att leva tillsammans kom tillbaka. Vi skiljde oss aldrig. Vi är fortfarande gifta idag, 20 år senare.

Det låter helt fantastiskt! Nästan som att få en ny partner på köpet? Jag har inte talat tillräckligt med min nuvarande. Jag behöver prata mer noggrannt med honom om hur han ser på de frågor som börjat poppa upp hos mig. Vad är meningen med en relation? Varför skall man vara tillsammans?

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Är du rädd för att skilja dig eller för att de rosa molnen inte ska vilja ha dig ?

Skilja sig för ingenting skriver du, vadå skilja sig för ingenting. Åtminstone partnern får friheten att leva med någon som kanske älskar honom och inte en annan.

Jag vet inte. Förr eller senare hade jag kommit till denna insikt och jag vill nog prova att stå på egna ben. Oavsett de rosa molnen eller ej, så vill jag ha en tid som är min.

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Fast om man tillämpar punkt 3 (aka 1) konsekvent, skulle det väl strängt taget inte finnas några familjer eller förhållanden alls? (Inte mig emot, men ändå.) Åtminstone inte romantiskt orienterade kulturer som vår? Att bilda par/familj måste väl ses som livsavgörande beslut, eller i alla fall som stora?

Nej, då hade mänskligheten dött ut. Man hade inte skaffat barn heller.

 

[Raja]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Ja, du vet bäst själv och jag önskar dig lycka till i vad du än beslutar.

 

[No1]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Vad är meningen med en relation? Varför skall man vara tillsammans?

De där två frågorna kan nog variera en hel del beroende på vem man frågar. Var och en har sin egen religion.
Vad svarar du själv?

 

[mandalaki]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Jag har inte talat tillräckligt med min nuvarande. Jag behöver prata mer noggrannt med honom om hur han ser på de frågor som börjat poppa upp hos mig. Vad är meningen med en relation? Varför skall man vara tillsammans?

Det där låter ju jättebra! Antagligen kan du fatta ett mycket bättre beslut om du verkligen lagt upp allt på bordet med honom först.

 

[Mixoman]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Fast om man tillämpar punkt 3 (aka 1) konsekvent, skulle det väl strängt taget inte finnas några familjer eller förhållanden alls? (Inte mig emot, men ändå.) Åtminstone inte romantiskt orienterade kulturer som vår? Att bilda par/familj måste väl ses som livsavgörande beslut, eller i alla fall som stora?

Nu framstår jag säkert som romantikfientlig, vilket jag kan bjuda på, i själva verket är jag en obotlig romantiker.

Jag tror att vi visst skulle kunna ha familjer och förhållanden, även om man följde det jag skrev innan. Attraktion, förälskelse, kåthet osv är trevligt, fantastiskt och ofta kittet i en relation, även i senare skede. Men jag tror inte det ska vara grunden för de stora besluten.

Det går fint att leva ut och ha kul på alla vis utan att ta riktning i sitt liv. Så innan det bildas familj tror jag det är bra att låta förälskelsen svalna och det andra få mer utrymme, hur romantiska och existentiella vi än är så består tillvaron av mestadels praktiska saker och att kunna hitta glädjen i det tillsammans är för mig det häftiga, och kanske också det svåra. Dela värderingar, tempo i livet, vänskap bla bla är lite mer klurigt. Att bli kåt och känna attraktion i all ära men det klarar apor och hundar lika bra som oss, om inte bättre.

Vi lever i en värld där romantik och en illusion om hur relationer "borde vara" ständigt lyfts fram i litteratur, film och media. Jag tror att det är en av de stora fällorna. I studier där man mäter upplevelsen av lycka och hur relationen/äktenskapet upplevs så skattar de sig lika lyckliga som lever i länder där föräldrarna arrangerar äktenskapen.
Inget jag önskar vi skulle använda oss av men att inte låta oss uppslukas av känslor som är tillfälliga och ta stora beslut baserade på illusioner, det tror jag är bra. Bygga luftslott är mänskligt men att flytta in i dem är bara dumt och skapar ett lidande som är onödigt.

