Norge förbjuder avel på bulldog och cavalier

[Fruentimber]

Därför har det blivit blandningar och tumhållning att individen jag köper får just det jag vill ha av båda raserna. Har fungerat bra i 1 fall och mindre bra i 2 fall, katastrof i 1 fall (hunden fick det värsta från alla raserna).

Verkar inte vara ett jättelyckat koncept?

 

[WildWilma]

Men preics. Nåt funktionstest men även en mental del som visar att hunden faktiskt har något bakom pannbenet som är värt att föra vidare till nästa generation.

Ja krav på genomfört BPH eller MH med kryss i alla rutor borde utöver ett funktionstest vara ett minimikrav för cert/championat vid utställning.

 

[Fetaost]

Borde man inte också lägga till att de skulle överses av veterinär att de är friska, inte opererade och att just den hunden skulle leda rasen i en friskare riktning? Dvs verkar kunna andas inte ha "maffigt" kort nos, verkar kunna gå ordentligt osv.

Det kanske är så men programmet jag såg från England hävdade att det inte fanns några krav på att en hund som vunnit utställningar måste vara frisk och främja friskhet i rasen i det landet. Det verkade till och med vara så att kortnosade hundar som var opererade för att kunna andas kunde vinna och användas i avel.

Det borde kanske tom vara så att det krävdes ett veterinärintyg för att få ställa ut?
Utställning är ju egentligen en tävling precis som i många andra djursporter och det är inte orimligt att inför varje tävlingssäong inkomma med ett friskhetsintyg där de basala sakerna tas upp och för extremraser kan något extra tillkomma.

 

[SiZo]

Verkar inte vara ett jättelyckat koncept?

Nej exakt
Men det verkar som att det hade smugit sig in en ras till i 3 av de hundarna så troligen berodde det på det. Men ja... Jag vet i tusan hur jag ska göra i framtiden.

 

[SiZo]

Får jag fråga vad hos pudeln inte lockar dig? Jag vill inte starta något drev eller något sånt, utan det är en genuin fråga.

Papillonen passar mig bättre - så egentligen är det att jag vill ha en papillon som inte fäller. För jag hatar att ha fällande hundar.

 

[Myrten]

En tanke: För att en hund ska kunna bli brukschampion (iaf i Sverige) så måste den väl ha ställts ut och fått minst vad det nu är för bedömning (2:a?). Finns det nåt motsvarande för utställningschampion? Måste en utställningschampion har presterat något praktiskt (lydnad, bruks, jaktprov eller annan rasspecifik gren) för att få bli utställningschampion? Eller är det bara utställningsmeriterna som räknas?

Om det är bara utställningsmeriterna som räknas så hade ju ett steg på vägen varit att införa att för att bli uställningschampion så måste hunden har presterat på en viss nivå inom en annan gren (en mer praktisk gren som är lämplig för rasen i fråga)? Även för sällskapsraserna. Finns ingen anledning till att en sällskapsras inte skulle kunna tävla lydnad på en hyfsad nivå. Så att man minskar utseendets betydelse genom att lägga in en mental och praktisk del också i titeln utställningschampion.

Som nämnts ovan är det ganska många raser som har krav på provmerit för att få starta i bruks/jaktklass, ta cert och/eller bli champion. Exempelvis alla taxar och alla stående fågelhundar.

I min egen ras, cocker spaniel, grupp (8) har nästan alla raser "paranteschampionat". Det innebär att hunden måste ha jaktprovsmerit för att få ett fullt championat (SEUCH) men den kan få ett utställningschampionat (SEU(u)CH) genom att ta tre cert för minst två olika domare. Ett av certen ska tas efter 24 månaders ålder. Detta infördes för kanske tjugo år sedan och det gäller även jaktchampionaten inom gruppen. Utan utställningsmeriten blir de SEJ(j)CH istället för SEJCH.

I min ras, som är delad, vågar jag säga att majoriteten är nöjda med det här. Det är supersvårt för en jaktcocker att få V (tidigare 2a) på utställning och det är inte många som tränar sina showcockrar för att uppnå provmeriten på spanielprov, för det är svårt. Spanielprov är riktig jakt och innan paranteschampionaten infördes fanns en diskussion om de etiska problemen i att man sköt fågel för att en sällskaps/utställnings/sporthund skulle få ett utställningschampionat. I Storbritannien, varifrån många av raserna kommer, är championaten delade sedan länge.

