Nu är dom STORA!

[Calazirya]

Sv: Nu är dom STORA!

Det är ju lite dethär jag fiskade efter och du såg ju tydliga skillnader på hur dom förhöll sig till det.

Tror du dom fann trygghet i varandra, eller Alvin fann en trygghet i att se sin storebror ?

Obs att jag inte tycker att det är fel att lämna sitt barn på förskola i den åldern ni diskuterar, som du skriver så är inte situationen svart eller vit och olika barn förhåller sig till allt på olika sätt.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Nu är dom STORA!

Det är just det där jag menar. Varför inte dra ned på dyra hobbyer ett tag, och kunna vara hemma längre istället? Det är ju inte många år det handlar om.. Jag har själv dragit ned på antalet hästar (lånat ut), EN häst räcker gott och väl för att må bra och komma ut lite känns det som . Skulle få väldigt dåligt samvete om min dotter fick börja på dagis tidigare bara för att jag massa hästar som kostar pengar, dottern är ju trots allt viktigast- inte hästarna.

Självklart är min dotter viktigast. Och tro mig, jag har dragit ner på kostnaderna på hästarna Förr låg det på 3000 minst i månader i installningskostnader, då inte försäkringar inräknade. Nu ligger det på 1500 för tre. Så den biten är rätt lugn.

Men nej, förskola är det bästa för Saga. Hon kommer älska det.
Alla resonerar ju inte likadant. Jag vill jobba, det vill min sambo med. Vi ger Saga allt vi kan.

Jag känner inte att jag inte sätter Saga i första hand för att jag har kvar hästarna (två står i sto-fölflock och tar ingen tid ifrån mig).

Men för att bli lite sur med, kan ni inte starta en annan tråd om hur fel det är att sätta barnen på dagis? Det var inte riktigt det jag hade i baktanken när jag gjorde denna tråden..

 

[bananabambi]

Sv: Nu är dom STORA!

Ja, jag såg att det var det du fiskade efter, så jag passade på med mitt egenupplevda exempel

Ja, jag tror att pojkarna finner stor trygghet i varandra.

Jag skulle aldrig ha skolat in Alvin vid den åldern om jag BARA hade haft honom, men eftersom han har sin storebror där känns det inte så illa.

Man märker vid lämning att det är tryggt för dom att ha varandra. Den som först blir avklädd springer in, och den sista får så brått efter. Båda gör så. Elis tar gärna på sig storebror-rollen och talar om för Alvin att "mamma kommer efter maten".

Sedan märker jag hur otroligt känsliga de är för förändring. De behöver rutiner. Att jag i höstas blev påtvingad semester (som jag faktiskt inte ville ha) skapade jättemycket problem. 13 semesterdagar utspridda på mina få arbetsdagar Killarna gick en dag i veckan, i bästa fall. Ibland tog det 10-12 dagar innan de kom tillbaka. Och det slutade med att jag innan jul fick skola in killarna igen, för Elis var så orolig när han lämnades. Så barnen behöver rutin, dom behöver vara där ett par förmiddagar i veckan för att det ska fungera.

Sedan är mina barn så olika. Alvin är mer luttrad och "lillebrorshärdad", han går med på allt så länge han inte ser mig, då vill han bara bli buren. Elis är superkänslig, och oroar sig om någonting inte är som vanligt eller om vi haft en stressig morgon. Därför är det så viktigt att de får rutin på att vara där, och att åka dit. Annars blir Elis orolig, och då blir lämningen jättejobbig, han gråter och kräks där, och nätterna hemma är oroliga. Så hade vi det under min semester i höstas.

 

[Calazirya]

Sv: Nu är dom STORA!

Så himla intressant läsning och när man läser så får man faktiskt insikt i att alla barn är olika och att det verkligen inte är svart eller vitt..

 

[Lupin]

Sv: Nu är dom STORA!

Var har jag skrivit att du eller någon annan är en egoistisk pissråtta? Din egen tolkning och dina egna känslor... Lägg dem inte på någon annan är du snäll.

Jag vänder mig mot alla de som lämnar sina barn på dagis så fort de får chansen vid 12 månaders ålder (eller däromkring) och på heltid. De är väldigt många. De som hellre ser till sin standard och att barn ska man ha men de ska absolut inte få inkräkta på livet!

 

[lingonben]

Sv: Nu är dom STORA!

Men för att bli lite sur med, kan ni inte starta en annan tråd om hur fel det är att sätta barnen på dagis? Det var inte riktigt det jag hade i baktanken när jag gjorde denna tråden..

Gör ett försök att dra din tråd on topic igen
Jovisst känns det som en enorm förändring att helt plötsligt ha ett dagisbarn istället för det lilla knyttet som bara varit hemma med mamma och pappa. Helt plötsligt har de sociala relationer man inte själv skapat. När jag lämnar på dagis så står helt plötsligt två-tre ungar vid dörren och ropar "Hej X! Hej X!" åt min kotte innan de drar iväg henom så fort avklädningen är klar. Gulligt!

Och ännu vuxnare kändes det nu när hen vid 1 3/4 år fått en tripp-trappstol istället för sin vita IKEA-stol med tillhörande ätbord. Hen är jättenöjd över att kunna bära bort sin tallrik till matbordet och själv klättra upp och äta. Precis som de vuxna!

 

[jerseyko]

Sv: Nu är dom STORA!

Sätta ungen på dagis vid 1 års ålder bara för att man ska kunna konsumera som tidigare och resa till Thailand en gång om året, vi lever i en tokig värld . Bara för att barnet har roligt på dagis betyder det inte att det är bra för barnet.. Dessutom känns helt fel för MIG att skaffa ett barn för att sedan låta andra ta hand om det nästan omedelbart, men vi känner alla olika!

Vad ska man till thailand och göra? Och vad är det man ska konsumera mera?

Jag vart väldigt dålig när Rasmus var 5 månader gammal, jag fixade inte alls att vara mammaledig men självklart är det det bästa och mest underbara jag gjort i hela mitt liv. Men jag kunde inte då glädja mig åt allt, jag kände bara skuldkänslor hela dagarna och sov 3-4 timmar/natten.

Blev ju inte heller bättre av att jag dessutom vart varslad, och inte kunde förlänga min föräldraledighet.

Jag har gått ner i arbetstid, vissa dagar jobbar jag t.ex. 18-23, maken kommer hem kl 17 och mitt tåg går 17,15. Så de dagarna behöver han igentligen inte gå på dagis men är där några timmar ändå för att behålla rutinen och tryggheten till sin dagmamma.

Jag kommer att sälja/låna ut min häst, men inte för att spara pengar utan för jag måste sätta mig egen hälsa i första hand för att fixa att bli frisk.

Nu har jag fått nytt jobb, och kommer testa att jobba heltid i början för att se hur det funkar för mig, maken och framför allt Rasmus. Jag kommer lämna honom kl 8 och hans pappa hämtar honom kl 17. Men Rasmus farmor är också dagmamma, och hans "farfar" jobbar bara deltid. De bor dessutom i princip granne med hans dagmamma och hans farmor jobbar vägg i vägg med deras lokal. Så när de slutar och inte har någonting för sig på em så kommer de att hämta Rasmus.

Jag är också emot dagis och 20 galna ungar. Men där Rasmus går är det inget dagis, de är så få och stora barn och hans dagmamma är mer som en extra farmor än en fröken.
Därför var det inte alls jobbigt för oss att låta honom börja när han var 12½ månad.

 

[bananabambi]

Sv: Nu är dom STORA!

Självklart är det min egen tolkning. Det trodde jag var så uppenbart att jag inte ens brydde mig till någon förklaring

Men enligt dig så är jag egoistisk, eftersom min son var dryga året när jag började med inskolningen. Och jag håller inte med dig i att jag är det. Allt är inte svart eller vitt. Jag dumpar inte honom på dagis "så fort jag får chansen".

Jag är faktiskt hellre hemma på dryga halvtiden tills killarna blir skolgamla, än att vara hemma på heltid fram tills tre år och sedan tvingas jobba heltid för att vår vardag och ekonomi ska gå ihop.

De som hellre ser till sin standard och att barn ska man ha men de ska absolut inte få inkräkta på livet!

Ovanstående är så långt ifrån min verklighet man kan komma. Jag gör nästan allt med mina barn, dom är högst delaktiga i vårat liv.

Men jag känner igen stilen, även om det inte är "jag". Har vänner som tycker att barn hör till det livet de lever, men bara så länge de kan leva som förr. Och det känns lite, ja, falskt. Barnen får inte ta för mycket tid eller plats, man måste ha tid att "leva".

Jag har avstått så mycket sedan jag fick killarna, men tycker inte det gör mig något. Vårat hus kommer aldrig bli klart då renoveringen gick från "ganska fort" till "snigeltakt". Jag träffar nästan aldrig mina gamla vänner, ingen har tid när jag väl blir ledig. Jag och sambon har varit på tre utflykter/nöjeskvällar sedan Elis kom för tre år sedan. Jag är aldrig ensam när jag är med hästen eller hunden, barnen är alltid med. Har noll tid till mina andra intressen som motion/teckning etc. Som jag alltid höll på med förr. Det går inte nu, jag har inte tid och det fungerar inte praktiskt när barnen är med. Jag sköter min mormors hushåll med städ/tvätt/handling ekonomi och sjukhusbesök. När barnen är med. Jag vänder mig halvt ut och in för att jag ska kunna göra allt det när barnen är med. Men jag orkar inte ha allt det, och samtidigt pussla med mina och sambons föräldrar som barnvakter.

Men jag gnäller heller inte, jag har själv valt att skaffa mina små killar och livet är precis som jag tänkt.

Men jag blir pissed när man ska anklagas att vara egoistiskt för att man jobbar, och lämnar barnen på dagis ett par förmiddagar i veckan. För där kommer faktiskt MIN tid in, också. Jag vilar på jobbet. Mentalt. Och jag behöver det.

 

[Lupin]

Sv: Nu är dom STORA!

Och när ska det sjunka in att jag inte har anklagat *dig* för att vara egoistisk? Varför tar du åt dig när du uppenbarligen inte passar in på beskrivningen jag gjorde? Väldigt märkligt.

 

[Druvan]

Sv: Nu är dom STORA!

Vad ska man till thailand och göra? Och vad är det man ska konsumera mera?

Jag är också emot dagis och 20 galna ungar. Men där Rasmus går är det inget dagis, de är så få och stora barn och hans dagmamma är mer som en extra farmor än en fröken.
.

Men varför tar du åt dig då, om du varken har han på dagis eller reser till Thailand

 

[chrysler]

Sv: Nu är dom STORA!

Då kommer jag in bland alla "präktiga" mammor & skriver att min son varit på dagis sedan han var 1 år & en månad.
Han har fortfarande aldrig gråtit när jag lämnat honom & ofta vill han vara kvar på dagis när jag ska hämta hem honom.
Så länge han har roligt så mår han bra & det anser jag om alla barn.Varför komplicera & komma med konstiga förklaringar som att "bara för att de har roligt är det inte bra"?
Det är ju verkligen det konstigaste jag hört.

Sedan är alla barn inte likadana & alla är inte så mammiga eller pappiga vid ett års ålder heller, medan andra är väldigt beroende av föräldrarna.
Det roliga är att min son vet exakt när det vankas dagis & han springer till hallen & hämtar sina egna skor( han är 1,5 år), så det är verkligen ett tecken på att jag gör rätt & har honom på dagis.
Han är väldigt social & vill träffa andra barn, vilket han inte gör i samma utsträckning hemma, & jag anser att det bara är bra för barn att få vara sociala & lära sig umgås med andra barn.

(Tidigare var jag oxå en sån som minsann skulle vara hemma de första 3 åren, ibland ändrar man sig)

 

[jerseyko]

Sv: Nu är dom STORA!

Men varför tar du åt dig då, om du varken har han på dagis eller reser till Thailand

För jag tror inte alls att alla föräldrar sätter sina barn på dagis för att ha råd att åka på en massa utlandsresor och shoppa dyra märkeskläder eller köpa den dyraste nyaste bilen.
Jag tror inte heller att alla föräldrar sätter sin 1 åring i en grupp med 20 ungar. De dagis jag kollat på som har 20-40 platser är indelade i flera olika avdelningar beroende på ålder hos barnen.

Rasmus är hos sin dagmamma 3 dagar i veckan och 2 dagar är de nere på lokalen, idag var vi även dit och dansade ut julen tillsammans med granndagiset och då var det totalt 25 barn och 7 "fröknar" säkert 80% av barnen är födda före 06. Det var 3 barn födda 07, juli, augusti och Rasmus i oktober.


Och självklart tar jag åt mig när någon skriver något som antyder "Alla som sätter sina barn på dagis innan de är 3 är dåliga föräldrar som inte älskar sina barn"

Att sen påstå att man gör detta, för att man är pengakåt

 

[bananabambi]

Sv: Nu är dom STORA!

Ehh, du svarar allmänt va´? För jag tycker ju som du

 

[bananabambi]

Sv: Nu är dom STORA!

Jag vänder mig mot alla de som lämnar sina barn på dagis så fort de får chansen vid 12 månaders ålder (eller däromkring) och på heltid. De är väldigt många. De som hellre ser till sin standard och att barn ska man ha men de ska absolut inte få inkräkta på livet!

Den beskrivningen du gjorde var ju inte speciellt specifik.

Varför tar du åt dig när du uppenbarligen inte passar in på beskrivningen jag gjorde? Väldigt märkligt.

Och ja, varför tar jag åt mig? Därför att jag givetvis inte vill vara en sådan mamma som du beskriver. Därför att jag innerst inne känner mig som en dålig mamma som väljer att låta min lilla kille gå på dagis, när det bland så många andra är så egoistiskt och elakt.

 

[Druvan]

Sv: Nu är dom STORA!

dubbelpost

 

[Druvan]

Sv: Nu är dom STORA!

Tråkigt att du tolkade mitt inlägg så, att alla "dagisföräldrar" bara tänker på pengar. Kommer förmodligen själv börja ha min dotter hos dagmamma/dagis redan när hon fyller två. Tack för mig!

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Nu är dom STORA!

Nu har Saga vart på dagis i fyra dagar.
Igår lämnade jag henne 2 timmar helt själv, och idag med.
Imorse sa hon "Hej då" och vinkade, sprang sedan rakt in till "köket" och började leka med alla plastbestik som om verkar älska.
Imorgon skall hon få vara med och leka ute efter lunchen så då blir det en längre dag.

Jag är så nöjd med dagis. Och det verkar Saga vara med. Men trött.

 

[bananabambi]

Sv: Nu är dom STORA!

Härligt att det går bra

Jag lämnade killarna i går, och det gick jättebra. Men Alvin var mosig, och fick stanna hemma idag. Det var annars meningen att de skulle gå både idag och i morgon, men jag stannar hemma med dom istället. Ingen av dom har feber, men de är så snoriga så de kan behöva ta det lungt istället. I morgon får de vara hos morfar och leka lite mer lungt, för då måste jag till jobbet en stund.