Bukefalos 28 år!

Middagsdilemma - hur skulle ni göra?

Ang middags-grejen, så tycker jag att det är juste att de informerar att de ska på fest dagen innan och evt kan vara lite bakis. Du svarar att "ok vi kör ändå". Därefter förstår jag inte problemet. Alternativet vore att du istället frågat om det fanns ngt datum som skulle passat bättre?
...fast det var ju inte såhär det stod i meddelandet kvinnan skickade.
 
Äsch jag hade kört på. Hade de inte velat träffa dig hade de sagt nej. Nu hade de glömt en fest på fredagen, kan hända vem som helst med ett pressat schema. Och hade ett tufft schema på söndagen. De vänder ju ändå ut och in på sig för att lösa situationen. (jag hade med all säkerhet ringt och tackat helt nej om jag redan tackat ja till en fest på fredagen och sedan hade fullt upp på söndagen, jag vill ha en dag med enbart familjen under helgen och oavsett om jag glömde bort grejen på fredagen och sedan kom på den så hade den gått först om jag sagt jag till den först).
 
Äsch jag hade kört på. Hade de inte velat träffa dig hade de sagt nej. Nu hade de glömt en fest på fredagen, kan hända vem som helst med ett pressat schema. Och hade ett tufft schema på söndagen. De vänder ju ändå ut och in på sig för att lösa situationen. (jag hade med all säkerhet ringt och tackat helt nej om jag redan tackat ja till en fest på fredagen och sedan hade fullt upp på söndagen, jag vill ha en dag med enbart familjen under helgen och oavsett om jag glömde bort grejen på fredagen och sedan kom på den så hade den gått först om jag sagt jag till den först).
På vilket sätt vänder de ut och in på sig, menar du?
I min värld är det inget konstigt att vara på fest en dag, middagsbjudning en annan och ännu en familjemiddag (antar jag att deras söndagsprogram handlar om) en tredje dag. Olika dagar, olika program - till det behöver man inte vända ut och i på sig.
I min mening krånglar de bara till det simpla schemat, genom att försöka komma med ändringar och en massa förklaringar.
 
På vilket sätt vänder de ut och in på sig, menar du?
I min värld är det inget konstigt att vara på fest en dag, middagsbjudning en annan och ännu en familjemiddag (antar jag att deras söndagsprogram handlar om) en tredje dag. Olika dagar, olika program - till det behöver man inte vända ut och i på sig.
I min mening krånglar de bara till det simpla schemat, genom att försöka komma med ändringar och en massa förklaringar.
Nu kommer olikheten här igen :)
Jag hade aldrig klarat av att ha saker bestämda fredag lördag och söndag, jag MÅSTE få ha minst en dag oftast hela helgen fri att kunna återhämta mig.
 
På vilket sätt vänder de ut och in på sig, menar du?
I min värld är det inget konstigt att vara på fest en dag, middagsbjudning en annan och ännu en familjemiddag (antar jag att deras söndagsprogram handlar om) en tredje dag. Olika dagar, olika program - till det behöver man inte vända ut och i på sig.
I min mening krånglar de bara till det simpla schemat, genom att försöka komma med ändringar och en massa förklaringar.
Ser du överhuvudtaget de här personerna som vänner? Tycker du om dem? Det har jag undrat genom hela tråden. Ser de dig som en vän? Tycker de om dig?

Du skriver att de kommer med "bortförklaringar", och nu att de "försöker komma med ändringar" och förklaringar. För mig är det ordval när tex en kollega smiter från ett gemensamt ansvar, men knappast något jag skulle säga om en vän. Om en vän ändrar en överenskommelse, så tänker jag nog på hennes skäl till det som mer vettiga än vad ordet "bortförklaringar" antyder att du gör. Jaja, de här personerna tycker helt enkelt att programpunkter varje dag under helgen är jobbigt. Sådana kan vänner ju också vara, blir min tanke.

Just det att de upplever att de behöver förklara så mycket och att du ser det som bortförklaringar, antyder för mig att det här inte är en vänskap. Mer en plikt (en jobbig släkting, en tröttsam kollega).
 
På vilket sätt vänder de ut och in på sig, menar du?
I min värld är det inget konstigt att vara på fest en dag, middagsbjudning en annan och ännu en familjemiddag (antar jag att deras söndagsprogram handlar om) en tredje dag. Olika dagar, olika program - till det behöver man inte vända ut och i på sig.
I min mening krånglar de bara till det simpla schemat, genom att försöka komma med ändringar och en massa förklaringar.
I din värld ja. För mig är det uppenbart att de kanske har en parrelation som de vill vårda själva också, och där ingår troligen inte Tott. Nu hade mannen redan (som jag förstått det) tackat ja till en fest, det kommer de på efter att de tackat ja till dig, med andra ord försvann fredagen för dem då att vårda parrelationen. På söndagen hade de redan ett fullspäckat schema, ingen tid där. Jobbar båda (vilket inte framkommer) så går veckorna troligen bort från jobb. Då fungerar de; "ok vi glömde av festen, vi vill ha en kväll själva, hur gör vi nu? Ja, kvinnan kan åka till Tott på fredag kväll, då kan vi ändå vara gemensamt på lördag" japp, så fick det bli. Tott ville inte. Så då struntar de i att vårda parrelationen och kommer ändå vilket väl faktiskt fås ses som att de absolut vill träffa dig och de gör vad de kan för att komma.

