Mamma som inte bryr sej.

[mybabysweetie]

Vet inte vart jag ska lägga denna tråden men jag undrar om de e fler än jag som har en mamma som inte bryr sej?. När jag fick min häst så verkade hon glad o så för min skull men hon bryr sej tyvärr inte, hon har bara sett mej o min häst två gånger sen jag fick hem henne o jag har haft hästen sen slutet av oktober. Första gången hon såg mej o hästen va en vecka efter att jag hade fått hem henne o då var hon mager o hade sår överallt o andra gången va två minuter på julafton. Hon hittar på massa ursäkter för att inte behöva titta när jag rider eller jobbar med min häst o de e så tråkigt för hon åker o kollar när min lillasyster tävlar o säger att hon e så duktig men hon har aldrig sagt att jag e duktig eller ens bryr sej. Förlåt för ett långt inlägg. Mvh ledsen tjej

 

[lewellyn]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Vad tråkigt
Har du berättat för din mamma att du känner så här?

 

[mybabysweetie]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Näe jag kan inte berätta sånt för henne för hon förnekar allt o de e så tråkigt. skulle min syster be henne kolla när on rider så skulle mamma göra de men inte när jag ber henne. Jag har börjat tappa kontakten mer o mer med min mamma för att hon lovar saker o inte håller de.

 

[Poisonous]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Visa din mamma den här tråden du skrivit.
Eller skriv ett brev till henne


kram!

 

[Simply me]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Nu vet jag inte vilken ålder det är på dig och din syster. Men jag har nu vuxna döttrar, den älsta en riktig hästtjej. I början när hon red så var jag gärna med och tittade, hon kunde ofta låna häst och vi kunde rida ut tillsammans, livet lekte och dotter blev duktigare och duktigare. Men sen började hon ta sig an en "värsting" som nästan ingen kunde klara av, jag blev nervös varje gång hon red. Det gick något år och jag började tro på att hon skulle överleva ridpasset på den hästen men kunde fortfarande inte titta. Var också rädd för att ingripa och säga Ta det lungt, det räcker nu osv.

Döm om min egen förvåning när jag till och med köpte den älskade hästen till henne (han skulle ha blivit avlivad annars bara 12-13 år gammal). Idag tror jag på dem som ekipage men klarar nästan inte titta på dem, möjligtvis i ridhus. Har genom åren att vi tillsammans tagit en skrittur då och då men inte mer för jag blir så nervös. Hon har nu haft hästen i 9 år.... förstår om du tänker dum och harig mamma, visst det är jag men kan inte rå för det och det är bättre och tryggare för alla om jag inte lägger mig i så mycket.

Men jag är så stolt över min dotter som fixar allt, själv älskar jag min lilla häst som är trygg och säker men jag klarar inte tuffare hästar. Kan det vara så att din mamma också är harig och rädd men vill låta dig utvecklas utan att stå ivägen? I så fall håller hon sig undan i ren välmening. Är det inte så dvs att hon inte intresserar sig så är det tragiskt tycker jag. Jag tror att jag kan göra allt i världen för mina döttrar, även om det ibland är bäst att hålla sig undan.

 

[Kjerulfia]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Vad tråkigt att du känner att din mamma inte lyssnar.
Ett sätt att kanske få henne att lyssna är som någon föreslog, skriv ett brev. Du hinner tänka igenom och få "sagt" allt det som ligger och pyr hos dig och som gör dig ledsen, och din mamma hinner läsa igenom och tänka igenom i sin takt. Det kan ju vara så att hon faktiskt inte fattat hur ledsen du blir när du inte får hennes uppmärksamhet i ditt hästintresse, och när man ska prata kan det bli så fel ibland. Brev är inte helt dumt.

Mina föräldrar har alltid varit helt ointresserade av hästar, och min mamma är till och med rädd för dom, men det fattade inte jag förrän för ett par år sedan, 25 år efter det att jag började rida. För det var ingenting som hon sa något om under min uppväxt, eller som jag förstod då.

Nu hade jag ingen egen häst när jag var yngre, utan skaffade den som vuxen, men det kändes i hjärtat när ingen av föräldrarna var och tittade på när man red på ridskolan (det var cykelavstånd), eller på clear rounden jag ställde upp i med ridskoleponnyn, medans de glatt tittade på "alla" mina småsystrars fotboll- och innebandymatcher. Jag skriver "alla", eftersom det var så jag uppfattade det då.
Å andra sidan hämtade de mig hos min kompis 5 km bort när jag var där och red sisådär en gång i veckan under en period. Jag cyklade dit och de hämtade mig. Som vuxen inser jag ju att de inte alls var och tittade på varenda en av mina småsyskons matcher, men mitt hästintresse var och är helt främmande för dem och därför inte heller något vi pratade/pratar speciellt mycket om.
Jag har till och med nyligen fått nobben när jag föreslog att mamma skulle kunna gå ut och gå med mig och min häst (en stor D-ponny). Hon gillar nämligen att gå ut och gå och är en riktig speedgångare, så det tänkte jag kanske skulle kunna vara en bra grej när de var och hälsade på. Hon går och jag skrittar, men nej.

Så nuförtiden får pållan semester när föräldrarna är här och hälsar på, helst lejer jag bort mockningen då också.

 

[Kallin]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Det är svårt att veta hur jag ska svara eftersom jag är i mamma-ålder. Eller typ jag är 51 år i alla fall. Jag har tre barn 19 - 24 år och jag har skjutsat och tittat på fotboll och ridlektioner när de var yngre. Om fördelningen är orättvis kan bara de uttala sig om.
Nu har jag köpt häst på gamla dagar och dottern är så där lagom intresserad av hästlivet. Rider gärna men är inte intresserad av allt annat dvs stalljobbet. Vad har du för förväntningar på din mamma? Titta och heja eller hjälpa till? Vem betalade hästen och hur oavsett vem hur såg hennes intresse ut då?

Nu känner jag mig helt plötsligt urtrist, men om jag haft en häst i en ålder då jag kunde ha åsikter om min mammas intresse för den, hade jag varit lycklig. Har du och din mamma problem som inte har med hästen att göra??

 

[lewellyn]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Näe jag kan inte berätta sånt för henne för hon förnekar allt o de e så tråkigt. skulle min syster be henne kolla när on rider så skulle mamma göra de men inte när jag ber henne. Jag har börjat tappa kontakten mer o mer med min mamma för att hon lovar saker o inte håller de.

Jag tänker bara att om du inte pratar med henne så kanske hon tror att du föredrar att vara för dig själv med hästen så att säga, att du inte vill och/eller behöver att hon kommer och tittar på er osv. Ge henne en chans att göra rätt.

Du måste nog prata med någon (vuxen) i alla fall. Om hon inte lyssnar så kanske det finns en kurator på din skola som du kan prata med?

 

[skogstokiga]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Jag har också en mamma som är helt ointresserad av hästar och stall. Tja, om det inte handlar om islandshästar för dom är ju annorlunda mot shetlandsponnyer och andra hästar.. Hon har själv sagt att hon inte vill vara i stallet där mina små ponnyer står, men hon rider gärna på min systers häst eller på islandshästar. Jag kan väl räkna på fingrarna de gånger hon varit med i ett stall sedan jag började 1997. Det är tur jag har min pappa.

Jag har ingen sådan relation till min mamma att vi kan prata om något som innehar känslor eller så, det slutar oftast med sura miner, bråk, gnäll och klagomål från hennes sida. Hade jagg varit du hade jag skrivit ett brev. Då kan hon smälta det och svara när hon är redo. Antingen ett vanligt med papper och penna, eller ett mail.

 

[Araminta]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Det känns nånstans som att det ligger något djupare mellan er än just häst(o)intresset. I varje fall så är det min erfarenhet av liknande problem. Jag vet att min pappa älskar mig, han är "bara" oförmögen att visa det. Hos min pappa ligger det i hans personlighet och med honom har jag insett, i vuxen ålder, att jag behöver vara extremt rak med honom för att vår relation ska fungera. Har haft långa diskussioner med min mamma också, hon skilde sig från honom av just samma anledning.

