Köpa VAB-TJÄNST-vad säger det om samhället?

[stjarnhimmel]

Jag läste nyligen i en tidning om ett par nystartade företag som har som affärside att erbjuda VAB-tjänster dvs föräldern köper den tjänsten och är på jobbet istället för att vara hemma med sitt sjuka barn. En person från företaget är hemma med sjuka barnet. Jag förstod det som att företagen inte kan garantera att samma person kommer flera gånger till barnet utan det kan bli nya personer varje gång man köper tjänsten.

Häromdagen pratade jag med ägarna till ett företag som var på väg att skriva ett avtal med ett sådant företag. Dvs då betalar företaget för VAB-tjänsten så den anställde är på jobbet istället för hemma med barnet. Det måste ju dock vara frivilligt då VAB finns i lagen. Vi pratade även på jobbet om detta och flera chefer tyckte det var en bra idé.

JAg blir lite rädd när jag hör detta. Dvs var är samhället och arbetsmarknaden på väg? Jag har inte barn och visst det kan vara jobbigt om man har föräldrar som är kollegor som är borta mkt och jag förstår att det är besvärligt och dyrt för arbetsgivaren. Men-jag tycker ändå det känns sorgligt om detta skulle bli vanligt. Nu tror jag dock inte det kommer bli vanligt i närmsta framtiden. Men jag ville ändå diskutera fenomenet.

Jag la tråden på Senior istället för på Förälder då jag snarare vill diskutera detta ur ett samhälleligt perspektiv och inte bara höra föräldrars åsikter.

 

[lil-sis]

För samhället är det väl alldeles strålande att fler får jobb.

 

[Lovisaleonora]

Fler får jobb, barnen får en person som ska ägna sig bara åt barnets behov. Föräldrarna får bidra till arbetet - om de vill.

Jag kan nog tycka att många VAB:ande föräldrar inte är helt koncentrerade på barnet, utan halvjobbar från sjuksängskanten vilket jag är helt övertygad inte är särskilt rogivande eller tillfredsställande för en sjukling.

Det är ju som sagt frivilligt, och det kommer ju knappast att erbjudas till alla och på alla arbetsplatser

 

[Teilani]

Jag tycker det är väldigt bra att VAB kan tas ut av tex mormor eller farbror eller grannen om föräldrarna har extemt svårt att vara hemma just den dagen barnet blir sjukt.

Men jag personligen skulle inte anlita ett företag som skickade hem en främmande människa att passa mitt sjuka barn!

 

[Lilla]

April april?

 

[em76]

När jag var barn hade jag några gånger "hemsamarit". Jag föredrog att ha mamma hemma.

 

[Lovisaleonora]

Oavsett aprilskämtskänslan är inte idén tokig. Läxläsningshjälp är ju fullt legitimt.

 

[stjarnhimmel]

April april?

Nej det är på allvar. Det kan jag lova.

 

[Lilla]

Jag tycker att det är heltokigt. Att anhöriga får vabba är så långt jag kan sträcka mig.

 

[californication]

Jag läste nyligen i en tidning om ett par nystartade företag som har som affärside att erbjuda VAB-tjänster dvs föräldern köper den tjänsten och är på jobbet istället för att vara hemma med sitt sjuka barn. En person från företaget är hemma med sjuka barnet. Jag förstod det som att företagen inte kan garantera att samma person kommer flera gånger till barnet utan det kan bli nya personer varje gång man köper tjänsten.

Häromdagen pratade jag med ägarna till ett företag som var på väg att skriva ett avtal med ett sådant företag. Dvs då betalar företaget för VAB-tjänsten så den anställde är på jobbet istället för hemma med barnet. Det måste ju dock vara frivilligt då VAB finns i lagen. Vi pratade även på jobbet om detta och flera chefer tyckte det var en bra idé.

JAg blir lite rädd när jag hör detta. Dvs var är samhället och arbetsmarknaden på väg? Jag har inte barn och visst det kan vara jobbigt om man har föräldrar som är kollegor som är borta mkt och jag förstår att det är besvärligt och dyrt för arbetsgivaren. Men-jag tycker ändå det känns sorgligt om detta skulle bli vanligt. Nu tror jag dock inte det kommer bli vanligt i närmsta framtiden. Men jag ville ändå diskutera fenomenet.

Jag la tråden på Senior istället för på Förälder då jag snarare vill diskutera detta ur ett samhälleligt perspektiv och inte bara höra föräldrars åsikter.

Kanonbra ju! Fler jobb, färre sjuka barn till dagis och mindre slitigt för småföretagare där VAB kanske verkligen snör ihop sig. Me like!

Dessutom kan det ju ibland vara praktiskt om föräldern inte kan komma direkt till dagis/skola om barnet blir sjukt där. Min sambo t.ex kan vara måååånga mil hemifrån utan möjlighet att bara vända hem igen närmsta timmarna. Då skulle det vara mycket tacksamt.

 

[escodobe]

Hemsamrit hette det väl förr. Jag hade en sådan någon gång och hon hade roligt pyssel med sig Som jag minns än.
Vi var dock väldigt sällan sjuka så jag minns inte hur det var att ha jämfört med mamma.
(Hade tex inte en enda frånvarodag pga sjukdom under hela mellanstadiet)

 

[stjarnhimmel]

Jag lyckas inte länka på mobilen. Men SvD hade en artikel för ett par månader om ett förslag. Jag uppfattar det dock som personal som är anställda på förskolorna också åker hem...?
Artikeln heter "Inför barnvårdare för att minska vab" om någon vill söka efter den

 

[stjarnhimmel]

Men klarar ett sjukt litet barn av att ha en främmande människa hemma?
Jag ser ju hur mina vänners barn blir av nya människor, vissa av dom blir ju blyga och nervösa.

 

[Nutshell]

Sett ur ett "samhällsperspektiv" är det förmodligen ingen dum idé, mer arbete, fler skatteintäkter etc.
Men sett från "barnperspektivet" tycker jag det är en otroligt dum idé. Jag vet inget (åtminstone yngre) sjukt barn som skulle vilja stanna hemma med en okänd person. Mor/farföräldrar möjligtvis.

 

[Lovisaleonora]

Beror väl på hur den främmande människan är? Jag föreställer mig att det är betydligt lättare i en hem-miljö än på dagis etc. Där allt är nytt i början, personal, lokal - allt.

Är det bara rätt personer som jobbar med det och föräldrarna känner sina barn tillräckligt för att veta och förstå om det funkar för just deras barn ser jag bara fördelar.

 

[MM]

För den som vill ha möjligheten är det ju jättebra. Men själv skulle jag inte vilja ha en främmande människa i mitt hem så här lär det aldrig ske.

Här skulle det ju krävas att personalen inte var hundrädd och dessutom har vana av funktionshindrade barn och jag känner bara nej, min son lämnar jag inte till vem som helst!

 

[Klara]

Jag tycker att det är helt sjukt om det ska behövas. Vad är det för syn på barnen och deras trygghet? För mig är barnen viktigare än jobbet. Punkt.

 

[escodobe]

Jag tycker att det är helt sjukt om det ska behövas. Vad är det för syn på barnen och deras trygghet? För mig är barnen viktigare än jobbet. Punkt.

Personligen skulle jag föredra att arbetsplatsen har en beredskap för att hantera att folk är borta. Att den inte är så slimmad och pressad att allt faller när någon är borta.

Har man en stor arbetsplats med många småbarnsföräldtar (läs mammor) så kan man räkna ut att några åtminstone borta varje dag.

 

[Alexandra_W]

Det beror ju såklart både på barnet som individ och ålder. Men från en viss ålder tror jag inte det är några problem vid majoriteten av VAB-fall. Dvs ett barn som inte får lämnas på dagis men är förhållandevis piggt och som "behöver" titta på film, käka glass, rita, snytas och ha sällskap. I ett sådant fall ser jag inga problem med en vab-tjänst.

Ett ordentligt sjukt barn som är väldigt mammigt eller pappigt blir det ju givetvis inte lika bra för, men jag räknar ju kallt med att föräldrarna väljer när de anlitar vab-tjänsten och inte.

Jag har arbetat som barnflicka, och de flesta barn är förvånande öppna, sociala och välkomnande bara de är på hemmaplan. Ganska ofta på intervjuer tog det inte många minuter innan barnet tog mig i hampan och släpade med mig för att titta på deras leksaker eller visa sitt rum. Inte ovanligt barnet prompt skulle sitta bredvid mig och inte på sin vanliga plats om man fikade i samband med intervjun etc. Och jag har inte nån magisk hand med barn, utan jag var i egenskap av främmande rolig helt enkelt.

Sen minns jag när vi hade barnvakt när jag var mindre. Hände inte ofta men när det hände så var det skitkul. En ny spännande människa, som dessutom var mycket roligare än mamma och pappa. Den här människan lekte roligare lekar osv. Jag var då ändå ett blygt barn, och mötte jag främmande ute eller ens halvbekanta gömde jag mig bakom mamma eller pappa och teg som en mussla. Men kom det hem besök var det ett jädra bubbel på mig

 

[Klara]

Personligen skulle jag föredra att arbetsplatsen har en beredskap för att hantera att folk är borta. Att den inte är så slimmad och pressad att allt faller när någon är borta.

Har man en stor arbetsplats med många småbarnsföräldtar (läs mammor) så kan man räkna ut att några åtminstone borta varje dag.

Jag håller med dig. Ser ju på vissa grupper på min arbetsplats hur dom pusslar och sliter för att få det att gå ihop i vab-täta perioder. Om nu företag ska teckna avtal om vab-tjänster tycker jag att det är bättre att dom pengarna läggs på att förbättra möjligheterna till förstärkning när någon är borta istället.