När du köpte hund...

Jag var inte runt på kennlar men jag kollade alla hemsidor efter valpar som föddes senhösten/tidig vinter 2011 (eftersom jag var student och vårterminen 2012 mest hade examensarbetet att roa mig med). Så jag gick lite efter när valparna skulle födas och sen kollade jag på rasdata på föräldrar och mor- och farföräldrar efter meriter, hälsostatus och hur avkommorna presterat. Rasen var självklar! Jag ville ha en golden retriever och en golden retriever blev det :p Jag låste mig lite vid att det skulle vara i Norrbotten/Norra norrland pga ekonomi som student och pga logistik, nästa gång kommer jag inte begränsa mig till det.
 
Jag har velat ha hund sen jag var väldigt liten och brukade läsa hundrasböcker från pärm till pärm.

Efter att vi flyttat ut till huset på landet kände även maken, som är uppväxt med BC och engelsk springer spaniel att det saknades något på gården.

Vi funderade länge på basset fauve de Bretagne eller Petit basset griffon vendéen (maken jagar), men jag har alltid varit förtjust i småterriers (mest umgåtts med cairn) och halkade på den vägen in på norwich- och norfolkterrier. Bland noffarna fanns en planerad kull som passade oss i tid och vi hälsade på uppfödaren (som bodde på andra sidan landet) tre gånger innan vi hämtade vår älskade hund. Fick chans att umgås med hennes vuxna noffar (bla mamman och en halvbror på pappans sida) och vi kände båda att det här kunde bli en hund som passar oss.

Jag är fortfarande väldigt förtjust i bassetarna, men inser att vår hund passar så mycket bättre in hos oss.
 
Hur gjorde ni när ni köpte era hundar? Hur många kennlar åkte ni till och hur många hundar träffade ni? Tog det långt tid innan ni valde ras eller var det ett självklart val? Och hur bestämde ni kull/kennel? Berätta aaallt! :D

Jag kollade websidor för alla uppfödare i de nordiska länderna innan jag tog kontakt. Min ras är liten i Sverige och det föds inte många kullar varje år. Mina två kommer från samma kennel. Min förra hunds pappa kom därifrån och därför mailade jag för att höra mig för om hur planerna såg ut för kommande kullar. Fick ett väldigt bra svar som gjorde mig väldigt positiv, bland annat att jag inte fick tinga valp förrän vi hade träffats. Jag kontrade med att fråga om jag fick ta med min hund för de var det enklaste sättet att få reda på hur jag var som hundägare - från hunden skulle hon alltid få ett ärligt svar :) Det tyckte hon var kul så vi bokade ett möte och kom bra överens och så fick jag ställa mig i kö till valp. Hade tur och fick en valp 2013.

När valpen var 6 mån förolyckades min andra hund :( och då hade jag sån tur att det fanns en tikvalp kvar otingad hos "min" uppfödare så därför har jag nu två lite för tätt i ålder.

Den här uppfödaren ger ett makalöst stöd och har blivit en vän och mentor. Vi har mycket kontakt inom kennelfamiljen med facebookgrupper, läger, valpträffar mm.
 
Inför första hundköpet letade jag på blocket. Var rätt ung, skulle absolut ha en BC (fast gärna utan vallningen, eftersom jag ville ha den till annat. Ironin...) men tyckte det var viktigt att den var reggad i SKK. Vågade inte köpa valp utan ville börja med en vuxen omplacering.

Hittade en annons på blocket om flera vuxna hundar som sökte nytt hem, ringde bums och åkte dit en vecka senare. Hem kom jag med Sam, 6 år gammal reggad BC som spenderat flera år som burhund, använd till att producera BC-blandisar. Han var INTE en lätt förstahund.

När kom upp i åren började jag leta valp. Av ekonomiska skäl började jag med att titta på BC-blandrasvalpar på Blocket, åkte bla och tittade på en 12 veckors collie/BC som skulle omplaceras(!). Tog kontakt med uppfödaren och blev helt förskräckt över vilken total samvetslöshet denne uppvisade. Bestämde mig då för att hellre spara ihop mer pengar till köpeskillingen och köpa en riktigt bra valp från en seriös uppfödare. Började ringa avelsråd, hålla koll på rasföreningens valpförmedling, tog kontakt med min lokala vallhundsklubb samt fårbonden på granngården som ju hade vallhundar.

Så här i efterhand borde jag ha varit mer frågvis före köpet, men det var inte lätt att få köpa valp som ung tjej utan kontakter i vallhundsvärlden. En uppfödare bjöd in mig att träffa hennes valpar, familjen var trevlig, hundarna fina och sociala så jag tingade Boss.

Efter att ha jobbat några år med vallhundar har jag lite andra kriterier, tittar på andra egenskaper och är väldigt kräsen. Vallning är inte en egenskap, det är otroligt komplext och skiljer massor mellan olika hundar. Det fattar en inte utan att ha fått hjälp med vad en ska titta efter.
 