Så se till att prata med din mamma. Skriv brev om det känns lättare. Och försök vara rak där och då när det händer. Påtala hur du känner det i situationer när hon väljer dina syskon framför dig. Har du någon annan vuxen som känner din mamma väl som du kan prata med? Pappa, mormor, morfar, moster? Det kan vara enormt skönt att få någon prata med någon som kanske har upplevt samma sak, eller för den sakens skull har en helt annan synvinkel på det hela.

 

[madam]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Kära vän!
Jag är inte förvånad. Livet är orättvist, det gäller att inte vänta sig alltför mycket. Samma sak har hänt mig, fast det var länge sedan nu. Har älskat hästar hela mitt liv och när jag var 15 skaffade jag min första häst som jag fick låna. Jag jobbade extra för att försörja den och hade den i sex månader innan jag var tvungen att lämna tillbaka den för den skulle betäckas. Mina föräldrar var aldrig där och tittade varken på mig eller hästen. Men när min yngre syster fick häst så var det annat ljud på dem. De åkte och tittade och betalade osv. Min första egna häst köpte jag när jag gick ut gymnasiet och det var min moster som lånade mig pengar till den, men mina föräldrar tittade på den en gång (jag hade den i sex år), Sånt är livet! Fortsätt bara att gilla hästar och ha kul med dem, de ger mycket tillbaka som du inte kan få från människor! Kram!

 

[jemeni]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Mina föräldrar har under min uppväxt varit med max 10 gånger i stallet.

Idag kan pappa ställa upp som hästskötare vid behov och kommer gärna och tittar när jag tävlar på sommaren (vägrar när det är vinter)

Dels så kanske din mamma inte förstår det här med häst dels så är det en eländig årstid att stå som publik i ett stall eller rent av är hon kanske lite rädd för hästarna.

Förslag: Den dagen du ändå bara ska skritta eller låta hästen vila hör om inte din mamma vill följa med på en promenad med hästen. Bästa är om ni har någon trevlig skogsslinga att gå.

 

[mybabysweetie]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Det är svårt att veta hur jag ska svara eftersom jag är i mamma-ålder. Eller typ jag är 51 år i alla fall. Jag har tre barn 19 - 24 år och jag har skjutsat och tittat på fotboll och ridlektioner när de var yngre. Om fördelningen är orättvis kan bara de uttala sig om.
Nu har jag köpt häst på gamla dagar och dottern är så där lagom intresserad av hästlivet. Rider gärna men är inte intresserad av allt annat dvs stalljobbet. Vad har du för förväntningar på din mamma? Titta och heja eller hjälpa till? Vem betalade hästen och hur oavsett vem hur såg hennes intresse ut då?

Nu känner jag mig helt plötsligt urtrist, men om jag haft en häst i en ålder då jag kunde ha åsikter om min mammas intresse för den, hade jag varit lycklig. Har du och din mamma problem som inte har med hästen att göra??

Jag förväntar mej inte mycket av min mamma o de vet hon om, de enda jag vill e att hon ska kunna säga att jag e duktig eller nåt liknande men de säger hon aldrig. Tyvärr e jag familjens svarta får bara för att jag o min pappa umgås med varandra o de e riktigt jobbigt att min mamma inte kan se mej för den jag e utan bara ser mej som en person som umgås med en man som hon verkligen inte tycker om.

 

[mybabysweetie]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Mina föräldrar har under min uppväxt varit med max 10 gånger i stallet.

Idag kan pappa ställa upp som hästskötare vid behov och kommer gärna och tittar när jag tävlar på sommaren (vägrar när det är vinter)

Dels så kanske din mamma inte förstår det här med häst dels så är det en eländig årstid att stå som publik i ett stall eller rent av är hon kanske lite rädd för hästarna.

Förslag: Den dagen du ändå bara ska skritta eller låta hästen vila hör om inte din mamma vill följa med på en promenad med hästen. Bästa är om ni har någon trevlig skogsslinga att gå.

Jag har pratat med min mamma om att gå en liten sväng med hundarna o hästen för jag vet hur mycket hon tycker om att gå i skogen o hon lovar att följa med nån dag men hon hittar alltid på ursäkter när hon e här så de händer aldrig.

 

[mybabysweetie]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Kära vän!
Jag är inte förvånad. Livet är orättvist, det gäller att inte vänta sig alltför mycket. Samma sak har hänt mig, fast det var länge sedan nu. Har älskat hästar hela mitt liv och när jag var 15 skaffade jag min första häst som jag fick låna. Jag jobbade extra för att försörja den och hade den i sex månader innan jag var tvungen att lämna tillbaka den för den skulle betäckas. Mina föräldrar var aldrig där och tittade varken på mig eller hästen. Men när min yngre syster fick häst så var det annat ljud på dem. De åkte och tittade och betalade osv. Min första egna häst köpte jag när jag gick ut gymnasiet och det var min moster som lånade mig pengar till den, men mina föräldrar tittade på den en gång (jag hade den i sex år), Sånt är livet! Fortsätt bara att gilla hästar och ha kul med dem, de ger mycket tillbaka som du inte kan få från människor! Kram!

Känns bra att inte jag e ensam men de e tråkigt att du också har haft de så.

 

[mybabysweetie]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Det känns nånstans som att det ligger något djupare mellan er än just häst(o)intresset. I varje fall så är det min erfarenhet av liknande problem. Jag vet att min pappa älskar mig, han är "bara" oförmögen att visa det. Hos min pappa ligger det i hans personlighet och med honom har jag insett, i vuxen ålder, att jag behöver vara extremt rak med honom för att vår relation ska fungera. Har haft långa diskussioner med min mamma också, hon skilde sig från honom av just samma anledning.

Så se till att prata med din mamma. Skriv brev om det känns lättare. Och försök vara rak där och då när det händer. Påtala hur du känner det i situationer när hon väljer dina syskon framför dig. Har du någon annan vuxen som känner din mamma väl som du kan prata med? Pappa, mormor, morfar, moster? Det kan vara enormt skönt att få någon prata med någon som kanske har upplevt samma sak, eller för den sakens skull har en helt annan synvinkel på det hela.

På mammas sida av släkten så ha jag tyvärr ingen att prata med för dom skäms för mej men jag har min pappa o prata med o han vet hur jag känner o jag har försökt skriva ett brev till min mamma men när jag ska börja skriva så sitter jag bara o gråter.

 

[Kjerulfia]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Låt det ta den tiden det tar att få ihop brevet. En mening i taget, till slut har du knåpat ihop ett litet brev. Det behöver ju inte vara en hel uppsats, det kanske räcker med ett par meningar.
Det är bättre att det tar lite tid och att du känner att du faktiskt får det som du vill ha sagt skrivet, än att inte skriva det alls.
Och får du inte till allt med ett brev, skriv ett till. Det kanske slutar med att du blir brevkompis med din mamma .

Lycka till nu.

 

[LulePettersson]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Jag har haft häst sen 2008, ridit sen 2000 och min mamma har aldrig varit intresserad av hästar och därför tycker väl inte hon det är så kul att titta på när jag skuttar runt på en polle. Hon är glad att jag har häst, att jag tycker det är kul och hela tiden visar framsteg men för det är hon inte intresserad av att glo på mig när jag rider

 

[kenneth]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Varför måste föräldrar titta på sina barn när dom utövar sina intressen? Min lycka när jag var barn var att jag överhuvudtaget fick rida.

 

[Zipp2010]

Sv: Mamma som inte bryr sej.

Jag känner lite likadant, det går lite hysteri i att föräldrarna ska vara med o titta på o engagera sig.
Men mina föräldrar har aldrig intresserat sig för mina intressen och jag har haft många.... I "bästa" fall har det berott på att de tyckt det varit farligt, annars var de nog helt enkelt inte intresserade och vill göra "sina" saker.
Jag tyckte det var jättejobbigt när alla andras föräldrar skjutsade och deltog medans mina aldrig gjorde det, samtidigt så var det ju deras val och de har missat mycket i mitt liv vilket märks idag när jag inte är så intresserad av att hålla regelbunden kontakt bara för att man ska.
Kan ju säga att jag blev verkligen självständig och har aldrig varit rädd att gå min egen väg och vet att jag klarar mig själv om så är, det är väl de positiva följderna.