Numera när det finns dummyprov kan jag tycka att det vore bra att sätta det som inträdesbiljetten till start i jaktklass och fullt utställningschampionat. Det skulle kanske motivera fler att testa spanielegenskaperna hos sina show/utställningsspaniels.

Saluki hade väl krav på att klara lure coursing vilket höll dem fräscha. Vet inte om det är så fortfarande. Men att domarna där tydligen börjat på utseendeavel med böjda ryggar? på senare år.

Jag måste bara understryka att även om domarna har ett stort ansvar när det gäller exteriöra överdrifter är det inte de som bedriver avel (ja, utom då domaren även är uppfödare) - det är uppfödarna. Sen vet jag inte om saluki någonsin har haft krav på bruksmerit för championat? Däremot finns bruksklass kopplat till LC för samtliga vinthundar.

 

[Asko]

Papillonen passar mig bättre - så egentligen är det att jag vill ha en papillon som inte fäller. För jag hatar att ha fällande hundar.

Vad är det som papillon har som pudeln saknar?

 

[Badger]

Som nämnts ovan är det ganska många raser som har krav på provmerit för att få starta i bruks/jaktklass, ta cert och/eller bli champion. Exempelvis alla taxar och alla stående fågelhundar.

I min egen ras, cocker spaniel, grupp (8) har nästan alla raser "paranteschampionat". Det innebär att hunden måste ha jaktprovsmerit för att få ett fullt championat (SEUCH) men den kan få ett utställningschampionat (SEU(u)CH) genom att ta tre cert för minst två olika domare. Ett av certen ska tas efter 24 månaders ålder. Detta infördes för kanske tjugo år sedan och det gäller även jaktchampionaten inom gruppen. Utan utställningsmeriten blir de SEJ(j)CH istället för SEJCH.

I min ras, som är delad, vågar jag säga att majoriteten är nöjda med det här. Det är supersvårt för en jaktcocker att få V (tidigare 2a) på utställning och det är inte många som tränar sina showcockrar för att uppnå provmeriten på spanielprov, för det är svårt. Spanielprov är riktig jakt och innan paranteschampionaten infördes fanns en diskussion om de etiska problemen i att man sköt fågel för att en sällskaps/utställnings/sporthund skulle få ett utställningschampionat. I Storbritannien, varifrån många av raserna kommer, är championaten delade sedan länge.

Numera när det finns dummyprov kan jag tycka att det vore bra att sätta det som inträdesbiljetten till start i jaktklass och fullt utställningschampionat. Det skulle kanske motivera fler att testa spanielegenskaperna hos sina show/utställningsspaniels.



Jag måste bara understryka att även om domarna har ett stort ansvar när det gäller exteriöra överdrifter är det inte de som bedriver avel (ja, utom då domaren även är uppfödare) - det är uppfödarna. Sen vet jag inte om saluki någonsin har haft krav på bruksmerit för championat? Däremot finns bruksklass kopplat till LC för samtliga vinthundar.

Ingen aning, jag har bara läst att det var en regel att de då i alla fall skulle ha godkänt på Lure Coursing för att ställas ut som sin ras och att det var speciellt för de flesta andra utställningshundar kunde bara ställas ut rätt och slätt. Om det är ett bruksprov vet jag inte, det är väl inte tillåtet att använda Saluki till någonting tex jakt, de är för snabba. (du ser att jag har noll koll på det här)

När det gäller brukscockerspaniel att de har svårt att få V (vad det nu är, uppenbarligen igen, helt noll koll) är inte det förfärligt trist att en härlig, frisk, fin hund lämplig för den uppgift den faktiskt en gång avlades fram för tydligen enligt domarna saknar något slags maffighet, vad det nu kan vara, som gör att de inte kan få höga poäng på utställning Utan det är någon annan hund som har, ngn oväsentlig sak som kortare nos eller lockigare päls eller längre öron som vinner? (du ser ju själv hur lite koll jag har, men för någon som inte vet någonting låter det här väldigt tråkigt).

(omg, googlade, ser ju ut som att en person som inte är mycket insatt letar Cocker spaniel som sällskapshund så får de ju inte en, så som de ser ut i filmer och böcker spaniel, inte en Lady ur Lady o Lufsen, utan de måste veta att de letar Jaktcockerspaniel egentligen, de kanske inte är bra sällskapshundar iofs.)

 

[SiZo]

Vad är det som papillon har som pudeln saknar?

De är rätt olika mentalt är mitt uppfattning så den kändes lite knepig att svara på. Men pudeln upplever jag har mer jaktlust och papillonen känns mer lättanpassad till olika miljöer. Jag vill inte ha jaktlust och jag vill ha en hund som är mycket anpassningsbar.

 

[Asko]

De är rätt olika mentalt är mitt uppfattning så den kändes lite knepig att svara på. Men pudeln upplever jag har mer jaktlust och papillonen känns mer lättanpassad till olika miljöer. Jag vill inte ha jaktlust och jag vill ha en hund som är mycket anpassningsbar.

Jaktlusten känner jag inte till. Men intressant att du nämner anpassningsbarheten, jag upplever det nästan tvärtom men det är säkert färgat av mina egna upplevelser så jag ska inte uttala mig stensäkert.
Jag förstår dig helt om det mentala dock! Känner samma sak inför cavaliern, att det inte finns någon likadan mentalitet i andra raser

 

[SiZo]

Jaktlusten känner jag inte till. Men intressant att du nämner anpassningsbarheten, jag upplever det nästan tvärtom men det är säkert färgat av mina egna upplevelser så jag ska inte uttala mig stensäkert.
Jag förstår dig helt om det mentala dock! Känner samma sak inför cavaliern, att det inte finns någon likadan mentalitet i andra raser

Ja min känsla är att Papillonen är lite lugnare också och inte lite excentrisk när den inte behöver vara det.

Men men - det kanske inte blir någon mer hund. Vem vet?

 

[Asko]

Ja min känsla är att Papillonen är lite lugnare också och inte lite excentrisk när den inte behöver vara det.

Men men - det kanske inte blir någon mer hund. Vem vet?

Förlåt att jag skrattar men jag tänker på den enda papillon som jag har träffat hittills, lugn var inte det första ordet jag skulle ha valt
Som den kattmänniska och hundovan som jag var då tyckte jag att den var extremt skällig

Det var nog dock inte så lyckat exemplar kanske

 

[Mia_R]

De är rätt olika mentalt är mitt uppfattning så den kändes lite knepig att svara på. Men pudeln upplever jag har mer jaktlust och papillonen känns mer lättanpassad till olika miljöer. Jag vill inte ha jaktlust och jag vill ha en hund som är mycket anpassningsbar.

Visst finns jaktlust hos pudeln, den är ju en vattenapporterande fågelhund i grunden och därav lejonklippningen, men samtidigt är den så lättränad att den utan problem går att hålla lös om det så flyger upp fåglar framför nosen utan att den drar.

 

[Maniac123]

Jag är väldigt tudelad… Jag har, som många vet, en engelsk bulldog idag. Jag är uppväxt med hund och har haft flera genom åren, och jag kan helt ärligt säga att nuvarande är den bästa hund jag haft. Hon är alldeles perfekt för mig, hänger oftast med glädje på det mesta, men hon ställer noll krav. Genomsnäll, lugn, trygg och perfekt kompis åt sonen. Litar på henne 110% ihop med ungarna. Enkel att ha med och aldrig några bekymmer liksom. Lite väderbunden bara, men hon är inte omöjlig.

Hon kom hit av en slump när hon hade fyllt 4, jag räknade inte med att vi skulle få så många år ihop, men jag visste att hon hade ett helvete där och då så jag hämtade henne i princip på direkten. Var beredd på många veterinärbesök, allergier, hältor, en hund som bara ville ligga i soffan, som absolut inte skulle kunna hänga med ut i skogen där jag älskar att vara osv. Det här stämde inte alls!

Hon skadade ögat en gång, och ligamentet, men det är det enda vi har gjort hos veterinären. Plus dragit ut nån tand. Hon får alltid beröm av veterinären för att hon är så otroligt fin i kroppen, hjärtat låter hur bra som helst, och alla prover ligger så bra dom bara kan. När hon sövdes för tandutdragningen så låg hon stabilt och bra hela tiden, inget problem vid uppvak.

Det upptäcktes liiite artros vid ena armbågsleden när hon röntgades i samband med ligamentskadan, men det var inte mycket alls, en liten skuggning. Annars så var hon hur fin som helst enligt veterinären som än en gång gav henne beröm.

Jag har gått långpromenader, joggat, varit ute från morgon till eftermiddag ute i skogen med henne, hon har varit en stallhund, jag började cykla med henne, när jag hälsar på pappa springer hon runt löst i skogen/vattnet hela dagarna där, kör sina damprace och zick-zackar i 120 mellan granarna. Vi går i timmar och letar svamp, plockar bär. Hon är med och fiskar. Hon är ute på gården och går in och ut precis som hon vill hela dagarna mellan vår och höst.

Att gå kurser och träna däremot är inget för henne… Eller vara ute i timmar på vintern. Eller gå långpromenader i spöregn. Men det är inget för mig heller!

Hon är nu 10 år, vi har fått fler år än vad jag bara kunde drömma om. Mina tankar om rasen har ändrats helt! Jag trodde jag skulle få en slö soffpotatis som aldrig ville med på något och jag skulle få släpa med mig. Som inte kunde sova med munnen stängd och som snarkade konstant. Hon sover med munnen stängd och snarkar enbart IBLAND en kort stund när hon går in i riktig djupsömn. Hennes personlighet är så stor och jag älskar varenda millimeter på den där hunden! Hennes glädje, hennes idéer (trots att hon kan vara envis som en åsna) och hon är så tydlig i sitt kroppsspråk vad hon tycker och tänker.

Nu har vi börjat prata om nästa hund här hemma. Sonen vill ha en liten större hund som är lite mer för att leka, och är helt inne på labrador. Mollan leker gärna, men helst med sig själv! Hon springer gärna runt med sin boll, och man får kasta, men det där med att ”spela boll” eller sånt vill hon inte. Hon ligger helst och tuggar sönder sina leksaker bara. Jag kan också tänka mig en labbe och det lutar mot det, men min tanke har alltid varit att efter labben, när sonen är vuxen, så kommer jag köpa en engelsk bulldog igen. Nu kanske det inte kommer gå, vilket känns otroligt tråkigt. Samtidigt så är jag glad att hundarna slipper lida. Nu tror jag inte att min lidit något, men jag ser ju hur många bulldoggar knappt kan röra sig, går dom 100 meter så flåsar dom med tungan utanför munnen, dom är så stora (feta…) så benen knappt bär. Orkar inte göra någonting annat än att ligga i soffan och kan inte ens tvätta sig och sköta sin hygien. Det är inte okej!

Så ja, väldigt tudelad. Kanske har jag bara haft en himla tur med min son har hängt med oss i allt och inget med glädje och utan några förhinder, kanske inte.

Visa bifogad fil 85158

Din är ju långt ifrån så extrem som de flesta man ser.. Du kan inte titta på Continental Bulldogg?

 

[SiZo]

Visst finns jaktlust hos pudeln, den är ju en vattenapporterande fågelhund i grunden och därav lejonklippningen, men samtidigt är den så lättränad att den utan problem går att hålla lös om det så flyger upp fåglar framför nosen utan att den drar.

Facebookgrupperna talar en annan sanning. Det verkar vara flera som inte kan ha sina pudlar lösa om det finns vilt. Jag vill gärna ha med hunden på ridturer och då måste ju den biten verkligen fungera till 100%.

 

[Red_Chili]

En tanke: För att en hund ska kunna bli brukschampion (iaf i Sverige) så måste den väl ha ställts ut och fått minst vad det nu är för bedömning (2:a?). Finns det nåt motsvarande för utställningschampion? Måste en utställningschampion har presterat något praktiskt (lydnad, bruks, jaktprov eller annan rasspecifik gren) för att få bli utställningschampion? Eller är det bara utställningsmeriterna som räknas?

Om det är bara utställningsmeriterna som räknas så hade ju ett steg på vägen varit att införa att för att bli uställningschampion så måste hunden har presterat på en viss nivå inom en annan gren (en mer praktisk gren som är lämplig för rasen i fråga)? Även för sällskapsraserna. Finns ingen anledning till att en sällskapsras inte skulle kunna tävla lydnad på en hyfsad nivå. Så att man minskar utseendets betydelse genom att lägga in en mental och praktisk del också i titeln utställningschampion.

Saluki hade väl krav på att klara lure coursing vilket höll dem fräscha. Vet inte om det är så fortfarande. Men att domarna där tydligen börjat på utseendeavel med böjda ryggar? på senare år.

För vinthundarna är det bedrövligt rent ut sagt.
För utställningschampionat krävs utställningsmeriter, inget annat oavsett land/titel.

För lure coursing championat är det annorlunda, och har precis blivit värre.
Svenskt lure coursing-championat kräver "good" på officiell utställning efter att hunden är en viss ålder, minns inte exakt, tror den ska vara ett år gammal? Det har jag inga problem med eftersom man på så sätt kan komma åt tex hundar som är så rädda att de inte låter sig hanteras. Officiella utställningar finns det många av och det krävs inte mycket alls för ett "good".

För internationell lure coursing har det ändrats. Hunden måste ha 3st "cacil" från internationella LC-tävlingar, men de delas från och med i år bara ut i en cacil-klass. För att få vare med i cacil-klass ska hundarna ha 2st "very good" från internationell utställning med domare från 2 olika länder. Det spelar ingen roll hur bra hunden springer i "icke-cacil-klass", den kommer inte få cacil ändå och inte kunna bli annat än svensk LC-champion. De internationella utställningarna är få, och för de som tex bor högt upp i norr blir det minst sagt dyrt. SKK har ju också bestämt sig för att ändra flera internationella utställningar till "nordic", vilket alltså inte räknas för internationell lure coursing.

För att göra det ännu roligare så tävlas det i båda klasserna på VM (tidigare hette det EM men folk blev sura över regeländringar, vissa länder pratar om bojkott och plötsligt blev det på något vis VM istället). Även om det på VM arrangeras två klasser i en ras, så är det bara ett lågt antal hundar som skickas och då har Sverige bestämt att i första hand ta hundar från cacil-klass, vilket gör att det absolut inte nödvändigtvis är de bästa hundarna som är med på VM, det är de bästa av de som varit på utställningar, men framförallt inom vissa raser kan den riktiga konkurrensen finnas i de andra klasserna pga uppdelningar mellan utställningshundar och "arbetande" hundar.

De här ändringarna gör också att de tagit bort inmätning för whippet och italiensk vinthund, två raser som har problem med att många hundar är för stora, även på utställningar. Så en liten, rastypisk whippet kan få springa mot en enorm, icke-rastypisk whippet. Inte jättekul det heller.

Hade de åtminstone haft något som helst krav på att utställningshundarna skulle ha "jakt"merit för att bli champions, då hade jag inte klagat, men nu känns det till stor del som att de vill ha bort framförallt alla hundar från ursprungslinjer...

Och ja, det ÄR vanligt att tex saluki visas på ett sätt på utställning som får dem att se ut som om de har långa, sluttande ryggar vilket de absolut inte ska ha. Jämför man de hundarna med min nya valp och hundar i liknande modell så ser det ut som helt olika raser... (och min nya valp har fullproppat med rejäla jakthundar i stamtavlan)

 

[Lingon]

För vinthundarna är det bedrövligt rent ut sagt.
För utställningschampionat krävs utställningsmeriter, inget annat oavsett land/titel.

För lure coursing championat är det annorlunda, och har precis blivit värre.
Svenskt lure coursing-championat kräver "good" på officiell utställning efter att hunden är en viss ålder, minns inte exakt, tror den ska vara ett år gammal? Det har jag inga problem med eftersom man på så sätt kan komma åt tex hundar som är så rädda att de inte låter sig hanteras. Officiella utställningar finns det många av och det krävs inte mycket alls för ett "good".

För internationell lure coursing har det ändrats. Hunden måste ha 3st "cacil" från internationella LC-tävlingar, men de delas från och med i år bara ut i en cacil-klass. För att få vare med i cacil-klass ska hundarna ha 2st "very good" från internationell utställning med domare från 2 olika länder. Det spelar ingen roll hur bra hunden springer i "icke-cacil-klass", den kommer inte få cacil ändå och inte kunna bli annat än svensk LC-champion. De internationella utställningarna är få, och för de som tex bor högt upp i norr blir det minst sagt dyrt. SKK har ju också bestämt sig för att ändra flera internationella utställningar till "nordic", vilket alltså inte räknas för internationell lure coursing.

För att göra det ännu roligare så tävlas det i båda klasserna på VM (tidigare hette det EM men folk blev sura över regeländringar, vissa länder pratar om bojkott och plötsligt blev det på något vis VM istället). Även om det på VM arrangeras två klasser i en ras, så är det bara ett lågt antal hundar som skickas och då har Sverige bestämt att i första hand ta hundar från cacil-klass, vilket gör att det absolut inte nödvändigtvis är de bästa hundarna som är med på VM, det är de bästa av de som varit på utställningar, men framförallt inom vissa raser kan den riktiga konkurrensen finnas i de andra klasserna pga uppdelningar mellan utställningshundar och "arbetande" hundar.

De här ändringarna gör också att de tagit bort inmätning för whippet och italiensk vinthund, två raser som har problem med att många hundar är för stora, även på utställningar. Så en liten, rastypisk whippet kan få springa mot en enorm, icke-rastypisk whippet. Inte jättekul det heller.

Hade de åtminstone haft något som helst krav på att utställningshundarna skulle ha "jakt"merit för att bli champions, då hade jag inte klagat, men nu känns det till stor del som att de vill ha bort framförallt alla hundar från ursprungslinjer...

Och ja, det ÄR vanligt att tex saluki visas på ett sätt på utställning som får dem att se ut som om de har långa, sluttande ryggar vilket de absolut inte ska ha. Jämför man de hundarna med min nya valp och hundar i liknande modell så ser det ut som helt olika raser... (och min nya valp har fullproppat med rejäla jakthundar i stamtavlan)

Oj! Det var illa! Så tråkigt!

Jag har som sagt mycket liten erfarenhet av vinthundar. Jag har känt en irländsk varghund (supersocial och trevlig men blev tyvärr inte så gammal) och en saluki som var så rädd att den kastade sig ur vägen när jag var 2 m från den och bara tänkte passera på vägen till nåt annat.

 

[Fruentimber]

Facebookgrupperna talar en annan sanning. Det verkar vara flera som inte kan ha sina pudlar lösa om det finns vilt. Jag vill gärna ha med hunden på ridturer och då måste ju den biten verkligen fungera till 100%.

Enligt min egen erfarenhet som instruktör så kan det också ofta handla om bristande kunskap i hur man faktiskt får fram en fungerande inkallning. Jag tycker pudlar är jättekäcka och upplever inte alls det problemet hos folk som förstår basic träningsprinciper och lägger tid på att få till en bra inkallning. Gemene Svensson har dålig inkallning på sin hund, oavsett ras.

Sen är det ju ändå så att oavsett så kan ingen garantera att just den individen blir 100%. Man måste alltid ha en plan B, om det visar sig att nej - det gick faktiskt inte att ha denna lös.

 

[SiZo]

Enligt min egen erfarenhet som instruktör så kan det också ofta handla om bristande kunskap i hur man faktiskt får fram en fungerande inkallning. Jag tycker pudlar är jättekäcka och upplever inte alls det problemet hos folk som förstår basic träningsprinciper och lägger tid på att få till en bra inkallning. Gemene Svensson har dålig inkallning på sin hund, oavsett ras.

Sen är det ju ändå så att oavsett så kan ingen garantera att just den individen blir 100%. Man måste alltid ha en plan B, om det visar sig att nej - det gick faktiskt inte att ha denna lös.

Jo precis. Jag har haft fungerande inkallning på alla mina hittills. Nu fungerar det lite dåligt på ena hunden - men den är det troligen Jack Russel i + att hon numera är konstant lite understimulerad pga artrosen i armbågarna. När hon var frisk och kunde motioneras som hon behövde till 100% så satt inkallningen också. Nu är det lite mer lotteri

Men jag tänker ändå att det blir lättare om man skaffar en ras som i regel har noll intresse av vilt. Sen kan man råka få en som är intresserad ändå - men då har man gjort vad man har kunnat iaf. Och de pudlar jag har umgåtts med har haft intresse av vilt i större utsträckning än papillon.

 

[Badger]

borttaget