Hur gjorde ni när ni köpte era hundar? Hur många kennlar åkte ni till och hur många hundar träffade ni? Tog det långt tid innan ni valde ras eller var det ett självklart val? Och hur bestämde ni kull/kennel? Berätta aaallt! :D

Rasen kom vi fram till efter mycket letande och grubblande. Sen valde vi en uppfödare, besökte faktiskt bara denne men tittade på röntgenresultat och till viss del MH-resultat men var egentligen för okunniga då. Andra hunden valde vi en kombination, sen blev hanen ändrad men kombinationen var fortfarande bra och uppfödaren också så vi höll kvar vid den kullen och fick köpa vår valp trots hård konkurrens :D
 
Min första hund var en omplacering som jag hittade på Blocket. Hade aldrig haft hund innan, funderade ut ras och sökte massa information om olika raser jag var intresserad av på internet innan jag bestämde mig för golden retriever. Ville ha en vuxen hund och jag gick i skolan och behövde kunna lämna hunden hemma ett par timmar då och då redan från början. Hittade sen min hund på en annons och åkte ca 60 mil tur och retur för att titta på honom. Jag bestämde mig där och då på plats att han skulle följa med mig hem. Han var dessutom redan omplacerad en gång så jag blev hans tredje hem (2år var han då). Nu i efterhand önskar jag att jag ställt lite mer frågor osv. Bland annat hade han inte sån värst vidare vardagslydnad han hade tillexempel tydligen inte alls gått att ha lös hos någon av sina förra ägare (fick jag veta i efterhand). Jag lärde mig massor med honom, vi gick kurser och jag lärde mig att träna hund och prova på olika hundsporter. Idag är han en jättefin hund men man får ha "en tumme i ögat" på honom ibland för att han ska uppföra sig.

Min andra hund då ville jag ha en valp och få vara med från början. Hade lite andra kriterier bland annat liten hund, lättfostrad, som man kan prova på tex agility med, inte så mycket jaktlust. Tittade först på jack russel terrier och träffade en som min bekant hade men insåg genast att det skulle bli för svårt för mig. Min dåvarande dagmatte hade en chihuahua och det var där jag föll för rasen. Läste runt på internet, tog kontakt med några kennlar. Åkte och hälsade på en men det kändes inte riktigt rätt, köndes mest som att dom ville tjäna pengar på valparna och inte var så intresserade av hos vem dom hamnade (var dessutom inte SKK-reggade valpar) Hittade sen en annons (på blocket igen) på en uppfödare som hade valpar (reggade). Ringde och pratade med henne och det lät väldigt bra hon ställde mycket frågor om mig och jag frågade henne massa saker ocskå. Eftersom hon bodde långt ifrån mig så kunde jag inte åka och titta på valparna men jag berättade vad jag ville med min hund och hon berättade om de valparna hon hade och skickade bilder. Tillslut bestämde jag mig för en och tingade honom. Han är helt underbar, kanske inte riktigt så mycket för att träna utan vill gärna slappa i soffan. Men vi har provat på lite agility och kör rallylydnad iaf.
 
Jag köpte min hund via buke! ;)

Första hunden köptes när jag var 10 år, en familjehund och där hade jag inget att säga till om rasen utan det var min pappa som bestämde - det blev en dvärgschnauzerhane som jag älskade över allt annat!

Jag började hänga på buke 2006 och någon gång därefter upptäckte jag att @falukorw födde upp dvärgschnauzer. Hon verkade vara mycket vettig och klok i sin avel, hade vackra hundar som dessutom hade fina meriter både på utställning och inom hundsporter. Hennes tik Nova blev dessutom korad vilket gjorde att jag bestämde mig för att jag ville ha en valp efter henne och jag ville helst bli fodervärd för att kunna lära mig om pälsvård och utställning för det var jag hemskt intresserad av! Gamlingen gick ej att ställa ut då han blev klippt redan i tidig ålder (pälsen ska trimmas och förstörs av klippning).

När det var dags för Novas första kull så var det egentligen ett år för tidigt, jag skulle ju inte köpa egen hund förrän jag tagit min examen och jag var rädd för att köpa en till hund medan gamla Spike fortfarande var i livet.
Men @falukorw övertalade mig att komma och kika på valparna och visst hade hon en tik som hon ville lämna ut på foder. Hon kom med lösningar på alla mina invändningar och förklaringar till varför det var för tidigt med valp nu - och vem kan då motstå? ;) Så lilla Dahlia fick flytta hem till mig vid 4-månaders ålder, hon är en helfodertik.

Dahlia älskar att tävla och träna, har fina meriter inom lydnad, rally och är korad. Hon visade sig dock ha en liten rörelsestörning (hon tar hoppsasteg, alltså inget allvarligt) så utställningskarriären gick inte fullt så bra som jag önskat vilket egentligen var anledningen till att hund nummer två fick flytta in. Hon har trots det ändå lyckats bli BIR 4 ggr, Tysk juniorchampion och Norsk utställningschampion.

Winzi är en dvärgschnauzertik som jag hittade via Facebook. En uppfödare hade lagt upp en bild på Winzi som valp och både @falukorw och jag blev intresserade. Hon köptes via nätet från Ryssland och kom till oss på hennes 4-månaders dag. Hon är också en helfodertik som ägs av @falukorw och en annan uppfödare här i Sverige.

Nästa hund blir förhoppningsvis en avkomma från Dahlia, men det är inte dags än.
 
Tar de två jag har nu. :)
Vår gamla golden hittade vi via annons. Jag lade ut en ganska detaljerad annons på vad vi sökte, fick en del svar som var ointressanta för oss. Hade gett upp hoppet när plötsligt rätt kennel hörde av sig. De hade en 4årig tik som kommit tillbaka, varit iväglämnad igen och kommit tillbaka. De hade tänkt behålla henne som valpuppfostrare för hennes temperament är inte vad de ville avla på. (hon är väääääldigt lugn och rör inte en fena i onödan och det var inte vad de ville ha i sina Goldens) Men Fanny trivdes inte alls med att det var många hundar och ingen lugn och ro så när de såg vår annons tyckte de att det lät perfekt för henne.
De bor långt bort så efter ett antal långa telefonsamtal så bestämde vi oss för att mötas halvvägs och ville vi inte ha henne tog de med henne hem igen. Det var kanske inte optimalt, det var mitt i vintern, halt och snöigt och vi möttes på en parkering, men det blev ju bra ändå :)
Hon fyller snart 10.

Den lilla svarade jag på en annons från en kennel. Egentligen var vi intresserade av en tvåårig tik, men det slutade med en 7årig istället. Hon hade plockat fram hundar som skulle kunna passa oss och vi hade väl typ 8 att välja mellan även om som sagt vi var inne på 2åringen.

Direkt vi kom in kom lillbatting fram till mig och ville bli klappad men när de andra hundarna började väsnas och fara runt så gick hon och gömde sig. Ägaren sa att hon hade börjat vantrivas väldigt mycket och låg bara under möbler eller på andra gömställen och tryckte.

Eftersom Fanny är väldigt lugn och sansad kändes det som att det kunde bli en bra matchning. Plus att hon som sagt inte trivdes där längre.

Nu har hon bott hos oss snart två månader, och visst är det utmaningar men hon är en väldigt mysig hund som ska ha det bra nu när hon är färdig i aveln. :love: (sen tycker övriga familjen att det är lite tråkigt för hon har verkligen blivit 'min' hund så hon är inte så intresserad av att umgås med de andra.)
 
Jag köpte min hund via buke! ;)

Första hunden köptes när jag var 10 år, en familjehund och där hade jag inget att säga till om rasen utan det var min pappa som bestämde - det blev en dvärgschnauzerhane som jag älskade över allt annat!

Jag började hänga på buke 2006 och någon gång därefter upptäckte jag att @falukorw födde upp dvärgschnauzer. Hon verkade vara mycket vettig och klok i sin avel, hade vackra hundar som dessutom hade fina meriter både på utställning och inom hundsporter. Hennes tik Nova blev dessutom korad vilket gjorde att jag bestämde mig för att jag ville ha en valp efter henne och jag ville helst bli fodervärd för att kunna lära mig om pälsvård och utställning för det var jag hemskt intresserad av! Gamlingen gick ej att ställa ut då han blev klippt redan i tidig ålder (pälsen ska trimmas och förstörs av klippning).

När det var dags för Novas första kull så var det egentligen ett år för tidigt, jag skulle ju inte köpa egen hund förrän jag tagit min examen och jag var rädd för att köpa en till hund medan gamla Spike fortfarande var i livet.
Men @falukorw övertalade mig att komma och kika på valparna och visst hade hon en tik som hon ville lämna ut på foder. Hon kom med lösningar på alla mina invändningar och förklaringar till varför det var för tidigt med valp nu - och vem kan då motstå? ;) Så lilla Dahlia fick flytta hem till mig vid 4-månaders ålder, hon är en helfodertik.

Dahlia älskar att tävla och träna, har fina meriter inom lydnad, rally och är korad. Hon visade sig dock ha en liten rörelsestörning (hon tar hoppsasteg, alltså inget allvarligt) så utställningskarriären gick inte fullt så bra som jag önskat vilket egentligen var anledningen till att hund nummer två fick flytta in. Hon har trots det ändå lyckats bli BIR 4 ggr, Tysk juniorchampion och Norsk utställningschampion.

Winzi är en dvärgschnauzertik som jag hittade via Facebook. En uppfödare hade lagt upp en bild på Winzi som valp och både @falukorw och jag blev intresserade. Hon köptes via nätet från Ryssland och kom till oss på hennes 4-månaders dag. Hon är också en helfodertik som ägs av @falukorw och en annan uppfödare här i Sverige.

Nästa hund blir förhoppningsvis en avkomma från Dahlia, men det är inte dags än.

Vilken härlig berättelse!
Innan du vet ordet av så har du ännu fler hundar hemma. :) Hur gick det med studierna? Fick du avslutat dem trots valpen i huset?
 
Vilken härlig berättelse!
Innan du vet ordet av så har du ännu fler hundar hemma. :) Hur gick det med studierna? Fick du avslutat dem trots valpen i huset?

Ja antagligen ;)
Det gick utmärkt! Dahlia bodde kvar hos uppfödaren tills hon var 4 månader då jag hade praktik i Tyskland och inte kunde ta med henne. Sedan hann det tyvärr bara gå två veckor innan gamla Spike blev dålig och det var dags för honom att vandra vidare. På hösten följde Dahlia sedan med mig till Tyskland då hon hade åldern och vaccinationerna klara. Hade nog haft det jobbigare med examen utan hund, för nu var jag ju tvungen att göra avbrott i pluggandet för att leka med vovven eller gå ut på promenad :)
 
Jag har social fobi och en del andra psykiska funktionshinder så det blir inte av att åka runt till massa olika uppfödare utan den mesta "forskningen" gör jag via nätet.
Såhär gick det till med de tre nuvarande:
Skroffan, cairn, 6 år; Jag ville ha en liten, robust hund med tålig päls som jag kunde träna lite av varje med men som inte var jättekrävande. Den skulle vara sund och ett relativt säkert kort då det gällde mentaliteten.
Jag vimsade omkring och tittade på alla möjliga småhundsraser men ingen föll mig i smaken. Så kom jag på att jag missat en hel grupp och slängde, halvt på skoj, in en tråd på AoH om det fanns några små trevliga terrierraser.
Sen gick det snabbt, det sade *klick* med cairn - jag var hemma hos en uppfödare som jag fick kontakt med via forumet, vi är numera vänner och umgås - och så började jag efterforskningarna.
En kennel särskiljde sig tyckte jag när det gällde mentaliteten och arbetsvilligheten så den blev mitt förstaval. De skulle ha två kullar inom rimlig tid, dessutom var en hane som jag väldigt gärna ville se i stamtavlan morfar till den ena kullen.
Så ja, jag kontaktade dem, fick "godkänt", sattes upp på valpköparlistan och två månader sedan föddes Skroffan.
Jag valde individ delvis på uppfödarens uppfattning om valparna, en av dem hade visserligen kroksvans men var helt klart den i kullen som var piggast, nyfiknast, tidigast utvecklad och oräddast - uppfödaren trodde att hon skulle passa mig som ville ha en hund att jobba med.
Det blev klockrent rätt, Skroffan är en kanonhund som passar mig som hand i handsken :love:.

Nikka, jaktlabbe, 4 år: Jag letade efter en till hund förutom Skroffan och var inne på någon typ av lite större terrier/schnauzer eller liknande eftersom jag gillar deras käckhet och attityd. Var och hälsade på Granas urtrevliga hundar och hade nästan helt bestämt mig för en (mellan)schnauzer när Skroffan blev sämre (hon har fel på njurarna).
Jag fick panik, ville ha en hund på en gång samtidigt som jag inte ville ha en ny hund alls på sätt och vis - jag ville ju bara ha min Skroffa:(.
Min kompis hittade den då tvååriga Nikka via en facebookgrupp och övertalade mig att ta kontakt med uppfödaren som skulle omplacera henne eftersom hon inte passade att avla på.
Jag var rätt tveksam även om jag gillade jaktlabbar - fast man kan inte säga att de har minsta likhet med en schnauzer ;) - men slängde iväg ett mail med lite frågor om Nikka, info om mig själv och mina två krav: Hon skulle funka med Skroffan givetvis och hon fick inte ha sociala rädslor.
Vi åkte och tittade och det tog väl fem sekunder tillsammans med Nikka för att jag skulle bestämma mig, hon välkomnade oss med ett jätteHEEEJ och ett smajl över hela ansiktet och där var jag fast.
Att jag fick världens bästa uppfödare på köpet var verkligen inte en nackdel!
Nikka flyttade hem till mig på prov några veckor senare - men det var egentligen redan avgjort att hon skulle stanna här :).

Posh, jaktlabbe, 6 år: Posh ägs väl egentligen av en nära vän till mig men flyttade hit i höstas eftersom han har en muskelskada i ryggen och husse bor tre trappor upp utan hiss. Jag bor på bottenvåningen och har dessutom mer tid för pyssel som massage och annat.
Även om Posh är på bättringsvägen så får han bo kvar här och jag anser honom numera som min hund även om husse tack och lov fortfarande står för försäkring, veterinär och rehab :up:. Han funkar dessutom mycket bättre med mina hundar än med sin husses och mattes andra hundar så han trivs helt enkelt bättre här, he he.
 
Jag växte upp med en Kaukasisk Ovtjarka så hundar hade alltid funnits i mitt liv. Därför kändes det helt nturligt för mig som 13-åring att tjata till mig min första alldeles egna hund. Valet föll till slut på Labrador och sparandet började. Knappt en månad senare hittade jag en annons i dagstidningen "blandrasvalpar säljes golden och labrador", chippade, vet.besiktigade och allt det nödvändiga, bara det att dom kostade en tredjedel av en labrador.
Jag diskuterade en avbetalningsplan med min farfar och efter en tumme upp åkte vi och kollade på valp. Väl på plats kom det fram att det även fanns både Bearded Collie och Engelsk Bulldog i rassoppan men vilken valpköpartagen 13-åring bryr sig om det?! En svart/vit hanvalp fanns kvar från den färgglada kullen av 8 valpar, han kissade i mitt knä och sen va jag fast!
Nu 9 år senare är han fortfarande min trogna, gråhåriga följeslagare :love:
2djck5y.jpg