Som sagt i din värld är det konstigt, i min värld vill jag efter mycket stress och mycket jobb under veckorna i alla fall ha en kväll med min man. Jag tycker inte det är ett dugg konstigt. Det framgår ju inte hur stressigt de har det i sitt liv i övrigt liksom, sitter de båda ner på arslet i soffan som arbetslösa då är det kanske en sak, har de jobb, familj, mycket i sitt liv just nu, då kan jag förstå deras agerande. Och det innebär inte på något sätt att de inte vill åka hem till dig eller inte gillar dig.
 
Ser du överhuvudtaget de här personerna som vänner? Tycker du om dem? Det har jag undrat genom hela tråden. Ser de dig som en vän? Tycker de om dig?

Du skriver att de kommer med "bortförklaringar", och nu att de "försöker komma med ändringar" och förklaringar. För mig är det ordval när tex en kollega smiter från ett gemensamt ansvar, men knappast något jag skulle säga om en vän. Om en vän ändrar en överenskommelse, så tänker jag nog på hennes skäl till det som mer vettiga än vad ordet "bortförklaringar" antyder att du gör. Jaja, de här personerna tycker helt enkelt att programpunkter varje dag under helgen är jobbigt. Sådana kan vänner ju också vara, blir min tanke.

Just det att de upplever att de behöver förklara så mycket och att du ser det som bortförklaringar, antyder för mig att det här inte är en vänskap. Mer en plikt (en jobbig släkting, en tröttsam kollega).

Precis min tanke!
Låter som en krånglig "vänskap" i mina ögon! Om en vän ställer in ngt så antar jag att det finns skäl för det. Jag ser inte orsaken som "bortförklaring". Jag vill ju gärna umgås med mina vänner och förutsätter att de känner samma för mig så då försöker vi med en annan dag som passar bättre. Därefter tänker jag inte mer på saken och ältar inte vidare i ämnet helt enkelt :)

Enda gången jag kanske skulle tycka det vore lite jobbigt är om ngn tex ställer in en gemensam resa med kort varsel. Speciellt om det är ngt man planerat ihop länge. Å andra sidan har det hänt mig en gång och då åkte jag helt enkelt själv, träffade massa nya människor och det blev väldigt lyckat! :)
 
Är det bara jag som tycker att vännens svar var väl formulerat? Bara jag som ibland fått inbjudningar och känt Åh nej - och sedan fått det jobbigt med att tacka nej? Att tacka nej till en inbjudan man helst inte vill ha tycker jag är jättesvårt. Så jag tycker att vännen fick ihop det fint.

Jag har en anhörig som ofta klagar över att nu är helgen fullbokad igen, vi som bara ville vara hemma. Hon klarar inte riktigt att tacka nej utan en väldigt konkret orsak. Och jag förstår henne.
 
Är det bara jag som tycker att vännens svar var väl formulerat? Bara jag som ibland fått inbjudningar och känt Åh nej - och sedan fått det jobbigt med att tacka nej? Att tacka nej till en inbjudan man helst inte vill ha tycker jag är jättesvårt. Så jag tycker att vännen fick ihop det fint.

Jag har en anhörig som ofta klagar över att nu är helgen fullbokad igen, vi som bara ville vara hemma. Hon klarar inte riktigt att tacka nej utan en väldigt konkret orsak. Och jag förstår henne.

Ja, fast när tott sa att hen inte kan på fredagen och att det nog var bäst att ta middagen en annan helg så borde de inte insisterat på att få komma ändå (och dessutom i valfritt skick).
 
Ja, fast när tott sa att hen inte kan på fredagen och att det nog var bäst att ta middagen en annan helg så borde de inte insisterat på att få komma ändå (och dessutom i valfritt skick).
Det är möjligt, jag menade bara det första svaret som det citerades i #12
 
...och jag tycker att man snällt får gå på middagen man redan tackat ja till (om man inte blir sjuk eller nåt liknande). Jag har själv varit på oändligt många tillställningar som jag egentligen inte skulle ha "orkat" gå på, men jag har inte klagat och jag har definitivt inte sagt nåt till den som ordnar. Till nästan 100 % har det varit värt den lilla ansträngningen från min sida ändå. Oftast har det blivit riktigt roligt.
 
