Litar du på andra?

[purity_666]

Jag litar inte på folk, förutom mina föräldrar. Men jag är bipolär och mycket av det kommer nog därifrån för det varierar med var jag annars är i mitt mående. Jag har gått KBT-kurs för bipolära och där jobbade vi mycket med tillit, ändra tankemönster, problem som kan uppstå i relationer.
Många av oss var lite paranoida, dvs tolkade saker som att någon är arg på mig, tolkar saker som att folk snackar skit osv.

Sen har jag nog färgats av att jag har haft rätt när jag haft misstankar. Ex har varit otrogna när jag börjat ana att något varit fel. Jag har fått veta att mina bästa vän i livet har rent ut snackat skit om mig och gladeligen deltagit när andra snackat skit om mig. Så nej jag litar inte på folk. Litar inte på att saker jag berättar för dom stannar där heller.

Däremot litar jag på att de inte snor saker från mig, eller har sönder saker. Lånar ut bilen och andra saker utan problem. Låser inte bilen härhemma, eller när jag hälsar på hos vänner på landet. Huset låser jag, men det är för att jag har en hund som jag behöver ha kontroll på innan dörren öppnas och grannen är sån som knackar 2 gånger och sen kliver in.

 

[tuaphua]

Jag tycker det är en lite svår fråga. ”Lita på” kan betyda så olika saker för mig.

Jag är sån som antar att de flesta vill mig väl så länge det inte blir för bökigt för dem själva.

Jag tror på att vara öppen, våga etc. men jag är för den sakens skull inte naiv. Jag har rätt bra förmåga att läsa folk och tycker jag ger folk förtroenden e klarar av sas.
Vissa människor vill jag inte dela viktiga saker med. Men kan ha en ytlig relation till.

Jag har ganska många riktigt nära vänner som jag litar på i i stort sett alla lägen. Jag har samlat på mig såna och har sett till att själv vara att lita på för dem.

Jag har en rätt märklig uppväxt bakom mig. Men jag upplever att jag just lämnat det bakom mig.

Sen är jag inte naiv. Och i affärer så är jag mer försiktig än privat.

 

[astronaut]

Av tidigare erfarenheter litar inte jag inte på människor. Blivit sviken alldeles för mycket för att jag ska lita på dem. Finner det lättare att börja lita mer på människor ju mer tiden går än att tro allt kommer lösa sig. För det gör det inte.

Litar inte ens helt på min familj, främst inte mamma som ofta lovat men inte hållit det.

Har nog bara två i min närhet jag vågar lita på.

 

[Gnist]

Jag funderar lite kring om det går att lita på andra?

Kort sagt, enligt mina erfarenheter; Nej!
Men inte pga att människor är farliga eller för att de vill en ont, de är bara oärliga av en eller annan anledning.