Hund nr.2 va lite mer genomtänkt. Mitt hjärta har alltid slagit lite extra för molosser/bergshundar och när jag för första gången kom i kontakt med en Leonberger via min bästa vän, kände jag direkt att det där är MIN typ av hund. Jag drömde om att utöka hundantalet i flera år och när jag väl fick ett klartecken från sambon så var det inte aktuellt med valpköp. Istället sållade jag internet på omplaceringshundar. En dag fick jag ett sms av min vän med en länk, jag öppnade länken och där var han, min drömhund! En stor, mörk, 3-årig Leonbergerhane men ett ljuvligt uttryck och en tråkig bakgrund i bagaget. Kvinnan som nyligen hade räddat honom från dom hemska ägarna var själv en fd uppfödare och en otroligt klok och fin hundmänniska. Vi klickade direkt, pratade över telefon i närmare 1,5 timme och knappt en vecka senare körde jag 500km för att hämta hem honom.
Väl framme, när jag klev in i kvinnans lägenhet möttes jag av det här :love:
281zig6.jpg

Allt kändes så himla rätt och det fanns ingen tvekan om att han skulle bli min. Min alldeles egna, fantastiska Leonberger.
 
Senast ändrad:
Jag blev med hund i vuxen ålder via exet, jag hade velat skaffa hund länge men tyckte inte tiden fanns, hundvanan hade jag sedan innan och jag var intresserad av lydnad. Han hade en omplacerad blandning som kom från hundstallet, ingen problemhund utan en familjehund som pga skilsmässa inte kunde behållas och hade både bädd och leksaker med sig. Hon var en vecka från avlivning när han tog henne med sig hem till sig och dåvarande. En blandning mellan schäfer, collie och groenendael och en underbar hund.

lizzie_01.jpg


Klok, stabil och vänlig men hade full koll på sin omgivning. Hon fick ett väldigt mycket roligare liv när jag kom in i bilden och från att varit hästrädd älskade hon att vara i stallet och litade till 100% på min häst. Önskar att jag hade haft kamera när hon stod under magen och tittade ut mellan bakbenen under svansen på henne. :laugh:

En klippa att ha med sig på ridturerna, vek aldrig från vår sida vad som än hände eller hur mycket rådjur och harar som korsade vår väg + att högst älskade gillade sällskapet. :love:

Blodad tand, jag ville absolut ha en grönis och hittade en omplacering i Skåne. Något ex inte kunde tänka sig, men jag och mamma åkte och hälsade på uppfödaren och vi föll som furor för både hunden och mamman. Hon hade haft det jobbigt, var rädd för karlar och rädslan för papper i händerna satt i hela livet. Tror hon hade blivit slagen med hoprullade tidningar? Färgfel men underbart temperament och gjorde även ett superbra MH. Vi tränade på SBK och hade en hel del jobb med henne i början, men hon var en fantastisk individ.

När ex:s blandis plötsligt dog pga cancer visste vi att vi ville ha en ny hund, men inte vem som helst. Vi hade haft tur med de vi hade, men jag var stenhård på att det skulle vara en hund med bra linjer och inte en bekants morsa som födde upp grönisar. Jag vet inte hur många timmar jag plöjde nätet och jagade för att hitta valp. Det slutade med att bästa valpen som fanns att få tag på var bekantens morsas uppfödning! Vi åkte och hälsade på och sedan kom det en liten import hem till oss. :love:

DSCN0482.jpg


Hund nr 3 i flocken blev ett lite yrväder från Finland. En känd uppfödare frågade om vi inte kunde ta en valp från henne på foder. Efter lite betänkande accepterade vi och ett är då säker att det var en sabla tur att hon var så söt, för maken till kvicksilver har jag aldrig varit med om! :eek:

Lyckan var total när hon fick sin egen pool första sommaren. :rofl:

13_small.jpg


Kärleken till vatten har alla hundarna haft från början och när jag hade häst på Mälaröarna så var det regel utan undantag att så fort hundarna kom ut så var det full rulle ner till vattnet och bad innan de kunde uppföra sig. :grin:

Efter separationen och då ex för att jävlas gjorde sig av med alla skaffade jag en ny omplacering. :cry: Det blev en malle den här gången och nog har det varit tufft flera gånger då han hade väldigt mycket i bagaget när han kom, men jag hade kollat upp hans linjer och gillade vad jag såg när jag träffade honom första gången. Ett år senare med en hel del tandagnisslan, fula ord och emellanåt stora tvivel så är han den hund jag trodde han kunde bli! :) Ett hade jag dock lovat mig själv, att mitt hem skulle bli det sista så hade jag inte kunnat behålla honom hade jag låtit avliva honom. En hund som är 1.5 år och jag är fjärde hemmet tyckte jag skulle få räcka, inte bli sviken och flyttad runt fler gånger. :crazy:

Vi har fortfarande mycket att träna på, men nu är vi inne på samma spår och lycka är en fd avstängd hund som viftar på svansen för att han är glad att se mig. :love:
 
Hur gjorde ni när ni köpte era hundar? Hur många kennlar åkte ni till och hur många hundar träffade ni? Tog det långt tid innan ni valde ras eller var det ett självklart val? Och hur bestämde ni kull/kennel? Berätta aaallt! :D
Jag åkte inte till några kennlar, träffade uppfödaren på en utställning och tingade hunden samtidigt. Träffade sen ägaren och hundarna igen när jag åkte hem till dem för att hämta valpen.

Tror det tog mig iaf en månad att välja ras. Efter att ha kollat på en hel del olika raser, kortfattat, så kändes det ändå som att den rasen jag valde var ganska självklar om det var en stor hund jag ville ha.

Jag valde kull/kennel pga att det var en av få kennlar i landet som fortfarande hade en han-valp till salu. Ville inte ha en tik så gick uteslutande på kennlar där det fanns han-valpar till salu. Hade väldig tur och hittade en superfin kennel ganska omgående.
 
Jag blev med hund i vuxen ålder via exet, jag hade velat skaffa hund länge men tyckte inte tiden fanns, hundvanan hade jag sedan innan och jag var intresserad av lydnad. Han hade en omplacerad blandning som kom från hundstallet, ingen problemhund utan en familjehund som pga skilsmässa inte kunde behållas och hade både bädd och leksaker med sig. Hon var en vecka från avlivning när han tog henne med sig hem till sig och dåvarande. En blandning mellan schäfer, collie och groenendael och en underbar hund.

lizzie_01.jpg


Klok, stabil och vänlig men hade full koll på sin omgivning. Hon fick ett väldigt mycket roligare liv när jag kom in i bilden och från att varit hästrädd älskade hon att vara i stallet och litade till 100% på min häst. Önskar att jag hade haft kamera när hon stod under magen och tittade ut mellan bakbenen under svansen på henne. :laugh:

En klippa att ha med sig på ridturerna, vek aldrig från vår sida vad som än hände eller hur mycket rådjur och harar som korsade vår väg + att högst älskade gillade sällskapet. :love:

Blodad tand, jag ville absolut ha en grönis och hittade en omplacering i Skåne. Något ex inte kunde tänka sig, men jag och mamma åkte och hälsade på uppfödaren och vi föll som furor för både hunden och mamman. Hon hade haft det jobbigt, var rädd för karlar och rädslan för papper i händerna satt i hela livet. Tror hon hade blivit slagen med hoprullade tidningar? Färgfel men underbart temperament och gjorde även ett superbra MH. Vi tränade på SBK och hade en hel del jobb med henne i början, men hon var en fantastisk individ.

När ex:s blandis plötsligt dog pga cancer visste vi att vi ville ha en ny hund, men inte vem som helst. Vi hade haft tur med de vi hade, men jag var stenhård på att det skulle vara en hund med bra linjer och inte en bekants morsa som födde upp grönisar. Jag vet inte hur många timmar jag plöjde nätet och jagade för att hitta valp. Det slutade med att bästa valpen som fanns att få tag på var bekantens morsas uppfödning! Vi åkte och hälsade på och sedan kom det en liten import hem till oss. :love:

DSCN0482.jpg


Hund nr 3 i flocken blev ett lite yrväder från Finland. En känd uppfödare frågade om vi inte kunde ta en valp från henne på foder. Efter lite betänkande accepterade vi och ett är då säker att det var en sabla tur att hon var så söt, för maken till kvicksilver har jag aldrig varit med om! :eek:

Lyckan var total när hon fick sin egen pool första sommaren. :rofl:

13_small.jpg


Kärleken till vatten har alla hundarna haft från början och när jag hade häst på Mälaröarna så var det regel utan undantag att så fort hundarna kom ut så var det full rulle ner till vattnet och bad innan de kunde uppföra sig. :grin:

Efter separationen och då ex för att jävlas gjorde sig av med alla skaffade jag en ny omplacering. :cry: Det blev en malle den här gången och nog har det varit tufft flera gånger då han hade väldigt mycket i bagaget när han kom, men jag hade kollat upp hans linjer och gillade vad jag såg när jag träffade honom första gången. Ett år senare med en hel del tandagnisslan, fula ord och emellanåt stora tvivel så är han den hund jag trodde han kunde bli! :) Ett hade jag dock lovat mig själv, att mitt hem skulle bli det sista så hade jag inte kunnat behålla honom hade jag låtit avliva honom. En hund som är 1.5 år och jag är fjärde hemmet tyckte jag skulle få räcka, inte bli sviken och flyttad runt fler gånger. :crazy:

Vi har fortfarande mycket att träna på, men nu är vi inne på samma spår och lycka är en fd avstängd hund som viftar på svansen för att han är glad att se mig. :love:

Oj vilken resa! Jag beklagar att du blivit av med hunden/arna pga av separationen. Hur blev det med dem sedan? Vet du?

Jag separerade från mitt ex när jag hade rottweilern. Hon var vid det laget tre år gammal. Han försökte hävda att hunden var hans, men lyckligtvis var hela idén med hund min och det var jag som var ägare på papperet, så han kom ingen vart.
 
Jag har haft lite blandat med raser tidigare när jag va yngre och sen ett antal år utan hund pga arbete mm. När jag väl skaffade hund igen så blev det shar-pei och jag hade sammanlagt 4 shar-pei och en valpkull under 14-15 år, men när jag hade min sista kvar så bestämde jag mig för att byta ras när hon inte fanns längre. Orkade inte längre med hälsoläget och ville ha en frisk och långlivad ras. Visste dock inte alls till vad och spånade länge, länge.

Till slut föll valet på lancashire heeler och jag föll som en fura för en viss hane på utställning, när jag träffade uppfödaren där. Det tog dock några år, för jag bestämde mig för att Puma (min shar-pei) skulle få vara ensamhund sista tiden - men efter ett skitjobbigt år med flera familjemedlemmar som avled och Puma som var sjuk och jag kände att det var hennes sista år - så bestämde jag mig. Strax före jul på ringde jag uppfödaren och ställe mig på kö. Trodde dock jag skulle få vänta i evighet så jag ville ha en brun tik (bruna är inte lika vanliga som svarta) och den skulle vara efter just den hanen jag hade fallit för. Nu blev det inte exakt så, men inte långt ifrån. Bara en månad senare fick jag mail om att den bruna tikvalpen som fanns var till salu. Hon var inte efter den hanen, men väl efter hans helsyster - så när jag väl åkte dit i början av februari och träffade det lilla pyret så var jag fast:love:

Hon växte upp sitt första halvår med min sista shar-pei, men när denne gick bort i augusti så kände jag att jag ville ha en hund till...
Dagen före julafton samma år (knappt 10 månader senare) så åkte jag ner och hämtade ytterligare en heelervalp - en svart tik denna gång. Efter det blev så blev - mitt annars så lugna liv - sig aldrig mer likt :D
 
Uppvuxen med schäfrar och hade bestämt mig för att INTE ha en schäfer, älskade min förra schäfer men hon var allt annat än rastypisk och hade därför bestämt mig för att schäfer inte var min grej (för mycket energi, och för mycket rassjukdomar), tre år letade jag annan ras och var även och tittade på en del kennlar men ingen nådde upp till mina krav. Men så kom en statsus uppdatering på min FB, en känd schäferkennel som jag har kontakt med via mina föräldrar hade en tikvalp över. På två dagar gick jag från att överhuvudtaget inte ha några planer på att skaffa hund till att min nya schäfer skickades den långa vägen från Skåne. Efter att ha åkte med fyra olika personer och bott en natt hos mina föräldrar anlände hon slutligen :heart Jag som alltid anklagar min mor för att välja hundar med hjärtat istället för med huvudet hade själv fallit pladask för en hund på en bild. Har inte ångrat mig en sekund sedan hon anlände även om det just då var ett jäkla ståhej eftersom jag själv befann mig i Norge.

Men så jag hade alltså inte besökt några kennlar just för denna hunds räkning men eftersom jag är uppvuxen med rasen har jag ändå varit i kontakt med flertalet av de större uppfödarna (och en bunt av de mindre mer lokala) redan innan så ansåg mig ändå ha hyffsad koll på vilka jag ville beblanda mig med (även om de jag nu köpte valp av ändå inte var riktigt det jag trodde).
 
Oj vilken resa! Jag beklagar att du blivit av med hunden/arna pga av separationen. Hur blev det med dem sedan? Vet du?

Jag separerade från mitt ex när jag hade rottweilern. Hon var vid det laget tre år gammal. Han försökte hävda att hunden var hans, men lyckligtvis var hela idén med hund min och det var jag som var ägare på papperet, så han kom ingen vart.
Tiken med färgfel gjorde mig mest upprörd att inte få behålla, hon var halvblind och 12 år när hon hamnade i Skåne. Jag antar att hon är död idag. :cry:

Nr 2 åkte till Åland och via uppfödaren ska hon ha det bra hos sin nya familj, men jag har ingen kontakt med dem. Nr 3 är kvar i Sverige, Gästrikland. Hon är den bästa hunden av dem tre och jag hade gärna haft kvar henne trots att hon höll på driva mig till vansinne många gånger, i synnerhet som valp. Jag har ingen kontakt med dem heller men jag hoppas och tror att även hon har det bra.

Det gör ont att tänka på dem och om jag nån gång saknar ex det minsta behöver jag bara tänka på hundarna för att det ska gå över. :rage:
 
Hund 1: Besökte utställningar, surfade, ringde rasklubbar. Funderade rätt mycket på ras. När jag bestämt mig ringde jag en hel del kennlar, men besökte ingen (!). Tror jag stod på kö hos flera uppfödare och köpte valp där det blev en åt mig :) Inte helt genomtänkt...

Hund 2: Ras var relativt klart, valde mellan två. Surfade, kollade MH:n, ringde rasklubben. Ringde tre uppfödare och besökte två (fanns inte så många på den tiden). Köpte en valp som jag gillade, tyckte även om mamman som var öppen och social (till skillnad från förra hundens mamma). Lite mer genomtänkt men mycket kvar att önska.

Hund 3: Ras var klart. Surfade MASSOR på rasdata, kollade MH:n i de få fall det fanns, hälsa, jaktprovsresultat. Resultat för kennelns valpköpare var också mycket viktigt, bra valpköpare = bra hundar i mina ögon. Kontaktade både kennlar och valpköpare. Besökte tre kennlar, varav den ena för att träffa en den blivande pappan till kullen. Rasklubben ringde jag INTE ;)

Hund 4: Jag kände uppfödaren som erbjöd mig en valp... :)

Hund 5: Dvs nästa hund. Velar mellan två raser. Blir det samma ras som jag har nu, kommer jag att försöka använda de kontakter jag har i rasen, beskriva vad jag är ute efter och be om tips. Rasdata och kontakta uppfödare blir det också. Det finns ganska mycket att välja på... Om det blir en ny ras, kommer jag att försöka träffa "vanliga" hundägare med rasen förutom uppfödare. Jag kommer också att kontakta rasklubben. Men vet inte riktigt ens vilken ras det skulle bli isf...
 
Hund 1: Dvärgpinscher. Köpte jag när jag var 15 år och gjorde alla misstag man kan göra. Men jag lärde mig mycket om vad jag inte vill ha i en hund. Även om hon var fantastisk på många sätt och vis också, såklart.

Hund 2: Greyhound som kom på köpet med dåvarande pojkvännen. Fantastisk hund, men lite tråkig för mig som ville hålla på med lydnad, agility och bruks. Men den snällaste hund som vandrat denna jord och en underbar sällskapshund.

Hund 3: Ila, min äldsta staffe. Hade aldrig träffat en staffe ens en gång, men blivit tipsad om rasen av en vän så jag tog kontakt med en uppfödare som hade valpar hemma. Dock blev det ingen valp, för uppfödaren hade Ila och Ila valde mig. Uppfödaren satt bara och gapade, för Ila skulle egentligen bo kvar hemma och bli hennes tävlingshund men dom klickade inte. Ila ville inte jobba för henne, ville egentligen inte alls vara med henne, hon tyckte inte riktigt om sin kennelmamma. Men mig ville hon vara med, det sa bara poff så hade jag en röd liten tik i knät och ja, sen den dagen har hon varit min röda skugga. Hon är en fantastisk arbetshund och gör allting jag ber henne om och lite till. Det blev bara så rätt på alla sätt och vis och uppfödaren själv har konstaterat att jag och Ila är den bästa match hon någonsin sett, att det kunde inte bli mer rätt.

Hund 4: Rusa, nästa staffe. Samma uppfödare med helt andra linjer. Jag hade dels varit hundvakt många veckor åt Rusas mamma och förälskat mig i henne, jag tävlade hennes mamma i agility och både jag och min sambo älskar den tiken. Så när hon skulle ha valpar (med en hane jag kände till väl) kändes det självklart att en skulle hem till oss. Det blev vår glada, tokiga lilla Rusa. Kanske inte den tävlingshund jag hade hoppats på, men en fantastisk träningskompis och den mest okomplicerade glada hund man kan tänka sig. Rusa är sambons favorit.

Hund 5: Kjapp, också en staffe. Helt och hållet köpt för sin stam och föräldrarnas meriter. En typ av staffe man inte kan hitta i Sverige och innan jag åkte och hämtade honom hade jag aldrig besökt uppfödaren eller träffat hans föräldrar. Däremot är hans föräldrar välkända i den delen av staffevärlden och jag pratade med flera människor runt om i Europa som träffat hans föräldrar och kände till kombinationen och alla sa väl samma sak, att får du köpa en valp från den kombinationen så köp. Hans mamma är inte bara bra, hon är den bästa, en vinnare. Det kommer inte att finnas en hund i den kullen som inte duger till arbete.
Så även om jag egentligen inte tänk köpa valp nu så kunde jag inte låta bli. Och hittills kan jag inte säga annat än att jag är otroligt nöjd, han är något alldeles extra. Han är fantastiskt byggd, han rör sig otroligt och som 13 veckor travade han redan ifrån mina vuxna hundar med sina långa ben och elastiska rörelser. Så jag har stora förhoppningar att han ska bli den tävlingshunden som kan komplettera Ila.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi är många här på Buke med trimmraser. Och trimpälsar är ju en hel vetenskap! Så jag tänkte vi kunde ha en tråd med fokus på deras...
2
Svar
30
· Visningar
1 748
Senast: Jeps
·
Övr. Hund Jag kom att tänka på min allra första hund hon var 1 år när jag köpte henne och jag var 19 år och det var den mest fantastiska tiden i...
2
Svar
33
· Visningar
2 736
Senast: Linda_A
·
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
7 943
Senast: hundtant
·
Hundhälsa I förrgår tog jag bort vår 11-åriga hund, hemmaavlivning. Vi har även en 6mån valp av samma ras, som även var med hemma vid...
Svar
7
· Visningar
859

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kemisk kastration?
  • Uppdateringstråd 29
  • Katter och spädbarn

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp