Normalt med rädsla?

[wingil]

I går kväll skulle vi lasta ett varmblod som stegrade sig över mig och jag fick jätteont i bla magen där hon träffade med knä och bog. Åkte in till sjukhuset för att se att allt var okej för jag mådde så illa. De konstaterade att jag fått lättare hjärnskakning och lite öm i kroppen men annars helt okej..

Men saken är.. att igår fick jag för första gången se bäbisen på ultraljud.. det lilla lilla där inne.. och jag såg hjärtslagen.. och blev rädd.. rädd att klara detta ensam.. rädd för vad som ska hända.. vad för framtid som väntar..

är det normalt? Känns som man ska bli glad att se den lille första gången men jag blev livrädd..

dvs ingen rädsla som har med olyckan att göra utan barnet..

 

[Snurrfian]

Sv: Normalt med rädsla?

Det finns inte något sätt man "ska" reagera på. Självklart sätter en graviditet fart på funderingar och UL gör ju det hela så mycket mera konkret.
Själv tyckte jag att det var en otrolig upplevelse att se barnet men jag hade svårt att förstå att det var mitt barn... Andra gråter av lycka och en del gråter av rädsla... Med första barnet hade jag många funderingar på hur det skulle bli, skulle jag bli en bra mamma, skulle jag klara av det och hur skulle det bli med förhållandet osv. Det är ju en stor omställning så jag måste svara att det är helt normalt med rädsla!

Men känner du dig väldigt rädd, så prata med din BM, det finns kuratorer knutna till MVC och det kan vara väldigt skönt att få prata igenom sin rädsla med någon som kanske kan ner den på jorden...