 

[Petruska]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Lyckostudier visar väl i stort sett att alla är ungefär lika lyckliga, med rätt få undantag - på gruppnivå, alltså. Jag menar, det gäller inte bara för hur lycklig man är i sitt äktenskap el motsv, utan hur lycklig man är på det hela taget.

Jag är inte heller särskilt romantiskt lagd, och jag kunde inte instämma mer i att förälskelsen och/eller attraktionen säger ganska lite om hur bra förhållandet kommer att funka i längden. Dock tror jag att det är vad som i praktiken gör att de flesta förhållanden inleds i vår kultur och det finns ju ändå, trots det, förhållanden som verkar helt ok även sedda utifrån.

 

[rebus]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Som flera skrivit, ska du skilja dig, så gör det för din egen del, och för att du inte tycker att din nuvarande relation är vad du vill ha. Skilj dig inte för att du tror att du ska få ett fantastiskt liv, till vardag och fest, med din ungdomskärlek. De kan du kanske få sedan, men det ska inte vara enda skälet till att du bryter upp, för det kan också bli så att du inte får det.

Några frågor att tänka på:
Tror du inte att en hel del av din och ungdomskärlekens passion ligger i att ni nu vet att ni båda är upptagna och att det är spännande för er båda?
Hur kommer ditt liv se ut om inte ungdomskärleken skiljer sig? Du skriver att du blir ledsen, men blir du lyckligare ensam än vad du nu är i din nuvarande relation så hade jag inte tvekat att ta steget.

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

De där två frågorna kan nog variera en hel del beroende på vem man frågar. Var och en har sin egen religion.
Vad svarar du själv?

Ja, med tanke på hur lätt man kan hånas och kölhalas så svarar jag på frågorna för mig själv. tack för dem.

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

Som flera skrivit, ska du skilja dig, så gör det för din egen del, och för att du inte tycker att din nuvarande relation är vad du vill ha. Skilj dig inte för att du tror att du ska få ett fantastiskt liv, till vardag och fest, med din ungdomskärlek. De kan du kanske få sedan, men det ska inte vara enda skälet till att du bryter upp, för det kan också bli så att du inte får det.

klokt. jag har kommit till insikt om att det nog måste vara så. Jag skall se hur länge "ok relation" räcker för mig.

Några frågor att tänka på:
Tror du inte att en hel del av din och ungdomskärlekens passion ligger i att ni nu vet att ni båda är upptagna och att det är spännande för er båda?
Hur kommer ditt liv se ut om inte ungdomskärleken skiljer sig? Du skriver att du blir ledsen, men blir du lyckligare ensam än vad du nu är i din nuvarande relation så hade jag inte tvekat att ta steget.

Nej, det har inget med att vara upptagen att göra. I så fall kunde jag nog tittat efter vilken gift man som helst.

Jag i långa loppet så tror jag att jag känner mig bättre i både själ och hjärta när jag fattar egna beslut. Även om relationen idag är ok, så finns delar i den som inte är hälsosam.

 

[sox]

Sv: Kommer inte över första kärleken - det går bara inte

UPPDATERING

Nu har jag och ungdomskärleken träffats ett par gånger och känslan består. Tyvärr sitter vi i dilemmat att det inte bara är att skilja sig. Vi har resonerat om alla möjliga slags varianter av att behålla kontakten under en period, tills dess att vi är redo att bryta upp på varsitt håll.

Men det är smärtsamt att ha så mycket kontakt som vi har/har haft, precis som det är smärtsamt att bryta upp det vi har återfunnit hos varandra.

Personligen har jag dock kommit till insikt att den man jag lever med inte är rätt. Vi har pratat om skilsmässa, han vill inte men jag känner att jag inte står ut, oavsett första kärlekens existens eller ej.