Måste man umgås med ingifta släktingar?

[Monstermom]

Missförstå mig inte nu, jag vill gärna umgås med barnen på egen hand. Men det är ju inte så att jag slipper kalas osv bara för att jag träffar barnen annars också? I min familj skulle folk undra iaf.

Hm, nu är det nog något slags missförstånd, ja... Jag har inte tolkat något som att du inte vill umgås med barnen, så fick jag det att låta så så har jag uttryckt mig mysko på något sätt jag inte menade.

Vad jag far efter är att etablera ett slags egen-dag-med-faster-tradition istället för att gå på kalasen. Både för att du då kan slippa gå på kalaset och det går relativt lätt att presentera idén på ett sätt som fokuserar på "kul för barnen" istället för "jag orkar inte med de vuxna". Fasterdagen blir ju inte på samma dag som födelsedagen av praktiska skäl såklart, men tanken var att det är däromkring i alla fall.

Givetvis menar jag inte att det är enda dagarna på året ni ska ses! Men att det blir ert eget super-duperspeciella firande som är för bara er, liksom. Så blir det lättare att ta ut det avstånd du behöver till de vuxna utan att vare sig skapa en konflikt med dem eller förlora tid med barnen.

 

[Thomasine]

Ja det är så hela familjen tänker, ingen av oss har tagit avstånd trots att det här har känts jobbigt på flera sätt..
Vill inte att han ska känna sig övergiven av oss.

Vad glad jag blir när jag hör att inte bara du utan resten av familjen också känner så. Det var ganska ensamt ibland i min familj när problemet var som värst. Men rätt skall vara rätt, ganska många lärde sig något och skulle det hända igjen tror jag att reaktionerna och attityderna blir annorlunda.

 

[Bison]

Nej?
Jag umgås inte med min mans familj öht, inte för att jag har något direkt emot dem, jag brukar bara ha bättre saker för mig.

 

[Badger]

Tack alla som svarar! Jätteskönt att läsa!


Det brukar egentligen inte pratas så mkt religion, förutom på typ dop då (eftersom det är en religiös sammankomst). Tidigare har jag stått ut just därför att de inte "prackat på mig" något. Nu har det dock börjat kännas annorlunda efter att jag sett/upplevt hur de beter sig i diskussioner (främst på FB).



Ja du har ju rätt. Jag klarar också av att bita mig i tungan om jag vill
Tycker dock att det är jobbigt. Det gör mig alltid så ledsen.. Mycket för att jag blir orolig för min bror och sörjer att han har hamnat i detta..


Alltså jag har gett upp all form av diskussion, det är lönlöst. Jag har till och med bett min bror och svägerska att de inte ska starta diskussioner med mig, för det gör mig arg, ledsen och fruktansvärt upprörd. Jag har jättesvårt att få ihop att min bror på något sätt har anammat en så fruktansvärd människosyn. Samtidigt så är han fortfarande min bror. Kort så har jag någon slags inre konflikt och för att jag ens ska kunna umgås med min bror och hans fru (framförallt barnen egentligen) så funkar det inte att vi pratar om vissa saker.



Ja alltså vi pratar om människor som tex tycker att kvinnor som gör abort kan jämföras med hitler, ÄVEN om kvinnan tex blivit våldtagen. Den senaste tiden har det förekommit väldigt mycket antiabortpropagande på deras sociala medier (svägerskan är jag vän med, de andra ser jag ibland genom gemensamma vänner på FB) och i de där argumenten ligger så mycket kvinnoförakt att jag blir helt äcklad.
Sen är de även övertygade om att otrogna, icke-troende, sambos och homosexuella kommer brinna i helvetet. Och vad man än säger så vet de bättre för de är upplysta. Typ.

Just dopen är väldigt små tillställningar som de tar på högsta allvar just religiöst. Det är långa ceremonier och prat om saker som bara gör mig ledsen.
Att undvika dem "socialt" är väl inte någon jätteutmaning men jag har fått så svårt för dem att det lite vänder sig i magen på mig..



Han vet att jag tagit väldigt illa vid mig vid vissa diskussioner, och han vet att jag inte delar hans syn på livet sas. Sen har jag inte sagt att jag överväger att inte umgås med dem..
Själv har han gått med i deras kyrka och verkar fullständigt hjärntvättad ibland..

Hu, blocka hennes inlägg så du inte ser dem om du inte vågar avfrienda.
Kanske borde umgås med barnen av ren välgörenhet men inte på födelsedagarna utan komma mer present lite senare. Du kanske bara blev väldigt upptagen alla dopen och skickar en liten barnbok med trevlig människosyn istället.