Och NU tycker jag att vi återgår till trådens ämne.
Jag måste säga att jag är så stolt över alla initiativ och grupper som håller blicken mot målet, att förändra strukturerna. Många medier försöker få oss att peka ut män och förövare, men de är bara en del i massan. Och det är kvinnorna, människor, vars öden är viktiga. Nu jobbar vi tillsammans för att skapa en vänligare värld, och det gör mig verkligen glad. Se bara på vad som kommit upp i medierna de senaste dagarna. Från mötet med jämställdhetsministern igår, TCO idag och i morgon är det direktsändning från #imaktenskorridorer
Jag följer inte alla me2-initiativ.
Men tycker redan det "gått i stå" i de få där jag är medlem.
Man fortsätter att i grupperna beskriva fler exempel.
Man fortsätter att beklaga offren.
Men det verkar inte som om personer i ledande ställning tar särskilt allvarligt på det hela (jag tänker då inte på jämställdhetsminister; det är väl bra att politikerna i riks-position tar det hela på allvar men det går troligen inte att lagstifta bort attityder - det har inte fungerat förut och de grövre företeelserna är redan olagliga).
Chefer på lokalplan behöver ta det hela på allvar.
I medarbetarenkäten förra året och i år ställs frågor kring sexuella trakasserier och kring särbehandling på grund av kön.
Förra året (och i år, men den enkäten är inte analyserad än så den går inte att uttala sig om för närvarande) kryssade jag "ja" gällande särbehandling pga kön. Vid övergripande analyser har det inte kommenterats hos min arbetsgivare att medarbetare blivit särbehandlade pga kön.
I år vet jag fler som kryssat "ja" i den frågan - och vi får väl se om det är något som kommer att diskuteras. Med tanke på Me2, "borde" arbetsgivaren av ren självbevarelsedrift lyfta det som kommer fram men vi får som sagt se.
Och om resultatet mest blir "ett forum för att beskriva vad man varit med om" men utan tänder så riskerar det hela bli något som snabbt blåser förbi och glöms bort.