Sv: Medryttare !!!
Oj det blir ett långt inlägg...
Jag hade en d-ponny och mamma en stor häst. Jag skule iväg och plugga på ett naturbruksgymnasium och ta med min häst. Mamma ville inte köpa en häst till utan frågade en i närheten där vi bor om hon ville ha sin häst hos mamma, mamma hade tyckt synd om hästen som stått själv så länge. Vi visste inte så mycket om denna häst innan.
Hästarna släpptes iallafall ihop och lukas (min nuvarande häst) gick inte att gå nära utan att han anföll oss. Iallafall så tyckte jag synd om hästen som ingen pysslade med. Han blev aldrig ryktad eller något. Jag frågade då om jag fick börja rykta honom och gå ut lite med honom. Ägaren gick med på detta. Och där börjar vår resa tillsammans. Eftersom det inte gick att komma i närheten började jag stå utanför staketet och ge honom knäckebröd. Till en början gick det inte röra honom för då kastade han sig iväg.
Men med tiden fick jag klappa honom mer och mer och tillslut fick jag även vara i närheten av honom inne i hagen. Jag började då rykta honom och lära honom lyfta hovarna så man kunde kratsa ur dem. Han var 12 år då och ingen hade kratsat hans hovar, möjligtvis gjorde uppfödaren det, men han flyttade därifrån när han var 6 månader då uppfödaren gav bort honom till ett lotteri... Hur i helsike man kan ge bort en häst till ett lotteri förstår jag inte.
Min lilla pålle kanske hade fått det bra om man inte hade gjort något så dumt. Han hade dessutom kraftig eksem som hon inte behandlade varken med flugmedel eller något annat. Jag köpte flugmedel och annat för att jag tycker inte man lämanr sin häst full med sönderskrapade sår.
EFter hand började jag gå ut med honom. Han började se fram emot mina stunder och sprang alltid fram till mig och gnäggade när jag kom. Det var också runt den här tiden han fick tillbaka sin gnista i ögonen. Jag frågade sedan om jag kunde rida in honom för jag tänkte att då kanske hon säljer honom för att få pengar.
Han var oerört lätt att rida in och jag trivdes som bara den med honom, även om jag var ledsen att jag bara kunde vara med honom på helgerna, då jag var i skolan på vardagarna. Iallafall så fick man ju veta ett och annat när man var där. Att man måste vara tuff mot honom och man såg henne ju smälla till honom någon gång. Mammas häst hade blivit halt på hösten och på vintern blev hon utdömd och avlivad då hon hade väldigt ont. Mamma och jag gjorde då en deal att hon fick min ponny så kunde jag köpa lukas om ägaren gick med på det. Ägaren hade ju hotat med att avliva honom några gånger för att han var så jobbig. Vi fick iallafall köpa honom för 2500 kronor.
EFterhand har han börjat lita på människor mer och mer och älskar att bli ompysslad. Uppmärksamhet är otroligt viktigt för honom, men det är väl för att han stod bortglömd i 12 år. Han är idag en vädigt trevlig häst så länge man är lugn. Han är idag en ponny med mycket gnista som älskar att göra rätt. Har honom utlånad på foder nu hos en liten tjej som fick hjälp av sin mamma till att börja med tills han litade på henne. Hon var 6 år när hon lånade honom och han har blivit den snälla barnponnyn. De har nu haft han i två år och lämnar tillbaka honom till sommaren.
Jag är ju mycket noga vilka som hanterar honom fr om man hanterar honom på ett lugnt sätt utan slag och skrik så kan man inte få en trevligare häst.
REsan var lång för oss och oerhört påfrestande. Jag mådde dåligt många gånger under resans gång, men den var helt klart värd det. Vet att historian kanske låter lite otrolig med lotteriet och allt. Tyvärr är allt sant.
LIte OT men vill också ha sagt det att alla hästar går inte att rida av vem som helst då de har varit med om hemska saker som de aldrig kommer att glömma. Jag kommer aldrig få veta exakt vad min häst gått igenom, men jag kan tyvärr gissa det mesta och jag hoppas verkligen inte att det är så vanligt som jag tror.
Lägger även in en bild på honom där man ser att han har fått gnista i ögonen. Detta var när jag hade haft honom i ett år.