...och jag tycker att man snällt får gå på middagen man redan tackat ja till (om man inte blir sjuk eller nåt liknande). Jag har själv varit på oändligt många tillställningar som jag egentligen inte skulle ha "orkat" gå på, men jag har inte klagat och jag har definitivt inte sagt nåt till den som ordnar. Till nästan 100 % har det varit värt den lilla ansträngningen från min sida ändå. Oftast har det blivit riktigt roligt.
Jag håller med dig och tror att dina vänner resonerade likadant efter lite betänketid. De ville kanske bara se ifall det fanns en annan möjlig lösning? Förmodligen läste de av dig och din besvikelse och valde att tacka ja trots att det innebär en tung helg för dem. Jag hade fullföljt middagen!
 
Jag håller med dig och tror att dina vänner resonerade likadant efter lite betänketid. De ville kanske bara se ifall det fanns en annan möjlig lösning? Förmodligen läste de av dig och din besvikelse och valde att tacka ja trots att det innebär en tung helg för dem. Jag hade fullföljt middagen!
Tror också att de läste av min besvikelse och därför sen sade att de kommer. Jag försökte sen bita ihop och köra, men jag hade helt tappat lusten i det skedet. Jag brukar gilla att fixa och dona och laga mat och bjuda, men...nä, kändes inte bra.
Känns inte bra nu heller :(
 
Är det bara jag som tycker att vännens svar var väl formulerat? Bara jag som ibland fått inbjudningar och känt Åh nej - och sedan fått det jobbigt med att tacka nej? Att tacka nej till en inbjudan man helst inte vill ha tycker jag är jättesvårt. Så jag tycker att vännen fick ihop det fint.

Jag har en anhörig som ofta klagar över att nu är helgen fullbokad igen, vi som bara ville vara hemma. Hon klarar inte riktigt att tacka nej utan en väldigt konkret orsak. Och jag förstår henne.

Jag håller med, hade inte haft några problem med det svaret i så god tid :) lite väl detaljförklarat kanske men inget jag hade brytt mig nämnvärt om :)
 
Det antog jag också helt kallt - i synnerhet efter att vi inte setts för middag och vin på hela vintern. Normalt brukar vi ses med jämna mellanrum. Jag trodde att de, liksom jag, tyckte det var kul att vi äntligen fick till det - att de såg fram emot att ses.
Motsatsen är uppenbar, enligt mig.

Jag tycker man faktiskt skapar problem ibland genom att ha lite för mkt negativt katastroftänk. Och jag tycker du läser in mer än man behöver i deras meddelande. Vilket gör dig ledsen och nu gör att ni inte träffas alls.

Jag hade nog istället bara antagit att de gör vad de kan för att orka, vill ses och antingen om jag ställt in för att de verkade behöva vila inte brytt mig mer om det. Vi ses en annan gång liksom. Ev bjuder jag in någon annan om någon har tid att komma med så kort varsel. Ibland går det ju.
Om jag valde att köra hade vi säkert haft trevligt. Och det hade nog varit mitt första alternativ om det gällde mina vänner.

På så sätt hade iaf jag sluppit sitta ledsen och besviken med inställd middag.
Man kan ganska ofta välja hur stora problem saker ska få bli.
Du har valt att få ett stort problem som gör dig ledsen.
 
Jag håller med, hade inte haft några problem med det svaret i så god tid :) lite väl detaljförklarat kanske men inget jag hade brytt mig nämnvärt om :)
Skulle ha känts mycket bättre utan alla detaljer om baksmälla och inte vinsugen och "vi hade sett fram emot en helg utan program varje dag" ...som din middag nu förstör.
Tycker alla hennes förklaringar förstör det hela.
 
...och jag tycker att man snällt får gå på middagen man redan tackat ja till (om man inte blir sjuk eller nåt liknande). Jag har själv varit på oändligt många tillställningar som jag egentligen inte skulle ha "orkat" gå på, men jag har inte klagat och jag har definitivt inte sagt nåt till den som ordnar. Till nästan 100 % har det varit värt den lilla ansträngningen från min sida ändå. Oftast har det blivit riktigt roligt.
Men det där med att man snällt får gå. För mig är det ännu ett uttryck som får mig att undra om det verkligen är vänner det handlar om.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
8 240
Senast: lundsbo
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
12 403
Senast: LovingLife
·
Relationer Har tagit paus från dejtade och tog bort min tinder för jag kände jag föll för fel killar och mådde dåligt i en period. Åkte till stan i...
8 9 10
Svar
197
· Visningar
19 305
Senast: Brie
·
Relationer Har haft lite otur när jag träffat killar, eller är kanske fel på mig. Då killar oftast tappar intresset och vill inte ses mer än några...
2 3
Svar
50
· Visningar
10 116
Senast: Myzan87
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp