Osäker på relation

[ekra]

Vad bra att ni har pratat! Kämpigt förstår jag, och det lär bli tufft att separera, om det blir så. Men jag håller med om det som någon annan skrev att det är ohållbart att inte få vara sig själv som man är, utan kompromissa en massa för att det ska funka. Jag själv upplever att de bästa relationerna vare sig det är på jobbet eller till vardags har jag med personer jag kan vara 100% jag med.

Det är jag inte villig att kompromissa med i mitt sökande efter en partner. Jag är mycket hellre själv än känner att mitt sätt att vara är "fel/jobbigt/konstigt" och anpassar mig.

Det finns de som funkar skitsmidigt ihop med min personlighet och de som missförstår mig gång på gång och uppfattar mig som "påfrestande" mm Jag trivs bra med den jag är och vill hitta någon som gillar mig som jag är.

Det tycker jag är grundläggande, och att alla borde unna sig det. Man behöver inte vara så rädd för att vara singel ett tag.

 

[hemligaproblem]

Jag vet inte om jag tycker att jag inte kan vara mig själv med min sambo, men på något sätt går vi väl inte riktigt ihop så väl som vi skulle önska.
När vi pratar om eventuella lösningar hamnar vi i konkreta saker som vem som går ut med hunden, men det är ju egentligen inte där problemet ligger..

Själv pendlar jag mellan att hoppas att vi kan få det att funka och känna mig jättetrött och bara vilja ge upp. Jag vet inte om jag litar på att det kan bli annorlunda.. Jag är så rädd att vi ska fortsätta harva i vår förhoppning om att det ska bli bra, men då är vi ju där igen med att det svänger så mycket. Samtidigt vill jag ju på ett sätt verkligen ge det ytterligare en chans.. Veligt helt enkelt.

Har dock hittat en lägenhet som verkar vara ledig med väldigt kort varsel. Det känns stört men jag har faktiskt hört av mig till hyresvärden för att få veta mer, men det vet inte min sambo om. Känns ju sjukt att leta nytt boende i hemlighet, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra annars när jag inte har bestämt mig helt..

 

[Saija]

På ett sätt känns det som om du HAR bestämt dig redan. Det ska inte kännas jobbigt att vara i ett förhållande, visst kan det komma vissa dalar, men i det stora hela så ska det ge mycket mer positiv energi än negativ.

 

[tanten]

Jag trivs bra med den jag är och vill hitta någon som gillar mig som jag är.
.

Väldigt bra formulering!

 

[Azalea]

Jag vet inte om jag tycker att jag inte kan vara mig själv med min sambo, men på något sätt går vi väl inte riktigt ihop så väl som vi skulle önska.

Det där har jag upplevt. Man kan vilja. Man kan vilja så himla gärna. Men viljan är inte allt, den räcker inte alltid. Och när den inte gör det, kan det rätta beslutet vara att gå isär trots att båda skulle vilja att det funkade. För varför stanna i något som inte gör en lycklig? Ni båda förtjänar att vara lyckliga. Även om det är fruktansvärt gräsligt svårt innan beslutet är fattat och genomfört (och förmodligen ett litet tag efteråt) skulle jag säga att det är SÅ värt det. För båda parter.

 

[Thaliaste]

Det var ett bra sätt att formulera det på. Jag tror det. Och det säger väl allt om vad jag borde göra.

Ja, jag tycker att det säger rätt mycket om vad du vill.

Jag skulle kunna leva med många av mina vänner, och det liksom bara ska "funka" sådär lite lagom trevligt i vardagen. Men det gör jag ju inte. Ska jag välja ut en att vara sambo med så måste det kännas mer än att det bara ska "funka". Mycket mer. Annars hade jag ju kunnat bo med vem som helst av mina vänner. Och medan jag är i en halvsval relation så tackar jag nej till alla andra alternativ som hade kunnat innebära den där varma relationen som jag söker. Ibland är det helt enkelt bättre att stänga för det gamla för att kunna släppa in det nya.

Det är förståeligt att det kan kännas lite dumt att leta nytt boende utan att ni är överens om er framtid, men skilj på frågan huruvida du vill stanna i förhållandet och frågan hur du ska hantera (den eventuella) separationen. Det är två olika frågor, och det är viktigt att hålla tungan rätt i mun om vilken fråga det handlar om när det känns jobbigt. Din sambo vet om var du står, så jag ser inget elakt i att du ser över de praktiska lösningarna om det blir så att ni går olika vägar. Ni behöver prata mer med varandra om er framtid, men en separation är ju inget han kan godkänna eller inte, och därmed finns de inte heller något ni behöver vara överens om för att du ska kunna se över de praktiska alternativen.

 

[hemligaproblem]

Jag har hittat en egen bostad och bestämt mig för att jag kommer lämna honom. Han vet dock inte om det än, jag är väl en aning undvikande i det här helt enkelt.. Men nu har iaf JAG bestämt mig, och jag tror att jag behöver fundera ut allt det praktiska innan jag berättar för honom. Det kanske inte är så snällt att göra såhär (att inte berätta direkt alltså) men jag tror inte jag fixar att göra på något annat sätt..

 

[ekra]

Jag har hittat en egen bostad och bestämt mig för att jag kommer lämna honom. Han vet dock inte om det än, jag är väl en aning undvikande i det här helt enkelt.. Men nu har iaf JAG bestämt mig, och jag tror att jag behöver fundera ut allt det praktiska innan jag berättar för honom. Det kanske inte är så snällt att göra såhär (att inte berätta direkt alltså) men jag tror inte jag fixar att göra på något annat sätt..

Jag tror att du gör rätt. Skönt att ha en ny bostad färdig så att du har någonstans att ta vägen. Lycka till!

 

[Lovisaleonora]

...men jag tror inte jag fixar att göra på något annat sätt..

Du gör vad du måste. Så enkelt (och svårt) är det.

 

[Thaliaste]

Jag har hittat en egen bostad och bestämt mig för att jag kommer lämna honom. Han vet dock inte om det än, jag är väl en aning undvikande i det här helt enkelt.. Men nu har iaf JAG bestämt mig, och jag tror att jag behöver fundera ut allt det praktiska innan jag berättar för honom. Det kanske inte är så snällt att göra såhär (att inte berätta direkt alltså) men jag tror inte jag fixar att göra på något annat sätt..

Det låter som rätt beslut att separera. Lycka till! Hoppas det går så smidigt som det kan, även om det förstås kan bli lite jobbigt på vägen ibland.

 

[hemligaproblem]

Tack hörrni. Skönt med stöd från random människor på internet
Numera har jag också öppnat upp och berättat för några få vänner vilket är skönt. Vill dock inte prata för mycket om det innan jag har berättat för sambo, vore ju inte så bra om han fick höra något bakvägen på ngt sätt..

Har även träffat mannen från festen igen. Inte på en dejt eller liknande utan vi sågs i ett ganska offentligt sammanhang men hade åter igen väldigt trevligt tillsammans. Just nu svär jag över att han träffar en annan för det känns så himla bra när jag är med honom. Jag blir inte klok på hur han känner heller, han är liksom väldigt på när vi ses men egentligen inte så mycket mer än vad som skulle kunna vara mest vänskapligt. Men jag vill inte vara efterhängsen så låter det väl vara. Har berättat för honom att jag ska lämna min sambo så han vet iallafall att jag kommer vara singel framöver.
Vet att det kanske inte är klockrent utifrån hur den här tråden började men har inte så många andra som jag kan prata med om den här mannen, eftersom jag vill hålla det hemligt.

 

[hemligaproblem]

Nu är jag fullständigt tonårsaktig men behöver skriva av mig. Kanske någon dessutom har något klokt att säga.

Mannen som jag är intresserad av gör mig så himla förvirrad.
När vi träffades första/förra gången var han väldigt på, men visade samtidigt väldigt mycket respekt för att jag var i en relation. Han sa till mig att det var synd att jag är upptagen för att han gärna hade träffat mig mer och när jag signalerade att jag hade någon form av intresse så fortsatte det. Sen åkte ju jag hem och det blev inget mer än att vi pratade hela natten.
Jag kunde ju inte släppa honom så hörde av mig efteråt. Vi pratade om att ses, men sen sa han att han hade träffat en annan och att han ville se hur det utvecklades. Jag bestämde mig för att släppa honom. Vill ju inte vara med någon som dissar mig för någon annan liksom, men kunde samtidigt inte riktigt släppa att jag undrade om det påverkade att jag var upptagen och inte var speciellt ärlig mot honom om mitt intresse då när vi sågs (jag blev lätt chockad över min egen reaktion, hade inte direkt förväntat mig att känna så mycket och det skrämde mig lite utifrån hur situationen med sambo såg ut).

Sen sågs vi ju igen och vi klickar liksom verkligen. Vi har bara träffats två gånger och ändå känns det som om vi alltid känt varandra.
Vi pratar om allt möjligt, han engagerar sig verkligen i mig på ett sätt som jag tänker att de flesta inte gör med någon man knappt känner och har till och med pratat om mig med en massa folk utifrån min yrkesroll. När han sedan presenterade mig för folk "här är xx som jag berättade om" så säger de att jag verkligen måste gjort intryck för att han inte brukar prata på det här sättet om folk.
Någon annan blev jättechockad över att vi inte känt varandra längre, som om den där känslan av att vi alltid känt varandra vore helt uppenbar även för andra att se.
Den här gången hade jag tider att passa så var tvungen att gå betydligt tidigare än jag hade velat. Han följde mig till min taxi och kramade mig och sa att det var jätteroligt att få träffa mig igen. Och åter igen sitter jag sedan med så himla mycket känslor.
Jag vill så gärna träffa honom mer. Vi har kanske planer i jobbet så att vi kommer samarbeta lite framöver men annars inget där vi naturligt kommer sammanstråla.

Det är inte så att jag tänker stalka honom på något sätt. Jag har ju sagt att jag vill ses, han har avböjt (innan han visste att jag ska lämna sambon) men är sen fortfarande väldigt varm mot mig. Samtidigt så känner jag ju honom inte tillräckligt väl för att veta hur han "brukar" vara. Kanske är han såhär mot alla, vad vet jag. Kanske var han bara snäll.
Jag skulle vilja höra av mig igen och bara berätta hur mycket jag gillar att umgås med honom, men jag vill inte pressa eller gå över gränsen på något sätt. Har han samma intresse som jag så borde han väl höra av sig i så fall..

Vet inte riktigt vad jag vill åstadkomma genom att skriva allt det här.. Det är skönt att sätta tankarna på pränt och om någon sen vill kasta ur sig en klok kommentar så är ju det bara bonus.

 

[Nethril]

Nu är jag fullständigt tonårsaktig men behöver skriva av mig. Kanske någon dessutom har något klokt att säga.

Mannen som jag är intresserad av gör mig så himla förvirrad.
När vi träffades första/förra gången var han väldigt på, men visade samtidigt väldigt mycket respekt för att jag var i en relation. Han sa till mig att det var synd att jag är upptagen för att han gärna hade träffat mig mer och när jag signalerade att jag hade någon form av intresse så fortsatte det. Sen åkte ju jag hem och det blev inget mer än att vi pratade hela natten.
Jag kunde ju inte släppa honom så hörde av mig efteråt. Vi pratade om att ses, men sen sa han att han hade träffat en annan och att han ville se hur det utvecklades. Jag bestämde mig för att släppa honom. Vill ju inte vara med någon som dissar mig för någon annan liksom, men kunde samtidigt inte riktigt släppa att jag undrade om det påverkade att jag var upptagen och inte var speciellt ärlig mot honom om mitt intresse då när vi sågs (jag blev lätt chockad över min egen reaktion, hade inte direkt förväntat mig att känna så mycket och det skrämde mig lite utifrån hur situationen med sambo såg ut).

Sen sågs vi ju igen och vi klickar liksom verkligen. Vi har bara träffats två gånger och ändå känns det som om vi alltid känt varandra.
Vi pratar om allt möjligt, han engagerar sig verkligen i mig på ett sätt som jag tänker att de flesta inte gör med någon man knappt känner och har till och med pratat om mig med en massa folk utifrån min yrkesroll. När han sedan presenterade mig för folk "här är xx som jag berättade om" så säger de att jag verkligen måste gjort intryck för att han inte brukar prata på det här sättet om folk.
Någon annan blev jättechockad över att vi inte känt varandra längre, som om den där känslan av att vi alltid känt varandra vore helt uppenbar även för andra att se.
Den här gången hade jag tider att passa så var tvungen att gå betydligt tidigare än jag hade velat. Han följde mig till min taxi och kramade mig och sa att det var jätteroligt att få träffa mig igen. Och åter igen sitter jag sedan med så himla mycket känslor.
Jag vill så gärna träffa honom mer. Vi har kanske planer i jobbet så att vi kommer samarbeta lite framöver men annars inget där vi naturligt kommer sammanstråla.

Det är inte så att jag tänker stalka honom på något sätt. Jag har ju sagt att jag vill ses, han har avböjt (innan han visste att jag ska lämna sambon) men är sen fortfarande väldigt varm mot mig. Samtidigt så känner jag ju honom inte tillräckligt väl för att veta hur han "brukar" vara. Kanske är han såhär mot alla, vad vet jag. Kanske var han bara snäll.
Jag skulle vilja höra av mig igen och bara berätta hur mycket jag gillar att umgås med honom, men jag vill inte pressa eller gå över gränsen på något sätt. Har han samma intresse som jag så borde han väl höra av sig i så fall..

Vet inte riktigt vad jag vill åstadkomma genom att skriva allt det här.. Det är skönt att sätta tankarna på pränt och om någon sen vill kasta ur sig en klok kommentar så är ju det bara bonus.

Ja du är fullständigt tonårsaktig Du har inte ens berättat för din sambo än. Du behöver nog ha lite is i magen och ta en sak i sänder. Framförallt behöver du nog lite tid med dig själv, finna dig och din egen trygghet i allt det här. Och visar det sig sedan att han är intresserad (och du fortfarande är det) framöver så lär han höra av sig.
Chilla lite

 

[Gimlan]

Nu är jag fullständigt tonårsaktig men behöver skriva av mig. Kanske någon dessutom har något klokt att säga.

Mannen som jag är intresserad av gör mig så himla förvirrad.
När vi träffades första/förra gången var han väldigt på, men visade samtidigt väldigt mycket respekt för att jag var i en relation. Han sa till mig att det var synd att jag är upptagen för att han gärna hade träffat mig mer och när jag signalerade att jag hade någon form av intresse så fortsatte det. Sen åkte ju jag hem och det blev inget mer än att vi pratade hela natten.
Jag kunde ju inte släppa honom så hörde av mig efteråt. Vi pratade om att ses, men sen sa han att han hade träffat en annan och att han ville se hur det utvecklades. Jag bestämde mig för att släppa honom. Vill ju inte vara med någon som dissar mig för någon annan liksom, men kunde samtidigt inte riktigt släppa att jag undrade om det påverkade att jag var upptagen och inte var speciellt ärlig mot honom om mitt intresse då när vi sågs (jag blev lätt chockad över min egen reaktion, hade inte direkt förväntat mig att känna så mycket och det skrämde mig lite utifrån hur situationen med sambo såg ut).

Sen sågs vi ju igen och vi klickar liksom verkligen. Vi har bara träffats två gånger och ändå känns det som om vi alltid känt varandra.
Vi pratar om allt möjligt, han engagerar sig verkligen i mig på ett sätt som jag tänker att de flesta inte gör med någon man knappt känner och har till och med pratat om mig med en massa folk utifrån min yrkesroll. När han sedan presenterade mig för folk "här är xx som jag berättade om" så säger de att jag verkligen måste gjort intryck för att han inte brukar prata på det här sättet om folk.
Någon annan blev jättechockad över att vi inte känt varandra längre, som om den där känslan av att vi alltid känt varandra vore helt uppenbar även för andra att se.
Den här gången hade jag tider att passa så var tvungen att gå betydligt tidigare än jag hade velat. Han följde mig till min taxi och kramade mig och sa att det var jätteroligt att få träffa mig igen. Och åter igen sitter jag sedan med så himla mycket känslor.
Jag vill så gärna träffa honom mer. Vi har kanske planer i jobbet så att vi kommer samarbeta lite framöver men annars inget där vi naturligt kommer sammanstråla.

Det är inte så att jag tänker stalka honom på något sätt. Jag har ju sagt att jag vill ses, han har avböjt (innan han visste att jag ska lämna sambon) men är sen fortfarande väldigt varm mot mig. Samtidigt så känner jag ju honom inte tillräckligt väl för att veta hur han "brukar" vara. Kanske är han såhär mot alla, vad vet jag. Kanske var han bara snäll.
Jag skulle vilja höra av mig igen och bara berätta hur mycket jag gillar att umgås med honom, men jag vill inte pressa eller gå över gränsen på något sätt. Har han samma intresse som jag så borde han väl höra av sig i så fall..

Vet inte riktigt vad jag vill åstadkomma genom att skriva allt det här.. Det är skönt att sätta tankarna på pränt och om någon sen vill kasta ur sig en klok kommentar så är ju det bara bonus.

Vore han intresserad på ett mer allvarligt plan så skulle han inte riskera att såra och/eller förlora dig genom att uppföra sig så här. Tyvärr tror jag att det är på det viset.

 

[ekra]

Jag är "allergisk" mot "jag gillar dig, men just nu har jag någon annan på gång som jag vill se hur det utvecklar sig med."

Vill du vara andrahandsvalet?

Det låter inte speciellt "fuck yes" det där.

 

[Sleepy]

Jag har hittat en egen bostad och bestämt mig för att jag kommer lämna honom.

Bra. Uppför dig nu vuxet och stå för ditt agerande.

 

[hemligaproblem]

Jag är "allergisk" mot "jag gillar dig, men just nu har jag någon annan på gång som jag vill se hur det utvecklar sig med."

Vill du vara andrahandsvalet?

Det låter inte speciellt "fuck yes" det där.

Nej jag vill inte vara andrahandsvalet, håller med dig. Samtidigt så kan jag förstå om man backar av och väljer annat när någon man har intresse för är upptagen och inte signalerar att det kommer förändras. NU vet han, men det visste han inte då.
Men med det sagt så håller jag ändå med dig och kommer ju inte driva på något i detta som det ser ut nu. För jag vill ju som sagt inte vara andrahandsvalet.

 

[Kattennizze]

Nu är jag fullständigt tonårsaktig men behöver skriva av mig. Kanske någon dessutom har något klokt att säga.

Mannen som jag är intresserad av gör mig så himla förvirrad.
När vi träffades första/förra gången var han väldigt på, men visade samtidigt väldigt mycket respekt för att jag var i en relation. Han sa till mig att det var synd att jag är upptagen för att han gärna hade träffat mig mer och när jag signalerade att jag hade någon form av intresse så fortsatte det. Sen åkte ju jag hem och det blev inget mer än att vi pratade hela natten.
Jag kunde ju inte släppa honom så hörde av mig efteråt. Vi pratade om att ses, men sen sa han att han hade träffat en annan och att han ville se hur det utvecklades. Jag bestämde mig för att släppa honom. Vill ju inte vara med någon som dissar mig för någon annan liksom, men kunde samtidigt inte riktigt släppa att jag undrade om det påverkade att jag var upptagen och inte var speciellt ärlig mot honom om mitt intresse då när vi sågs (jag blev lätt chockad över min egen reaktion, hade inte direkt förväntat mig att känna så mycket och det skrämde mig lite utifrån hur situationen med sambo såg ut).

Sen sågs vi ju igen och vi klickar liksom verkligen. Vi har bara träffats två gånger och ändå känns det som om vi alltid känt varandra.
Vi pratar om allt möjligt, han engagerar sig verkligen i mig på ett sätt som jag tänker att de flesta inte gör med någon man knappt känner och har till och med pratat om mig med en massa folk utifrån min yrkesroll. När han sedan presenterade mig för folk "här är xx som jag berättade om" så säger de att jag verkligen måste gjort intryck för att han inte brukar prata på det här sättet om folk.
Någon annan blev jättechockad över att vi inte känt varandra längre, som om den där känslan av att vi alltid känt varandra vore helt uppenbar även för andra att se.
Den här gången hade jag tider att passa så var tvungen att gå betydligt tidigare än jag hade velat. Han följde mig till min taxi och kramade mig och sa att det var jätteroligt att få träffa mig igen. Och åter igen sitter jag sedan med så himla mycket känslor.
Jag vill så gärna träffa honom mer. Vi har kanske planer i jobbet så att vi kommer samarbeta lite framöver men annars inget där vi naturligt kommer sammanstråla.

Det är inte så att jag tänker stalka honom på något sätt. Jag har ju sagt att jag vill ses, han har avböjt (innan han visste att jag ska lämna sambon) men är sen fortfarande väldigt varm mot mig. Samtidigt så känner jag ju honom inte tillräckligt väl för att veta hur han "brukar" vara. Kanske är han såhär mot alla, vad vet jag. Kanske var han bara snäll.
Jag skulle vilja höra av mig igen och bara berätta hur mycket jag gillar att umgås med honom, men jag vill inte pressa eller gå över gränsen på något sätt. Har han samma intresse som jag så borde han väl höra av sig i så fall..

Vet inte riktigt vad jag vill åstadkomma genom att skriva allt det här.. Det är skönt att sätta tankarna på pränt och om någon sen vill kasta ur sig en klok kommentar så är ju det bara bonus.

Men nej. Den här mannen låter ju inget vidare alls, han leker ju bara med dina känslor, jag brukar sällan ge råd men släpp den här snubben och gå vidare.