Bukefalos 28 år!

Ofrivilliga pappor?

Sv: Ofrivilliga pappor?

Att bli lurad = någon medvetet har bedragit dig och utnyttjat ditt förtroende. Kan hända när som helst i livet, var som helst. Jag skulle kunna lura min man att göra mig med barn om jag ville, för att han litar 100 procent på mig. Det gör inte min handling rätt på något sätt, att han skulle kunna utgå ifrån att jag försöker lura honom - och därmed skydda sig.

Folk blandar ihop saker och ting här. Graviditeter som inträffar av slump/olyckshändelse och sådana som är planerade från en part. Jag har ingen aning om vad som hände med Pelle, om han verkligen blev lurad eller om han bara känner sig lurad. För mig spelar det inte heller så stor roll. Man kan ju ha en generell diskussion ändå.

Och jag menar att just detta område är ett område där män låter sig luras. När de lägger över ansvaret på skydd på kvinnan helt och hållet bäddar de sängen...
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Själv tycker jag följande i den här frågan:

Förhållande där båda bestämmer sig för att skaffa barn, men mannen ångrar sig under själva graviditeten= kvinnan lurad. Mannen får stå sitt kast och ta sitt ansvar.

Oskyddat One night stand= Båda får egentligen skylla sig själva. Men samma rätt som kvinnan har att behålla barnet, har mannen att välja om han vill vara involverad i barnets uppväxt.

Förhållande där kvinnan vill ha barn men inte mannen och kvinnan medvetet slutar med sitt preventinmedel, sticker hål på kondomen utan mannens vetenskap= mannen lurad. Kvinnan få stå sitt kast och ska inte komma och gnälla om mannen motsätter sig.

Förhållande där kvinnan blir gravid vid använding av preventinmedel, sprucken kondom. Den ena vill behålla, den andra inte= Svåraste frågan tycker jag personligen. Men i största allmänhet så blir nog mitt svar precis som One night stand-svaret.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Och jag menar att just detta område är ett område där män låter sig luras. När de lägger över ansvaret på skydd på kvinnan helt och hållet bäddar de sängen...

Du menar luras utan att kvinnan medvetet vill skaffa barn?...

Jag kan inte förstå att kvinnor som medvetet utnyttjar sin partners noll-koll-naivitet skulle försvaras med att mannen får skylla sig själv.

Jag håller helt med Rutans i den här frågan. Väl sammanfattat!
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Om det enbart hadde handlat om relationen mellan mannen och kvinnan så kan jag hålla med dig, men nu handlar det om ett barn. Där anser jag inte att någon kan välja om denne vill vara involverad, mannen är involverad varesig han vill eller inte. Likaså är kvinnan involverad varesig hon vill eller inte.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Det var en sund och klok sammanfattning om det gällde en möbel som kom ut.
Nu är det ju så att det är ett barn som kommer ut och det barnet har ju enligt lagen rätt till sina båda föräldrar. Barnet har behov som skall tillgodoses. Därför är din sammanställning en pappersprodukt för i verkligheten så finns det bra och dåliga föräldrar och en del ångrar sig under resans gång. Det finns ekonomiska aspekter som ska redas ut och allt detta ska ske för BARNETS bästa!

Därför blir det i praktiken löjligt att hänvisa hur man knullat och vem som sa vad då för det ska läggas åt sidan och så ska det ageras för BARNETS bästa när det gäller omvårdnad fostran och försörjning. Därför kan alltså en riktigt äkta grundlurad förälder stå med hela lasset om den andra dör eller blir sjuk eller åker in i fängelse etc. Detta händer hela tiden och jag kan intyga att ingen som handhar ärenden bryr sig om hur barnet blev till.

Det är så förmätet att stå och gappa om föräldrarnas förehavanden när de skaffat ett barn. Alla vet hur barn blir till. Det finns möjlighet att avstå sex eller sterilisera sig. Preventivmedel och preventivmedelsrådgivning. Det är gratis med samtal och stöd vi har en familjerätt i varje kommun mm. I vårt land är det så fixat så kan inte folk ta ens detta lilla ansvar innan eller ansvar för att reda i situationen efter så är det fan för jäkligt.
 
Senast ändrad:
Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag håller helt med Rutans i den här frågan. Väl sammanfattat!

Men problemet är ju att både Rutans och du helt verkar missa att det rör sig om ett barn! Som Fanny skriver, det är inte en möbel som kommer ut.

Barnet har alldeles egna behov i sig själv och är en människa precis som vi andra, oavsett hur moraliskt förkastlig morsan än är.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Där anser jag inte att någon kan välja om denne vill vara involverad, mannen är involverad varesig han vill eller inte. Likaså är kvinnan involverad varesig hon vill eller inte.

Jag tror Rutans talar mer moral här. Jag vet inte om någon här egentligen har diskuterat huruvida man kan strunta i att ta hand om barn som föds?
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Du menar luras utan att kvinnan medvetet vill skaffa barn?...

Jag kan inte förstå att kvinnor som medvetet utnyttjar sin partners noll-koll-naivitet skulle försvaras med att mannen får skylla sig själv.

Jag håller helt med Rutans i den här frågan. Väl sammanfattat!

Jag försvarar dem inte, de kvinnorna är skitstövlar av värsta sort men det ansvarsbefriar inte männen. Oavsett om kvinnan de knullar är en skitstövel eller inte har de själva det yttersta ansvaret för att se till att de inte blir fäder.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag försvarar dem inte, de kvinnorna är skitstövlar av värsta sort men det ansvarsbefriar inte männen. Oavsett om kvinnan de knullar är en skitstövel eller inte har de själva det yttersta ansvaret för att se till att de inte blir fäder.

Ja, då är vi helt överens!

Apropå ansvarsfrågan, så gör ju sällan ett ONS den frågan särskilt enkel, av rent praktiska skäl. I de fall där jag vet att graviditet kommit till så har mamman och pappan bott på olika platser och av den anledningen inte riktigt lyckats bli primärfäder båda två. Om man lurar till sig ett barn lär den biten också svår att överkomma, man kan ju inte tvinga någon annan till engagemang - det tror jag sällan blir till barnets fördel, för övrigt. Det ansvaret måste komma inifrån. Där barn blir till när det inte är planerat får man väl försöka lösa ansvaret och omhändertagandet så gott det går.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Absolut, frågan är väl snarare vilket engagemang man kan vänta sig under tvingande omständigheter.

Av en person (oavsett kön) som tar barn på allvar: ett fullgott föräldraskap.

Av andra (oavsett kön): mer varierat.

Självklart är ett fullgott föräldraskap det enda rimliga kravet i flertalet fall, från barnets sida alltså (och samhällets så långt det är möjligt). Sjukdom, tex, kan ju omöjliggöra detta. Historien bakom barnets tillkomst har inget med det att göra.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Av en person (oavsett kön) som tar barn på allvar: ett fullgott föräldraskap.

Av andra (oavsett kön): mer varierat.

Självklart är ett fullgott föräldraskap det enda rimliga kravet i flertalet fall, från barnets sida alltså (och samhällets så långt det är möjligt). Sjukdom, tex, kan ju omöjliggöra detta. Historien bakom barnets tillkomst har inget med det att göra.

MMen om någon ringer upp och berättar för fadern att han är far, tre år senare, är det ju lite knepigt att vara en fullgod förälder. Eller om man har liv och arbete på annan plats. Eller om föräldrarna inte tål varandra. Jag tror inte tillverkningen egentligen har så stor betydelse i sig, som relationerna de vuxna emellan.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej, det är klart att det inte alltid är enkelt. Tex om kvinnan inte informerar mannen - då undanhåller hon ju också barnet sin pappa, vilket inte heller kan vara okej (okej om pappan är massmördare som äter barn, men det är ju ovanligt). Dessutom tror jag att det är svårt att bara säga till myndigheterna att fadern är okänd, de lär inte acceptera det utan vidare, enligt vad jag har hört.

Om föräldrarna inte tål varandra finns det hjälp att få för att barnet ska ha tillgång till båda. Långt avstånd är sällan helt oöverkomligt (även om det inte blir två primärföräldrar).

Det är ju tillverkningen som leder till barnet - och det är barnet som har rättigheter här. Föräldrar har däremot skyldigheter. Oavsett sina inbördes relationer och oavsett "hur" barnet tillverkades.

Alltså, jag förstår att det finns lägen då män är maktlösa i frågan vilket barn som ska födas. Naturen är nu en gång orättvist beskaffad på den punkten och det är ingens fel, och tråkigt nog händer det säkert att kvinnor utnyttjar det, också i lägen där det inte är rimligt för mannen att vara misstänksam. (Även om det såklart fortfarande är fullt möjligt för varje man vid varje sextillfälle att själv styra över ev befruktning.)

Men jag tycker i princip inte att det existerar ursäkter för att inte ta hand om sitt barn. Att man inte ville ha barn och blev lurad, är inte ens i närheten av att räcka som ursäkt för att skita i ungen, som jag ser det.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag tror Rutans talar mer moral här. Jag vet inte om någon här egentligen har diskuterat huruvida man kan strunta i att ta hand om barn som föds?

Tror inte det finns någon här som påstår att det är moraliskt riktigt av en kvinna att luras, (om hon ens luras det vill säga och det har vi ju diskuterar redan). Vi påstår att det inte är moraliskt riktigt av pappan att anse sig lurad och tio år senare snyfta om det. Flera i den här tråden anser dessutom att man ska förvänta sig det som en bonus om en ofrivillig pappa engaerar sig. Jag anser att engagera sig är det enda moraliskt riktiga oavsett.

Intressant dock att detta inlägg är det enda du svarat på av de senaste jag riktat till dig. För övrigt så beskriver FannyN det mycket bättre än jag, det är som sagt ingen möbel.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

Vi påstår att det inte är moraliskt riktigt av pappan att anse sig lurad och tio år senare snyfta om det.

Varför skulle han inte få göra det? Han får väl tycka och känna sig lurad om han vill - vad är problemet med det?

Det är inte ovanligt att inte hinna svara på alla inlägg, av tids- ork- energiskäl. Och ibland känns det inte heller som att alla diskussioner leder framåt.
 
Sv: Ofrivilliga pappor?

MMen om någon ringer upp och berättar för fadern att han är far, tre år senare, är det ju lite knepigt att vara en fullgod förälder. Eller om man har liv och arbete på annan plats. Eller om föräldrarna inte tål varandra. Jag tror inte tillverkningen egentligen har så stor betydelse i sig, som relationerna de vuxna emellan.

Det är inte för sent att ta sitt ansvar. Och jag tror du börjar närma dig kärnfrågan, de värderar sig själva högre än sina egna barn. Då har tillverkningen precis som du säger inte så stor betydelse, de vill vara i första rummet oavsett. Är man inte beredd på att sätta ett barn i första rummet så får man vidtaga åtgärder för att det inte blir några barn.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp